Ametist Azordegan

Det pågår en debatt just nu angå­ende P3 Guld-galan. Jour­na­lis­ter och bransch­folk gick dagen efter galan ut och kri­ti­se­rade eve­ne­manget, de tyckte galan var grab­big, och ifrå­ga­satte huruvida Sve­ri­ges Radio dis­kri­mi­ne­rar kvin­norna inom musiken.

Jag pra­tade med redak­tö­ren på Debatt (där dis­kus­sio­nen skulle pågå på SVT) om det här. Det här är näm­li­gen en fråga som jag är väl­digt bekant med eftersom gen­ren hip­hop är extra vansk­lig vad gäl­ler någon form av köns­ba­lans. Hip­ho­pen kan jämte metall vara de gen­rer med minst antal aktiva kvinn­liga artis­ter (nu kanske jag glöm­mer bort andra gen­rer med lik­nande uppdelning).

I och med att jag gör ett hiphop-program får jag med jämna mel­lan­rum frå­gor kring var­för det inte är fler tje­jer på spel­lis­tan och i inter­vju, och huruvida jag tar mitt ansvar för att repre­sen­tera kvinnorna.

Jag är helt emot någon form av kvo­te­ring inom musi­ken. Musik och artis­ter ska bedö­mas och bere­das plats enbart efter kva­lité, talang och poten­tial. Allt annat vore fel. Jag har svårt att tänka mig att kvinn­liga konst­nä­rer (vil­ket musi­ker är) vill få utrymme och erkän­nande base­rat på huruvida dom har en snopp eller snippa. Det utrym­met är inte värt ett skit, och inte ett erkän­nande om du frå­gar mig.

Där­e­mot, är det varje musik­jour­na­lists, redak­törs och pro­du­cents klara upp­gift och ansvar att anstränga sig för att upp­märk­samma de kvinn­liga artis­terna. Min erfa­ren­het säger mig att tje­jer gene­rellt är lite sämre än kil­larna på att skrika, göra väsen av sig och for­cera för att upp­märk­sam­mas. Tje­jer är gene­rellt sämre på att ta för sig. Punkt. Vad det beror på är en annan dis­kus­sion och det kanske en soci­o­log ska besvara, och kanske behö­ver vi inte lägga energi på det här och nu. Istäl­let ska musik­jour­na­lis­ter se till att ta ansvar och lägga extra energi på att djup­dyka i våra respek­tive fokus­gen­rer och lyssna noga efter tje­jerna. Det här gäl­ler spe­ci­ellt man­liga jour­na­lis­ter och redak­tö­rer. Av ren vana ser män hellre till andra män. Men, även kvin­nor ser lät­tare till män. Det har hänt att jag själv måste påminna mig om att leta ett extra varv efter tje­jerna när jag letar musik och gäs­ter till mitt program.

För dom finns där om man letar. Men man måste ut på nätet och gå på spel­ningar och ibland till och med be tje­jerna skicka in sin musik. Jag får ofta halv­fär­diga låtar inskic­kat till mig av grab­barna med med­de­lan­den som lyder ”låten är inte klar, men tänkte att du kan få höra”, medan jag ofta kom­mer på tje­jer med helt fär­diga mast­rade låtar som de inte velat skicka in. Vi tje­jer ver­kar ställa högre krav på oss själva.

För att återgå till årets P3 Guld-gala. Jag har spe­ci­al­kun­skap i gen­ren svensk hiphop/soul… jag kan utan tve­kan säga att jag är en av dom väl­digt få i Sve­rige som har bäst koll på denna arena. Det fanns ingen kvinn­lig artist inom denna genre som släppt musik inom nomi­ne­rings­pe­ri­o­den med kva­lité och utveck­ling som kunde ha nomi­ne­rats till årets P3 Guld. Vad gäl­ler de res­te­rande gen­rerna är det upp till respek­tive jury att rann­saka sig själva.