september 26, 2012

Betyg: 4 av 5
Artist: Sjukstugan
Skiva: Rap på svenska

Ett leende är garanterat inom sekunder efter att du börjar spela på första spåret. Förklaringen är de humoristiska låttexterna och soundet. Sjukstugans hiphop förvaltar ett kulturarv från 1960-talet och mixar soul, jazz och rnb med cuts. De blandar minimalism med det omfångsrika, väver samman funkens element i sina beats och lyckas med konststycket att vara skapa det organiskt elektroniska. Låttexterna är lika fyllda med populärkulturella referenser, här nämns bland annat Kraftwerk, Frank Sinatra och Doris Days klassiker ”Que sera, sera”. Det är sjukt svängigt och sjukt svårt att låta bli att dansa. Sjukstugan har en positiv påverkan på ditt humör och din kulturella bildning.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




september 26, 2012

Snart kommer Chris Brown till Sverige, ett besök som redan har väckt starka reaktioner. Brown är dömd för att ha misshandlat sin tidigare flickvän Rihanna, och ska man tro debatten kommer hans spelning i Globen att bojkottas av rätt många.

Jag fick aldrig veta om Michael Jackson var en pedofil eller inte, men jag kämpade för att få tag på en biljett till hans sista planerade turné innan han dog. Jag skulle också kunna plocka pengar ur mitt sparkonto för att få se James Brown eller Kurt Cobain återuppstå för varsin spelning, trots att dessa under sina liv misshandlade kvinnor. Mitt beteende beror nog på att båda dessa akter har varit betydande för musikhistorien och att deras uttryck har lämnat tillräckligt många avtryck hos mig. Jag verkar alltså vara en hycklare: samtidigt som mitt kulturarbetar-jag är tjänare under ett musikintresse och en fascination för innovatörer som präglat samtidkulturen är jag fullständigt äcklad av tankebilden på att dessa män slår en kvinna. Jävla svin.

När Chris Brown kommer till Sverige i november blir det hans första besök här sedan han dömdes till fem års villkorlig dom och samhällstjänst för misshandel av tidigare flickvännen Rihanna. Snabbt har kritiska röster väckts och överallt på internet syns bojkottkampanjer mot konserten. Visst, bojkotta Chris Brown, statuera ett exempel och ta därigenom ställning mot kvinnomisshandel. Det blir enkelt, han betyder ju ingenting för musiken. Just denna faktor påverkar nog en sådan här aktions existens och framgång.

Det är enkelt att statuera exempel av kulturella fenomen med låg verkshöjd, artister med låg nivå av personligt skapande i form och gestaltning, de betyder mindre för oss. Jag tror faktiskt att samtliga kritiker egentligen är lika stora hycklare som jag. Hade någon ropat ”Bojkott!” om John Lennon återuppstått för en konsert i Globen? Troligtvis inte, trots att han enligt sin första fru Cynthia var en kvinnomisshandlare. Skenhelighet, bigotteri är en del av människans natur, men ack så osexiga vi är när vi sysslar med det.

(Publicerad i Göteborgs Posten 25 september 2012)

1 | Kommentera! | , , , , , ,


augusti 6, 2012

För ett halvår sedan tog reggaeartisten Kapten Röd emot pris i P3 Guld 2012 som årets artist, men han tog även hem den mest prestigefyllda utmärkelse Guldmicken. Artisten som dittills mest varit aktiv på undergroundnivå tog plötsligt hem utmärkelser i konkurrens mot bland andra Veronica Maggio och Melissa horn som båda figurerat i medier och i spellistor mer än honom.

Vinsten innebar att Kapten Röd blev rikskänd över en natt. Den positiva händelsen visade sig emellertid haen viss eftersmak.

– Sekunden efter jag blev skitglad kom kvällstidningarnas reportrar och ville ställa frågor. trots att jag alltid har haft en policy om att inte prata med kvällstidningarna ställde jag ändå upp. Jag stod där och var glad över att jag hade vunnit och så visade det sig att journalisterna mest undrade vad jag hade att säga om att de andra nominerade artisterna borde ha vunnit istället för mig.

– Dagen efter galan var en ”rude awakening”. Det verkade som att media-Sverige var chockade och nästan tyckte att det var orätt att en artist som inte hade gått via dem, som inte har fått deras hjälp att bli stor, hade vunnit.

In här för att läsa hela intervjun med Kapten Röd på Gaffa shemsida.

0 | Kommentera! | , , , ,


augusti 6, 2012

BETYG: 6 av 6
Artist: Nas
Skiva: Life is good (Def Jam)

Detta är både en epilog och ett avstamp. Detta är fullbordan av ett sista kapitel och begynnelsen på ett nytt avsnitt i Nas karriär och liv, och han har full kontroll över förloppet. Med vilja och vigör spränger Nas nu vallen och tar sig vidare in i nästa tidsrum.

Albumet är dels ett resultat av Nas omtumlande relation med ex-frun Kelis vars gröna bröllopsklänning syns på skivomslaget. Klänningen var nämligen det enda hon lämnade kvar i deras hem när de skildes åt. Delvis är albumet också resultatet av att Nas kommit till åren så pass att han nu kan begrunda sin egen livshistoria. Den snart 40-åriga raplegenden berättar återkommande om hur han har uthärdat livets svårigheter och nu står stark och stolt.

Nas har aldrig varit så personlig och samtidigt haft sådan attack. Vissa låtar är så förtroliga att man byter rysning mot rysning när spåren byter av varandra. Hans betraktande historieberättande känns igen och det gör även hans uppfostrande pekfinger. På ”Life is good” har Nas avancerat sin roll som samhällslärare.

