och ansöker om konkurs. Läs mer om det hos Gaffa. Frågan är om man ska tolka detta som bristande intresse av festivaler och livemusik, eller om Hultsfredsfestivalens arrangörer haft fel taktik och visioner? det i kombination med konkurrens från mindre och nya festivaler.
Det är väldigt sorgligt att en institution som denna går i graven… många artister har sina absolut största och starkaste minnen på Hultsfredsfestivalens scen, och kanske backstage. Men personligen tycker jag att Hultsfredsfestivalen på senare år har varit rätt mossig i val av akter och genrefördelning. För mycket rock, för lite hiphop och det som faktiskt är i tiden som exempelvis house-akter, electro, och drum’n’bass. Kanske hade bättre tentakler ut å arrangörernas sida hjälpt, bättre koll på det nya och heta.

Jag saknar Henok Achido bland årets nomineringar till P3-Guld och Grammis 2010. Jag är dels rätt imponerad av att den nya generationen fått ta stor plats inom nomineringarna till båda priserna. Men jag är förvånad över Henoks frånvaro.
Jag vet att album som släpps i början av året tenderar att komma i skuggan av de album som släpps under årets senare hälft då dessa nomineringar kommer till. Men med tanke på den höga kvalité Henok Achidos album ”Almaz Charmin Child” håller borde detta inte vara möjligt i just det här fallet.
Ja, jag vet, smaken är som baken. Och kanske är det just det som är grejen i det här fallet. Tittar man närmare på nomineringarna slår det en att det kan finnas vissa aspekter som lättare går hem hos jurygrupperna… att det rappas på svenska först och främst. Inga konstigheter egentligen kanske. Jag menar, klart att rap på svenska bättre träffar gemene lyssnaren här hemma. De gånger det inte rappas på svenska drar soundet antingen åt pop-rock (Swingfly), eller åt ett kommersiellt och klubbigt sound (J-Son). Det ligger ingen värdering i denna tappra analys. Bara en vilja att försöka förklara det oförklarliga.
För mig är Henoks platta definitivt en av årets bästa. Albumet, som fick bl.a helsidor och SVD och DN och topp-recensioner av musikjournalister landet runt, innehåller enbart produktioner i hög kvalité och fantasifulla samplingar. Den är märkbart välplanerad, med ett enhetligt genomgående sound. Plattan är ”rund”, vilket innebär att den har en början och ett slut. Dessutom toppas spåren med personliga och rätt intima låttexter och kompetent rap. Den som lyssnar på rapen vet att Henok just nu är en av våra absolut bästa MC’s som varierar och leker med sitt flow och snarare dribblar med beatet än ligger på det. Dessutom har låtar från plattan visat sig ha hit-faktorn och rullat frekvent i radio och musik-kanaler, Henok har uppträtt i otaligasvenska TV-program, som förband till kommersiella amerikanska akter och på Hultsfred.
Kan det vara så att Henok drabbats av Svennebanan-syndromet? Det hänvisar till att Promoe gjorde hiphop i mer än ett deccenium men inte blev rikskändis förrän techno-rap-låten ”Svennebanan” släpptes.
Henok Achido rappar på engelska. Plattan ”Almaz Charmin Child´s” sound är dramatiskt, lite mörkare och ”tyngre”, melankolisk och ”går i moll”.
Kan det vara så att viss hiphop inte passar Folkhemmet oberoende av dess kvalité? Vad bör anpassas isåfall? bör artister kompromissa med sina preferenser och anpassa sitt sound så det passar öronen bättre, eller borde öronen skolas i hiphop? eller är det kanske dött lopp?
Fly Fresh
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
No Rest For The Wicked
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Pusher
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Ibland ska man se till att säga sitt. Nu är det ett sådant läge. Kommentera!
17 | Kommentera! | 2010, Grammis, Henok Achido, P3 GuldAmetist är programledare på Sveriges Radio, skriver reportage och recenserar åt musikmagasinet Gaffa, spelar skivor, är jurymedlem i Grammis och Manifestgalans kategori Hiphop/Soul/Rnb.
Läs mer om mig här.
Ametists program på SR:
Kärleksattack på svensk hiphop