maj 11, 2010

Äntligen är det ute. Ett projekt vi jobbat på i över ett år… närmare sagt sedan mars 2009.

Samlingsalbumet Evolution dokumenterar ett lite senare avsnitt av den svensk hiphopen och en del av de som etablerat sig under de senaste åren. Samlingen är tänkt för den kulturintresserade samlaren oavsett vilken musikstil du har som främsta preferens, svensk media och journalister som har dålig koll på vad arenan har att erbjuda och tvivlar på svensk hiphops kvalité, och till dig som helt enkelt gillar att gunga skallen till himla sköna beats och rytmer.

Evolution gör inga som helst anspråk på att representera en total bild av den dessa avsnitt av arenan. Det är ju omöjligt och skulle kräva fler skivor än ett dubbelalbum. Det finns många bra artister och band som inte är med på samlingen, och många har vunnit lyssnarnas öron under tiden som samlingen vuxit fram. Det är många krafter som ska lyckas sammanstråla för att en artist eller visst spår ska komma med på en sån här samling. Krafter som har eget liv ibland som man inte kan styra och som drar resultatet åt olika håll. Speciellt när en skiva ges ut av ett stort skivbolag (i det här fallet Bonnier) som också får lov att tycka till. Förhoppningen är att någon annan vill  göra ännu en samling om ett tag. Det ska bli spännande att se vilka namn som är med då.

Det är heller inte meningen att utesluta veteraner som Petter, Ken Ring, Looptroop Rockers mfl. Dessa har redan sina namn ristade på den svenska hiphop-himlen i och med deras starka etablering och medverkan på klassiska samlingen Sidewalk Headliners, en milstolpe som markerade svensk hiphops existens för över ett decennium sen.

Evolution är ett samarbete mellan Salazar Brothers/Redline och mig. Utan dem hade det inte gått. Dessa giganter har varit med mig varenda steg under hela processen, lagt ner av sin dyrbara tid, och sin energi, och delat med sig av sin kunskap. Vilket är helt ovärderligt för en nybörjare som mig som aldrig varit med om att ge ut en platta. Jag är väldigt imponerad av Salazar Brothers oändliga glädje och entusiasm. Att de tar fortfarande efter snart två decennier i branschen tar sig an kärleksprojekt som denna. Med engagemang baserad på ren lust och vilja. För mig var det helt naturligt att söka mig till de mest pålitliga och mest proffsiga inom området för att kunna förverkliga en idé.

Vi har jobbat rätt hårt och länge och är nu stolta över att kunna bjuda in dig till hemsidan för att läsa på om projektet, lyssna på musiken, se teaser-videos och kommentera.

Varsågod, www.evolutionhiphop.se

1 | Kommentera! | , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


april 15, 2010

Det här är inlägget är riktat till vissa hiphopskallar, de som är mest ivriga med att hänga på hiphopcommunities, de som fyller trådarna med kommentarer kring släpp och händelser inom den svenska hiphoparenan. Du som känner en närhet till svenska hiphopartister, känner att du varit med hela vägen när den ”nya generationen” vuxit fram och etablerat sig.

Du verkar ha ett otroget hjärta som är snabb i svängarna. Du kan vara påverkad av kommersialismens snabba fart och den informations-stress som råder.

Hur kan det annars vara möjligt att du redan verkar vara mätt på den s.k. nya generationens svenska hiphopartister som J-Son, Mohammed Ali, STOR, Mofeta & Jerre, Henok Achido, Lorentz & M.Sakarias och efterfrågar en ”nya” namn som ska ”ta över” den svenska hiphoparenan? Hur kan det mindre än två år efter att denna s.k. nya generation lyckats slå sig igenom och etablera sig finnas uttryck och en anda av att man ”är trött” på sådana namn? Redan?

Känner du dig träffad är du kanske ett typexempel på moderniteten. Livslängden på produkter och fenomen är kort, väldigt kort, nuförtiden. Det är nymodighet som är grejen. Och när det kommer till hiphopkulturen blir det ännu mera så eftersom anhängarna dessutom går igång på ”slå underifrån”-aspekten och supportar mer gärna artister som inte ännu etablerat sig. Kampandan och känslan av att man har koll på ett band som etablissemanget inte ännu har koll på är också skön. När artister har passerat etablerings-tröskeln och slagit sig in verkar de vara mindre intressanta, om de nu inte lyckas hålla sig kvar så pass länge att de får legend-status vill säga som Petter, Timbuktu och Ken Ring tillexempel. Det som är däremellan är illa ute, de som tar sig vidare till legendstatus är få.

Synd att du har så kort minne och ett hjärta som är otåligt. Tråkigt att du inte orkar vara med hela vägen. Bisarrt att du har så kort minne, du som brann för dessa namn förra året som om de vore dina egna kusiner. Tragiskt att glädjen är kortvarig i en modern medieatmosfär.

