Ametist Azordegan

Ett irre­le­vant mellanspel.

Efter stort hem­lig­hets­ma­keri släpps gigan­terna Jay-Z och Kanye Wests sam­ar­betsal­bum Watch the Throne. När två av 2000-talets mest rele­vanta hip­ho­par­tis­ter går sam­man är för­vänt­ning­arna sky­höga. Båda är goda lyri­ker kända för sina punch­li­nes, temalå­tar, säkra rap­stil, goda smak i val av beats, och inte minst stora pondus.

Men det är inte de själv­klara höga för­vänt­ning­arna som gör att plat­tan fal­ler platt när den till slut bli­vit rea­li­tet. Kanye West har på senare tid mer och mer pro­fi­le­rat sig som inno­va­tiv medan Jay-Z bibe­hål­lit sin mer tra­di­tio­nella hip­hoplut­ning och albu­met känns som en kom­pro­miss dem emel­lan, något även Beyon­ces med­ver­kan pekar på. Båda kom­mer bara halv­vägs i sin fulla för­mo­dade potential.

Kanye West vill hävda sin este­tiska pro­fil och vara arty men får inte gå hela vägen, och Jay-Z ver­kar ald­rig rik­tigt tända till i sam­man­hanget. Ingen av de två gigan­terna känns när­va­rande till fullo och resul­ta­tet är att ver­ket Watch the Throne bara blir ljum­met och ett mer eller mindre irre­le­vant släpp i bådas bib­li­o­tek. Pro­duk­tio­nerna läm­nar också en del att önska. De har ingen tyd­lig rikt­ning och är i det stora hela oupp­fyllda önske­mål på det de skulle kunna vara.

Albu­mets star­kaste ljus­punkt är Frank Ocean som bidrar med en dos väl­be­höv­lig auten­ti­ci­tet och del­ta­gande. Frank Ocean talar till dig medan Jay-Z och Kanye West talar förbi varandra, det är känslan.

Comments are closed.

Ett irre­le­vant mellanspel.

Efter stort hem­lig­hets­ma­keri släpps gigan­terna Jay-Z och Kanye Wests sam­ar­betsal­bum Watch the Throne. När två av 2000-talets mest rele­vanta hip­ho­par­tis­ter går sam­man är för­vänt­ning­arna sky­höga. Båda är goda lyri­ker kända för sina punch­li­nes, temalå­tar, säkra rap­stil, goda smak i val av beats, och inte minst stora pondus.

Men det är inte de själv­klara höga för­vänt­ning­arna som gör att plat­tan fal­ler platt när den till slut bli­vit rea­li­tet. Kanye West har på senare tid mer och mer pro­fi­le­rat sig som inno­va­tiv medan Jay-Z bibe­hål­lit sin mer tra­di­tio­nella hip­hoplut­ning och albu­met känns som en kom­pro­miss dem emel­lan, något även Beyon­ces med­ver­kan pekar på. Båda kom­mer bara halv­vägs i sin fulla för­mo­dade potential.

Kanye West vill hävda sin este­tiska pro­fil och vara arty men får inte gå hela vägen, och Jay-Z ver­kar ald­rig rik­tigt tända till i sam­man­hanget. Ingen av de två gigan­terna känns när­va­rande till fullo och resul­ta­tet är att ver­ket Watch the Throne bara blir ljum­met och ett mer eller mindre irre­le­vant släpp i bådas bib­li­o­tek. Pro­duk­tio­nerna läm­nar också en del att önska. De har ingen tyd­lig rikt­ning och är i det stora hela oupp­fyllda önske­mål på det de skulle kunna vara.

Albu­mets star­kaste ljus­punkt är Frank Ocean som bidrar med en dos väl­be­höv­lig auten­ti­ci­tet och del­ta­gande. Frank Ocean talar till dig medan Jay-Z och Kanye West talar förbi varandra, det är känslan.

Comments are closed.

En oan­vänd­bar samlingsplatta

Comments are closed.

Och du, jag sa det i klip­pet. Jag skri­ver det också. Jag spe­lade alltså en osläppt låt med Ayo som är full­stän­digt vac­ker. Och så var Embee fokus­gäst.

In här för att se bil­der från sänd­ningen i fre­dags, läsa en sam­man­fatt­ning och lyssna igen!

Embee

Klicka här så berät­tar i egen röst vad som kom­mer i pro­gram­met den här vec­kan (40 sek ljud­fil i popup-spelare).

Jag spe­lar också en OUTGIVEN låt med Ayo! Vi snac­kar om Neneh Cherry, Loop­Troop, R Kelly, D’Angelo. Dess­utom, nya heta låtar och gamla godingar från nya cats och gamla rävar! Såklart spe­las 100% svensk hip­hop, soul och Rnb!

Lyssna fre­dag 15 — 17, repris lör­dag 17 — 19
Till pro­gram­met för mer info