00:27

(Pub­li­ce­rad i Göte­borgs Pos­ten 9 april 2011)

Jag får ofta frå­gan om var­för så få kvin­nor är verk­samma inom musi­ken. Frå­gan är berät­ti­gad, inom den svenska hip­ho­pa­re­nan går det enligt min upp­fatt­ning cirka en kvinn­lig artist på hundra män, och inte är det bättre inom andra genrer.

P3 Guld fick kri­tik 2009 för att få kvin­nor var nomi­ne­rade i de olika priska­te­go­ri­erna och P3 kli­ade sig i huvu­det och und­rade om de kunde ha gjort något annorlunda. Det kunde de inte, det finns helt enkelt väl­digt få verk­samma kvinn­liga musi­ker. Och om vi inte ska könskvo­tera utan låta kva­li­tet avgöra repre­sen­ta­tio­nen inom musi­ken får vi en ojämn köns­för­del­ning eftersom den mesta musik som släpps, oav­sett kön på artist och musi­ker, inte hål­ler kvalitetsmässigt.

Men var­för finns det så få kvinn­liga musi­ker? Del­vis för att det finns få kvinn­liga före­bil­der inom musi­ken, som kvinna är det svårt att spegla sig i Håkan Hell­ström eller Lil’Wayne, och del­vis för att de flesta gate­kee­pers (musik­pro­du­cen­ter, skiv­bo­lags­che­fer och musik­jour­na­lis­ter) är män, vilka ten­de­rar att hellre se till andra män och sätta kvin­nor i skuggan.

Men det är inte hela för­kla­ringen. Min erfa­ren­het är att kvin­nor och mäns atti­tyd skil­jer sig på sätt att män blir bättre läm­pade för att slå ige­nom i musik­bran­schen. Man­liga musi­ker kän­ne­teck­nas av en påflu­gen­het som kvin­nor tyvärr ver­kar ha mindre av. Kvin­nor är gene­rellt mer för­sik­tiga. Män ger mig ofta halv­fär­diga låtar som är grovt mix­ade och kanske till och med sak­nar en vers men de vill lik­väl över­tyga mig om att låten är en hit. Sam­ti­digt stö­ter jag ofta på kvinn­liga musi­ker som har en mixad och mastrad fär­dig platta som de inte vill offent­lig­göra för att de vän­tar på ett omslag, hem­sida och for­mu­le­rad biografi.

Jag får ibland över­tala kvinn­liga artis­ter till att skicka in sin musik till mig. Som musik­jour­na­list upp­le­ver jag att kvin­nor har högre krav på sin pro­dukt. Män skju­ter vilt omkring sig och hop­pas på att något skott ska träffa, medan kvin­nor vill sätta säkra skott. Dessa gene­rella skill­na­der i atti­tyd gör kanske kvin­nor till utomor­dent­liga med­ar­be­tare och che­fer i många are­nor, men de är till nack­del när det gäl­ler att slå sig fram i en över­mät­tad musikbransch. Under tiden vi käm­par emot den struk­tu­rella dis­kri­mi­ne­ringen borde kvin­nor kanske göra fler utfall, tömma maga­si­net oftare, och veta att det går att ladda om och om igen.

0 | Kommentera! | , , , , ,


15:01

Äntli­gen är låten visu­a­li­se­rad. Och hur här­ligt är det inte att se Mar­cus Mac­kan Price och DJ Carli i den oslag­bar frisyren: platttångat hår a la Andre3000? För övrigt ver­kar det som att Mac­kan och res­ten av Safe­houseStaff har en viss rela­tion till mat. De dri­ver sedan en tid till­baka klub­ben SåS i Stock­holm och har tidi­gare setts bada i det.

Och frå­gan är, om ”Mat, bira, kvin­nor, weed” är angett med inbör­des rang­ord­ning? nja…

4 | Kommentera! | , , , , , , ,


22:14

Det pågår en debatt just nu angå­ende P3 Guld-galan. Jour­na­lis­ter och bransch­folk gick dagen efter galan ut och kri­ti­se­rade eve­ne­manget, de tyckte galan var grab­big, och ifrå­ga­satte huruvida Sve­ri­ges Radio dis­kri­mi­ne­rar kvin­norna inom musiken.

