Ametist Azordegan

P3 Guld pre­sen­te­rar gen­ren Hiphop

”Knack knack”. Jag söker alla galor därute.

Vad sägs om att nästa år inte dra en linje i san­den mel­lan er och en av våra kom­mer­si­ellt mest fram­gång­rika gen­rer i västvärlden?

Vad sägs om att erkänna det som erkän­nas bör, vad sägs om att inte fram­ställa dig själv som totalt främ­mande för ett av ung­do­mens största kulturyttringar?

Vad sa du? Ja, jag vet att hip­ho­pen har i sär­klass tyd­liga uttryck och manér. Men vad sägs om att  accep­tera detta väsen som fak­tist levt i cirka tret­tio år? och låta denna slippa känna sig som en gäst i ditt hus? och låta dig fram­stå som en värd, med bättre vetande?

Och ja, hip­hop må vara en genre med mindre antal anhäng­are än rock i Sve­rige. Men, vad sägs om att inse att det finns en värld utan­för det här lan­dets grän­ser? vad sägs om att till synes vilja ta del av den världen?

Vad sägs om att ge lite respekt till det uttryck som en gång lät utan­för­ska­pet höras.

Vad sägs om att sluta håna, och tänka att det kanske till och med kan göra ont. Vad sägs om att tänka på att du hånar en och annans pojkrums­dröm­mar, och en och annans ”faders-substitut och skola” som ADL en gång beskrev hip­ho­pen för mig.

Vad sägs om att inte bygga en skil­je­vägg mel­lan er och en av vår tids mest luk­ra­tiva kul­tu­rella uttrycksformer.

”Knack, knack” alla galor där­ute, öppna och låt oss kliva in i 2000-talet.

Det pågår en debatt just nu angå­ende P3 Guld-galan. Jour­na­lis­ter och bransch­folk gick dagen efter galan ut och kri­ti­se­rade eve­ne­manget, de tyckte galan var grab­big, och ifrå­ga­satte huruvida Sve­ri­ges Radio dis­kri­mi­ne­rar kvin­norna inom musiken.

Jag pra­tade med redak­tö­ren på Debatt (där dis­kus­sio­nen skulle pågå på SVT) om det här. Det här är näm­li­gen en fråga som jag är väl­digt bekant med eftersom gen­ren hip­hop är extra vansk­lig vad gäl­ler någon form av köns­ba­lans. Hip­ho­pen kan jämte metall vara de gen­rer med minst antal aktiva kvinn­liga artis­ter (nu kanske jag glöm­mer bort andra gen­rer med lik­nande uppdelning).

I och med att jag gör ett hiphop-program får jag med jämna mel­lan­rum frå­gor kring var­för det inte är fler tje­jer på spel­lis­tan och i inter­vju, och huruvida jag tar mitt ansvar för att repre­sen­tera kvinnorna.

Jag är helt emot någon form av kvo­te­ring inom musi­ken. Musik och artis­ter ska bedö­mas och bere­das plats enbart efter kva­lité, talang och poten­tial. Allt annat vore fel. Jag har svårt att tänka mig att kvinn­liga konst­nä­rer (vil­ket musi­ker är) vill få utrymme och erkän­nande base­rat på huruvida dom har en snopp eller snippa. Det utrym­met är inte värt ett skit, och inte ett erkän­nande om du frå­gar mig.

Där­e­mot, är det varje musik­jour­na­lists, redak­törs och pro­du­cents klara upp­gift och ansvar att anstränga sig för att upp­märk­samma de kvinn­liga artis­terna. Min erfa­ren­het säger mig att tje­jer gene­rellt är lite sämre än kil­larna på att skrika, göra väsen av sig och for­cera för att upp­märk­sam­mas. Tje­jer är gene­rellt sämre på att ta för sig. Punkt. Vad det beror på är en annan dis­kus­sion och det kanske en soci­o­log ska besvara, och kanske behö­ver vi inte lägga energi på det här och nu. Istäl­let ska musik­jour­na­lis­ter se till att ta ansvar och lägga extra energi på att djup­dyka i våra respek­tive fokus­gen­rer och lyssna noga efter tje­jerna. Det här gäl­ler spe­ci­ellt man­liga jour­na­lis­ter och redak­tö­rer. Av ren vana ser män hellre till andra män. Men, även kvin­nor ser lät­tare till män. Det har hänt att jag själv måste påminna mig om att leta ett extra varv efter tje­jerna när jag letar musik och gäs­ter till mitt program.

För dom finns där om man letar. Men man måste ut på nätet och gå på spel­ningar och ibland till och med be tje­jerna skicka in sin musik. Jag får ofta halv­fär­diga låtar inskic­kat till mig av grab­barna med med­de­lan­den som lyder ”låten är inte klar, men tänkte att du kan få höra”, medan jag ofta kom­mer på tje­jer med helt fär­diga mast­rade låtar som de inte velat skicka in. Vi tje­jer ver­kar ställa högre krav på oss själva.

