december 6, 2010

Världs­ar­tis­tens femte platta känns som lite av en paus i hen­nes karriär.

Rihanna har utveck­lat sina sång­fär­dig­he­ter tek­niskt sedan förra plat­tan. Hon har nog ald­rig låtit bättre och impo­ne­rar på flera av spå­ren på femte albu­met Loud. Men unge­fär där slu­tar också de posi­tiva upp­le­vel­serna. Hen­nes röst är fort­fa­rande oka­ris­ma­tisk och hen­nes fram­fö­ran­den totalt inle­vel­se­lösa. Ner­ven sak­nas helt enkelt och hon upp­levs mer som en voka­list än en per­son­lig­het. På en platta som mesta­dels inne­hål­ler bal­la­der och slow-jams är när­va­ron vik­tig. Det är till och med vad som hål­ler spå­ren vid liv, spe­ci­ellt när låttex­terna är oper­son­liga som i detta fall.

Rihanna blan­dar Enya-influerade kär­leks­bal­la­der med anspråks­lösa Lady Gaga-hits och pop­blan­dat kari­biskt med ljum­met toasting. Det sist­nämnda som i ett for­ce­rat för­sök att göra anspråk på något eget.

Världs­ar­tis­tens femte platta är platt och känns som lite av en paus i hen­nes kar­riär. Men efter fem album­re­le­a­ser på lika många år kan hon kanske behöva hämta andan och smida pla­ner på hur hon ska ta det vidare.

(Pub­li­ce­rad i Gaffa Nov, 2010)

Comments are closed.




Comments are closed.

Om Ametist

Ametist är musikjournalist, författare, krönikör och programledare.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist

Läs mer om mig här.

Ametists program på SR:
Kärleksattack på svensk hiphop


Senaste inläggen


Senaste kommentarer


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Kategorier


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter


Arkiv