Ametist Azordegan

Hör du det?

Andreas Grega är orsa­ken. Sång­a­ren som efter live­gi­gen sät­ter sig på scen­kan­ten, tar fram ett drag­spel och spe­lar för de i publi­ken som vill hänga kvar… kil­len som gärna sta­ge­di­vear, innan första låten. Han som efter spel­ningar tar sig ut med ban­det utan­för are­nan och kör akus­tiskt för de som varit för unga för att komma in. Han som sjunger om sitt hjärta som till­gäng­ligt och sår­bart. Han som gärna tar med sig sin katt till fotograferingar.

Andreas har möbelsnic­keri som första yrke, ett uppe­håll han gärna för­svin­ner in i, i slu­tet av dagar med många inter­vjuer och upp­märk­sam­het. Det blir myc­ket av den varan just nu efter hans för­bandsturné med Guldmicken-vinnaren Lars Win­ner­bäck, upp­trä­dande på P3 Guld-galan, sam­ar­be­tet med Tim­buktu, Pro­moe och Supreme, och rele­a­sen av debu­tal­bu­met ”En sak i taget”.

Han berät­tade för mig att möbelsnic­ke­riet till skill­nad från musik­ska­pan­det ger hans kre­a­ti­vi­tet ramar. Träet är levande och anger reg­ler, musi­ken kan han ge sig an häm­nings­löst. Och man får käns­lan att det är så han vill ha det. Gräns­löst och mått­löst. Andreas Grega är en romantiker, en reflek­te­rande out­si­der som vill sluka värl­den och känna alla käns­lor som den erbjuder.

In här och lyssna på min inter­vju med honom (Del 2).

Andreas dröm­mer om att samla in klot­ter från skol­böc­ker och ställa ut dom, upp­de­lad på lek­tio­ner. Und­rar om klott­ret på mat­te­lek­tio­nerna skil­jer sig från svenska­lek­tio­ne­ras klotter?

http://www.andreasgrega.com

I fre­dags var det dags för Mani­fest­ga­lan 2010. Mani­fest är ett musik­pris som går till obe­ro­ende skiv­bo­lag, till skill­nad från Gram­mis som inklu­de­rar de som lig­ger på Major-bolag.

Idéen med Mani­fest är att berika svensk musik­liv och lyfta fram även de mindre eta­ble­rade inom varj gen­rer. Det man kan applå­dera Mani­fest för är att de låter kate­go­rin hip­hop stå för sig själv. Och pri­set för ”Bästa text­för­fat­tare” gick till ingen mindre än Ken Ring, som även vann 20.000 kro­nor i vinst­pengar. Kul att Ken Ring upp­märk­sam­mas på detta vis, grat­tis Ken. Och det är såklart lite bisarrt också eftersom han på grund av just sina låttex­ter varit i blåsvä­der och under medias förstoringsglas.

De fyra fina­lis­terna i gen­ren hip­hop var Orga­nis­men, STOR, Pro­moe och Moham­med Ali. Och jag fick dela ut priset.

Nu har jag sänt sista avsnit­tet av ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hiup­hop” för denna säsong, och det är dags för lite jul­vila. Som musik­jour­na­list är det ju sed på att göra en årsbäs­ta­lista såhär i slu­tet av året. Det här året har varit väl­digt hän­del­se­rikt för svensk hip­hop så jag tar istäl­let och gör en lista på hän­del­ser jag kom­mer min­nas året 2009 med.

Min­ne­så­ret 2009:

- Ken Ring säger (återi­gen) att han ska lägga av med musi­ken efter albu­met ”Hip­Hop”. Han flyt­tar till Kenya med sin familj och star­tar fot­bollsla­get K.R.A.C.K United.

- AFC gör come­back efter ca 6 års tyst­nad, men lyc­kas endast släppa en offi­ci­ell singel. Arbe­tet med bloggcom­mu­ni­tyn ”Gatu­plan” tar för myc­ket tid i anspråk.

- EyeN´I gör debut som radi­o­pro­gram­le­dare på Sve­ri­ges Radio, Metropol.

- Pro­moe lyc­kas bli rik­skän­dis med folk­hems­dis­sen ”Sven­ne­ba­nan”, trots att han gjort hip­hop i mer än ett decennium.

- Maski­nen avslö­jar pla­ner på att mark­nads­föra  kom­mande plat­tan 2010 genom att sväva ovan­för Med­bor­gar­plat­sen i en zeppelinare.

