Ametist Azordegan

Arti­kel / Pub­li­ce­rad i Gaffa / Lör­dag 2011-12-17

Att vakna upp dagen efter hyll­nings­kö­rer och klap­par på ryg­gen är inte all­tid så lätt. Det vet den albu­mak­tu­ella hiphop-duon Mofeta & Jerre.

Upp­stån­del­sen var stor kring Mofeta & Jerre när de släppte debu­tal­bu­metBom­ben förra året. Musik­kri­ti­ker beskrev dem som ett av de mest lovande akterna inom svensk hip­hop, och duon gav sig strax efter rele­a­sen ut på Sve­ri­ge­turné med Pro­moe. Men sedan följde en tid som duon idag kal­lar för ”baksmällan”.

– Efter att vi släppt Bom­ben kände jag inte alls att vi pas­sade in i den stan­dar­di­se­rade svenska hip­ho­pen. Vi hade till­hö­rig­hets­pro­blem. Fan­sen hade vi, de fanns där, men det fanns egent­li­gen inget musik­lä­ger som bac­kade upp oss så det kän­des hela tiden som att vi var på egen hand, berät­tar pro­du­cen­ten och sångaren Jerre.

– Ja, vi hade en jäv­ligt bra hajp inför första ski­van och var pep­pade. Men sen var det som att verk­lig­he­ten slog till­baka lite. Vi kände inte att vi rik­tigt var där vi ville vara och jag kände mig per­son­li­gen fångad i en ram om hur rap ska låta och vad låtarna bör handla om, säger rap­pa­ren Mofeta.

– Det var också så att vi job­bade med första ski­van så pass länge att musi­ken inte hängde med vår utveck­ling. När vi släppte debut­plat­tan var vi men­talt redan inne på annan musik, fyl­ler Jerre i.

Det utan­för­skap kil­larna kände i den svenska hiphop-arenan gjorde att de bröt med sitt skiv­bo­lag och fun­de­rade på att verka som solo­ar­tis­ter istäl­let. Mofeta hann till och med släppa en singel under eget namn.

– Vi är båda rätt het­lev­rade och krång­liga, säger Mofeta. Sam­ti­digt är vi nära vän­ner pri­vat och då kan det upp­stå spän­ningar. Jerre ville pro­du­cera åt fler artis­ter och då fun­de­rade jag på om jag skulle gå solo, men sen kände båda två att det är roli­gast att göra musik till­sam­mans. Det känns skit­bra att det blev vi två ändå.

– Det är fett att vara lojal mot varandra. Man ska inte ge upp för att det är lite tufft, och musi­ken vi gjorde sen är bevi­set på att det var värt att kämpa vidare. Men det där bak­sla­get fick mig att vilja utveckla vårt sound. Vi var ju rätt trötta på att köra våra spel­ningar och hela tiden känna att det vi gör inte rik­tigt är vi, säger Jerre.

Mog­nat som duo

Duon berät­tar att den bak­smälla de gått ige­nom har inne­bu­rit en inten­siv mog­nads­pro­cess och att det hörs på kom­mande albu­met. De säger att nu har rap­pare och pro­du­cent bli­vit en sam­man­svet­sad duo.

– Jag har haft mer att säga till om beat­sen och Jerre har haft mer att säga till om låtar­nas tema och inne­håll, berät­tar Mofeta. Vi har job­bat myc­ket taj­tare ihop som två kom­po­si­tö­rer kan man säga, och det tror jag har varit en stor mog­nads­pro­cess för oss. Jag har nog tidi­gare kanske brom­sat ner Jerre i hans ska­pande och tänkt för myc­ket i hip­hop­ter­mer, i loo­par och så vidare. Men den här gången har allt känts gju­tet på något sätt, säger Mofeta.

– Det har såklart varit svårt att släppa gar­den ibland och låta den ene inkräkta på den andres utrymme, man behö­ver för­tro­ende sinse­mel­lan, säger Jerre. Men det har varit enklare att jobba med den här ski­van när vi inte längre har tänkt på vår image. Soundet har bli­vit lång­sam­mare, ski­ti­gare och sou­li­gare, ja mera eget, och vi har gjort musik vi själva gil­lar. Alla låtar har teman vil­ket gjort att låttex­terna har bli­vit myc­ket vas­sare. Låtarna är mer betrak­tande och sam­hälls­kri­tiska den här gången. Vi sat­sar inte på att sätta igång par­tyt utan det hand­lar mera om en sto­ry­tel­ling. Vi ville göra någon­ting som berör.