Rapen är lika sofistikerad som aggressiv. Nas flow är som en lätt boll som studsar omkring fritt inom beatets fyra ramar. Flowet är ledigt och känns improviserad när den mjukt dansar omkring med en nästan intuitiv känsla för musikens infattning. Albumet innehåller klubb-bangers i exempelvis ”The Don”, medvetenhet i ”Worlds an addiction”, sociopolitik i ”Back When” och det personliga i ”Bye Baby”. Allt sammanfogat av ett sound som är rivigt och skakigt, mörkt och dramatiskt med inslag av soulmusik.

(Publicerad i Gaffa)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 4 av 6
Artist: Fun
Skiva: Some Nights (Warner Music)

Detta är Freddie Mercury med punchlines. Det här är återkomsten av den grandiosa rocksången som vi hört väldigt lite av inom mainstreamflödet de senaste decennierna, lagd på hiphopbeats, och slutligen arrangerat för att passa Broadway.

Indierock-trion har på sitt andra album för första gången samarbetat med en hiphopmakare, nämligen Jeff Bhasker som co-producerade Kanye Wests album ”My Beaututiful Dark Twisted Fantasy”. Baskher har fått bekanta sig ordentligt med ständiga storartade tonarts-byten och utmanat varje instrument till max till att skapa så stora ljud som möjligt. Albumets första singel ”We are young” blev den första rocklåten som toppat Billboard 100-listan på nästan 4 år. Låten sålde platina efter att musikalserien ”Glee” gjorde en cover på den och senaste Super Bowl-arrangemanget visade en annons som innehöll låten.

Some Nights känns som ett collage av uttryck som trion har kärlek till. Den musikaliska entusiasmen och kreativa viljan är uppenbar medan det saknas en större autenticitet i skapandet. Collagets delar har så pass hög igenkänningsfaktor och skarvar så vasst att helheten bidrar till mer nostalgi än beundran av en innovativ sammansättning.

(Publicerad i Gaffa)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 2 av 6
Artist: Cypress Hill X Rusko
Skiva: Cypress Hill X Rusko (V2/Cooperative Music)

Cypress Hill som sålde trippelplatina under 90-talet har genom åren blivit mindre relevanta med varje skivsläpp. 2010 bytte gruppen ut sina kännetecknande jazziga hiphopbeats mot gitarriff, rocksångs-refränger och samarbeten med Audioslave och Everlast och gav oss nu-metalmusik som påminde om Linkin Park-remixar. Nu slänger de även det soundet och slår ihop sina påsar med dubstep-producenten Rusko som har gjort sig ett namn genom att ta sig an en ljusare och högfrekvent upptempo-dubstep, som är lättillgänglig och tilltalar en bredare publik utanför dubstep-arenan.

Resultatet av samarbetet är fem spår av gäll och skränig elektronisk musik i kombination med stickande och genomträngande rap. Alltså inget för finsmakare, och Cypress Hills hiphopmeriter är fortsatt väldigt gamla. Men detta kan ändå kallas för en framgång då samarbetsparterna faktiskt når sitt mål. Dessa spår kommer nog att pumpas högt i studentkorridorer runtom i USA och England av mängder av unga killar i bar överkropp och lysstavar i högsta hugg.

(Publicerad i Gaffa)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 4 av 5
Artist: R Kelly
Skiva: Write Me Back (Sony Music)

Write Me Back tar vid där förra skivan slutade. R Kelly fortsätter med sin hedersbevisning till 50- och 60-tals R&B’n. Denna skiva är dock mindre måttfull jämfört med den tidigare, nu vrider R Kelly upp tempot och ger dig en varierad och scenisk men delikat upplevelsefärd i Motown-soulens tecken. Han har ständigt kontroll, demonstrerar sin goda smak och skickliga framförande men främst konsten att inte behöva ta i från tårna för att bekomma.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 2 av 5
Artist: Flo Rida
Skiva: Wild Ones (Atlantic)

På sitt fjärde album accelerear Flo Rida. Spåren håller i genomsnitt högre tempo än tidigare album, samplingarna med hög igenkänningsfaktor är fler och skivan innehåller få utfyllnadsspår. Han levererar fortsatt musik med låg autenticitet och ringa musikalisk entusiasm och tillämpar ”paint by numbers”-produktion där det gäller att använda hitfaktorns mest bekanta samtida element. Resultat är ett album med många radiorotations-potential.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 4 av 5
Artist: Usher
Skiva: Looking 4 myself (Sony Music/RCA)

Hur håller en mainstreamartist sig aktuell efter 20 aktiva år och 43 miljoner sålda album? Han håller ditt intresse levande via en ständig utvecklingsprocess och aldrig upprepande. Likt Madonna omger sig Usher med ett team som håller sig ajour med element som är i ropet.

På sitt sjunde album samarbetar han med bland andra Diplo och SHM. Resultatet är en slät fusion av grandios arenamusik med house- och dubstepinfluenser, med RnB’ns gatunära attityd och hala sångstil. Att majoriteten av spårens hårda dynamik lämpar de mer för dansgolv än radio är också tidstypiskt då livearenan får allt större betydelse för skivbolagens ekonomiska avkastning på grund av den illegala nedladdningen.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




augusti 6, 2012

BETYG: 3 av 5
Artist: Far East Movement
Skiva: Dirty bass (Cherrytree/Universal)

De flesta känner nog igen låtarna men har liten kännedom om gruppen. Deras musik är popens smältdegel, här har hiphopens och housens huvudsakliga element assimilerats till mainstreamradio-civilisationen till en jämn och uddlös barnmats-massa. Far East Movement är bra bakgrundsmusik och en av de mest spelade akterna på de största radiokanalerna i USA och Sverige. De engagerar dig inte till att tunea in, men de får dig heller inte att stänga av.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




Sida 2 av 1112345...10...Sista »

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter