augusti 6, 2012

BETYG: 4 av 5
Artist: R Kelly
Skiva: Write Me Back (Sony Music)

Write Me Back tar vid där förra skivan slutade. R Kelly fortsätter med sin hedersbevisning till 50- och 60-tals R&B’n. Denna skiva är dock mindre måttfull jämfört med den tidigare, nu vrider R Kelly upp tempot och ger dig en varierad och scenisk men delikat upplevelsefärd i Motown-soulens tecken. Han har ständigt kontroll, demonstrerar sin goda smak och skickliga framförande men främst konsten att inte behöva ta i från tårna för att bekomma.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 2 av 5
Artist: Flo Rida
Skiva: Wild Ones (Atlantic)

På sitt fjärde album accelerear Flo Rida. Spåren håller i genomsnitt högre tempo än tidigare album, samplingarna med hög igenkänningsfaktor är fler och skivan innehåller få utfyllnadsspår. Han levererar fortsatt musik med låg autenticitet och ringa musikalisk entusiasm och tillämpar ”paint by numbers”-produktion där det gäller att använda hitfaktorns mest bekanta samtida element. Resultat är ett album med många radiorotations-potential.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 4 av 5
Artist: Usher
Skiva: Looking 4 myself (Sony Music/RCA)

Hur håller en mainstreamartist sig aktuell efter 20 aktiva år och 43 miljoner sålda album? Han håller ditt intresse levande via en ständig utvecklingsprocess och aldrig upprepande. Likt Madonna omger sig Usher med ett team som håller sig ajour med element som är i ropet.

På sitt sjunde album samarbetar han med bland andra Diplo och SHM. Resultatet är en slät fusion av grandios arenamusik med house- och dubstepinfluenser, med RnB’ns gatunära attityd och hala sångstil. Att majoriteten av spårens hårda dynamik lämpar de mer för dansgolv än radio är också tidstypiskt då livearenan får allt större betydelse för skivbolagens ekonomiska avkastning på grund av den illegala nedladdningen.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 3 av 5
Artist: Far East Movement
Skiva: Dirty bass (Cherrytree/Universal)

De flesta känner nog igen låtarna men har liten kännedom om gruppen. Deras musik är popens smältdegel, här har hiphopens och housens huvudsakliga element assimilerats till mainstreamradio-civilisationen till en jämn och uddlös barnmats-massa. Far East Movement är bra bakgrundsmusik och en av de mest spelade akterna på de största radiokanalerna i USA och Sverige. De engagerar dig inte till att tunea in, men de får dig heller inte att stänga av.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




februari 14, 2012

EMI | Betyg: 3 av 6

Det saknas karisma i utförandet.

Hennes röst har en klang klar som kristall. Tonen är ljus, precis lagom vibrerande och med en precis lagom uttrycksvariation. Hon kommer nära och berättelserna om brustna hjärtan och längtan efter kärlek känns förtroliga. Man är abslout säker på att Sandés skildringar är självupplevda.

Spåren består av soulballader där rösten alltjämt är det centrala. De avskalde produktionerna ger svängrum åt hennes stämma som alltid ligger i framkant och kräver all uppmärksamhet. Producenterna vet helt enkelt att The Brits Critic’s Award-vinnarens styrka ligger i rösten och lyfter fram den. Men det är soundet, och till viss mån låttexterna, som drar ner effekten. Det saknas karisma, majoriteten av låtarna är fromma och rättfärdiga och skulle kunna omplaceras som Disneyfilmmusik.

Man är känslomässigt oberörd av musik som inte i utförande löper linan ut och bara tilltalar lagomnivåerna av känsloregistret. Musiken uttrycker inte riktig sorg, riktig lycka eller riktig hämndlystnad i ord och sound. Upplevelsen stannar vid en insikt om en fantastisk röst och ett fint sångutförande.

(Publicerad i Gaffa 15 februari 2012)

Comments are closed.




februari 12, 2012

Betyg 2 av 5

För ett decennium sedan ledde han västvärldens mainstreamlyssnare mot dancehall. Nu lyssnar samma massa på klubbhouse och Sean Paul följer dem i stället. Han är ängslig, vill återigen befinna sig mitt i västvärldens lönsamma klubbscen och försöker hitta vägen till en förening av dancehall och house. In kommer tjutande trance och överröstande sång och Sean Paul går vilse på väg mot Ibiza.

(Publlice rad i Metro 2012-02-08)

Comments are closed.




februari 11, 2012

Betyg: 1 av 5

Han har gått från att vara familjevänlig till ostig, från opretentiöst självdistansierad till självhatande. Han har blivit en gyckelmakare, en klassens clown som vill göra intryck genom att driva med sig själv. Han låter till och med som en självparodi med en överdriven highpitchad röst. Det blir svårt att hitta hans egen persona i mixen, och frågan är varför rapparen kämpar så hårt.

Bästa spår: ”D.P.M.O

(Publicerad i Metro 12012-01-31)

Comments are closed.




februari 11, 2012

Betyg: 3 av 5

När grimens förgrundsröst ger ut ett tredje album inom loppet av ett år bjuder han in funk, MPC-trummaskiner och syntar. Du får minimalistiska, progressiva och avskalade elektroniska produktioner med sväng i hålrummen som påminner om den finlandssvenska genren skweee. Spåren är smarta för DJ-remixar och ger Wiley gott om utrymme för en repertoar av hisnande rap-glansnummer.

Bästa spår: ”Can I have a taxi please?

(Publicerad i Metro 2012-01-31)

Comments are closed.




februari 10, 2012

Betyg: 1 av 5

Den alternativa hiphopgruppen tar ännu ett jättekliv bort från sitt ursprungliga uttryck. Skivan adderar electropopsångerskan Oh Land, som är Danmarks svar på Lykke Li, med Maroon 5:s Adam Levine och ett sound som är ännu mer indiepop. Frontmannen Travie McCoy levererar Fred Durst-rap på collegerock-influerade produktioner och additionsresultatet är en oansenlig musikalisk upplevelse.

Bästa spår: ”Stereo hearts

(Pub li ce rad i Metro 2012-01-10)

Comments are closed.




februari 9, 2012

Betyg: 4 av 5

Common gör en vändning på 180 grader efter att de senaste åren ha provat på experimentiella sound och dansgolvsprojekt. Här återförenas han med producenten No ID som tidigare skapat flertalet verk på rapparens tre första 90-talsalbum. De hårdare, mer klassiska boombastiska beatsen har sprakat i gång Commons tändning. Han är återigen som en ihållande kanoneld av mer själsliga textrader.

Bästa spår: ”Sweet

(Publicerad i Metro 2012-01-10)

Comments are closed.




Sida 2 av 912345...Sista »

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter