Ametist Azordegan

P3 Guld pre­sen­te­rar gen­ren Hiphop

”Knack knack”. Jag söker alla galor därute.

Vad sägs om att nästa år inte dra en linje i san­den mel­lan er och en av våra kom­mer­si­ellt mest fram­gång­rika gen­rer i västvärlden?

Vad sägs om att erkänna det som erkän­nas bör, vad sägs om att inte fram­ställa dig själv som totalt främ­mande för ett av ung­do­mens största kulturyttringar?

Vad sa du? Ja, jag vet att hip­ho­pen har i sär­klass tyd­liga uttryck och manér. Men vad sägs om att  accep­tera detta väsen som fak­tist levt i cirka tret­tio år? och låta denna slippa känna sig som en gäst i ditt hus? och låta dig fram­stå som en värd, med bättre vetande?

Och ja, hip­hop må vara en genre med mindre antal anhäng­are än rock i Sve­rige. Men, vad sägs om att inse att det finns en värld utan­för det här lan­dets grän­ser? vad sägs om att till synes vilja ta del av den världen?

Vad sägs om att ge lite respekt till det uttryck som en gång lät utan­för­ska­pet höras.

Vad sägs om att sluta håna, och tänka att det kanske till och med kan göra ont. Vad sägs om att tänka på att du hånar en och annans pojkrums­dröm­mar, och en och annans ”faders-substitut och skola” som ADL en gång beskrev hip­ho­pen för mig.

Vad sägs om att inte bygga en skil­je­vägg mel­lan er och en av vår tids mest luk­ra­tiva kul­tu­rella uttrycksformer.

”Knack, knack” alla galor där­ute, öppna och låt oss kliva in i 2000-talet.

Mina damer och her­rar, Pet­ter visar hur du lad­dar ner hans senaste låt ”Fast för evigt” på Itu­nes. Vi får också veta att han nu gått all in med olika blogg­verk­tyg, är med i Swe­dish Twit­ter Mafia och ber om ”5 sekun­ders Twitter-paus”. Jag har här­med mött min överman.

På noll­tid kryl­lar Twit­ter nu av fra­sen ”5 sekun­ders Twitter-paus”. Jag har sagt det tre gånger redan. En ny klas­si­ker har fötts.

Klip­pet är från Pet­ters blogg.

Foto: Bingo Rimér

Nu har jag sänt sista avsnit­tet av ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hiup­hop” för denna säsong, och det är dags för lite jul­vila. Som musik­jour­na­list är det ju sed på att göra en årsbäs­ta­lista såhär i slu­tet av året. Det här året har varit väl­digt hän­del­se­rikt för svensk hip­hop så jag tar istäl­let och gör en lista på hän­del­ser jag kom­mer min­nas året 2009 med.

Min­ne­så­ret 2009:

- Ken Ring säger (återi­gen) att han ska lägga av med musi­ken efter albu­met ”Hip­Hop”. Han flyt­tar till Kenya med sin familj och star­tar fot­bollsla­get K.R.A.C.K United.

- AFC gör come­back efter ca 6 års tyst­nad, men lyc­kas endast släppa en offi­ci­ell singel. Arbe­tet med bloggcom­mu­ni­tyn ”Gatu­plan” tar för myc­ket tid i anspråk.

- EyeN´I gör debut som radi­o­pro­gram­le­dare på Sve­ri­ges Radio, Metropol.

- Pro­moe lyc­kas bli rik­skän­dis med folk­hems­dis­sen ”Sven­ne­ba­nan”, trots att han gjort hip­hop i mer än ett decennium.

- Maski­nen avslö­jar pla­ner på att mark­nads­föra  kom­mande plat­tan 2010 genom att sväva ovan­för Med­bor­gar­plat­sen i en zeppelinare.

- Näääk råkar göra en hiphop-klassiker och boos­tar sin kar­riär genom att sitta inne ett tag.

- Kar­tel­lens spe­lar för ett knök­fullt tält på Hults­fred, men får sina pel­ningar i Stock­holm sabo­te­rade av poli­sen som hotar krö­gare och klub­bar­ran­gö­rer med raz­zior och nedstängning.

- Orga­nis­men gör en 360 gra­ders vänd­ning. Nu vill han heta Johan Hellqvist och rap­par om livet, käns­lor, kär­lek och ensam­het på lång­samma 72 bpms-beats. I albu­met ”Om gud vill och väd­ret tillå­ter” är rak­bladsvassa MBMA-stilen a la ”hip­hop­ho­ror” bort­blåst. Orsa­ken är ett längre för­hål­lande som brast.

- DN skri­ver om mig: ”Ame­tist är för svensk hip­hop det Obama är för USAs politik”.

- Gen­ren Skweee spri­der sig i Sve­rige med namn som Mac­kan och Kool DJ Dust i täten.

- Natu­ral Bond gör en reunion-spelning på Fasching i stock­holm. På scen står Rusiak, Pet­ter, EyeN´I och Pee Wee, sida vid sida igen.

- J-Son beskri­ver sin platta ”Never Half Step­pin” som inne­hål­lande kom­mer­si­ella radi­olå­tar och klubb­hits. Ett tec­ken på att den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter har slängt av sig ”äkthets­kom­plexen” och pla­ce­rar sig utan häm­ningar i det sound som är brett och ”här och nu”.

- Kon­tro­ver­ser­nas kung Mofo top­par sin årslånga PR-kampanj med att fronta en utlott­ning av en natt med en tjej på en hiphop-kryssning. Media upp­märk­sam­mar och kri­ti­se­rar, kryss­nings­bo­la­get nekar till all inbland­ning och MOFO går ”under jord”. Senare under året släp­per Mofo dis­kret ”The per­sian Gold EP”. Nu sat­sar han på att visa sina rapskills på mer klas­siska hiphop-produktioner.

