december 6, 2010

Nicki Minaj hamnar i målgrupps-limbo

Kanske hade Nicki Minaj kunnat vara en rap-bulldozer men hon blir istället bubblegum, sån där bubbelgum som tappar smaken rätt snabbt.

Att Nicki Minaj är en mångsidig artist som både kan sjunga, rappa och vara innovativt underhållande i sitt uttryck verkar ha fått kreativiteten att koka över hos skivbolaget. Man har velat lansera en nyskapande crossover-produkt, men ambitionerna har tydligen triumferat över resultatet som blivit otydligt, spretigt och något av ett mellanting, ett allt och inget.

Albumet Pink Friday blandar synthpop, jungle, RnB och skev electronica. Det finns tecken på att hon kan rappa, men hur pass bra framgår aldrig i det lilla utrymme som ges åt rappen. Det finns tecken på att hon kan sjunga, men hur väl hinner heller inte bli tydligt i virrvarret. Till och med hennes sound blir otydligt i röran. Risken finns att hennes debut endast blir ihågkommet som ett pråligt uttryck, och rosa hår. Det kan vara så att Nicki Minaj nu hamnat i en slags målgrupps-limbo.

(Publicerad i Gaffa Dec, 2010)

Comments are closed.




december 5, 2010

Disc-Overy är vad den heter, en orädd och progressiv, nästan radikal, upptäcktsfärd genom electro-djungeln

Londonrapparen Tinie Tempah har sagts vara en av de bästa nykomlingarna England har att bjuda på detta decennium.

21-årige Tinie är fan till jungle och UK-garage, arenor han som yngre tog sig in i genom att ända sedan barnsben rappa med och battla emot så många som möjligt för att sedan få inträde i olika crews. Efter att flitigt ha sett till att få uppträda så mycket som möjligt lyckades denna selfmade-man nätverka sig till ett skivkontrakt. Tinie verkar vara hårt arbete och målmedvetenhet personifierad, något som även sätter sin prägel på hans musik.

Debutplattan vittnar om en stor lust gentemot musikskapandet och artisteriet. Ambitionen är att bli störst genom att vara mest, vilket genomsyrar spåren. De är omfångsrika och bastanta, produktionerna vill mycket och vill göra intryck. Rappen är sträng, ligger långt fram i mixen och vill märkas lika mycket den med. Disc-Overy är vad den heter, en orädd och progressiv, nästan radikal, upptäcktsfärd genom electro-djungeln. Tinie bär gåvor i form av UK-Urban newschool-pop, garage, grime och dans, och gillar att röja musikalisk väg.

(Publicerad i Gaffa, okt 2010)

Comments are closed.




december 5, 2010

En högkvalitativ schablonbild av den moderna uptempo-RnB’n

Ett helt artilleri av de hetaste namnen har samlats kring Shontelles debut för att kvalitetssäkra resultatet. Bland gästartisterna märks Asher Roth och Pitbull, och bland producenter och låtskrivare finns superkrafter som The-Dream och Bruno Mars, Sean Garrett som skapat hits åt Beyoncé och Usher, Rock City som gjort detsamma åt Akon, och Jason Derulo och SRP som jobbat med Rihanna.

Resultatet av att så många sakkunniga inom popmusikens mainstreamfåra samarbetar är spår som är medryckande och håller högsta produktionskvalité, men som temamässigt, textmässigt, soundmässigt och i arrangemang är en schablonbild av den moderna RnB:n. Du har helt enkrlt hört det förut. Shontelle gör klichémässig radiopop, klichémässig radiodisco och färglös uptempo-RnB. Det handlar om massa syntar och reverb på sången, som dock framförs av hennes behagliga och oansträngda röst.

Det här är musik som kommer addas flitigt i radions spellistor av musikredaktörer, remixas måttligt av DJs, och nog aldrig påträffas i vanligt folks mp3-spelare.

Comments are closed.




november 17, 2010

De finns fortfarande. De klassiska framgångshistorierna om den ensamma musikern utan fast bostad och pengar på fickan som ger sig an drömmen att slå igenom. Endast arton år gammal packade svenska Jasmine Kara resväskan och satte sig på ett plan till New York.
Klicka här för att läsa reportaget (bläddra fram till sid 16-17)

0 | Kommentera! | , ,


augusti 14, 2010

Marcus ”Mackan” Price har just nu en väldigt viktig roll för hiphopens utveckling, och för rapen i Sverige. Han är den som alltid pekat finger åt etablissemanget och struntat i alla regler, och som går i täten för ett nytt sound och nya uttryck inom hiphopen i Sverige. Jag träffade honom i studion medan han gjorde frukost. Klicka här för att läsa om det (bläddra till sidan 28-29)

(Publicerad i Gaffa juli 2010)

0 | Kommentera! | , , , , , , ,


augusti 12, 2010

Big Boi’s soloalbum lanserar honom som producent.

