Ametist Azordegan

Ikväll sände jag en timme i P3 igen. Grän­serna mel­lan lokal radio och riks­ra­dio har egent­li­gen inte exi­ste­rat för mitt pro­gram ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hip­hop” eftersom det pro­gram­met har lyss­nare från hela lan­det som lyss­nar via web­ben. Men trots det så var det en helt magisk känsla att få sända 100% svensk hip­hop i rikskanalenP3, och det sent på kvällen.

Man inbil­lar sig att man har hela lan­dets upp­märk­sam­het i nat­ten, och får de att upp­täcka vad himla bra svensk hip­hop är. Hård, mjuk, djup, party, hårda beats, sång­vän­lig… Tack P3 för detta!

Här är min spel­lista från kvällen:

23.07 Aleks - ”Andra Por­ten”
23:12 J-Son — ”Far Away”
23:15 Laby­rint — ”Trak­terna”
23:20 Orga­nis­men - ”Låt mig andas ut”
23:25 STOR - ”Lilla Shorty”
23:34 Side­walk - ”Scream”
23:38 Pet­ter & Vero­nica Mag­gio — ”Län­ge­sen”
23:43 Trains­pot­ters - ”Fan First”
23:47 Näääk & Kaliffa — ”När Ska han Växa Upp?”
23:51 Tof­fer - ”Vifta Me Hän­derna” (Safe­house Remix)
23:56 Cleo - Hejdå

Roskil­desce­nen, från min vy, när Style Of Eye körde. Äntli­gen fick Kung­liga slot­tets vak­ter lite underhållning!

Den här vec­kan kör jag i P3 varje kväll efter kloc­kan 23. Jag får välja musi­ken själv, men måste P3-anpassa det lite. Jag kör efter lite olika teman varje kväll, och denna pre­miär­kväll körde jag en bland­ning av mina favo­rit­lå­tar just nu, och de artis­ter och låtar jag fat­tat tycke för som körde live under Sthlms-Kulturfestival förra vec­kan… lite för att de som inte var där kan få höra hur stor­sta­den lät. Jag var ju kon­fe­ren­cier på Roskil­desce­nen hela vec­kan, tis­dag till lör­dag. Det var alltså Roskilde Fes­ti­vals scen, och där­med en hel del danska artis­ter. Efter denna crash-course i danska musiksce­nen upp­täckte jag en hel del bra band, och de hör­des även i kväl­len spel­lista som såg ut såhär:

23:08 Den svenska björn­stam­men — ”All­ting Kom­mer Bli Bra”

23:11 When Saints Go Machine — ”Spit­ting Image”

23:15 PH3 & Joey Fever & Skizz — ”Fristad”

23:21 The Blue Van — ”Don’t Leave Me Blue”

23:28 Side­walk - ”Scream”

23:33 Tur­bo­week­end - ”Trouble is”

23:36 Stay­gold - ”Back­seat”

23:41 Orga­nis­men - ”Låt mig andas ut”

23:46 Kle­e­rup + Lykke Li - ”Until We Bleed”

23:55 Style Of Eye — ”Girls”

Nu! släpps Orga­nis­mens singel från decen­ni­ets största hiphop-samlingsalbum, Evo­lu­tion.

Låten heter ”Låt Mig Andas Ut” och är enligt vissa som fått höra den i för­väg den bästa låten Orga­nis­men nån­sin gjort, vil­ket är vågat sagt om en legend som står för en hel del klassiker.

Låten är exklu­siv för Evo­lu­tion, pro­du­ce­rad av Dj Large och Ava­style och jag tyc­ker att låten är en per­fekt låt för som­mar­kväl­larna, häng på hem­mets ute­plats med en öl i han­den. Och helst något på gril­len med vän­nerna som bara sit­ter tyst omkring och chil­lar. Väl­digt skön mode helt enkelt. Något för dom som gil­lar den mer efter­tänk­samme Orga­nis­men men på högre tempo. Han leve­re­rar som van­ligt en hel del fina textra­der i denna. Du kom­mer gilla den…

Ladda ner den efter kloc­kan 11.00 fre­dag den 18/6 på Orga­nis­mens hem­sida http://www.organismen.blogspot.com

www.evolutionhiphop.se

EyeN’I i lunch­rum­met och jag vid datorn. Öris om det ton­årsmode han roc­kade och mor­gon­sam­tal med Orga­nis­men om kons­ten att nå ut med sin musik idag.

Den här vide­blog­gen känns kanske lite rörig, men klicka här  så kom­mer du till en betyd­ligt mer upp­styrd pre­sen­ta­tion av vad som hände i En kär­lek­s­at­tack på svensk hip­hop i fre­dags. Där finns ilder från sänd­ningen och en fin beskrivning

Äntli­gen är det ute. Ett pro­jekt vi job­bat på i över ett år… när­mare sagt sedan mars 2009.

