Ametist Azordegan

Forever – Drake ft. Kanye West, Lil’ Wayne & Eminem

Vilket tungt beat.

Det finns mycket att säga om den här låten, förutom det uppenbara sagt ovan: vilket tungt beat.

Men vänta, måste få fortsätta kring detta uppenbara… Beatet, som är producerat av Drakes följeslagare Boi-1da, är väldigt tacksamt att rappa över, lätt att rulla på, tydlig och stabil. Inger nog inspiration. Samtidigt vill man inte ha rak rap över, det blir för stringent. Ska det rappas ska det nog helst göras med ett flow som innebär innovativa pauseringar och varierad rimstruktur. Ska det ändå tillämpas rakare rap vill man höra lyriker som Organismen gå fullkomligt bärsärkargång på den. Respektlöst.

Okej nu kan jag gå vidare. Det som slår mig återigen för kanske trettionde gången senaste året är att Eminem verkar vara bättre på att manifestera sina genialiska rapskills på andras spår, än på sin egen senaste platta. Han verkar funka bättre under press och under konkurrens från andra MCs. Inget konstigt egentligen, det här gäller för de flesta rappare som har högt i tak vad gäller kapacitet. Och Eminem är ju battlerappare från början, så den tendensen sitter nog i ryggraden.

Kanske kan fler gästspel på hans kommande skiva vara en god idé. Det skulle vara som att peta ett rap-monster i sidan med en pinne. Den behöver uppenbarligen retas upp.

I fredags var det dags för Manifestgalan 2010. Manifest är ett musikpris som går till oberoende skivbolag, till skillnad från Grammis som inkluderar de som ligger på Major-bolag.

Idéen med Manifest är att berika svensk musikliv och lyfta fram även de mindre etablerade inom varj genrer. Det man kan applådera Manifest för är att de låter kategorin hiphop stå för sig själv. Och priset för ”Bästa textförfattare” gick till ingen mindre än Ken Ring, som även vann 20.000 kronor i vinstpengar. Kul att Ken Ring uppmärksammas på detta vis, grattis Ken. Och det är såklart lite bisarrt också eftersom han på grund av just sina låttexter varit i blåsväder och under medias förstoringsglas.

De fyra finalisterna i genren hiphop var Organismen, STOR, Promoe och Mohammed Ali. Och jag fick dela ut priset.

Nu har jag sänt sista avsnittet av ”En kärleksattack på svensk hiuphop” för denna säsong, och det är dags för lite julvila. Som musikjournalist är det ju sed på att göra en årsbästalista såhär i slutet av året. Det här året har varit väldigt händelserikt för svensk hiphop så jag tar istället och gör en lista på händelser jag kommer minnas året 2009 med.

Minnesåret 2009:

- Ken Ring säger (återigen) att han ska lägga av med musiken efter albumet ”HipHop”. Han flyttar till Kenya med sin familj och startar fotbollslaget K.R.A.C.K United.

- AFC gör comeback efter ca 6 års tystnad, men lyckas endast släppa en officiell singel. Arbetet med bloggcommunityn ”Gatuplan” tar för mycket tid i anspråk.

- EyeN´I gör debut som radioprogramledare på Sveriges Radio, Metropol.

- Promoe lyckas bli rikskändis med folkhemsdissen ”Svennebanan”, trots att han gjort hiphop i mer än ett decennium.

- Maskinen avslöjar planer på att marknadsföra  kommande plattan 2010 genom att sväva ovanför Medborgarplatsen i en zeppelinare.

- Näääk råkar göra en hiphop-klassiker och boostar sin karriär genom att sitta inne ett tag.

- Kartellens spelar för ett knökfullt tält på Hultsfred, men får sina pelningar i Stockholm saboterade av polisen som hotar krögare och klubbarrangörer med razzior och nedstängning.

- Organismen gör en 360 graders vändning. Nu vill han heta Johan Hellqvist och rappar om livet, känslor, kärlek och ensamhet på långsamma 72 bpms-beats. I albumet ”Om gud vill och vädret tillåter” är rakbladsvassa MBMA-stilen a la ”hiphophoror” bortblåst. Orsaken är ett längre förhållande som brast.

- DN skriver om mig: ”Ametist är för svensk hiphop det Obama är för USAs politik”.

- Genren Skweee sprider sig i Sverige med namn som Mackan och Kool DJ Dust i täten.

- Natural Bond gör en reunion-spelning på Fasching i stockholm. På scen står Rusiak, Petter, EyeN´I och Pee Wee, sida vid sida igen.

- J-Son beskriver sin platta ”Never Half Steppin” som innehållande kommersiella radiolåtar och klubbhits. Ett tecken på att den nya generationens svenska hiphopartister har slängt av sig ”äkthetskomplexen” och placerar sig utan hämningar i det sound som är brett och ”här och nu”.

- Kontroversernas kung Mofo toppar sin årslånga PR-kampanj med att fronta en utlottning av en natt med en tjej på en hiphop-kryssning. Media uppmärksammar och kritiserar, kryssningsbolaget nekar till all inblandning och MOFO går ”under jord”. Senare under året släpper Mofo diskret ”The persian Gold EP”. Nu satsar han på att visa sina rapskills på mer klassiska hiphop-produktioner.

- Den nya generationens svenska hiphopoartister tar ett kliv och gör officiell intåg. Mohammed Ali, Näääk, Lorentz & M.Sakarias, STOR, Pato Pooh, Maskinen och J-Son är nominerade till Grammisar, och P3-Guld.

Har jag glömt någonting?