Ametist Azordegan

Petter är toppless i videon till ”Fast för evigt”, det i sig är rätt historiskt. Men ännu mer fascinerande är hans ryggtavla, täckt av ett täcke tatuering.

I ett mail skickat till mig från legendariske svenske graffittikonstnären Puppet får jag veta att det är denne som skapat det imponerande motivet.

Puppet på Petter

Motivet lyder Petters historia och nutid i mäktig form. Det är Ronin, Mitt sjätte sinne, visdomsord om rap och hiphop, och helt fantastisk om man är tatoo-lover som jag är. (klicka på bilden för förstoring).

Puppet skickar även med denna video där han propagerar för grisarnas rättigheter.

Gå till programmets hemsida bums!

Och lyssna fredag 15 – 17, repris lördag 17 – 19. 93,8 fm (sthlm) eller via webben genom programmets hemsida (klicka på Lyssna direkt).

Gaffa

Jag har inte haft möjlighet att publicera på sidan denna vecka, ledsen för det, jag tar igen det jag lovar. Nu ska jag dock berätta en historia och göra ett litet avslöjande…

I Danmark har den legendariska musiktidningen Gaffa funnits sedan 1983 och läses enligt Gallup av 210 000 personer per upplaga.

Nu kan jag avslöja att Gaffa snart kommer att finnas i svensk version, både som webbsida och som gratismagasin. I Danmark är Gaffa det största musikmediet och målet är att magasinet och webbsidan ska bli lika stora här. Tidningens målgrupp är 17-35-åringar, och upplagan kommer att ligga på 30 – 40 000.

Och det är nu klart att jag blir deras hiphop/soul-skribent.

Hemsidan är GAFFA.se och det första tryckta numret kommer den 31:a mars. Målet är att bli den ledande musiktidningen i Sverige. Jag tycker det är skitkul att få vara med. Jag älskar att skriva. Det bästa med gratistidningar är att det når ut till fler. Mer hiphop åt folket! Nu kör vi.

I fredags var det dags för Manifestgalan 2010. Manifest är ett musikpris som går till oberoende skivbolag, till skillnad från Grammis som inkluderar de som ligger på Major-bolag.

Idéen med Manifest är att berika svensk musikliv och lyfta fram även de mindre etablerade inom varj genrer. Det man kan applådera Manifest för är att de låter kategorin hiphop stå för sig själv. Och priset för ”Bästa textförfattare” gick till ingen mindre än Ken Ring, som även vann 20.000 kronor i vinstpengar. Kul att Ken Ring uppmärksammas på detta vis, grattis Ken. Och det är såklart lite bisarrt också eftersom han på grund av just sina låttexter varit i blåsväder och under medias förstoringsglas.

De fyra finalisterna i genren hiphop var Organismen, STOR, Promoe och Mohammed Ali. Och jag fick dela ut priset.

Lyssna fredag 15 – 17, repris lördag 17 – 19. Genom 93,8 fm (Sthlm) eller genom webben (klicka på ”Lyssna direkt”):

Till ”En kärleksattack på svensk hiphop”

På hemsidan kan du också lyssna i efterhand om du missat sändningarna!

P3 Guld presenterar genren Hiphop

”Knack knack”. Jag söker alla galor därute.

Vad sägs om att nästa år inte dra en linje i sanden mellan er och en av våra kommersiellt mest framgångrika genrer i västvärlden?

Vad sägs om att erkänna det som erkännas bör, vad sägs om att inte framställa dig själv som totalt främmande för ett av ungdomens största kulturyttringar?

Vad sa du? Ja, jag vet att hiphopen har i särklass tydliga uttryck och manér. Men vad sägs om att  acceptera detta väsen som faktist levt i cirka trettio år? och låta denna slippa känna sig som en gäst i ditt hus? och låta dig framstå som en värd, med bättre vetande?

Och ja, hiphop må vara en genre med mindre antal anhängare än rock i Sverige. Men, vad sägs om att inse att det finns en värld utanför det här landets gränser? vad sägs om att till synes vilja ta del av den världen?

Vad sägs om att ge lite respekt till det uttryck som en gång lät utanförskapet höras.

Vad sägs om att sluta håna, och tänka att det kanske till och med kan göra ont. Vad sägs om att tänka på att du hånar en och annans pojkrumsdrömmar, och en och annans ”faders-substitut och skola” som ADL en gång beskrev hiphopen för mig.

Vad sägs om att inte bygga en skiljevägg mellan er och en av vår tids mest lukrativa kulturella uttrycksformer.

”Knack, knack” alla galor därute, öppna och låt oss kliva in i 2000-talet.

En av mina favorit-djs heter Rodde aka DJ Siesta, även del i Fjärde Världen, en grupp som just nu ligger vilande.