För att återgå till årets P3 Guld-gala. Jag har spe­ci­al­kun­skap i gen­ren svensk hiphop/soul… jag kan utan tve­kan säga att jag är en av dom väl­digt få i Sve­rige som har bäst koll på denna arena. Det fanns ingen kvinn­lig artist inom denna genre som släppt musik inom nomi­ne­rings­pe­ri­o­den med kva­lité och utveck­ling som kunde ha nomi­ne­rats till årets P3 Guld. Vad gäl­ler de res­te­rande gen­rerna är det upp till respek­tive jury att rann­saka sig själva.

Mest choc­kad var STOR som vann pri­set för årets Hiphop/Soul. Moham­med Ali som var den publikt mest tip­pade vin­na­ren i kate­go­rin applå­de­rade ödmjukt för sin Ayla-kollektivmedlem. Run­tom i salen hörde jag dock en våg visk­ningar med frå­gan: ”Vem är STOR”? vil­ket får mig att hop­pas att P3 fak­tiskt ser till att spela sina vin­nare (och nominerade).

Kväl­lens mest intres­santa upp­trä­dande gjor­des av en oslag­bar kraft­kombo bestå­ende av Salem Al Fakirs alias Damien Adore, duon Stay Gold bestå­ende av Carli Löf och Måns Glae­ser, Spank Rock och Robyn.  Dun­der­pre­miä­ren fick mig att exal­te­rad skrika efter mera, mera, mera inombords.

Mest nyfi­ken blev jag på möbelsnic­ka­ren Andreas Grega som under flera år tur­ne­rat med live­ban­det Kung­ers och senare sup­por­tat Lars Win­ner­bäck. Nu är han aktu­ell med debu­tal­bu­met ”En sak i taget”.

Mest lyck­lig blev jag över att Sala­zar Brot­hers (Red­line) repre­sen­te­ra­des två gånger bland vin­narna. Som pro­du­cen­ter för ”Årets Låt”: Mando Diao — ”Dance With Some­body”, och som pro­du­cen­ter för ”Årets hiphop/soul”-vinnare: STOR. Två vitt skilda gen­rer och ljud­bild. Båda lika kompetent.

Ps. Återi­gen fick Kent ett pris. Jag för­slår att både Gram­mis och P3-Guld inför en ny kate­gori som de kal­lar ”Årets Kent-pris”. Så får man saken ur värl­den varje år.

(klicka på bil­derna för slide och förstoring)

(Läs mer…)

Idag delar jag ut pri­set till Årets Artist i P3-Guldgalan.

Det hela sänds live i SVT1 mel­lan 21.30 — 23.00

Jag åter­kom­mer med bil­der och en video… det ska bli rik­tigt kul mina vän­ner. Och jag ska ha frack och skjorta. med krås.

Ses!

Foto: Erik Svens­son (Erik By Erik)

Jag sak­nar Henok Achido bland årets nomi­ne­ringar till P3-Guld och Gram­mis 2010. Jag är dels rätt impo­ne­rad av att den nya gene­ra­tio­nen fått ta stor plats inom nomi­ne­ring­arna till båda pri­serna. Men jag är  för­vå­nad över Henoks frånvaro.

Jag vet att album som släpps i bör­jan av året ten­de­rar att komma i skug­gan av de album som släpps under årets senare hälft då dessa nomi­ne­ringar kom­mer till. Men med tanke på den höga kva­lité Henok Achi­dos album ”Almaz Char­min Child” hål­ler borde detta inte vara möj­ligt i just det här fallet.

Ja, jag vet, sma­ken är som baken. Och kanske är det just det som är gre­jen i det här fal­let. Tit­tar man när­mare på nomi­ne­ring­arna slår det en att det kan fin­nas vissa aspek­ter som lät­tare går hem hos jurygrup­perna… att det rap­pas på svenska först och främst. Inga kons­tig­he­ter egent­li­gen kanske. Jag menar, klart att rap på svenska bättre träf­far gemene lyss­na­ren här hemma. De gånger det inte rap­pas på svenska drar soun­det antingen åt pop-rock (Swing­fly), eller åt ett kom­mer­si­ellt och klub­bigt sound (J-Son). Det lig­ger ingen vär­de­ring i denna tappra ana­lys. Bara en vilja att för­söka för­klara det oförklarliga.

För mig är Henoks platta defi­ni­tivt en av årets bästa. Albu­met, som fick bl.a helsi­dor och SVD och DN och topp-recensioner av musik­jour­na­lis­ter lan­det runt, inne­hål­ler enbart pro­duk­tio­ner i hög kva­lité och fan­ta­si­fulla samp­lingar. Den är märk­bart väl­pla­ne­rad, med ett enhet­ligt genom­gå­ende sound. Plat­tan är ”rund”, vil­ket inne­bär att den har en bör­jan och ett slut. Dess­utom top­pas spå­ren med per­son­liga och rätt intima låttex­ter och kom­pe­tent rap. Den som lyss­nar på rapen vet att Henok just nu är en av våra abso­lut bästa MC’s som vari­e­rar och leker med sitt flow och sna­rare dribb­lar med bea­tet än lig­ger på det. Dess­utom har låtar från plat­tan visat sig ha hit-faktorn och rul­lat fre­kvent i radio och musik-kanaler, Henok har upp­trätt i ota­li­ga­s­venska TV-program, som för­band till kom­mer­si­ella ame­ri­kanska akter och på Hultsfred.