Jag pra­tade med redak­tö­ren på Debatt (där dis­kus­sio­nen skulle pågå på SVT) om det här. Det här är näm­li­gen en fråga som jag är väl­digt bekant med eftersom gen­ren hip­hop är extra vansk­lig vad gäl­ler någon form av köns­ba­lans. Hip­ho­pen kan jämte metall vara de gen­rer med minst antal aktiva kvinn­liga artis­ter (nu kanske jag glöm­mer bort andra gen­rer med lik­nande uppdelning).

I och med att jag gör ett hiphop-program får jag med jämna mel­lan­rum frå­gor kring var­för det inte är fler tje­jer på spel­lis­tan och i inter­vju, och huruvida jag tar mitt ansvar för att repre­sen­tera kvinnorna.

Jag är helt emot någon form av kvo­te­ring inom musi­ken. Musik och artis­ter ska bedö­mas och bere­das plats enbart efter kva­lité, talang och poten­tial. Allt annat vore fel. Jag har svårt att tänka mig att kvinn­liga konst­nä­rer (vil­ket musi­ker är) vill få utrymme och erkän­nande base­rat på huruvida dom har en snopp eller snippa. Det utrym­met är inte värt ett skit, och inte ett erkän­nande om du frå­gar mig.

Där­e­mot, är det varje musik­jour­na­lists, redak­törs och pro­du­cents klara upp­gift och ansvar att anstränga sig för att upp­märk­samma de kvinn­liga artis­terna. Min erfa­ren­het säger mig att tje­jer gene­rellt är lite sämre än kil­larna på att skrika, göra väsen av sig och for­cera för att upp­märk­sam­mas. Tje­jer är gene­rellt sämre på att ta för sig. Punkt. Vad det beror på är en annan dis­kus­sion och det kanske en soci­o­log ska besvara, och kanske behö­ver vi inte lägga energi på det här och nu. Istäl­let ska musik­jour­na­lis­ter se till att ta ansvar och lägga extra energi på att djup­dyka i våra respek­tive fokus­gen­rer och lyssna noga efter tje­jerna. Det här gäl­ler spe­ci­ellt man­liga jour­na­lis­ter och redak­tö­rer. Av ren vana ser män hellre till andra män. Men, även kvin­nor ser lät­tare till män. Det har hänt att jag själv måste påminna mig om att leta ett extra varv efter tje­jerna när jag letar musik och gäs­ter till mitt program.

För dom finns där om man letar. Men man måste ut på nätet och gå på spel­ningar och ibland till och med be tje­jerna skicka in sin musik. Jag får ofta halv­fär­diga låtar inskic­kat till mig av grab­barna med med­de­lan­den som lyder ”låten är inte klar, men tänkte att du kan få höra”, medan jag ofta kom­mer på tje­jer med helt fär­diga mast­rade låtar som de inte velat skicka in. Vi tje­jer ver­kar ställa högre krav på oss själva.

För att återgå till årets P3 Guld-gala. Jag har spe­ci­al­kun­skap i gen­ren svensk hiphop/soul… jag kan utan tve­kan säga att jag är en av dom väl­digt få i Sve­rige som har bäst koll på denna arena. Det fanns ingen kvinn­lig artist inom denna genre som släppt musik inom nomi­ne­rings­pe­ri­o­den med kva­lité och utveck­ling som kunde ha nomi­ne­rats till årets P3 Guld. Vad gäl­ler de res­te­rande gen­rerna är det upp till respek­tive jury att rann­saka sig själva.

9 | Kommentera! | , , , ,


Sida 1 av 11

Om Ametist

Ametist är programledare på Sveriges Radio, musikkrönikör i GP, skriver reportage och recenserar åt Metro och musikmagasinet Gaffa, driver liveklubben Replayed och är jurymedlem i P3 Guld kategori Hiphop/Soul/Rnb.

Läs mer om mig här.

Ametists program på SR:
Kärleksattack på svensk hiphop


Senaste inläggen


Senaste kommentarer


Kategorier


Arkiv


Ametists senaste tweet

Så jävla feta beats Alkaholiks har alltså.. Gud! Lyssna http://t.co/CpbaXJ0w Att inte fler svenska MCs gör samarbeten med @j_ro_alkaholiks ?

Följ mig på Twitter