Sam­lingsal­bu­met Evo­lu­tion doku­men­te­rar ett lite senare avsnitt av den svensk hip­ho­pen och en del av de som eta­ble­rat sig under de senaste åren. Samlingen är tänkt för den kul­tur­in­tres­se­rade sam­la­ren oav­sett vil­ken musik­stil du har som främsta pre­fe­rens, svensk media och jour­na­lis­ter som har dålig koll på vad are­nan har att erbjuda och tviv­lar på svensk hip­hops kva­lité, och till dig som helt enkelt gil­lar att gunga skal­len till himla sköna beats och rytmer.

Evo­lu­tion gör inga som helst anspråk på att repre­sen­tera en total bild av den dessa avsnitt av are­nan. Det är ju omöj­ligt och skulle kräva fler ski­vor än ett dubbelalbum. Det finns många bra artis­ter och band som inte är med på sam­lingen, och många har vun­nit lyss­nar­nas öron under tiden som sam­lingen vuxit fram. Det är många kraf­ter som ska lyc­kas sam­man­stråla för att en artist eller visst spår ska komma med på en sån här sam­ling. Kraf­ter som har eget liv ibland som man inte kan styra och som drar resul­ta­tet åt olika håll. Spe­ci­ellt när en skiva ges ut av ett stort skiv­bo­lag (i det här fal­let Bon­nier) som också får lov att tycka till. För­hopp­ningen är att någon annan vill  göra ännu en sam­ling om ett tag. Det ska bli spän­nande att se vilka namn som är med då.

Det är hel­ler inte meningen att ute­sluta vete­ra­ner som Pet­ter, Ken Ring, Loop­troop Roc­kers mfl. Dessa har redan sina namn ris­tade på den svenska hiphop-himlen i och med deras starka eta­ble­ring och med­ver­kan på klas­siska sam­lingen Side­walk Head­li­ners, en mil­stolpe som mar­ke­rade svensk hip­hops existens för över ett decen­nium sen.

Evo­lu­tion är ett sam­ar­bete mel­lan Sala­zar Brothers/Redline och mig. Utan dem hade det inte gått. Dessa gigan­ter har varit med mig varenda steg under hela pro­ces­sen, lagt ner av sin dyr­bara tid, och sin energi, och delat med sig av sin kun­skap. Vil­ket är helt ovär­der­ligt för en nybör­jare som mig som ald­rig varit med om att ge ut en platta. Jag är väl­digt impo­ne­rad av Sala­zar Brot­hers oänd­liga glädje och entu­si­asm. Att de tar fort­fa­rande efter snart två decen­nier i bran­schen tar sig an kär­leks­pro­jekt som denna. Med enga­ge­mang base­rad på ren lust och vilja. För mig var det helt natur­ligt att söka mig till de mest pålit­liga och mest proff­siga inom områ­det för att kunna för­verk­liga en idé.

Vi har job­bat rätt hårt och länge och är nu stolta över att kunna bjuda in dig till hem­si­dan för att läsa på om pro­jek­tet, lyssna på musi­ken, se teaser-videos och kommentera.

Var­så­god, www.evolutionhiphop.se

Dess­utom: 50Cent bör­jar regis­sera, Joe Bud­den tjaf­sar med sitt skiv­bo­lag, Orga­nis­men gil­lar inte Q-Tip, ny låt med Kar­tel­len, om Kaah, och histo­rien bakom klas­siska låten Hip­Hop Bön­der.

Klicka här för att få se bil­der från sänd­ningen och lyssna igen.

Och du, jag sa det i klip­pet. Jag skri­ver det också. Jag spe­lade alltså en osläppt låt med Ayo som är full­stän­digt vac­ker. Och så var Embee fokus­gäst.

In här för att se bil­der från sänd­ningen i fre­dags, läsa en sam­man­fatt­ning och lyssna igen!

Fore­ver — Drake ft. Kanye West, Lil’ Wayne & Eminem

Vil­ket tungt beat.

Det finns myc­ket att säga om den här låten, för­u­tom det uppen­bara sagt ovan: vil­ket tungt beat.

Men vänta, måste få fort­sätta kring detta uppen­bara… Bea­tet, som är pro­du­ce­rat av Drakes föl­je­sla­gare Boi-1da, är väl­digt tack­samt att rappa över, lätt att rulla på, tyd­lig och sta­bil. Inger nog inspi­ra­tion. Sam­ti­digt vill man inte ha rak rap över, det blir för strin­gent. Ska det rap­pas ska det nog helst göras med ett flow som inne­bär inno­va­tiva pau­se­ringar och vari­e­rad rim­struk­tur. Ska det ändå tilläm­pas rakare rap vill man höra lyri­ker som Orga­nis­men gå full­kom­ligt bär­sär­kar­gång på den. Respektlöst.

Okej nu kan jag gå vidare. Det som slår mig återi­gen för kanske tret­tionde gången senaste året är att Emi­nem ver­kar vara bättre på att mani­fe­stera sina geni­a­liska rapskills på and­ras spår, än på sin egen senaste platta. Han ver­kar funka bättre under press och under kon­kur­rens från andra MCs. Inget kons­tigt egent­li­gen, det här gäl­ler för de flesta rap­pare som har högt i tak vad gäl­ler kapa­ci­tet. Och Emi­nem är ju batt­le­rap­pare från bör­jan, så den ten­den­sen sit­ter nog i ryggraden.