– Ja vi har inte kört gre­jen med att för­söka ta folk med storm, utan det har mera hand­lat om att visa vilka vi fak­tiskt är.

____________________________
Punta Records/Universal | Betyg 4 av 6
__________________________
En helt pånytt­född och sam­man­svet­sad rapduo.

Möt en ny Mofeta & Jerre. Tem­pot är i över­lag lägre än vad duon bju­dit på tidi­gare, rap­pen har en mer vari­e­rad flow och rim­struk­tur och soun­det lutar mer åt soul. Det är tyd­ligt att rap­pa­ren Mofeta och pro­du­cen­ten Jerre har gått ige­nom en mog­nads­pro­cess som låt­skri­vare, text­för­fat­tare, musi­ker och musi­ker­par och bli­vit en mer sam­man­svet­sad duo.

De ver­kar ha släppt gar­den både gente­mot varandra och lyss­narna, det är märk­bart att de låter varandra ta mer plats. Jer­res många instru­ment, melo­dier och sång får breda ut sig ordent­ligt och landa i jam­mande, och fun­ken i bot­ten av pro­duk­tio­nerna får de lång­samma spå­ren att svänga. Mofeta har ald­rig leve­re­rat så per­son­liga låttex­ter och tar tid på sig att i varje låt berätta en histo­ria och måla bil­der, vil­ket gör varje spår till ett eget kapitel.

Hel­he­ten är inbju­dande. Man får lust att slå sig ner hos Mofeta & Jerre ett tag. Det här är en skiva med längre livs­längd som man nog åter­kom­mer till med mellanrum.

(Pub­li­ce­rad i Gaffa fre­dag 2 decem­ber 2011)

Comments are closed.

(klicka på bilerna för förstoring)

Då är ännu en säsong med lan­dets enda och största hip­hoppro­gram med fokus på det svenska är slut och som­mar­vi­lan tar vid. ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hip­hop” hål­ler fort­fa­rande for­tet med högst web­träf­far av alla pro­gram på Met­ro­pol. Inpo­ne­rande av ett pro­gram som klas­sas som ”smalt” av många. Nytt för den här säsongen har varit ännu fler lyss­nare från hela lan­det, att du som lyss­nar kun­nat hänga på pro­gram­mets face­book­sida under live­sänd­ning­arna och genom det delta i pro­gram­met, och en extra sats­ning på Fokus­gäs­ter som inte är från Sthlm, Gbg och Malmö.

Säsong sju har varit lite av en peak. Svensk hip­hop leve­re­rade förra året flera nya stjärn­skott, ja om man inte har koll på det som sker under­ground. Många så kal­lade nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter slog sig ige­nom och eta­ble­rade sig även för den breda mas­san… det var gram­mis­no­mi­ne­ringar och fes­ti­val­spel­ningar. I vår har många av de nam­nen legat lite lågt, och istäl­let har en hel del andra tagit plats. Fokus­gäs­ter denna säsong:

Prop Dylan, Mag­nus Ryt­ter­stam, Hou­man Sebg­hati, Andreas Grega, Mofeta & Jerre, Car­lito, Zacke, Stock­holms­syndro­met, Embee, Byn Clic­ken, Mys­ticman, Pet­ter, Mar­cus ”Mackish” Price, Gorilli, Marc Ström­berg (Tare Lungt 1– 4), NewKid, Dekan (vin­na­ren av The MC HT-2009), Chipchop­pin Order, Salem Al Fakir och Mil­lion Sty­lez, Eboi & Gla­ciuz, Dal­tone

Det ska bli spän­nande att se vad hös­ten 2010 har att bjuda på.

Vad kom­mer Adam Tensta att bjuda på? Hur kom­mer ”hans cool” att låta i nya kom­mande albu­met?
Kom­mer Tim­buktu att satsa vidare på sin radi­o­pro­gram­le­dar­kar­riär?
Vem blir nästa säsongs stora stjärn­skott som bre­a­kas?
Kom­mer Tof­fer leve­rera en höst­dar­ling som han gjorde med vår­dar­lingen ”Vifta med hän­derna”?
Kan stock­hol­mare claima Öris som deras nu när han flyt­tat till huvud­sta­den?
Kom­mer Sve­rige krylla av mer mini­ma­lis­tiska Skwee-beats?
Kom­mer Ken Ring att flytta till Kenya igen och kom­mer hans ung­doms­fot­bollslag Crack Uni­ted att komma till Cham­pi­ons Lea­gue?
Hur blir det med Pet­ters Twit­ter­maf­fia STM? kom­mer de fort­sätta twittra?
Hur bra är sam­lingsal­bu­met Evo­lu­tion?
Kom­mer STOR att bli större?

