januari 3, 2012

(Publicerad i Göteborgs Posten 1 maj 2011)

Alltfler svenska hiphopartister har fått sina livespelningar avbokade efter polisens och myndigheters rekommendationer. Trenden uppmärksammades förra veckan av SVT:s Kulturnyheterna och kvällstidningar efter att gruppen Labyrint inom loppet av två veckor fått två spelningar inställda, den ena i Värnamo och den andra i Växjö. I det senare fallet hade Växjöpolisen enligt egen utsago analyserat en av gruppens låttexter och tyckt att den var drogförhärligande, varpå de rekommenderat arrangören att ställa in Labyrints spelning. Trenden har stadigt ökat de senaste två åren i takt med att antalet aktörer inom svensk hiphop har blivit fler, men verkar endast drabba de akter som representerar underklassen, har samhällskritiska texter och slår underifrån (andra drabbade är P3-Guldvinnarna Carlito och Stor).

Aki, frontfiguren i gruppen Labyrint, ställde en mycket relevant fråga i Kulturnyheternas inslag om saken, han frågade: ”Vilken tavla får man måla?”. Vill vi verkligen att myndigheter ska tycka till om hur och var musik får uttryckas? När myndigheter systematiskt analyserar artisters låttexter och fingrar på hur musiken får offentliggöras är det på gränsen till statlig censur. Jag ogillar inskränkningar på uttrycksfrihet och statliga begränsningar på mina valmöjligheter om vilken musik jag får uppleva live, för mig är det inte vad Sverige står för.

Samtidigt är polisen direkt olämplig att bedöma kulturella uttryck. När Labyrint nämner droger i sina låttexter handlar det om ett återgivande och en spegling av deras vardag och verklighet. Ett berättande är inte detsamma som propaganda.
Det är viktigt att komma ihåg att en av kulturens främsta funktioner alltid har varit att föra fram i ljuset de realiteter som inte delas av gemene man. Kulturens uppgift är delvis att spegla alternativa och perifera betraktelser och åsikter, och peka finger åt etablissemanget. Musik som representerar underklassens verklighet fungerar även som en megafon för dem som har samhällets svagaste röst.

Labyrints huvudlyssnare hör sin vardag beskrivas, hittar tröst i att veta att de faktiskt inte är ensamma, och känner sig sedda när deras verklighet uppmärksammas tack vare musiken. Musiken fungerar således både som ventil och samhällsbrygga. Att censurera skapar på sikt klyftor och en krutdurk.

0 | Kommentera! | , , , , , , ,


december 21, 2011

Universal Music – Betyg 3 av 5
———————————–
Den kontroversiella rapkvartetten är bitvis polerade.

Labyrint är kvartetten som i våras stod i centrum för en riksomfattande debatt om censur och myndigheters lämplighet att avgöra kulturkonsumtion efter att polisen avrått arrangörer från att genomföra spelningar med gruppen med hänvisning till drogliberala låttexter.

På debutalbumet fortsätter Labyrint att sätta ljus på en perifer bild av Sverige med en större andel vardagsrealism och tydligare berättande. I deras värld florerar spliffar, polisen hatas och man vill störta det rådande maktsystemet med att kasta stenar. De är således fortsatt kontroversiella. Smutsen och gatan består i verklighetsbeskrivningarna men minskar i soundet som är både mer avskalat och bitvis polerat. Labyrint verkar plötsligt ha mindre energi och lutar sig tillbaka.

(Publicerad i Metro 2011-11-29)

Comments are closed.




december 10, 2011

Universal Music Sweden | Betyg 4 av 6
—————————————-
Mer poporienterat än tidigare. Men kaxigheten är intakt.

Fyraspårs-ep:n Hasslade följer upp sommarens ep Miljonprogrammerade och förbereder oss för debutalbumet Labababa… som kommer i slutet av november.

Låtarna är mer avskalade och soundmässigt pop-orienterade än tidigare och därmed mer lättillgängliga för en bredare publik. Ep:n bjuder på mixen hiphop och upptempo-poppig reggae, och avslutas med det överraskande spåretSmutsfolk som är influerat av 70-talsdisco a la Le Freak. Skivan bjuder på förfinade sångprestationer av Jacco, en mer anonym och lågmäld Aki och en fortsatt lika underhållande Dajanko.

På Hasslade behåller de sin kaxiga attityd, har större partysug, satsar på ett tydligare antivåld-budskap och har mindre ambitioner att hävda sitt politiska engagemang och profilera sig via samhällskommentarer. Man märker att självförtroendet är på topp. Just nu har Labyrint ro att leka lite.

(Publicerat i Gaffa måndag 3 oktober 2011)

Comments are closed.




december 3, 2011

Nyhetsartikel / Publicerad i Gaffa / Lördag 2011-12-03

Labyrint förklarar för GAFFA varför deras debutalbum släpptes 30 november.

Labyrint är en av årets mest omtalade svenska hiphopakter. Detta efter att gruppen hamnade i centrum för en riksomfattande debatt om censur som tog avstamp ur polisens försök att stoppa deras spelningar. Debutalbumet ”Labababa…” släpptes den 30 november, ett releasedatum som var valt med omsorg.
– Fett skönt grej att släppa den på det datumet, säger Jacco. Vi har gjort många låtar som är för jämlikhet i samhället och då känns det bra att släppa albumet på dagen då många är emot jämlikhet.
– Ja, vi tog det datumet för att säga fuck you till nynazister, säger Aki.

Labyrint har varit aktiva sedan 2005 och har sedan dess släppt flera mixtapes och ep:s men beskriver att releasen av ett album känns speciellt.
– Det känns som att våra mixtapes och ep:s var brödspår vi la ut för folket så att de skulle följa efter oss till albumet, säger Jacco. Det bästa med plattan är att den innehåller allt från hårdare reggae till lovers rock och hiphop, det finns någonting för alla i den.
– Och den är mer personlig, säger Aki. En del låtar är skrivna på ett nytt sätt för oss. De är skrivna ur vårt eget perspektiv och handlar om vår vardag istället för att beskriva samhället.
– Ja, man är blottad plötsligt. Det känns nästan som att jag ska droppa byxorna och visa allt för hela klassen. Det ska bli jättepännande att se folks reaktioner. Jag går ju fram och tillbaka i mitt kök varje dag för jag är så glad att jag ska släppa ett album, säger Jacco.

Labyrint berättar att de förmodligen kommer satsa på var sitt solopojekt efter att albumet släppts. Aki berättar:
– Det har varit rätt mycket kring oss senaste tiden så jag känner personligen att jag måste få ut en soloskiva. Det känns som att man kan göra ännu mer personliga låtar då, och så har jag alltid velat göra en hård hiphopskiva. Jag tror Dajanko förmodligen vill göra lite funk, vår dj Sai vill nog göra en skiva med alla sina favoritrappare och Jacco vill säkert göra en roots/reggaeskiva. Men vi kommer gästa på varandras projekt, så de kommer nog kännas som Labyrint allihopa.

0 | Kommentera! | , , ,


Sida 1 av 11

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter