Jag fick göra ett sommarprat hos Nyheter24.se mitt i sjukdom och streptokocker i omloppet. Men är nöjd med resultatet. Faktum är att det var rätt renande känsla att i 5 minuter få lista upp allt vad jag ogillar.
Gå in på Nyheter24.se och kolla in de andra sommarsnacken här.
3 | Kommentera! | Ametist, date, hiphop, indie, Kaah, kampsport, Ken Ring, krogen, Musse Hasselvall, nota, Nyheter24, pissoar, raggare, Rallarsving, städning, Sverigedemokrater, Twitter, unga tjejerIkväll sände jag en timme i P3 igen. Gränserna mellan lokal radio och riksradio har egentligen inte existerat för mitt program ”En kärleksattack på svensk hiphop” eftersom det programmet har lyssnare från hela landet som lyssnar via webben. Men trots det så var det en helt magisk känsla att få sända 100% svensk hiphop i rikskanalenP3, och det sent på kvällen.
Man inbillar sig att man har hela landets uppmärksamhet i natten, och får de att upptäcka vad himla bra svensk hiphop är. Hård, mjuk, djup, party, hårda beats, sångvänlig… Tack P3 för detta!
Här är min spellista från kvällen:
23.07 Aleks - ”Andra Porten”
23:12 J-Son — ”Far Away”
23:15 Labyrint — ”Trakterna”
23:20 Organismen - ”Låt mig andas ut”
23:25 STOR - ”Lilla Shorty”
23:34 Sidewalk - ”Scream”
23:38 Petter & Veronica Maggio — ”Längesen”
23:43 Trainspotters - ”Fan First”
23:47 Näääk & Kaliffa — ”När Ska han Växa Upp?”
23:51 Toffer - ”Vifta Me Händerna” (Safehouse Remix)
23:56 Cleo - Hejdå

Roskildescenen, från min vy, när Style Of Eye körde. Äntligen fick Kungliga slottets vakter lite underhållning!
Den här veckan kör jag i P3 varje kväll efter klockan 23. Jag får välja musiken själv, men måste P3-anpassa det lite. Jag kör efter lite olika teman varje kväll, och denna premiärkväll körde jag en blandning av mina favoritlåtar just nu, och de artister och låtar jag fattat tycke för som körde live under Sthlms-Kulturfestival förra veckan… lite för att de som inte var där kan få höra hur storstaden lät. Jag var ju konferencier på Roskildescenen hela veckan, tisdag till lördag. Det var alltså Roskilde Festivals scen, och därmed en hel del danska artister. Efter denna crash-course i danska musikscenen upptäckte jag en hel del bra band, och de hördes även i kvällen spellista som såg ut såhär:
23:08 Den svenska björnstammen — ”Allting Kommer Bli Bra”
23:11 When Saints Go Machine — ”Spitting Image”
23:15 PH3 & Joey Fever & Skizz — ”Fristad”
23:21 The Blue Van — ”Don’t Leave Me Blue”
23:28 Sidewalk - ”Scream”
23:33 Turboweekend - ”Trouble is”
23:36 Staygold - ”Backseat”
23:41 Organismen - ”Låt mig andas ut”
23:46 Kleerup + Lykke Li - ”Until We Bleed”
23:55 Style Of Eye — ”Girls”
0 | Kommentera! | Ametist, Den svenska björnstammen, Joey Fever, Kleerup, konferencier, Kulturfestival, Lykke Li, Organismen, P3, PH3, Roskilde Festival, Roskildescenen, Sidewalk, Skizz, Staygold, Style Of Eye, The Blue Van, Turboweekend, When Saints Go MachineMarcus ”Mackan” Price har just nu en väldigt viktig roll för hiphopens utveckling, och för rapen i Sverige. Han är den som alltid pekat finger åt etablissemanget och struntat i alla regler, och som går i täten för ett nytt sound och nya uttryck inom hiphopen i Sverige. Jag träffade honom i studion medan han gjorde frukost. Klicka här för att läsa om det (bläddra till sidan 28–29)
(Publicerad i Gaffa juli 2010)