Nu sätts all ljus på poducenten och rapparen Big Boi, den mer matematiska halvan av supergruppen Outkast. Hantverkaren har Jive Records att tacka för att han får breda ut sig, skivbolaget som styr och ställer över Outkast förbjöd nämligen tidigt i processen Andre 3000 från att medverka på plattan. Därmed har Big Boi inte behövt ägna sig åt att väga upp Andre 3000´s innovativa och skeva idéer och istället fått tillfälle att i lugn och ro, under tre års tid, bygga på ett album som i grunden är rotad i klassiska hiphopproduktioner. Därifrån drar uptempo-spåren precis lagom mycket åt electro-funk, r’n’b och crunk. Låtarna blåser inte hatten av en, men är fylliga och ambitiösa och skaparglädjen känns stor. Hela plattan känns som en urladdning och kommer med stor sannolikhet bli ihågkommen som en manifestation av Big Boi’s skicklighet som låtsvarvare, snarare än rappare. För det finns en hel del att önska vad gäller hans rhymes och rap som verkar ha veknat lite. Kanske hade kanske lite konkurrens med rapmonstret Andre 3000 varit en bra sak ändå.

(Publicerad i Gaffa juli 2010)

Comments are closed.




augusti 12, 2010

Albumet känns mest som ett mellanspel och gör sig kanske bäst i sin helhet.

I och med flytten till Sverige har den sydafrikanske rapparen Harrison Miya gjort musikalisk svängom och slagit ihop sig med hiphop/soul-producenten Jonas Nordelius och alternativ-rocksångerskan Nathalie Tensaye. Fusionen har dock endast lett till … ja, mjuk pop med medvetna politiska låttexter som berör apartheid och utanförskap, och det hela påminner bitvis om tidig Seal. Harrison nästan viskar fram sången och använder sig på vissa låtar av ramsor på Zulu vilket ger en intressant kontrast gentemot det alternativa pop-soundet. Men ingen enstaka låt sätter sig i minnet och albumet känns mest som ett mellanspel.

Albumet gör sig nog bäst i sin helhet i bakgrunden i bilen. Av den filmiska känslan att döma kanske på en roadtrip genom amerikanska Nevada när du sitter i passagerarsätet i en Chevrolet Impala cabriolet med benen uppe på bildörrens kant, solglasögonen på och vinden i håret. Sinnestämningen under färdens gång är melankolisk. Och Cinematic får dig att begrunda nuet i ljuset av de många vemodiga tillbakablickarna.

(Publicerad i Gaffa juni 2010)

Comments are closed.




augusti 12, 2010

Existentialism i hiphop-form

Det har gått två år sedan veteranerna från Philadelphia släppte senaste albumet Rising Down. Under den tiden har de hunnit med en ny karriär som husband i NBC-talkshowen ”Jimmy Fallon’s late-night”. Man har ju undrat huruvida The Roots, som rätt ofta skiftar stilmässigt, skulle lyckas behålla sin musikaliska själ i och med denna kommersiella framgång.

Och visst, gruppen har uppenbarligen fångat in nya influenser. Här kombineras de jazziga toner som kännetecknar dem med inslag av alternativ soul och gästsspel av indierock-artister. Men bandet gör skäl för sitt namn och lyckas mixa dessa den musikaliska själfullhet och innehållsmässiga medvetenhet som alltid utgjort kärnan av deras musik.

Det är nog till och med så, att ”How I Got Over” är bland de mest ömtåliga hiphop du hittar. Spårens tempo är genomgående lugnt och soundet är mörkt. På albumet frågar sig en tyngd Black Thought hur de andliga globala utmaningarna uppstått, och bemöter dessa med uppmaningar av själfullhet. Människans moderna sinnliga fallgropar behandlas med mental pep-talk om att inte förlora kontakten med det egna jaget, vilket gör ”How I Got Over” till existentialism i hiphop-form.

(Publicerades i Gaffa juni 2010)

Comments are closed.




augusti 12, 2010

Det finns få så principfasta artister, eller ja människor, som Million Stylez. Vi träffades över massa kaffe. Million släppte in mig på livet och avslöjade vad som är hans kompass i livet, och vad han tycker om viss modern musik. Klicka här för att komma honom lite närmare (bläddra till sidorna 26-27).

(Publicerad i Gaffa juni 2010)

0 | Kommentera! | , , , , ,


augusti 12, 2010

Det finns få så principfasta artister, eller ja människor, som Million Stylez. Vi träffades över massa kaffe. Million släppte in mig på livet och avslöjade vad som är hans kompass i livet, och vad han tycker om viss modern musik. Klicka här för att komma honom lite närmare (bläddra till sidorna 26-27).

(Publicerad i Gaffa juni 2010)

Comments are closed.




Sida 10 av 11« Första...7891011

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter