januari 3, 2012

(Pub­li­ce­rad i Göte­borgs Pos­ten 1 maj 2011)

Allt­fler svenska hip­ho­par­tis­ter har fått sina live­s­pel­ningar avbo­kade efter poli­sens och myn­dig­he­ters rekom­men­da­tio­ner. Tren­den upp­märk­sam­ma­des förra vec­kan av SVT:s Kul­tur­ny­he­terna och kvälls­tid­ningar efter att grup­pen Laby­rint inom lop­pet av två vec­kor fått två spel­ningar inställda, den ena i Vär­namo och den andra i Växjö. I det senare fal­let hade Väx­jö­po­li­sen enligt egen utsago ana­ly­se­rat en av grup­pens låttex­ter och tyckt att den var drog­för­här­li­gande, varpå de rekom­men­de­rat arran­gö­ren att ställa in Laby­rints spel­ning. Tren­den har sta­digt ökat de senaste två åren i takt med att anta­let aktö­rer inom svensk hip­hop har bli­vit fler, men ver­kar endast drabba de akter som repre­sen­te­rar under­klas­sen, har sam­hälls­kri­tiska tex­ter och slår under­i­från (andra drab­bade är P3-Guldvinnarna Car­lito och Stor).

Aki, front­fi­gu­ren i grup­pen Laby­rint, ställde en myc­ket rele­vant fråga i Kul­tur­ny­he­ter­nas inslag om saken, han frå­gade: ”Vil­ken tavla får man måla?”. Vill vi verk­li­gen att myn­dig­he­ter ska tycka till om hur och var musik får uttryc­kas? När myn­dig­he­ter sys­te­ma­tiskt ana­ly­se­rar artis­ters låttex­ter och fing­rar på hur musi­ken får offent­lig­gö­ras är det på grän­sen till stat­lig cen­sur. Jag ogil­lar inskränk­ningar på uttrycks­fri­het och stat­liga begräns­ningar på mina val­möj­lig­he­ter om vil­ken musik jag får upp­leva live, för mig är det inte vad Sve­rige står för.

Sam­ti­digt är poli­sen direkt olämp­lig att bedöma kul­tu­rella uttryck. När Laby­rint näm­ner dro­ger i sina låttex­ter hand­lar det om ett åter­gi­vande och en speg­ling av deras var­dag och verk­lig­het. Ett berät­tande är inte det­samma som pro­pa­ganda.
Det är vik­tigt att komma ihåg att en av kul­tu­rens främsta funk­tio­ner all­tid har varit att föra fram i lju­set de rea­li­te­ter som inte delas av gemene man. Kul­tu­rens upp­gift är del­vis att spegla alter­na­tiva och peri­fera betrak­tel­ser och åsik­ter, och peka finger åt eta­blis­se­manget. Musik som repre­sen­te­rar under­klas­sens verk­lig­het fun­ge­rar även som en mega­fon för dem som har sam­häl­lets sva­gaste röst.

Laby­rints huvud­lyss­nare hör sin var­dag beskri­vas, hit­tar tröst i att veta att de fak­tiskt inte är ensamma, och kän­ner sig sedda när deras verk­lig­het upp­märk­sam­mas tack vare musi­ken. Musi­ken fun­ge­rar såle­des både som ven­til och sam­hälls­brygga. Att cen­su­rera ska­par på sikt klyf­tor och en krutdurk.

0 | Kommentera! | , , , , , , ,


Sida 1 av 11

Om Ametist

Ametist är musikjournalist, författare, krönikör och programledare.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist

Läs mer om mig här.

Ametists program på SR:
Kärleksattack på svensk hiphop


Senaste inläggen


Senaste kommentarer


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Kategorier


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter


Arkiv