Kanske kan fler gäst­spel på hans kom­mande skiva vara en god idé. Det skulle vara som att peta ett rap-monster i sidan med en pinne. Den behö­ver uppen­bar­li­gen retas upp.

I fre­dags var det dags för Mani­fest­ga­lan 2010. Mani­fest är ett musik­pris som går till obe­ro­ende skiv­bo­lag, till skill­nad från Gram­mis som inklu­de­rar de som lig­ger på Major-bolag.

Idéen med Mani­fest är att berika svensk musik­liv och lyfta fram även de mindre eta­ble­rade inom varj gen­rer. Det man kan applå­dera Mani­fest för är att de låter kate­go­rin hip­hop stå för sig själv. Och pri­set för ”Bästa text­för­fat­tare” gick till ingen mindre än Ken Ring, som även vann 20.000 kro­nor i vinst­pengar. Kul att Ken Ring upp­märk­sam­mas på detta vis, grat­tis Ken. Och det är såklart lite bisarrt också eftersom han på grund av just sina låttex­ter varit i blåsvä­der och under medias förstoringsglas.

De fyra fina­lis­terna i gen­ren hip­hop var Orga­nis­men, STOR, Pro­moe och Moham­med Ali. Och jag fick dela ut priset.

Nu har jag sänt sista avsnit­tet av ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hiup­hop” för denna säsong, och det är dags för lite jul­vila. Som musik­jour­na­list är det ju sed på att göra en årsbäs­ta­lista såhär i slu­tet av året. Det här året har varit väl­digt hän­del­se­rikt för svensk hip­hop så jag tar istäl­let och gör en lista på hän­del­ser jag kom­mer min­nas året 2009 med.

Min­ne­så­ret 2009:

- Ken Ring säger (återi­gen) att han ska lägga av med musi­ken efter albu­met ”Hip­Hop”. Han flyt­tar till Kenya med sin familj och star­tar fot­bollsla­get K.R.A.C.K United.

- AFC gör come­back efter ca 6 års tyst­nad, men lyc­kas endast släppa en offi­ci­ell singel. Arbe­tet med bloggcom­mu­ni­tyn ”Gatu­plan” tar för myc­ket tid i anspråk.

- EyeN´I gör debut som radi­o­pro­gram­le­dare på Sve­ri­ges Radio, Metropol.

- Pro­moe lyc­kas bli rik­skän­dis med folk­hems­dis­sen ”Sven­ne­ba­nan”, trots att han gjort hip­hop i mer än ett decennium.

- Maski­nen avslö­jar pla­ner på att mark­nads­föra  kom­mande plat­tan 2010 genom att sväva ovan­för Med­bor­gar­plat­sen i en zeppelinare.

- Näääk råkar göra en hiphop-klassiker och boos­tar sin kar­riär genom att sitta inne ett tag.

- Kar­tel­lens spe­lar för ett knök­fullt tält på Hults­fred, men får sina pel­ningar i Stock­holm sabo­te­rade av poli­sen som hotar krö­gare och klub­bar­ran­gö­rer med raz­zior och nedstängning.

- Orga­nis­men gör en 360 gra­ders vänd­ning. Nu vill han heta Johan Hellqvist och rap­par om livet, käns­lor, kär­lek och ensam­het på lång­samma 72 bpms-beats. I albu­met ”Om gud vill och väd­ret tillå­ter” är rak­bladsvassa MBMA-stilen a la ”hip­hop­ho­ror” bort­blåst. Orsa­ken är ett längre för­hål­lande som brast.

- DN skri­ver om mig: ”Ame­tist är för svensk hip­hop det Obama är för USAs politik”.

- Gen­ren Skweee spri­der sig i Sve­rige med namn som Mac­kan och Kool DJ Dust i täten.

- Natu­ral Bond gör en reunion-spelning på Fasching i stock­holm. På scen står Rusiak, Pet­ter, EyeN´I och Pee Wee, sida vid sida igen.

- J-Son beskri­ver sin platta ”Never Half Step­pin” som inne­hål­lande kom­mer­si­ella radi­olå­tar och klubb­hits. Ett tec­ken på att den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter har slängt av sig ”äkthets­kom­plexen” och pla­ce­rar sig utan häm­ningar i det sound som är brett och ”här och nu”.

- Kon­tro­ver­ser­nas kung Mofo top­par sin årslånga PR-kampanj med att fronta en utlott­ning av en natt med en tjej på en hiphop-kryssning. Media upp­märk­sam­mar och kri­ti­se­rar, kryss­nings­bo­la­get nekar till all inbland­ning och MOFO går ”under jord”. Senare under året släp­per Mofo dis­kret ”The per­sian Gold EP”. Nu sat­sar han på att visa sina rapskills på mer klas­siska hiphop-produktioner.

- Den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­po­ar­tis­ter tar ett kliv och gör offi­ci­ell intåg. Moham­med Ali, Näääk, Lorentz & M.Sakarias, STOR, Pato Pooh, Maski­nen och J-Son är nomi­ne­rade till Gram­mi­sar, och P3-Guld.

Har jag glömt någonting?