Ametist Azordegan

Jag fick göra ett som­marprat hos Nyheter24.se mitt i sjuk­dom och strep­tokoc­ker i omlop­pet. Men är nöjd med resul­ta­tet. Fak­tum är att det var rätt renande känsla att i 5 minu­ter få lista upp allt vad jag ogillar.

Gå in på Nyheter24.se och kolla in de andra som­mar­snac­ken här.

(klicka på bilerna för förstoring)

Då är ännu en säsong med lan­dets enda och största hip­hoppro­gram med fokus på det svenska är slut och som­mar­vi­lan tar vid. ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hip­hop” hål­ler fort­fa­rande for­tet med högst web­träf­far av alla pro­gram på Met­ro­pol. Inpo­ne­rande av ett pro­gram som klas­sas som ”smalt” av många. Nytt för den här säsongen har varit ännu fler lyss­nare från hela lan­det, att du som lyss­nar kun­nat hänga på pro­gram­mets face­book­sida under live­sänd­ning­arna och genom det delta i pro­gram­met, och en extra sats­ning på Fokus­gäs­ter som inte är från Sthlm, Gbg och Malmö.

Säsong sju har varit lite av en peak. Svensk hip­hop leve­re­rade förra året flera nya stjärn­skott, ja om man inte har koll på det som sker under­ground. Många så kal­lade nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter slog sig ige­nom och eta­ble­rade sig även för den breda mas­san… det var gram­mis­no­mi­ne­ringar och fes­ti­val­spel­ningar. I vår har många av de nam­nen legat lite lågt, och istäl­let har en hel del andra tagit plats. Fokus­gäs­ter denna säsong:

Prop Dylan, Mag­nus Ryt­ter­stam, Hou­man Sebg­hati, Andreas Grega, Mofeta & Jerre, Car­lito, Zacke, Stock­holms­syndro­met, Embee, Byn Clic­ken, Mys­ticman, Pet­ter, Mar­cus ”Mackish” Price, Gorilli, Marc Ström­berg (Tare Lungt 1– 4), NewKid, Dekan (vin­na­ren av The MC HT-2009), Chipchop­pin Order, Salem Al Fakir och Mil­lion Sty­lez, Eboi & Gla­ciuz, Dal­tone

Det ska bli spän­nande att se vad hös­ten 2010 har att bjuda på.

Vad kom­mer Adam Tensta att bjuda på? Hur kom­mer ”hans cool” att låta i nya kom­mande albu­met?
Kom­mer Tim­buktu att satsa vidare på sin radi­o­pro­gram­le­dar­kar­riär?
Vem blir nästa säsongs stora stjärn­skott som bre­a­kas?
Kom­mer Tof­fer leve­rera en höst­dar­ling som han gjorde med vår­dar­lingen ”Vifta med hän­derna”?
Kan stock­hol­mare claima Öris som deras nu när han flyt­tat till huvud­sta­den?
Kom­mer Sve­rige krylla av mer mini­ma­lis­tiska Skwee-beats?
Kom­mer Ken Ring att flytta till Kenya igen och kom­mer hans ung­doms­fot­bollslag Crack Uni­ted att komma till Cham­pi­ons Lea­gue?
Hur blir det med Pet­ters Twit­ter­maf­fia STM? kom­mer de fort­sätta twittra?
Hur bra är sam­lingsal­bu­met Evo­lu­tion?
Kom­mer STOR att bli större?

Följ ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hip­hop i höst”, det är ju där du får höra allt först. Dess­utom kom­mer pro­gram­met som van­ligt att pre­sen­tera nya stjärn­skott och pre­miärspela ny musik. Vill TACKA alla som lyss­nat på pro­gram­met och varit med i dis­kus­sio­nerna. Tack för alla mail, sms och kom­men­ta­rer på facebooksidan!

Tills dess kan du gå in på ”Tidi­gare Pro­gram” och se bil­der lyssna igen på det du mis­sat. Och du… följ Evo­lu­tion. Gör det. Sista släp­pet var singel med Laby­rint: www.evolutionhiphop.se

Pro­gram­met är till­baka fre­dag 27 augusti.

Det jag säger är att vi i fre­dags öppnade upp vår VIP-telefon och då ringde plöts­ligt Pato Pooh in och bad om hjälp med att hitta rek­vi­sita han behö­ver till sin musik­vi­de­o­in­spel­ning. Han behövde bland annat: en kvinn­lig super­man­dräkt, en svart piska, en strut med rosa mjuk­glass, sti­lett­kniv, en napp­flaska ed mjölk, en säng. Ken Ring smsade in och menade att han har de mil­jo­ner som fat­tas på svensk hip­hops konto… och Eboi och Gla­ciuz pre­miärspe­lade sina nya låtar.

In här för att se bil­der och lyssna på det hela!

