februari 9, 2012

Betyg: 4 av 5

Common gör en vändning på 180 grader efter att de senaste åren ha provat på experimentiella sound och dansgolvsprojekt. Här återförenas han med producenten No ID som tidigare skapat flertalet verk på rapparens tre första 90-talsalbum. De hårdare, mer klassiska boombastiska beatsen har sprakat i gång Commons tändning. Han är återigen som en ihållande kanoneld av mer själsliga textrader.

Bästa spår: ”Sweet

(Publicerad i Metro 2012-01-10)

Comments are closed.




december 30, 2011

RCA/SonyBetyg 3 av 5
———————————
Soul med charm.

Anthony Hamilton bibehåller sina kännetecken och ger oss solid soul med en antik charm som ibland går i gospelens anda och aldrig går ur tiden.

Den här gången visar han ibland upp aningen fräckare uttryck och en mer polerad ljudbild än vad man hört från honom tidigare. På sitt sjunde album hittar han den gemensamma nämnaren mellan klassisk soul från en tidigare era och det mer moderna.

Bästa spår: ”Woo”.

(Publlicerad i Metro Publicerad 2011-12-13)

Comments are closed.




december 29, 2011

Def Jam/Universal – Betyg 3 av 5
————————-
Som en flaska rött.

Den 13:e skivan från bandet som kallas hiphopens bästa men deras första koncept-album och handlar om figuren Redford Stephens öde.

Skivan representerar fingertoppskänsla i uppslag och utförande. Den flirtar med indiepubliken men har soulen som pelare, är soundmässigt jämn och dramaturgisk. The Roots är som en flaska rött, de blir mer enade med åren och uppskattas bäst av finsmakaren.

Bästa spår: ”Lighthouse”.

(Publicerad i Metro 2011-12-06)

Comments are closed.




december 28, 2011

Def Jam/Universal – Betyg 3 av 5
———————————————-
Digilistan-favoriten Rihanna låter mer blasé än någonsin.

Helhetskänslan är att Rihanna utför ett jobb som sångerska. Sången och låttexterna är nyanslösa, målar få bilder och skapar få känslor.

”Digilistan”-favoriten flirtar med house och försöker sig på det alternativt skeva elektroniskt kitchiga. Skivan är välproducerad och soundmässig sammanhållen med flera radiofavoriter, men Rihanna själv låter mer blasé än någonsin tidigare vilket kan bero på det genomgående temat. Hon har gett ut sex album på sex år vilka alltmer handlar om, sex. Antingen har industrin vunnit över den kvinnliga sångerskan eller så har fantasin sinat.

Här sätter Rihanna nämligen något slags rekord i triviala beskrivningar av samlaget. Det handlar om hur hon vill ha sex, hur ofta hon vill ha sex och att understryka att hon vill ha sex.

Bästa låt: ”Talk that talk

(Publicerad i Metro 2011-11-22)

Comments are closed.




december 23, 2011

Universal Music – Betyg 2 av 5
—————————–
Uppföljare utan spets.

Skivan är formulerad som uppföljare till Bliges genombrottsalbum ”My life” från 1994 trots att hon sedan dess släppt flertalet album. Projektet är alltså något av ett upplivningsförsök till hennes kommersiella framgång som dalat det senaste decenniet. Här finns således gästspel av Diddy, Beyoncé, Lil Wayne och Drake.

Soundet visar på viss ambivalens. Dels befinner sig den kvar på 90-talet, dels sträcker den sig efter det mer moderna r’n’b-soundet. Resultatet blir ett mellanting som saknar spets.

Bästa spår: ”You want this”.

(Publicerad i Metro 2011-11-22)

Comments are closed.




december 21, 2011

Universal Music – Betyg 3 av 5
———————————–
Den kontroversiella rapkvartetten är bitvis polerade.

Labyrint är kvartetten som i våras stod i centrum för en riksomfattande debatt om censur och myndigheters lämplighet att avgöra kulturkonsumtion efter att polisen avrått arrangörer från att genomföra spelningar med gruppen med hänvisning till drogliberala låttexter.

På debutalbumet fortsätter Labyrint att sätta ljus på en perifer bild av Sverige med en större andel vardagsrealism och tydligare berättande. I deras värld florerar spliffar, polisen hatas och man vill störta det rådande maktsystemet med att kasta stenar. De är således fortsatt kontroversiella. Smutsen och gatan består i verklighetsbeskrivningarna men minskar i soundet som är både mer avskalat och bitvis polerat. Labyrint verkar plötsligt ha mindre energi och lutar sig tillbaka.

(Publicerad i Metro 2011-11-29)

Comments are closed.




december 19, 2011

Young Money/Universal Republic, Betyg 4 av 5
——————————————————-
Drake balanserar på gränsen till självömkan.

Albumet markerar emons definitiva ankomst till hiphopen och inrättar verktyget självrannsakan i en genre som historiskt oftare jobbat med självhävdelsen.

Drake tar dock emon inom stilarten till en ny nivå och kan ha rekord i melankoli och dåligt samvete per rim. Han balanserar på gränsen till självömkan och installerar med det en ny rappande manstyp som vi sett som mer typisk för rnb:n.

Han sjunker djupt ner i blödsinne och uttrycker sig mer än gärna i sång och a capella-deklamering. Utlämnandet på långsamma markerade trummor är effektfullt, skapar omedelbart känslor och får en att dimma lamporna hemma.

Det genomgående mörkret kan nog emellertid skapa viss klaustrofobi om du inte har ett sug efter tungsinthet och vemod.

Bästa låt: ”Doing It Wrong”.

(Publicerad i Metro 2011-11-15)

Comments are closed.




december 19, 2011

Universal Music – Betyg 2 av 5
————————————-
Bäst på klubben.

Duon klär ner produktionerna i en genre som annars kännetecknas av bombasm. De har inga ambitioner att imponera på andra skapare av elektronisk dans-golvsmusik och satsar på enkelhet.

Anspråkslösheten gör att spåren behöver omges av nattklubbs-atmosfär med blinkande lampor och rökmaskiner för större effekt. Här hyllas tonåren, olycklig kärlek ältas och frigörelse som självändamål hedras.

Bästa spår: ”Bullets”.

(Publicerad i Metro 2011-11-16)

Comments are closed.




december 18, 2011


Playground Music, Betyg 4 av 5
————————————
Intelligent med bred soundmässig referensram

Han kan ha modernt rekord i snabb karriär som grundades i max utnyttjande av sociala medier för direktkontakt med fans. Akademikersonen Mac Millers svängiga hiphop är intelligent med bred soundmässig referensram som för tankarna till såväl Beastie Boys som Big L. Texterna är reflekterande kaxiga och det hela utstrålar ungdomens frihetslust och får en att vilja hänga i parken hela dagarna.

Bästa spår: Loitering

(Publicerad i Metro 2011-11-08)

0 | Kommentera! | , , , , ,


december 17, 2011

Random Bastards, Betyg 3 av 5
————————————
Andas oberoende

Cleo är en av få kvinnliga hiphopartister i landet och rätt ensam med att ha ett eget liveband med blås­sektion. I botten av spåren finns jazz och 90-talssoulen som toppas med hennes mörka skruvade röstproduktion, intensiva uttryck och berättelser om en kvinna som hävdar sin makt. Cleo andas oberoende och befinner sig i skärningspunkten mellan det klassiska och det alternativa.

Bästa spår: Cats Got Style feat. Syster Sol & Dj Chefen

(Publicerad i Metro 2011-11-01)

Comments are closed.




Sida 2 av 3123

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter