Ametist Azordegan

(Pub­li­ce­rad i Göte­borgs Pos­ten 12 novem­ber 2011)

Man skulle kunna kalla det för happy times för svensk hip­hop. Svensk hip­hop, på svenska, är den genre som i denna tid i Sve­rige pro­vo­ce­rar mest. Det är en mino­ri­tet av svenska hip­ho­pak­ter som har ett poli­tiskt inne­håll. Men sam­ti­digt har svensk hip­hop ham­nat under lupp oftare det senaste året. Jag ville ta reda på hur olika gen­rer gene­re­rar i anmäl­ningar från all­män­he­ten så jag sökte upp Sve­ri­ges Radios juris­ter. Juris­terna har till upp­gift se till att SR hål­ler sig till pub­lic service-uppdraget, att det som sänds ut bland annat hål­ler sig inom ramarna för opartiskhet. Juristernas upp­gift berör alltså i stort yttrande­frihetens begräns­ningar. De tar emot anmäl­ningar från all­män­he­ten om enstaka låtar och får titta ­låtarna när exem­pel­vis en SR-redaktör är osä­ker på om dess lämplighet.

Jag frå­gade och fick veta att i denna tid är det svensk hip­hop som gene­re­rar flest anmäl­ningar från all­män­he­ten och frå­ge­ställ­ningar internt hos Sve­ri­ges Radio. Svensk hip­hop är i dag alltså den största offent­liga bära­ren av sam­tids­kom­men­ta­rerna och har alltså tagit den plats pro­g­gen och pun­ken en gång har haft. Man skulle här kunna dra höga väx­lar och säga att musi­ken bör­jar spela en poli­tisk roll i Sve­rige på samma sätt som när pro­g­gen var stor under första hal­van av 70-talet.

Men rib­ban för vad som pro­vo­ce­rar har höjts, det krävs mer för att pro­vo­cera i dag än tidi­gare. Medan svens­kar förr i tiden blev poli­tiskt pro­vo­ce­rade av låten Eviva España på grund av Spa­ni­ens dåva­rande gene­ral Franco-regim, så krävs det i dag grövre och mer expli­cita pro­vo­ka­tio­ner i låttex­terna för att någon ska reagera. Vad som är kon­tro­ver­si­ellt är ju del­vis bero­ende av sam­ti­den, men man kan tolka det som att svens­kar bru­kade syssla med mer intel­li­gent kri­tik än i dag.

Nästa tanke är att det här kanske inne­bär en möj­lig­het för artis­ter att sprida ett bud­skap och ”komma undan” genom att säga saker mer finur­ligt och metaforiskt. I sam­ta­let mel­lan mig och juris­terna fram­kom också att de hip­hoplå­tar som ham­nat under lupp näs­tan ute­slu­tande varit på språ­ket svenska. Svens­kan gör att fler fak­tiskt hör vad som sägs sam­ti­digt som lyss­nare möj­li­gen kän­ner sig mer träf­fade av låtar­nas inne­håll då det plöts­ligt känns som att låten kom­men­te­rar deras verk­lig­het. Låtar på svenska kom­mer svens­kens verk­lig­het närmare.

De svenska hip­ho­par­tis­ter som syss­lar med sam­hälls­kri­tik i sin musik kan ju i denna tid känna sig besvä­rade av spot­lightens ljus. Men man kan också se det hela som ett glädjebesked. För en kul­tur som med stolt­het slår under­i­från är det en vinst att nu få spela sin roll på en större scen för en större publik. Folk lyss­nar mer än någon­sin tidi­gare på vad som sägs i hip­hoplå­tar, det är bara att kon­sta­tera det.

Visst är han ett av lan­dets bästa MCs min­sann… det visade han när han var fokus­gäst i mitt pro­gram till­sam­mans med Gla­ciuz för någon månad sedan. Håll utkik efter deras skiva ”Rose Red Ses­sions” som kom­mer snart.