Dess­utom redde vi ut gre­jen är med P Diddy. Kakan Her­mans­son, del i La Vida Locash-crew och klub­bar­ran­gör, ville reda ut vad hypen kring Diddy är som hon anser vara en usel rap­pare. Dj Jens från Soul Underground-radio (hiphop-radio som gått i 15 år) gick till för­svar och pra­tade om P Did­dys stjärn­sta­tus. Ame­tist och pro­du­cent David fyllde i med att Diddy bl.a pro­du­ce­rad Mariah Careys platta och många and­ras… och Big­gies såklart. Frå­gorna ledde till den eviga frå­gan om pro­du­cen­ter måste greppa mic­ken som Tim­ba­land och Kanye West exem­pel­vis… och om hur pass Big­gies död bidra­git till Did­dys storhet.

Det här är inläg­get är rik­tat till vissa hip­hop­skal­lar, de som är mest ivriga med att hänga på hip­hopcom­mu­ni­ties, de som fyl­ler trå­darna med kom­men­ta­rer kring släpp och hän­del­ser inom den svenska hip­ho­pa­re­nan. Du som kän­ner en när­het till svenska hip­ho­par­tis­ter, kän­ner att du varit med hela vägen när den ”nya gene­ra­tio­nen” vuxit fram och eta­ble­rat sig.

Du ver­kar ha ett otro­get hjärta som är snabb i sväng­arna. Du kan vara påver­kad av kom­mer­si­a­lis­mens snabba fart och den informations-stress som råder.

Hur kan det annars vara möj­ligt att du redan ver­kar vara mätt på den s.k. nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter som J-Son, Moham­med Ali, STOR, Mofeta & Jerre, Henok Achido, Lorentz & M.Sakarias och efter­frå­gar en ”nya” namn som ska ”ta över” den svenska hip­ho­pa­re­nan? Hur kan det mindre än två år efter att denna s.k. nya gene­ra­tion lyc­kats slå sig ige­nom och eta­blera sig fin­nas uttryck och en anda av att man ”är trött” på sådana namn? Redan?

Kän­ner du dig träf­fad är du kanske ett typex­em­pel på moder­ni­te­ten. Livs­läng­den på pro­duk­ter och feno­men är kort, väl­digt kort, nuför­ti­den. Det är nymo­dig­het som är gre­jen. Och när det kom­mer till hip­hop­kul­tu­ren blir det ännu mera så eftersom anhäng­arna dess­utom går igång på ”slå underifrån”-aspekten och sup­por­tar mer gärna artis­ter som inte ännu eta­ble­rat sig. Kam­pan­dan och käns­lan av att man har koll på ett band som eta­blis­se­manget inte ännu har koll på är också skön. När artis­ter har pas­se­rat etablerings-tröskeln och sla­git sig in ver­kar de vara mindre intres­santa, om de nu inte lyc­kas hålla sig kvar så pass länge att de får legend-status vill säga som Pet­ter, Tim­buktu och Ken Ring tillex­em­pel. Det som är där­e­mel­lan är illa ute, de som tar sig vidare till legend­sta­tus är få.

Synd att du har så kort minne och ett hjärta som är otå­ligt. Trå­kigt att du inte orkar vara med hela vägen. Bisarrt att du har så kort minne, du som brann för dessa namn förra året som om de vore dina egna kusi­ner. Tra­giskt att gläd­jen är kort­va­rig i en modern medieatmosfär.

Klicka här för att se bil­der och lyssna igen!

I fre­dags var det dags för Mani­fest­ga­lan 2010. Mani­fest är ett musik­pris som går till obe­ro­ende skiv­bo­lag, till skill­nad från Gram­mis som inklu­de­rar de som lig­ger på Major-bolag.

Idéen med Mani­fest är att berika svensk musik­liv och lyfta fram även de mindre eta­ble­rade inom varj gen­rer. Det man kan applå­dera Mani­fest för är att de låter kate­go­rin hip­hop stå för sig själv. Och pri­set för ”Bästa text­för­fat­tare” gick till ingen mindre än Ken Ring, som även vann 20.000 kro­nor i vinst­pengar. Kul att Ken Ring upp­märk­sam­mas på detta vis, grat­tis Ken. Och det är såklart lite bisarrt också eftersom han på grund av just sina låttex­ter varit i blåsvä­der och under medias förstoringsglas.

De fyra fina­lis­terna i gen­ren hip­hop var Orga­nis­men, STOR, Pro­moe och Moham­med Ali. Och jag fick dela ut priset.

Nu har jag sänt sista avsnit­tet av ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hiup­hop” för denna säsong, och det är dags för lite jul­vila. Som musik­jour­na­list är det ju sed på att göra en årsbäs­ta­lista såhär i slu­tet av året. Det här året har varit väl­digt hän­del­se­rikt för svensk hip­hop så jag tar istäl­let och gör en lista på hän­del­ser jag kom­mer min­nas året 2009 med.

