Big Boi’s soloalbum lanserar honom som producent.

Nu sätts all ljus på poducenten och rapparen Big Boi, den mer matematiska halvan av supergruppen Outkast. Hantverkaren har Jive Records att tacka för att han får breda ut sig, skivbolaget som styr och ställer över Outkast förbjöd nämligen tidigt i processen Andre 3000 från att medverka på plattan. Därmed har Big Boi inte behövt ägna sig åt att väga upp Andre 3000´s innovativa och skeva idéer och istället fått tillfälle att i lugn och ro, under tre års tid, bygga på ett album som i grunden är rotad i klassiska hiphopproduktioner. Därifrån drar uptempo-spåren precis lagom mycket åt electro-funk, r’n’b och crunk. Låtarna blåser inte hatten av en, men är fylliga och ambitiösa och skaparglädjen känns stor. Hela plattan känns som en urladdning och kommer med stor sannolikhet bli ihågkommen som en manifestation av Big Boi’s skicklighet som låtsvarvare, snarare än rappare. För det finns en hel del att önska vad gäller hans rhymes och rap som verkar ha veknat lite. Kanske hade kanske lite konkurrens med rapmonstret Andre 3000 varit en bra sak ändå.

(Publicerad i Gaffa juli 2010)

Liknande inlägg

• Recension: Big Boi — Sir Lucious Left Foot: The Son Of Chico Dusty
• Cleo — Left the city burnin
• Capetown — Cinematic

Om du klickar här kan du läsa min recension i musikmagasinet Gaffa

Liknande inlägg

• Big Boi — Sir Lucious Left Foot
• Recension: Eminem — Relapse
• Recension: Sage Francis — Li(f)e