(taget från www.adamtensta.com in där för att se vad Adam Tensta skri­ver om saken)

Lyssna här:

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

De båda var Fokus­gäs­ter i mitt pro­gram i fre­dags. De är nu aktu­ella med en gemen­sam EP vid namn ”Rose Red” som jag fick för­hands­spela flera låtar från. Samarbetet mel­lan dessa två av lan­dets bästa MC:s på eng­elska är intres­sant och rätt osan­no­lik… Eboi kör på högre bpm, numera på house/electro-influerade beats, medan Gla­ciuz pre­fe­ren­ser är mer klas­siska hiphop-produktioner. De båda  har möts i vad som har livit en rätt intim ”mellow” platta, där ett lägre tempo tillå­ter de båda att komma fram ordent­ligt med sats­ning på lyri­ken och historieberättandet.

Eboi är numera ett väl­känt ansikte och röst, han har hörts och synts vi sidan om Adam Tensta i flera år nu och läng­tan efter ett solo­släpp från honom har varit stor. För dig som inte hänger med angå­ende Gla­ciuz… han var en av de som lovor­da­des mest under sent 90-tal som ”nästa stora namn” inom svensk hip­hop. Tyvärr avtjä­nade komsports­pro­fi­len ett straff direkt efter släp­pet av Wake Up-call 2005 och var sedan från­va­rande till och med år 2008 unge­fär. Gla­ciuz står också för mix­ningen av en del låtar på J-Sons förra album, exempl­vis ”Win­dows” och ”Head in the Sky”.

Det är så här­ligt att få vara med i den här eran av svensk hip­hop. Jag har ju inte varit med från bör­jan, inte varit aktiv inom musiksce­nen när sam­lingen Side­walk Head­li­ners kom ut 1998 och tiden då dagens lejon och vete­ra­ner som Pet­ter, Tim­buktu och Ken Ring slog ige­nom. Men jag är rik­tigt glad över att vara del av den nya svenska hiphop-historian.

Jag läng­tar redan till tredje omgången med svensk hip­hop på Mose­backe i sam­ar­bete med Yes!. I två omgångar har  vi valt en lineup bestå­ende av de vi tror är en del av svensk hip­hops fram­tid för en kon­sert­kväll. Första omgången novem­ber 2008 blev det Pato Pooh, J-Son, Henok Achido, Ally­a­wan, Prop Dylan och STOR. Anda omgången okto­ber 2009 blev det Moham­med Ali, Laby­rint, Näääk & Safe­houseStaff och Zacke.

Det är så kul att få upp­leva hur snabbt det rör på sig mitt under näsan på en. De flesta av den nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter gör sina första radi­o­in­ter­vjuer i mitt pro­gram och jag har fått chan­sen att bli den första att recen­sera och skriva om dom i dags­pres­sen. Flera av dom som Adam Tensta, Pato Pooh och J-Son sit­ter idag i TV4s mor­gon­soffa, och sig­ne­rar tishor i SVTs Lilla Aktuellt.

Det är här­ligt… vi befin­ner oss i en myc­ket spe­ci­ell tid för gen­ren i Sve­rige, nu föds nästa decen­ni­ums stjär­nor som ska figu­rera i are­nan sida vid sida om vete­ra­nerna. Are­nan var mogen, och det ska­pa­des medi­e­ka­na­ler som kunde fånga upp. Kanske är vi lite omed­vetna om det som hän­der nu, men jag är helt tagen. Titta själv… nu sit­ter de där.

Det är inte ofta jag stel­nar till vid datorn och slu­tar upp med allt utom att andas när jag hör en låt. Det hände när jag hörde denna remix på Infi­nite Mass 1993-års hit Area Turns Red. Då var låten som en molotov-cocktail kas­tad in i det svenska folk­hem­mets var­dags­rum. Den mötte ett behov när den satte våra sjä­lar i brand och gav utlopp för fru­stra­tio­nen. Den dånade stän­digt ur hög­ta­larna i Vårby sko­lans kafe­te­ria där jag gick hög­sta­diet. Den var en för­läng­ning av en själv, en gemen­sam röst som enade och ens knutna näve i luf­ten. Det var tillfredsställande.