Min­ne­så­ret 2009:

- Ken Ring säger (återi­gen) att han ska lägga av med musi­ken efter albu­met ”Hip­Hop”. Han flyt­tar till Kenya med sin familj och star­tar fot­bollsla­get K.R.A.C.K United.

- AFC gör come­back efter ca 6 års tyst­nad, men lyc­kas endast släppa en offi­ci­ell singel. Arbe­tet med bloggcom­mu­ni­tyn ”Gatu­plan” tar för myc­ket tid i anspråk.

- EyeN´I gör debut som radi­o­pro­gram­le­dare på Sve­ri­ges Radio, Metropol.

- Pro­moe lyc­kas bli rik­skän­dis med folk­hems­dis­sen ”Sven­ne­ba­nan”, trots att han gjort hip­hop i mer än ett decennium.

- Maski­nen avslö­jar pla­ner på att mark­nads­föra  kom­mande plat­tan 2010 genom att sväva ovan­för Med­bor­gar­plat­sen i en zeppelinare.

- Näääk råkar göra en hiphop-klassiker och boos­tar sin kar­riär genom att sitta inne ett tag.

- Kar­tel­lens spe­lar för ett knök­fullt tält på Hults­fred, men får sina pel­ningar i Stock­holm sabo­te­rade av poli­sen som hotar krö­gare och klub­bar­ran­gö­rer med raz­zior och nedstängning.

- Orga­nis­men gör en 360 gra­ders vänd­ning. Nu vill han heta Johan Hellqvist och rap­par om livet, käns­lor, kär­lek och ensam­het på lång­samma 72 bpms-beats. I albu­met ”Om gud vill och väd­ret tillå­ter” är rak­bladsvassa MBMA-stilen a la ”hip­hop­ho­ror” bort­blåst. Orsa­ken är ett längre för­hål­lande som brast.

- DN skri­ver om mig: ”Ame­tist är för svensk hip­hop det Obama är för USAs politik”.

- Gen­ren Skweee spri­der sig i Sve­rige med namn som Mac­kan och Kool DJ Dust i täten.

- Natu­ral Bond gör en reunion-spelning på Fasching i stock­holm. På scen står Rusiak, Pet­ter, EyeN´I och Pee Wee, sida vid sida igen.

- J-Son beskri­ver sin platta ”Never Half Step­pin” som inne­hål­lande kom­mer­si­ella radi­olå­tar och klubb­hits. Ett tec­ken på att den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter har slängt av sig ”äkthets­kom­plexen” och pla­ce­rar sig utan häm­ningar i det sound som är brett och ”här och nu”.

- Kon­tro­ver­ser­nas kung Mofo top­par sin årslånga PR-kampanj med att fronta en utlott­ning av en natt med en tjej på en hiphop-kryssning. Media upp­märk­sam­mar och kri­ti­se­rar, kryss­nings­bo­la­get nekar till all inbland­ning och MOFO går ”under jord”. Senare under året släp­per Mofo dis­kret ”The per­sian Gold EP”. Nu sat­sar han på att visa sina rapskills på mer klas­siska hiphop-produktioner.

- Den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­po­ar­tis­ter tar ett kliv och gör offi­ci­ell intåg. Moham­med Ali, Näääk, Lorentz & M.Sakarias, STOR, Pato Pooh, Maski­nen och J-Son är nomi­ne­rade till Gram­mi­sar, och P3-Guld.

Har jag glömt någonting?

Enga­ge­manget kring Ken Rings sms till mig är ju onek­li­gen jät­tes­tor. Vet inte om ens Blon­din­bella Den Store lyc­kas med ca 90 kom­men­ta­rer på ett inlägg. Jag kan ju trösta er med att den infor­ma­tion jag fick under direkt­sänd­ning i fre­da­gens pro­gram om att Ken Ring är Gram­mis­no­mi­ne­rad är sann. Och min giss­ning är att han har slic­kat sina sår nu.

Mär­ker du att det har hänt något i år? Årets Grammis-nomineringar mar­ke­rar åter att det här är ett vik­tigt år för svensk hip­hop. Detta år kan ses som året då en  ny gene­ra­tion svenska hip­hop slog ige­nom. Det kan vara så att vi bevitt­nar ännu en mil­stolpe inom svensk musik­histo­ria. Dam­men brast till slut.

För mig är det helt fan­tas­tiskt att bevittna. När jag bör­jade med mitt pro­gram ”Kär­lek­s­at­tac­ken” för snart tre år sedan var dessa s.k. nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter i stort okända för massa och eta­blis­se­mang. Jag har haft nöjet att få göra de allra första inter­vju­erna med många av dom och bli först ut att skriva om dom. Upp­täcka deras stil och musi­ka­liska pre­fe­ren­ser, åter­be­rätta deras histo­ria och hitta det spe­ci­ella i deras livs­ö­den och per­son. Det har varit oer­hört kul.