- Den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­po­ar­tis­ter tar ett kliv och gör offi­ci­ell intåg. Moham­med Ali, Näääk, Lorentz & M.Sakarias, STOR, Pato Pooh, Maski­nen och J-Son är nomi­ne­rade till Gram­mi­sar, och P3-Guld.

Har jag glömt någonting?

Det är så här­ligt att få vara med i den här eran av svensk hip­hop. Jag har ju inte varit med från bör­jan, inte varit aktiv inom musiksce­nen när sam­lingen Side­walk Head­li­ners kom ut 1998 och tiden då dagens lejon och vete­ra­ner som Pet­ter, Tim­buktu och Ken Ring slog ige­nom. Men jag är rik­tigt glad över att vara del av den nya svenska hiphop-historian.

Jag läng­tar redan till tredje omgången med svensk hip­hop på Mose­backe i sam­ar­bete med Yes!. I två omgångar har  vi valt en lineup bestå­ende av de vi tror är en del av svensk hip­hops fram­tid för en kon­sert­kväll. Första omgången novem­ber 2008 blev det Pato Pooh, J-Son, Henok Achido, Ally­a­wan, Prop Dylan och STOR. Anda omgången okto­ber 2009 blev det Moham­med Ali, Laby­rint, Näääk & Safe­houseStaff och Zacke.

Det är så kul att få upp­leva hur snabbt det rör på sig mitt under näsan på en. De flesta av den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter gör sina första radi­o­in­ter­vjuer i mitt pro­gram och jag har fått chan­sen att bli den första att recen­sera och skriva om dom i dags­pres­sen. Flera av dom som Adam Tensta, Pato Pooh och J-Son sit­ter idag i TV4s mor­gon­soffa, och sig­ne­rar tishor i SVTs Lilla Aktuellt.

Det är här­ligt… vi befin­ner oss i en myc­ket spe­ci­ell tid för gen­ren i Sve­rige, nu föds nästa decen­ni­ums stjär­nor som ska figu­rera i are­nan sida vid sida om vete­ra­nerna. Are­nan var mogen, och det ska­pa­des medi­e­ka­na­ler som kunde fånga upp. Kanske är vi lite omed­vetna om det som hän­der nu, men jag är helt tagen. Titta själv… nu sit­ter de där.

Lagom till jul släpps låten ”För Alla Dom”, ett sam­ar­bete mel­lan Pet­ter, Ison & Fille och Mogge. Låten är pro­du­ce­rad av Saska och inne­hål­ler samp­lingar från Mauro Scoccos klas­si­ker ”Till Dom Ensamma”.

I videon ser du Ison gå loss på cham­pin­jo­nerna i rol­len som kock, Fille sli­ter med vag­nen i rol­len som tid­nings­ut­de­lare, och Pet­ter som tax­i­chaf­fis. Och av låten att döma är det nog meningen att du ska tända tän­da­ren och höja den i luf­ten… eller ja, mobi­len nuförtiden.

Kil­larna häl­sar att låten är: en upp­ma­ning till fram­tids­tro och opti­mism, tilläg­nad de ensamma och utstötta omkring och bland oss, ett ämne som själv­klart känns extra aktu­ellt i dessa tider av jul– och helgfirande.

Själv är jag en stor fan av när den svenska hip­ho­pen går till­baka och pay homage till det svenska folk­hem­met och samplar svenska artis­ter som Mauro Scocco, Orup, Glenn­mark och även Cor­ne­lis Vre­eswijk. Och på något sätt känns det lite mysigt och som hemma när det är just Pet­ter som gör det, kanske eftersom han är en lika stor del av det svenska folk­hem­met som de.

”För Alla Dom” släpps inför den alter­na­tiva jul­ga­lan ”Oh, No… It’s Christ­mas!”, som äger rum på Berns i Stock­holm den 19 decem­ber. Över­skott från intäk­ter av sing­eln done­ras till tid­ningen Situ­a­tion Stock­holms verk­sam­het. Rele­ase den 24 novem­ber via Hemmalaget/UVR/Bonnier.

Under MMA-galan i Stock­holm igår kväll rul­lade kam­panj­fil­men för mänsk­liga rät­tig­he­ter i Iran jag gjorde med hjälp av en del vän­ner i som­ras. I fil­men med­ver­kar en del svenska hiphop-artister som ställde upp för saken och den rul­lade flera gånger igår kväll.

Jag vill tacka Supe­rior Chal­lenge för att ha berett plats åt saken under sin fan­tas­tiska gala som bara fort­sät­ter växa och för­gylla. Vill tipsa dig som ännu inte gått på galan att se till att göra det nästa år. Min egna bak­grund i saken är att jag trä­nat ett antal år och var skri­bent och redak­tions­chef i kamp­sports­ma­ga­si­net Fight­life Magazine tidigare.

Här är fil­men i sin hel­het.

Och en arti­kel i Afton­bla­det om fil­men. Och en i nyheter24.

Som slut­ord vill jag säga att en av mina önsk­ningar är att få upp­leva mer medie­be­vak­ning på kamp­sport, och att rap­por­te­ringen behand­lar spor­ten som just sport, med fokus på tek­ni­ker, stra­tegi, fys och spor­tens histo­ria. Den svenska sport­jour­na­li­sti­ken lig­ger i lä med sin kon­ser­va­tiva syn på spor­ten, och gör att kamp­sor­ten på sätt och vis befin­ner sig i ett utanförskap.