Remixen –09 gör detta ännu en gång. I en tid då Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter är på väg in i fin­rum­men, då räds­lan för mus­li­mer blom­mar, i en tid då jag kal­las för blat­te­hora på väg hem, och Rosengårds-kids kal­las för Apa-jävlar. Det finns ännu en gång ett behov och Tim­buktu, Medina, Moham­med Ali, Eboi, Adam Tensta, Stor och Infi­nite Mass gör 93-års klas­si­ker 100% rättvisa.

Några av våra bästa svenska MCs leve­rar rik­tigt vassa rhy­mes. Man hör när rap­pare läg­ger man­ken till, och man hör när det som sägs kom­mer från hjär­tat. Tex­terna kom­mer rakt från brös­tet och är väl­digt konkreta. Nog för att det finns väl­digt många kon­kreta exem­pel att ta upp… och just där­för träf­far låten en. Den här gången ska du se till att lyssna nog­grant på det som sägs.

RMH  är ini­ti­a­tiv­ta­gare till låten och Howard Who har gjort en explo­siv pro­duk­tion. Det hela är kom­plett. Tack ska ni ha, och bravo.

Lyssna:

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Ladda ner: http://limelinx.com/files/55fd07b93950e9970c72c88382e9512c

”De kal­lar mig Neger Nig­gers­son, det e vil­ket som…”
(från Tim­buk­tus vers)

Under MMA-galan i Stock­holm igår kväll rul­lade kam­panj­fil­men för mänsk­liga rät­tig­he­ter i Iran jag gjorde med hjälp av en del vän­ner i som­ras. I fil­men med­ver­kar en del svenska hiphop-artister som ställde upp för saken och den rul­lade flera gånger igår kväll.

Jag vill tacka Supe­rior Chal­lenge för att ha berett plats åt saken under sin fan­tas­tiska gala som bara fort­sät­ter växa och för­gylla. Vill tipsa dig som ännu inte gått på galan att se till att göra det nästa år. Min egna bak­grund i saken är att jag trä­nat ett antal år och var skri­bent och redak­tions­chef i kamp­sports­ma­ga­si­net Fight­life Magazine tidigare.

Här är fil­men i sin hel­het.

Och en arti­kel i Afton­bla­det om fil­men. Och en i nyheter24.

Som slut­ord vill jag säga att en av mina önsk­ningar är att få upp­leva mer medie­be­vak­ning på kamp­sport, och att rap­por­te­ringen behand­lar spor­ten som just sport, med fokus på tek­ni­ker, stra­tegi, fys och spor­tens histo­ria. Den svenska sport­jour­na­li­sti­ken lig­ger i lä med sin kon­ser­va­tiva syn på spor­ten, och gör att kamp­sor­ten på sätt och vis befin­ner sig i ett utanförskap.

Kanske har vi fått vår egen Hype Wil­li­ams? Fast vår stjärn-musikvideomakare har ingen kär­lek till gung­ande rum­por och cham­pagne­sprut på nakna tje­jer… han gör det istäl­let eklek­tiskt, färg­grannt och rätt elektro­niskt. Hans musik­vi­deos bju­der på gamla tiders sym­bo­ler och nya tiders vibe, och de är väl­digt ambitiösa.

Maceo Frost är bara 19 år men har redan hun­nit jobba med artis­ter som Adam Tensta, Pato Pooh, Lazee, Ken Ring, Blues och Supa­hu­mans. Han har på kort tid visat att han har fing­er­topps­känsla och inte minst, god smak. Kanske lig­ger det litegrann i generna? Maceo är son till en av våra svenska hiphop-pinjonärer Damon Frost.

Maceo ska du hålla ögonen på.

Maceo Frost

Här är två av Maceo Frost’s senaste verk, beskrivna av honom själv.