Kan det vara så att Henok drab­bats av Svennebanan-syndromet? Det hän­vi­sar till att Pro­moe gjorde hip­hop i mer än ett dec­ce­nium men inte blev rik­skän­dis för­rän techno-rap-låten ”Sven­ne­ba­nan” släpptes.

Henok Achido rap­par på eng­elska. Plat­tan ”Almaz Char­min Child´s” sound är dra­ma­tiskt, lite mör­kare och ”tyngre”, melan­ko­lisk och ”går i moll”.

Kan det vara så att viss hip­hop inte pas­sar Folk­hem­met obe­ro­ende av dess kva­lité? Vad bör anpas­sas iså­fall? bör artis­ter kom­pro­missa med sina pre­fe­ren­ser och anpassa sitt sound så det pas­sar öronen bättre, eller borde öronen sko­las i hip­hop? eller är det kanske dött lopp?

Fly Fresh

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

No Rest For The Wic­ked

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Pus­her

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Ibland ska man se till att säga sitt. Nu är det ett sådant läge. Kommentera!

Jag fick pre­cis ett sms av Ken Ring som just nu är i Kenya. Han skic­kar den med anled­ning av P3-Gulds nomi­ne­ringar som offent­lig­gjor­des idag.

”Detta skri­ver jag till er jag kän­ner på Sve­ri­ges Radio. Jag bru­kar inte bry mig. Men idag kän­ner jag svek från eran kanal. Sven­ne­ba­nan, Näääk och Lorentz & M.Sakarias. Jag tyc­ker ni är rakt av pin­samma. Ska dessa album vara bättre än mitt senaste. Nej. Det är det inte. Jag säger inte detta som ett despe­rat för­sök att bevisa nåt. Men fan. Jag vet för fan vad hip­hop är. Och det trodde jag också ni visste. Men idag kän­ner jag mig mer beskvi­ken på Sve­rige än någon­sin. Idag sover ett gatu­barn hos mig i Afrika. Han grät av lycka. Och det är skönt att det bety­der så myc­ket för mig att jag ändå kan sova. Men ni ver­kar ha glömt vad som bety­der nåt. Hip­hop kal­las det. Vår kul­tur som ni idag har spot­tat på. God­natt från mig och han bred­vid mig. Han är nomi­ne­rad till ett liv idag. Och jag ska se till att han vin­ner. Ken.”

(Sms:et pub­li­ce­ras med god­kän­nande av Ken)

(Du rös­tar på din favo­rit här)

Vid lunch­tid idag fram­gick det att vår tid mar­ke­rar en mil­stolpe för svensk hip­hop. Den nya gene­ra­tio­nen artis­ter inom gen­ren gör nu en spurt, kli­ver uppåt och eta­ble­rar sig. Idag pre­sen­te­ra­des näm­li­gen nomi­ne­ring­arna till P3-Guld 2010 och lis­tan inne­hål­ler många namn som för ett år sedan var okända för jour­na­lis­ter och den stora massan.

Årets hiphop/soul nomi­ne­ringar består av Lorentz & M. Saka­rias – Vi mot värl­den, Moham­med Ali – Pro­ces­sen, Näääk – Näääk vem?, Pro­moe – Kråksången, och Stor – Nya Sko­lans Ledare.

Nomi­ne­ring­arna till Året Låt inne­hål­ler också gen­ren ifråga. Där finns Sven­ne­ba­nan med Pro­moe, och Redline/Sala­zar–pro­du­ce­rade låten Dance With Some­body med Mando Diao.  Dess­utom är även Lorentz & M. Saka­rias och Maski­nen nomi­ne­rade till Årets nykomling.

P3 Guld kan vara det musik­pri­set som just nu bäst lyc­kats bibe­hålla sin sta­tus och glans. Pri­set är P3:s eget musik­pris som sam­man­fat­tar det gångna svenska musi­kå­ret. Vin­narna utses dels av P3:s lyss­nare och dels av jurygrup­per. Tan­ken bakom kom­bi­na­tio­nen lyss­nar– och jury­ka­te­go­rier är att P3 Guld som hel­het ska inne­hålla både brett och smalt. Jag tac­kar för det…

Nu vill jag veta vem du tror tar hem pri­set för bästa hiphop/soul? vem rös­tar du på och var­för?? Och rösta fram rätt vin­nare med­det­samma genom att klicka här.

Missa inte det hela nu. P3 Guld direkt­sänds i  P3 tis­dag 19 janu­ari kl 20:03. Galan sänds även i SVT1 21.30 samma kväll. Och jag kom­mer få dela ut pris på galan.