Ametist Azordegan » Drake

Krönika: Dollarn faller och emon återintroduceras

Ametist — Sun, 12 Feb 2012 22:37:17 +0000

(Publicerad i Göteborgs Posten 7 januari 2012)

Samhällsklyftorna i västvärlden ökar, välfärdssamhället rustas ner, motsättningar mellan folk med olika religiösa övertygelser hårdnar och rapparna börjar skära sig i armarna. Resultat av att dollarn faller är att emon återintroduceras inom musiken och landar på sista sin utpost, hiphoppen.

Emo är en förkortning av det engelska ordet emotional, började användas i mitten av 80-talet och hänvisade då till en ny form av emotionell hardcore-punkmusik vars texter mer handlade om känslor än politik. Senare spred sig uttrycket till amerikanska punk/rockband, skiftade under 90-talet soundmässigt mot poppunk och indierock för att därefter slå sig in i mainstreammusiken under 2000-talet. Uppgivenhet, vemod och främst melankoli är inslag i emons mörka pessimistiska uttryck.

När Kanye West släppte albumet My beautiful dark twisted fantasy 2010 introducerade han hiphoppen som ett slags emo-light för mainstream-arenan. Kanye Wests persona var en konstnärssjäl i svårmod som uttryckte emokaraktärens typiska självförakt på gränsen till självdestruktivitet. Den här neo-rapparkaraktären hördes året därpå i artister som Weeknd, J Cole och Drake som också beskrev sina asociala beteenden och tillbakadragna suicidala person likt en annan I-or. Inom hiphoppen tenderar förgreningen emo än så länge att berätta historier med avstamp ur berömmelsens baksidor och relatera till ett komplicerat förhållande till det motsatta könet med en känslomässig otillräcklighet. Drake vill älska, borde ha älskat, men är inte kapabel på grund av ett djupt tillstånd av melankoli. Svenska sjukvårdsupplysningen skriver att melankoli är ett uttryck för svåraste formen av depression. Man blir tungsint och det går inte att avleda eller påverka symtomen genom yttre stimulans. Allt känns plågsamt och man känner en total likgiltighet inför omvärlden och har inget engagemang för någonting. Världen har blivit andefattig och tom, och med den människan.

Musikaliska trender speglar sin samtid och det verkar som att terrorattentatet 9/11 var nollpunkten, ett hårdare socialt klimat var tryckvågen och uppgivenhet var resultatet. Den modlösa emon beskriver i låttexterna hur den, precis som människan i ett sådant läge, söker sig till berusning. Emon använder sig också av andliga uttryck då hopplösheten tenderar att finna tilltro i vidskepelse och högre makter. Något annat orkar inte neorapparen göra. I-or har tappat sin svans, sörjer den, men är passiv och bara gillar läget.

Liknande inlägg

Drake – Take Care

Ametist — Mon, 19 Dec 2011 01:33:16 +0000

Young Money/Universal Republic, Betyg 4 av 5
——————————————————-
Drake balanserar på gränsen till självömkan.

Albumet markerar emons definitiva ankomst till hiphopen och inrättar verktyget självrannsakan i en genre som historiskt oftare jobbat med självhävdelsen.

Drake tar dock emon inom stilarten till en ny nivå och kan ha rekord i melankoli och dåligt samvete per rim. Han balanserar på gränsen till självömkan och installerar med det en ny rappande manstyp som vi sett som mer typisk för rnb:n.

Han sjunker djupt ner i blödsinne och uttrycker sig mer än gärna i sång och a capella-deklamering. Utlämnandet på långsamma markerade trummor är effektfullt, skapar omedelbart känslor och får en att dimma lamporna hemma.

Det genomgående mörkret kan nog emellertid skapa viss klaustrofobi om du inte har ett sug efter tungsinthet och vemod.

Bästa låt: ”Doing It Wrong”.

(Publicerad i Metro 2011-11-15)

Liknande inlägg

Drake — Thank Me Later

Ametist — Sat, 26 Jun 2010 21:37:38 +0000

Vad är hemligheten bakom ett av årets mest hajpade hiphopartister?

Ett av årets mest hajpade hiphopartister, släpper en av årets två mest efterlängtade hiphopplattor (det andra är Eminems kommande). Vilken kometkarriär! Bara ett år efter debuten har Drake blivit sajnad av Lil’Wayne och kan säkra ett högt kvalité på debutalbumet med gästartister som Young Jeezy, The Dream och Jay-Z, och producenter som Timbaland, Swizz Beatz och Kanye West.