- Näääk råkar göra en hiphop-klassiker och boos­tar sin kar­riär genom att sitta inne ett tag.

- Kar­tel­lens spe­lar för ett knök­fullt tält på Hults­fred, men får sina pel­ningar i Stock­holm sabo­te­rade av poli­sen som hotar krö­gare och klub­bar­ran­gö­rer med raz­zior och nedstängning.

- Orga­nis­men gör en 360 gra­ders vänd­ning. Nu vill han heta Johan Hellqvist och rap­par om livet, käns­lor, kär­lek och ensam­het på lång­samma 72 bpms-beats. I albu­met ”Om gud vill och väd­ret tillå­ter” är rak­bladsvassa MBMA-stilen a la ”hip­hop­ho­ror” bort­blåst. Orsa­ken är ett längre för­hål­lande som brast.

- DN skri­ver om mig: ”Ame­tist är för svensk hip­hop det Obama är för USAs politik”.

- Gen­ren Skweee spri­der sig i Sve­rige med namn som Mac­kan och Kool DJ Dust i täten.

- Natu­ral Bond gör en reunion-spelning på Fasching i stock­holm. På scen står Rusiak, Pet­ter, EyeN´I och Pee Wee, sida vid sida igen.

- J-Son beskri­ver sin platta ”Never Half Step­pin” som inne­hål­lande kom­mer­si­ella radi­olå­tar och klubb­hits. Ett tec­ken på att den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter har slängt av sig ”äkthets­kom­plexen” och pla­ce­rar sig utan häm­ningar i det sound som är brett och ”här och nu”.

- Kon­tro­ver­ser­nas kung Mofo top­par sin årslånga PR-kampanj med att fronta en utlott­ning av en natt med en tjej på en hiphop-kryssning. Media upp­märk­sam­mar och kri­ti­se­rar, kryss­nings­bo­la­get nekar till all inbland­ning och MOFO går ”under jord”. Senare under året släp­per Mofo dis­kret ”The per­sian Gold EP”. Nu sat­sar han på att visa sina rapskills på mer klas­siska hiphop-produktioner.

- Den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­po­ar­tis­ter tar ett kliv och gör offi­ci­ell intåg. Moham­med Ali, Näääk, Lorentz & M.Sakarias, STOR, Pato Pooh, Maski­nen och J-Son är nomi­ne­rade till Gram­mi­sar, och P3-Guld.

Har jag glömt någonting?

Enga­ge­manget kring Ken Rings sms till mig är ju onek­li­gen jät­tes­tor. Vet inte om ens Blon­din­bella Den Store lyc­kas med ca 90 kom­men­ta­rer på ett inlägg. Jag kan ju trösta er med att den infor­ma­tion jag fick under direkt­sänd­ning i fre­da­gens pro­gram om att Ken Ring är Gram­mis­no­mi­ne­rad är sann. Och min giss­ning är att han har slic­kat sina sår nu.

Mär­ker du att det har hänt något i år? Årets Grammis-nomineringar mar­ke­rar åter att det här är ett vik­tigt år för svensk hip­hop. Detta år kan ses som året då en  ny gene­ra­tion svenska hip­hop slog ige­nom. Det kan vara så att vi bevitt­nar ännu en mil­stolpe inom svensk musik­histo­ria. Dam­men brast till slut.

För mig är det helt fan­tas­tiskt att bevittna. När jag bör­jade med mitt pro­gram ”Kär­lek­s­at­tac­ken” för snart tre år sedan var dessa s.k. nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter i stort okända för massa och eta­blis­se­mang. Jag har haft nöjet att få göra de allra första inter­vju­erna med många av dom och bli först ut att skriva om dom. Upp­täcka deras stil och musi­ka­liska pre­fe­ren­ser, åter­be­rätta deras histo­ria och hitta det spe­ci­ella i deras livs­ö­den och per­son. Det har varit oer­hört kul.

De senaste tre åren har svenska hip­hop­sce­nen varit otro­ligt feb­ril och explo­siv. Begrep­pet krut­durk kom­mer väl till sin rätt. Sce­nen var mogen, och behövde en out­put att jobba emot. En ”kanal” som upp­märk­sam­made, lyfte fram och sporrade.

Inget är klap­pat och klart dock. Det finns fram­tida plat­tor som ska recen­se­ras, nya inter­vjuer som ska göras, och klub­bar ska arrangeras.