Supa­hu­mans — Double Trouble: — Jag ville göra någon­ting rik­tigt bra till mitt slut­pro­jekt i gym­na­siet. Det var min första rik­tiga musikvideo-projekt. Videon är en hyll­ning till legen­derna inom hip­hop och är inspi­re­rad av Bigg Daddy Kane, Par­li­a­ment, Fun­ka­de­lics och KRS-ONE. Det jag vill visa med videon är en annan sida av hip­hop än den vi ser överallt idag, visa att man kan vara annorlunda. ”The sky’s the limit, but to space we’re headed!”

Pato Pooh ft. Adam Tensta — Follow Me: - Jag fick idéen för unge­fär ett år sedan, när Pato spe­lade upp den instru­men­tala ver­sio­nen av låten. Tyckte den var galen! Eftersom jag själv växt upp med Nintendo-spelen så ville jag att videon skulle bli en nostal­gisk trip genom spel­histo­rien. Ville göra en video som alla orkar titta på, även de som inte lyss­nar på hip hop.

Maceo avslu­tar med: — Just nu vill jag fort­sätta kunna göra det jag gör nu, Göra videos på mitt sätt, ha roligt, stän­digt utveck­las och bli myc­ket myc­ket bättre än vad jag är nu!

Eboi

Jag har fått nog, och det hand­lar om rap­pa­ren Eboi som för många är känd som kil­len som stän­digt syns på sce­nen med Adam Tensta. För mig är dock Eboi en av de abso­lut bästa svenska rap­pare. Jag sät­ter honom bland lan­dets topp-20 vad gäl­ler rapskills.

Jag har vän­tat på att få offi­ci­ellt solo­släpp med Eboi. För tre år sedan när Adam Tensta gjorde sin allra första radi­o­in­ter­vju hos mig fick jag höra att näste man som skulle lan­se­ras från det gemen­samma bola­get RMH var Eboi. För två år sedan fick jag höra från bola­get att han snart lan­se­ras, och Eboi själv sa att han var för­vän­tans­full. Förra året sa bola­get att det var nära nu och ganska nyli­gen sa de att de fort­fa­rande job­bar på det.

Måste ge Eboi en eloge för hans tåla­mod. Eller är det lite pre­sta­tions­ång­est vi har här? ånges­ten hand­lar inte om rapskills, för där vet både han och RMH vad Eboi går för (vi kan väl säga att om jag hade varit rap­pare hade jag ald­rig haft Eboi fea­tu­ring på min låt, man lagar inte mat vid sidan om Gor­don Ramsay).

Nej, ånges­ten lig­ger nog i köl­vatt­net av fram­gången med Adam Tensta, kanske både å Ebois sida men nog mest å RMHs sida. Ibland känns det som fram­gångar i och med Adam Tenstas låt ”My Cool” tog bola­get lite på sängen. Ingen var rik­tigt för­be­redd på den genom­slag låten fick. Låten hade inte bara hit­fak­tor utan den råkade mar­kera en ny tids­anda som bestod av electro-sound och hipster-rörelse inom hip­hop. Bola­get RMH pake­te­rade andan och visu­a­li­se­rade den snyggt med lila fär­ger, snäva byxor och lite 80-talsnostalgi. Adam Tenstas fram­gång var alltså större än en hit, den tan­ge­rade en tidsera. Vil­ket är omöj­ligt att göra två gånger och nog är där­för vi fått vänta på Eboi så pass länge.

RMH ver­kar leta efter Big Bang nr 2. De borde skaka av sig pre­sta­tions­ång­es­ten och inse att utryc­ket ”man kan inte upp­finna hju­let två gånger” nog kom­mer till sin rätt nu. Det kan vara dags inse att Eboi kanske får ta den mer ”van­liga vägen”. Vil­ket är att artis­ter för det mesta får lov att prova sig fram och växa i ramp­lju­set, sna­rare än på bola­gets ritbord.

Panic — Eboi

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.