Albumet överraskar med den eftertänksamma sinnestämningen och det lugna tempot. Ljudbilden genomsyras av flytande syntar, framträdande luftiga trummor med hög resonans, och autotune, och helheten för tankarna till 90-talets lugna hits med Phil Collins. Drake visar att han är en mästare på rhymes och kombinerar skryt med avslöjanden om privatlivet och de egna innersta mest rörande tankarna vilket gör varje spår till en rytmisk krönika.

Av någon anledning känns det hela ändå lite onaturligt och beräknande och Drake upplevs mer hemma i de kärlekskranka sångpartierna. Hemligheten bakom Drake är nog att han fått överväldigande kreddiga beats, och har himla bra gehör, inlärnings– och imiteringsförmåga. Kanske har han användning av sin tidigare karriär som såpaskådis.

Nej, Drake är ingen bad boy. Han är uppvuxen i Torontos rikemanskvarter och kan av de desperat-romantiska låttexterna att döma nog likväl kunnat platsa i ett pojkband. Den rollen hade han nog spelat lika väl.

Publicerad i Gaffa juni 2010

Liknande inlägg

Recension: Drake — Thank me Later

Ametist — Mon, 14 Jun 2010 06:14:32 +0000

En av årets kanske mest hypeade artister inom hiphopen släpper nu albumet flest varit nyfikna på. Snart landar Drakes debutalbum ”Thank Me Later” i din spelare… Klicka här så kan du läsa min recension och en idé om vad hemligheten med Drake kan vara…

Liknande inlägg

Forever — Henok Achido, Mohammed Ali & Ison (Kärleksattack-version)

Ametist — Fri, 09 Apr 2010 16:00:18 +0000

Forever — Henok Achido, Mohammed Ali & Ison (Kärleksattack version)

För tre veckor sedan frågade vi vilka svenska MCs som ska få komma hit och visa vad de går för på det grymma Forever-beatet. Förfrågan gjorde att vi slog rekord i antal inkomna sms. Resultatet av röstningen gav oss: Henok, Mohammed Ali, Ison och Stor (som valde att inte ha med sin inspelade vers). Äntligen efter flera veckors väntan, ska du få höra de svenska rappare som du ville höra på det här feta beatet.

Så varsågod!

Forever — Henok Achido, Mohammed Ali & Ison (Kärleksattack-version) här inne.

Liknande inlägg

Videoblogg: I fredagens program

Ametist — Mon, 15 Mar 2010 12:51:13 +0000

Och du, jag sa det i klippet. Jag skriver det också. Jag spelade alltså en osläppt låt med Ayo som är fullständigt vacker. Och så var Embee fokusgäst.

In här för att se bilder från sändningen i fredags, läsa en sammanfattning och lyssna igen!

Liknande inlägg

Peta på rapmonstret

Ametist — Wed, 24 Feb 2010 05:52:46 +0000

Forever — Drake ft. Kanye West, Lil’ Wayne & Eminem

Vilket tungt beat.

Det finns mycket att säga om den här låten, förutom det uppenbara sagt ovan: vilket tungt beat.

Men vänta, måste få fortsätta kring detta uppenbara… Beatet, som är producerat av Drakes följeslagare Boi-1da, är väldigt tacksamt att rappa över, lätt att rulla på, tydlig och stabil. Inger nog inspiration. Samtidigt vill man inte ha rak rap över, det blir för stringent. Ska det rappas ska det nog helst göras med ett flow som innebär innovativa pauseringar och varierad rimstruktur. Ska det ändå tillämpas rakare rap vill man höra lyriker som Organismen gå fullkomligt bärsärkargång på den. Respektlöst.

Okej nu kan jag gå vidare. Det som slår mig återigen för kanske trettionde gången senaste året är att Eminem verkar vara bättre på att manifestera sina genialiska rapskills på andras spår, än på sin egen senaste platta. Han verkar funka bättre under press och under konkurrens från andra MCs. Inget konstigt egentligen, det här gäller för de flesta rappare som har högt i tak vad gäller kapacitet. Och Eminem är ju battlerappare från början, så den tendensen sitter nog i ryggraden.

Kanske kan fler gästspel på hans kommande skiva vara en god idé. Det skulle vara som att peta ett rap-monster i sidan med en pinne. Den behöver uppenbarligen retas upp.