Ametist Azordegan

EP:n I Am Not A Human Being på 13 spår som nu släpps i utö­kad ver­sion inne­hål­ler tyvärr få spår som sät­ter sig i min­net och pas­sar nog främst de mest inbitna och redan ini­ti­e­rade fan­sen. Den sät­ter rap­pen i fokus och fun­ge­rar som en fix för dig som suk­tat efter ännu mer hip­hop ur Lil Wayne.

Plat­tan är lite av en åter­resa och till­baka till ruta ett för Weezy som med förra ski­van Rebirth tes­tade lyss­nar­nas grän­ser. Nu tar han istäl­let avstånd från Rebirth–sound­te­mats elgi­tar­rer och ger dig istäl­let mer avska­lade strin­genta beats med smut­siga trum­mor och en stor knippe lek­full­het. Lil Wayne och beat­sen är båda lika under­hål­lande och snor sig hela tiden runt varandra i en ganska söm­lös platta med stor mixtape-känsla.

Efter två spår blir det tyd­ligt att han bac­kar upp skiv­ti­teln. Lil Wayne är näs­tan utomjor­disk i det sätt han gene­re­rar ord­le­kar som på de mest osan­no­lika sätt kny­ter an i varandra. Hans rim och flow är så pass spän­nande och intres­santa att de gäst­spe­lande artis­ter­nas bidrag blir över­flö­diga och man önskar att de kunde för­svinna. Med den här ski­van mani­fe­ste­rar rap­ma­ski­nen sin till­gi­ven­het gente­mot rhy­mes och flow, och för­vis­sar dig om sin för­träff­lig­het som mc och lyriker.

(Pub­li­ce­rad i Gaffa)