Big Boi’s soloalbum lanserar honom som producent.
Nu sätts all ljus på poducenten och rapparen Big Boi, den mer matematiska halvan av supergruppen Outkast. Hantverkaren har Jive Records att tacka för att han får breda ut sig, skivbolaget som styr och ställer över Outkast förbjöd nämligen tidigt i processen Andre 3000 från att medverka på plattan. Därmed har Big Boi inte behövt ägna sig åt att väga upp Andre 3000´s innovativa och skeva idéer och istället fått tillfälle att i lugn och ro, under tre års tid, bygga på ett album som i grunden är rotad i klassiska hiphopproduktioner. Därifrån drar uptempo-spåren precis lagom mycket åt electro-funk, r’n’b och crunk. Låtarna blåser inte hatten av en, men är fylliga och ambitiösa och skaparglädjen känns stor. Hela plattan känns som en urladdning och kommer med stor sannolikhet bli ihågkommen som en manifestation av Big Boi’s skicklighet som låtsvarvare, snarare än rappare. För det finns en hel del att önska vad gäller hans rhymes och rap som verkar ha veknat lite. Kanske hade kanske lite konkurrens med rapmonstret Andre 3000 varit en bra sak ändå.
(Publicerad i Gaffa juli 2010)
Albumet känns mest som ett mellanspel och gör sig kanske bäst i sin helhet.
I och med flytten till Sverige har den sydafrikanske rapparen Harrison Miya gjort musikalisk svängom och slagit ihop sig med hiphop/soul-producenten Jonas Nordelius och alternativ-rocksångerskan Nathalie Tensaye. Fusionen har dock endast lett till … ja, mjuk pop med medvetna politiska låttexter som berör apartheid och utanförskap, och det hela påminner bitvis om tidig Seal. Harrison nästan viskar fram sången och använder sig på vissa låtar av ramsor på Zulu vilket ger en intressant kontrast gentemot det alternativa pop-soundet. Men ingen enstaka låt sätter sig i minnet och albumet känns mest som ett mellanspel.
Albumet gör sig nog bäst i sin helhet i bakgrunden i bilen. Av den filmiska känslan att döma kanske på en roadtrip genom amerikanska Nevada när du sitter i passagerarsätet i en Chevrolet Impala cabriolet med benen uppe på bildörrens kant, solglasögonen på och vinden i håret. Sinnestämningen under färdens gång är melankolisk. Och Cinematic får dig att begrunda nuet i ljuset av de många vemodiga tillbakablickarna.
(Publicerad i Gaffa juni 2010)

Existentialism i hiphop-form
Det har gått två år sedan veteranerna från Philadelphia släppte senaste albumet Rising Down. Under den tiden har de hunnit med en ny karriär som husband i NBC-talkshowen ”Jimmy Fallon’s late-night”. Man har ju undrat huruvida The Roots, som rätt ofta skiftar stilmässigt, skulle lyckas behålla sin musikaliska själ i och med denna kommersiella framgång.
Och visst, gruppen har uppenbarligen fångat in nya influenser. Här kombineras de jazziga toner som kännetecknar dem med inslag av alternativ soul och gästsspel av indierock-artister. Men bandet gör skäl för sitt namn och lyckas mixa dessa den musikaliska själfullhet och innehållsmässiga medvetenhet som alltid utgjort kärnan av deras musik.
Det är nog till och med så, att ”How I Got Over” är bland de mest ömtåliga hiphop du hittar. Spårens tempo är genomgående lugnt och soundet är mörkt. På albumet frågar sig en tyngd Black Thought hur de andliga globala utmaningarna uppstått, och bemöter dessa med uppmaningar av själfullhet. Människans moderna sinnliga fallgropar behandlas med mental pep-talk om att inte förlora kontakten med det egna jaget, vilket gör ”How I Got Over” till existentialism i hiphop-form.
(Publicerades i Gaffa juni 2010)
Det finns få så principfasta artister, eller ja människor, som Million Stylez. Vi träffades över massa kaffe. Million släppte in mig på livet och avslöjade vad som är hans kompass i livet, och vad han tycker om viss modern musik. Klicka här för att komma honom lite närmare (bläddra till sidorna 26–27).
(Publicerad i Gaffa juni 2010)
Det finns få så principfasta artister, eller ja människor, som Million Stylez. Vi träffades över massa kaffe. Million släppte in mig på livet och avslöjade vad som är hans kompass i livet, och vad han tycker om viss modern musik. Klicka här för att komma honom lite närmare (bläddra till sidorna 26–27).
(Publicerad i Gaffa juni 2010)
Marcus ”Mackan” Price har just nu en väldigt viktig roll för hiphopens utveckling, och för rapen i Sverige. Han är den som alltid pekat finger åt etablissemanget och struntat i alla regler, och som går i täten för ett nytt sound och nya uttryck inom hiphopen i Sverige. Jag träffade honom i studion medan han gjorde frukost. Klicka här för att läsa om det (bläddra till sidan 28–29)
(Publicerad i Gaffa juli 2010)
Ametist är programledare på Sveriges Radio, skriver reportage och recenserar åt musikmagasinet Gaffa, spelar skivor, är jurymedlem i Grammis och Manifestgalans kategori Hiphop/Soul/Rnb.
Läs mer om mig här.
Ametists program på SR:
Kärleksattack på svensk hiphop