Siesta spelar softare oldschool-tunes helt perfekt. Jag frågade, och han ställde upp som DJ när jag firade min 29-årsdag… till gästernas lycka. Jag bad honom göra en playlist på Spotify. Resultatet blev en förspels-playlist, med 7,3 timmars förspel. Jag tror middagen och konversationen ingår däri. Kanske städningen hemma innan hon kommer också. Och sista minuten-springet efter det du glömde köpa till matlagningen. Och ja, det blir fusk, en liten genväg för alla er andra shonnar. Men vad fan, låt kärleken spridas. Inget fel i det.

DJ Siesta

Varsågod, här är: Foreplay – med Rodzilla

Siesta kan upplevas live denna torsdag. Då ska han leverera en valbehövd dos av hur hiphop och R&B lät i slutet av 90-talet, till minne av den tidens häng på kulturarvet Röda Rummet. Det händer på torsdag 28 januari, kl. 21:00 – 01:00 på Reisen (Skeppsbron 12, Gamla Stan). Men då kommer det dock låta mera såhär ur högtalarna: Röda Rummet

Ps. jag frågade DJ Viet-Naam om han ville ge mig sin förspels-playlist. Han sa att den listan för honom är tom.

En eloge till min gode vän musikjournalisten Per Sinding-Larsen, mannen bakom bloggen PSL som skapat detta. STOR och Mando Diao i symfoni.

Det här var oväntat mäktigt, och vackert. Och fyfasen vilken timing STOR uppvisar.

Jag uppmanar The Salazar Brothers att bums producera denna akustiska version på ”Lilla Shorty” för radio. Allt annat är en synd.

Ja, det hela är helt sant. Han sover sådär. Och han är väldigt svår att väcka. Nu får hela världen veta.

Det fortsatte…

Det pågår en debatt just nu angående P3 Guld-galan. Journalister och branschfolk gick dagen efter galan ut och kritiserade evenemanget, de tyckte galan var grabbig, och ifrågasatte huruvida Sveriges Radio diskriminerar kvinnorna inom musiken.

Jag pratade med redaktören på Debatt (där diskussionen skulle pågå på SVT) om det här. Det här är nämligen en fråga som jag är väldigt bekant med eftersom genren hiphop är extra vansklig vad gäller någon form av könsbalans. Hiphopen kan jämte metall vara de genrer med minst antal aktiva kvinnliga artister (nu kanske jag glömmer bort andra genrer med liknande uppdelning).

I och med att jag gör ett hiphop-program får jag med jämna mellanrum frågor kring varför det inte är fler tjejer på spellistan och i intervju, och huruvida jag tar mitt ansvar för att representera kvinnorna.

Jag är helt emot någon form av kvotering inom musiken. Musik och artister ska bedömas och beredas plats enbart efter kvalité, talang och potential. Allt annat vore fel. Jag har svårt att tänka mig att kvinnliga konstnärer (vilket musiker är) vill få utrymme och erkännande baserat på huruvida dom har en snopp eller snippa. Det utrymmet är inte värt ett skit, och inte ett erkännande om du frågar mig.

Däremot, är det varje musikjournalists, redaktörs och producents klara uppgift och ansvar att anstränga sig för att uppmärksamma de kvinnliga artisterna. Min erfarenhet säger mig att tjejer generellt är lite sämre än killarna på att skrika, göra väsen av sig och forcera för att uppmärksammas. Tjejer är generellt sämre på att ta för sig. Punkt. Vad det beror på är en annan diskussion och det kanske en sociolog ska besvara, och kanske behöver vi inte lägga energi på det här och nu. Istället ska musikjournalister se till att ta ansvar och lägga extra energi på att djupdyka i våra respektive fokusgenrer och lyssna noga efter tjejerna. Det här gäller speciellt manliga journalister och redaktörer. Av ren vana ser män hellre till andra män. Men, även kvinnor ser lättare till män. Det har hänt att jag själv måste påminna mig om att leta ett extra varv efter tjejerna när jag letar musik och gäster till mitt program.

För dom finns där om man letar. Men man måste ut på nätet och gå på spelningar och ibland till och med be tjejerna skicka in sin musik. Jag får ofta halvfärdiga låtar inskickat till mig av grabbarna med meddelanden som lyder ”låten är inte klar, men tänkte att du kan få höra”, medan jag ofta kommer på tjejer med helt färdiga mastrade låtar som de inte velat skicka in. Vi tjejer verkar ställa högre krav på oss själva.

För att återgå till årets P3 Guld-gala. Jag har specialkunskap i genren svensk hiphop/soul… jag kan utan tvekan säga att jag är en av dom väldigt få i Sverige som har bäst koll på denna arena. Det fanns ingen kvinnlig artist inom denna genre som släppt musik inom nomineringsperioden med kvalité och utveckling som kunde ha nominerats till årets P3 Guld. Vad gäller de resterande genrerna är det upp till respektive jury att rannsaka sig själva.