Följ ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hip­hop i höst”, det är ju där du får höra allt först. Dess­utom kom­mer pro­gram­met som van­ligt att pre­sen­tera nya stjärn­skott och pre­miärspela ny musik. Vill TACKA alla som lyss­nat på pro­gram­met och varit med i dis­kus­sio­nerna. Tack för alla mail, sms och kom­men­ta­rer på facebooksidan!

Tills dess kan du gå in på ”Tidi­gare Pro­gram” och se bil­der lyssna igen på det du mis­sat. Och du… följ Evo­lu­tion. Gör det. Sista släp­pet var singel med Laby­rint: www.evolutionhiphop.se

Pro­gram­met är till­baka fre­dag 27 augusti.

Äntli­gen är det ute. Ett pro­jekt vi job­bat på i över ett år… när­mare sagt sedan mars 2009.

Sam­lingsal­bu­met Evo­lu­tion doku­men­te­rar ett lite senare avsnitt av den svensk hip­ho­pen och en del av de som eta­ble­rat sig under de senaste åren. Samlingen är tänkt för den kul­tur­in­tres­se­rade sam­la­ren oav­sett vil­ken musik­stil du har som främsta pre­fe­rens, svensk media och jour­na­lis­ter som har dålig koll på vad are­nan har att erbjuda och tviv­lar på svensk hip­hops kva­lité, och till dig som helt enkelt gil­lar att gunga skal­len till himla sköna beats och rytmer.

Evo­lu­tion gör inga som helst anspråk på att repre­sen­tera en total bild av den dessa avsnitt av are­nan. Det är ju omöj­ligt och skulle kräva fler ski­vor än ett dubbelalbum. Det finns många bra artis­ter och band som inte är med på sam­lingen, och många har vun­nit lyss­nar­nas öron under tiden som sam­lingen vuxit fram. Det är många kraf­ter som ska lyc­kas sam­man­stråla för att en artist eller visst spår ska komma med på en sån här sam­ling. Kraf­ter som har eget liv ibland som man inte kan styra och som drar resul­ta­tet åt olika håll. Spe­ci­ellt när en skiva ges ut av ett stort skiv­bo­lag (i det här fal­let Bon­nier) som också får lov att tycka till. För­hopp­ningen är att någon annan vill  göra ännu en sam­ling om ett tag. Det ska bli spän­nande att se vilka namn som är med då.

Det är hel­ler inte meningen att ute­sluta vete­ra­ner som Pet­ter, Ken Ring, Loop­troop Roc­kers mfl. Dessa har redan sina namn ris­tade på den svenska hiphop-himlen i och med deras starka eta­ble­ring och med­ver­kan på klas­siska sam­lingen Side­walk Head­li­ners, en mil­stolpe som mar­ke­rade svensk hip­hops existens för över ett decen­nium sen.

Evo­lu­tion är ett sam­ar­bete mel­lan Sala­zar Brothers/Redline och mig. Utan dem hade det inte gått. Dessa gigan­ter har varit med mig varenda steg under hela pro­ces­sen, lagt ner av sin dyr­bara tid, och sin energi, och delat med sig av sin kun­skap. Vil­ket är helt ovär­der­ligt för en nybör­jare som mig som ald­rig varit med om att ge ut en platta. Jag är väl­digt impo­ne­rad av Sala­zar Brot­hers oänd­liga glädje och entu­si­asm. Att de tar fort­fa­rande efter snart två decen­nier i bran­schen tar sig an kär­leks­pro­jekt som denna. Med enga­ge­mang base­rad på ren lust och vilja. För mig var det helt natur­ligt att söka mig till de mest pålit­liga och mest proff­siga inom områ­det för att kunna för­verk­liga en idé.

Vi har job­bat rätt hårt och länge och är nu stolta över att kunna bjuda in dig till hem­si­dan för att läsa på om pro­jek­tet, lyssna på musi­ken, se teaser-videos och kommentera.