Gram­mis 2010-nomineringarna för kate­go­rin ÅRETS KLUBB / HIPHOP:
Andreas Tilli­an­der — Show
J-Son — Never Half Step­ping
Ken — Ring Hip Hop
Lorentz & M.Sakarias — Vi mot värl­den
Mange Sch­midt — Oden­plan stock­holm 1988
Maski­nen — Boys II Men
Moham­med Ali — Pro­ces­sen
Näääk — Näääk vem?
Pro­moe — Kråk­sången
Swing­fly — God Bless The Irs

Kate­go­rin ÅRETS NYKOMLING inne­hål­ler Lorentz & M.Sakarias — Vi mot värl­den och Maski­nen — Miike Snow

Rösta fram din favo­rit här: http://www.grammis.se

Jag fick pre­cis ett sms av Ken Ring som just nu är i Kenya. Han skic­kar den med anled­ning av P3-Gulds nomi­ne­ringar som offent­lig­gjor­des idag.

”Detta skri­ver jag till er jag kän­ner på Sve­ri­ges Radio. Jag bru­kar inte bry mig. Men idag kän­ner jag svek från eran kanal. Sven­ne­ba­nan, Näääk och Lorentz & M.Sakarias. Jag tyc­ker ni är rakt av pin­samma. Ska dessa album vara bättre än mitt senaste. Nej. Det är det inte. Jag säger inte detta som ett despe­rat för­sök att bevisa nåt. Men fan. Jag vet för fan vad hip­hop är. Och det trodde jag också ni visste. Men idag kän­ner jag mig mer beskvi­ken på Sve­rige än någon­sin. Idag sover ett gatu­barn hos mig i Afrika. Han grät av lycka. Och det är skönt att det bety­der så myc­ket för mig att jag ändå kan sova. Men ni ver­kar ha glömt vad som bety­der nåt. Hip­hop kal­las det. Vår kul­tur som ni idag har spot­tat på. God­natt från mig och han bred­vid mig. Han är nomi­ne­rad till ett liv idag. Och jag ska se till att han vin­ner. Ken.”

(Sms:et pub­li­ce­ras med god­kän­nande av Ken)

(Du rös­tar på din favo­rit här)

Vid lunch­tid idag fram­gick det att vår tid mar­ke­rar en mil­stolpe för svensk hip­hop. Den nya gene­ra­tio­nen artis­ter inom gen­ren gör nu en spurt, kli­ver uppåt och eta­ble­rar sig. Idag pre­sen­te­ra­des näm­li­gen nomi­ne­ring­arna till P3-Guld 2010 och lis­tan inne­hål­ler många namn som för ett år sedan var okända för jour­na­lis­ter och den stora massan.

Årets hiphop/soul nomi­ne­ringar består av Lorentz & M. Saka­rias – Vi mot värl­den, Moham­med Ali – Pro­ces­sen, Näääk – Näääk vem?, Pro­moe – Kråksången, och Stor – Nya Sko­lans Ledare.

Nomi­ne­ring­arna till Året Låt inne­hål­ler också gen­ren ifråga. Där finns Sven­ne­ba­nan med Pro­moe, och Redline/Sala­zar–pro­du­ce­rade låten Dance With Some­body med Mando Diao.  Dess­utom är även Lorentz & M. Saka­rias och Maski­nen nomi­ne­rade till Årets nykomling.

P3 Guld kan vara det musik­pri­set som just nu bäst lyc­kats bibe­hålla sin sta­tus och glans. Pri­set är P3:s eget musik­pris som sam­man­fat­tar det gångna svenska musi­kå­ret. Vin­narna utses dels av P3:s lyss­nare och dels av jurygrup­per. Tan­ken bakom kom­bi­na­tio­nen lyss­nar– och jury­ka­te­go­rier är att P3 Guld som hel­het ska inne­hålla både brett och smalt. Jag tac­kar för det…

Nu vill jag veta vem du tror tar hem pri­set för bästa hiphop/soul? vem rös­tar du på och var­för?? Och rösta fram rätt vin­nare med­det­samma genom att klicka här.

Missa inte det hela nu. P3 Guld direkt­sänds i  P3 tis­dag 19 janu­ari kl 20:03. Galan sänds även i SVT1 21.30 samma kväll. Och jag kom­mer få dela ut pris på galan.