35 | Kommentera! | , , , , , , ,


december 8, 2009
Foto: Erik Svensson (Erik By Erik)

Foto: Erik Svensson (Erik By Erik)

Jag saknar Henok Achido bland årets nomineringar till P3-Guld och Grammis 2010. Jag är dels rätt imponerad av att den nya generationen fått ta stor plats inom nomineringarna till båda priserna. Men jag är  förvånad över Henoks frånvaro.

Jag vet att album som släpps i början av året tenderar att komma i skuggan av de album som släpps under årets senare hälft då dessa nomineringar kommer till. Men med tanke på den höga kvalité Henok Achidos album ”Almaz Charmin Child” håller borde detta inte vara möjligt i just det här fallet.

Ja, jag vet, smaken är som baken. Och kanske är det just det som är grejen i det här fallet. Tittar man närmare på nomineringarna slår det en att det kan finnas vissa aspekter som lättare går hem hos jurygrupperna… att det rappas på svenska först och främst. Inga konstigheter egentligen kanske. Jag menar, klart att rap på svenska bättre träffar gemene lyssnaren här hemma. De gånger det inte rappas på svenska drar soundet antingen åt pop-rock (Swingfly), eller åt ett kommersiellt och klubbigt sound (J-Son). Det ligger ingen värdering i denna tappra analys. Bara en vilja att försöka förklara det oförklarliga.

För mig är Henoks platta definitivt en av årets bästa. Albumet, som fick bl.a helsidor och SVD och DN och topp-recensioner av musikjournalister landet runt, innehåller enbart produktioner i hög kvalité och fantasifulla samplingar. Den är märkbart välplanerad, med ett enhetligt genomgående sound. Plattan är ”rund”, vilket innebär att den har en början och ett slut. Dessutom toppas spåren med personliga och rätt intima låttexter och kompetent rap. Den som lyssnar på rapen vet att Henok just nu är en av våra absolut bästa MC’s som varierar och leker med sitt flow och snarare dribblar med beatet än ligger på det. Dessutom har låtar från plattan visat sig ha hit-faktorn och rullat frekvent i radio och musik-kanaler, Henok har uppträtt i otaligasvenska TV-program, som förband till kommersiella amerikanska akter och på Hultsfred.

Kan det vara så att Henok drabbats av Svennebanan-syndromet? Det hänvisar till att Promoe gjorde hiphop i mer än ett deccenium men inte blev rikskändis förrän techno-rap-låten ”Svennebanan” släpptes.

Henok Achido rappar på engelska. Plattan ”Almaz Charmin Child´s” sound är dramatiskt, lite mörkare och ”tyngre”, melankolisk och ”går i moll”.

Kan det vara så att viss hiphop inte passar Folkhemmet oberoende av dess kvalité? Vad bör anpassas isåfall? bör artister kompromissa med sina preferenser och anpassa sitt sound så det passar öronen bättre, eller borde öronen skolas i hiphop? eller är det kanske dött lopp?

Fly Fresh

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

No Rest For The Wicked

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Pusher

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Ibland ska man se till att säga sitt. Nu är det ett sådant läge. Kommentera!

17 | Kommentera! | , , ,


november 18, 2009

Det är så härligt att få vara med i den här eran av svensk hiphop. Jag har ju inte varit med från början, inte varit aktiv inom musikscenen när samlingen Sidewalk Headliners kom ut 1998 och tiden då dagens lejon och veteraner som Petter, Timbuktu och Ken Ring slog igenom. Men jag är riktigt glad över att vara del av den nya svenska hiphop-historian.

Jag längtar redan till tredje omgången med svensk hiphop på Mosebacke i samarbete med Yes!. I två omgångar har  vi valt en lineup bestående av de vi tror är en del av svensk hiphops framtid för en konsertkväll. Första omgången november 2008 blev det Pato Pooh, J-Son, Henok Achido, Allyawan, Prop Dylan och STOR. Anda omgången oktober 2009 blev det Mohammed Ali, Labyrint, Näääk & SafehouseStaff och Zacke.

Det är så kul att få uppleva hur snabbt det rör på sig mitt under näsan på en. De flesta av den nya generationens svenska hiphopartister gör sina första radiointervjuer i mitt program och jag har fått chansen att bli den första att recensera och skriva om dom i dagspressen. Flera av dom som Adam Tensta, Pato Pooh och J-Son sitter idag i TV4s morgonsoffa, och signerar tishor i SVTs Lilla Aktuellt.

Det är härligt… vi befinner oss i en mycket speciell tid för genren i Sverige, nu föds nästa decenniums stjärnor som ska figurera i arenan sida vid sida om veteranerna. Arenan var mogen, och det skapades mediekanaler som kunde fånga upp. Kanske är vi lite omedvetna om det som händer nu, men jag är helt tagen. Titta själv… nu sitter de där.

3 | Kommentera! | , , , , , , , , , , , , , , ,


Sida 1 av 11

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter