april 1, 2012

Var är den svenska under­klas­sens röst i popu­lär­mu­si­ken där histo­ri­erna inte berät­tas uti­från etni­ci­tet eller ur ett invandrarperspektiv?

Jag sak­nar den rik­tiga kne­gar­histo­rian i den moderna popu­lär­mu­si­ken. Och vi sak­nar musik med var­dags­skild­ringar och livs­hi­sto­rier som berät­tas ur den svenska soci­al­bi­drags­ta­ga­rens och icke-röstarens mun. Vi har, inte minst inom svensk hip­hop, rätt gott om var­dags­re­a­lism som berät­tas med avstamp ur etni­ci­tet vil­ket alltså inne­bär att en del av den svenska under­klas­sen repre­sen­te­ras i popu­lär­mu­si­ken. Men just den här grup­pen är ju endast en mindre del av den större underklassen.

Den moderna popu­lär­mu­si­ken har nuför­ti­den få eller inga bidrag som målar bil­der av den här sam­hälls­grup­pens liv. Jag syf­tar på en sam­hälls­grupp som i övrigt inte hel­ler del­tar i sam­hälls­de­bat­ter och som har få före­språ­kare inom popu­lär­kul­tu­ren i stort, spe­ci­ellt sedan Thå­ström bli­vit äldre. Journalister och musik­re­dak­tö­rer kan man skylla en del av denna sned­för­del­ning på. Kopp­lingen mel­lan etni­ci­tet och utan­för­skap fal­ler tro­ligt­vis lät­tare in i gemene jour­na­lists före­ställ­ningar om ord­ningen. Det pas­sar lik­som ramen att berät­tel­ser om under­klas­sen för­täljs ur ett invand­rar­per­spek­tiv, medan berät­tel­ser som sak­nar det per­spek­ti­vet tas för givna och rela­te­ras till som något av ett folkhemsarv.

Svensk hip­hop inne­hål­ler som sagt under­klas­sens ord om sitt liv. Det går såklart inte att dra en skarp gräns mel­lan uttryck och ursprung, men det finns ändå olika nyan­ser i berät­tar­for­merna kopp­lade till vad de tar avstamp i. När livet och var­da­gen berät­tas ur ett invand­rar­per­spek­tiv präglas atti­ty­den oftare av en fram­åt­lut­ning. Det finns här ett fli­ti­gare ifrå­ga­sät­tande av livs­si­tu­a­tio­nen eller till och med rentav ett ställ­nings­ta­gande, det skuld­be­läggs lite oftare och det hän­vi­sas till att någon bär skul­den för rådande ordning.

Men när den svenska under­klas­sens var­dag inte skild­ras ur ett invand­rar­per­spek­tiv ten­de­rar atti­ty­den att vara mer till­ba­ka­lu­tad. Humor används oftare, och var­da­gen och livet beskrivs men läm­nas sedan där­hän. Till­ba­ka­lut­ningen är gäst­vän­lig och fun­ge­rar inbju­dande, men i rela­tion till sam­hälls­grup­pens stor­lek har vi föga till­gång till var­da­gen för sönerna till alko­ho­li­se­rade pap­por och dött­rarna till mam­mor som ald­rig haft råd med tandvård.

Vi skulle kunna men kom­mer inte in i var­dags­rum­men hos dem som inte tit­tar på Melo­di­festi­va­len och de som säl­lan får sitta med i debatt­pa­ne­ler i radio och teve. Popu­lär­mu­si­ken mis­sar bil­den av Sve­rige, och bil­den av Sve­rige mis­sar oss.

(Pub­li­ce­rad i Göte­borgs Pos­ten 2 mars 2012)

0 | Kommentera! | , , , , , ,


Sida 1 av 11

Om Ametist

Ametist är musikjournalist, författare, krönikör och programledare.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist

Läs mer om mig här.

Ametists program på SR:
Kärleksattack på svensk hiphop


Senaste inläggen


Senaste kommentarer


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Kategorier


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter


Arkiv