De senaste tre åren har svenska hip­hop­sce­nen varit otro­ligt feb­ril och explo­siv. Begrep­pet krut­durk kom­mer väl till sin rätt. Sce­nen var mogen, och behövde en out­put att jobba emot. En ”kanal” som upp­märk­sam­made, lyfte fram och sporrade.

Inget är klap­pat och klart dock. Det finns fram­tida plat­tor som ska recen­se­ras, nya inter­vjuer som ska göras, och klub­bar ska arrangeras.

Gram­mis 2010-nomineringarna för kate­go­rin ÅRETS KLUBB / HIPHOP:
Andreas Tilli­an­der — Show
J-Son — Never Half Step­ping
Ken — Ring Hip Hop
Lorentz & M.Sakarias — Vi mot värl­den
Mange Sch­midt — Oden­plan stock­holm 1988
Maski­nen — Boys II Men
Moham­med Ali — Pro­ces­sen
Näääk — Näääk vem?
Pro­moe — Kråk­sången
Swing­fly — God Bless The Irs

Kate­go­rin ÅRETS NYKOMLING inne­hål­ler Lorentz & M.Sakarias — Vi mot värl­den och Maski­nen — Miike Snow

Rösta fram din favo­rit här: http://www.grammis.se

Jag fick pre­cis ett sms av Ken Ring som just nu är i Kenya. Han skic­kar den med anled­ning av P3-Gulds nomi­ne­ringar som offent­lig­gjor­des idag.

”Detta skri­ver jag till er jag kän­ner på Sve­ri­ges Radio. Jag bru­kar inte bry mig. Men idag kän­ner jag svek från eran kanal. Sven­ne­ba­nan, Näääk och Lorentz & M.Sakarias. Jag tyc­ker ni är rakt av pin­samma. Ska dessa album vara bättre än mitt senaste. Nej. Det är det inte. Jag säger inte detta som ett despe­rat för­sök att bevisa nåt. Men fan. Jag vet för fan vad hip­hop är. Och det trodde jag också ni visste. Men idag kän­ner jag mig mer beskvi­ken på Sve­rige än någon­sin. Idag sover ett gatu­barn hos mig i Afrika. Han grät av lycka. Och det är skönt att det bety­der så myc­ket för mig att jag ändå kan sova. Men ni ver­kar ha glömt vad som bety­der nåt. Hip­hop kal­las det. Vår kul­tur som ni idag har spot­tat på. God­natt från mig och han bred­vid mig. Han är nomi­ne­rad till ett liv idag. Och jag ska se till att han vin­ner. Ken.”

(Sms:et pub­li­ce­ras med god­kän­nande av Ken)

(Du rös­tar på din favo­rit här)

Det är så här­ligt att få vara med i den här eran av svensk hip­hop. Jag har ju inte varit med från bör­jan, inte varit aktiv inom musiksce­nen när sam­lingen Side­walk Head­li­ners kom ut 1998 och tiden då dagens lejon och vete­ra­ner som Pet­ter, Tim­buktu och Ken Ring slog ige­nom. Men jag är rik­tigt glad över att vara del av den nya svenska hiphop-historian.

Jag läng­tar redan till tredje omgången med svensk hip­hop på Mose­backe i sam­ar­bete med Yes!. I två omgångar har  vi valt en lineup bestå­ende av de vi tror är en del av svensk hip­hops fram­tid för en kon­sert­kväll. Första omgången novem­ber 2008 blev det Pato Pooh, J-Son, Henok Achido, Ally­a­wan, Prop Dylan och STOR. Anda omgången okto­ber 2009 blev det Moham­med Ali, Laby­rint, Näääk & Safe­houseStaff och Zacke.

Det är så kul att få upp­leva hur snabbt det rör på sig mitt under näsan på en. De flesta av den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter gör sina första radi­o­in­ter­vjuer i mitt pro­gram och jag har fått chan­sen att bli den första att recen­sera och skriva om dom i dags­pres­sen. Flera av dom som Adam Tensta, Pato Pooh och J-Son sit­ter idag i TV4s mor­gon­soffa, och sig­ne­rar tishor i SVTs Lilla Aktuellt.

Det är här­ligt… vi befin­ner oss i en myc­ket spe­ci­ell tid för gen­ren i Sve­rige, nu föds nästa decen­ni­ums stjär­nor som ska figu­rera i are­nan sida vid sida om vete­ra­nerna. Are­nan var mogen, och det ska­pa­des medi­e­ka­na­ler som kunde fånga upp. Kanske är vi lite omed­vetna om det som hän­der nu, men jag är helt tagen. Titta själv… nu sit­ter de där.