Var­så­god, www.evolutionhiphop.se

Det här är inläg­get är rik­tat till vissa hip­hop­skal­lar, de som är mest ivriga med att hänga på hip­hopcom­mu­ni­ties, de som fyl­ler trå­darna med kom­men­ta­rer kring släpp och hän­del­ser inom den svenska hip­ho­pa­re­nan. Du som kän­ner en när­het till svenska hip­ho­par­tis­ter, kän­ner att du varit med hela vägen när den ”nya gene­ra­tio­nen” vuxit fram och eta­ble­rat sig.

Du ver­kar ha ett otro­get hjärta som är snabb i sväng­arna. Du kan vara påver­kad av kom­mer­si­a­lis­mens snabba fart och den informations-stress som råder.

Hur kan det annars vara möj­ligt att du redan ver­kar vara mätt på den s.k. nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter som J-Son, Moham­med Ali, STOR, Mofeta & Jerre, Henok Achido, Lorentz & M.Sakarias och efter­frå­gar en ”nya” namn som ska ”ta över” den svenska hip­ho­pa­re­nan? Hur kan det mindre än två år efter att denna s.k. nya gene­ra­tion lyc­kats slå sig ige­nom och eta­blera sig fin­nas uttryck och en anda av att man ”är trött” på sådana namn? Redan?

Kän­ner du dig träf­fad är du kanske ett typex­em­pel på moder­ni­te­ten. Livs­läng­den på pro­duk­ter och feno­men är kort, väl­digt kort, nuför­ti­den. Det är nymo­dig­het som är gre­jen. Och när det kom­mer till hip­hop­kul­tu­ren blir det ännu mera så eftersom anhäng­arna dess­utom går igång på ”slå underifrån”-aspekten och sup­por­tar mer gärna artis­ter som inte ännu eta­ble­rat sig. Kam­pan­dan och käns­lan av att man har koll på ett band som eta­blis­se­manget inte ännu har koll på är också skön. När artis­ter har pas­se­rat etablerings-tröskeln och sla­git sig in ver­kar de vara mindre intres­santa, om de nu inte lyc­kas hålla sig kvar så pass länge att de får legend-status vill säga som Pet­ter, Tim­buktu och Ken Ring tillex­em­pel. Det som är där­e­mel­lan är illa ute, de som tar sig vidare till legend­sta­tus är få.

Synd att du har så kort minne och ett hjärta som är otå­ligt. Trå­kigt att du inte orkar vara med hela vägen. Bisarrt att du har så kort minne, du som brann för dessa namn förra året som om de vore dina egna kusi­ner. Tra­giskt att gläd­jen är kort­va­rig i en modern medieatmosfär.

(Pub­li­ce­rat i Gaffa feb­ru­ari 2010)

Comments are closed.

Nu har jag pub­li­ce­rat recen­sio­nen på Mofeta & Jerres debu­tal­bum ”Bom­ben” på Gaffa,

Klicka här för att komma till den!

Mofeta & Jerre under sändning

Mofeta & Jerre var fokus­gäs­ter i mitt pro­gram i fre­dags. De körde sin senaste singel live och akus­tiskt, och tes­ta­des på kän­ne­dom om varandra.

Det visade sig ligga myc­ket kär­lek i luf­ten mel­lan dem två och en hel del goda kun­ska­per i varand­ras vanor… exem­pel­vis kom det fram att Jerre vän­tar för länge med att ringa upp tje­jer så de för­svin­ner. Och Mofeta går honom på ner­verna eftersom han har abso­lut noll lokal­sinne. Mofeta äter helst bacon när han är rik­tigt hung­rig och han lägen­het har degra­de­rats från ung­karlslya till här­bärge nu när han skaf­fat flickvän.

De berät­tade en hel del om debut­plat­tan ”Bom­ben” som pre­cis släppts, dess sound, hur de arbe­tat fram den,  och var­för den tagit två år att sätta ihop. Dess­utom fun­de­rade de kring sitt driv och höga ambitionsnivå.

In här för att se fler bil­der och lyssna på deras snack med mig

Och frå­gade sig också om ”de är där nu”…

Lyssna fre­dag 15 – 17, repris lör­dag 17 – 19. 93,8 fm (sthlm) eller via web­ben genom pro­gram­mets hem­sida (klicka på Lyssna Direkt till höger).