augusti 6, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 2 av 6
Artist: Cypress Hill X Rusko
Skiva: Cypress Hill X Rusko (V2/Cooperative Music)

Cypress Hill som sålde trippelplatina under 90-talet har genom åren blivit mindre relevanta med varje skivsläpp. 2010 bytte gruppen ut sina kännetecknande jazziga hiphopbeats mot gitarriff, rocksångs-refränger och samarbeten med Audioslave och Everlast och gav oss nu-metalmusik som påminde om Linkin Park-remixar. Nu slänger de även det soundet och slår ihop sina påsar med dubstep-producenten Rusko som har gjort sig ett namn genom att ta sig an en ljusare och högfrekvent upptempo-dubstep, som är lättillgänglig och tilltalar en bredare publik utanför dubstep-arenan.

Resultatet av samarbetet är fem spår av gäll och skränig elektronisk musik i kombination med stickande och genomträngande rap. Alltså inget för finsmakare, och Cypress Hills hiphopmeriter är fortsatt väldigt gamla. Men detta kan ändå kallas för en framgång då samarbetsparterna faktiskt når sitt mål. Dessa spår kommer nog att pumpas högt i studentkorridorer runtom i USA och England av mängder av unga killar i bar överkropp och lysstavar i högsta hugg.

(Publicerad i Gaffa)

0 | Kommentera!
, , , ,



augusti 6, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 4 av 5
Artist: R Kelly
Skiva: Write Me Back (Sony Music)

Write Me Back tar vid där förra skivan slutade. R Kelly fortsätter med sin hedersbevisning till 50- och 60-tals R&B’n. Denna skiva är dock mindre måttfull jämfört med den tidigare, nu vrider R Kelly upp tempot och ger dig en varierad och scenisk men delikat upplevelsefärd i Motown-soulens tecken. Han har ständigt kontroll, demonstrerar sin goda smak och skickliga framförande men främst konsten att inte behöva ta i från tårna för att bekomma.

(Publicerad i Metro)

0 | Kommentera!
, , , ,



augusti 6, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 2 av 5
Artist: Flo Rida
Skiva: Wild Ones (Atlantic)

På sitt fjärde album accelerear Flo Rida. Spåren håller i genomsnitt högre tempo än tidigare album, samplingarna med hög igenkänningsfaktor är fler och skivan innehåller få utfyllnadsspår. Han levererar fortsatt musik med låg autenticitet och ringa musikalisk entusiasm och tillämpar ”paint by numbers”-produktion där det gäller att använda hitfaktorns mest bekanta samtida element. Resultat är ett album med många radiorotations-potential.

(Publicerad i Metro)

0 | Kommentera!
, , , ,



augusti 6, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 4 av 5
Artist: Usher
Skiva: Looking 4 myself (Sony Music/RCA)

Hur håller en mainstreamartist sig aktuell efter 20 aktiva år och 43 miljoner sålda album? Han håller ditt intresse levande via en ständig utvecklingsprocess och aldrig upprepande. Likt Madonna omger sig Usher med ett team som håller sig ajour med element som är i ropet.

På sitt sjunde album samarbetar han med bland andra Diplo och SHM. Resultatet är en slät fusion av grandios arenamusik med house- och dubstepinfluenser, med RnB’ns gatunära attityd och hala sångstil. Att majoriteten av spårens hårda dynamik lämpar de mer för dansgolv än radio är också tidstypiskt då livearenan får allt större betydelse för skivbolagens ekonomiska avkastning på grund av den illegala nedladdningen.

(Publicerad i Metro)

0 | Kommentera!
, , , ,



augusti 6, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 3 av 5
Artist: Far East Movement
Skiva: Dirty bass (Cherrytree/Universal)

De flesta känner nog igen låtarna men har liten kännedom om gruppen. Deras musik är popens smältdegel, här har hiphopens och housens huvudsakliga element assimilerats till mainstreamradio-civilisationen till en jämn och uddlös barnmats-massa. Far East Movement är bra bakgrundsmusik och en av de mest spelade akterna på de största radiokanalerna i USA och Sverige. De engagerar dig inte till att tunea in, men de får dig heller inte att stänga av.

(Publicerad i Metro)

0 | Kommentera!
, , , ,



maj 26, 2012 | Krönikor

Det postindustriella samhället har skapat ett tillstånd som försatt oss i informationsstress. Konkurrensen om publikens uppmärksamhet i vår tid är hård och har gjort att vår toleransnivå för den mängd information vi tar in varje dag med tiden har höjts och samtidigt skapat ett informationsberoende.

Man kan säga att det har gått så långt att vi mer eller mindre ofrivilligt hetsäter upplevelser, information har blivit narkotika.
För att kunna behålla sinnet i fullt bruk väljer vi emellertid att vila skallen genom att ta in information passivt snarare än låta oss engageras. Vi noterar meddelanden men låter dem passera eftersom kitteln är fylld. I ett sådant här tillstånd blir vår mentala totalnärvaro hårdvaluta för marknaden som frenetiskt letar nya vägar och ständigt hårdare tag för att få oss att fokusera på företagens budskap. Industrin är i större behov än någonsin av musik som får dig att observera deras produkter. Det kommersiella landskapet har på senare tid allt oftare satt den elektroniska musikgenren dubstep på bästa sändningstid.
Det är ingen slump att dubstep förekommer allt oftare, genren är nämligen ljudmässigt högeffektfylld.

Nestlé, som är en av världens största aktörer inom livsmedelsindustrin, har nyligen räknat ut att psykedeliska dubstep-wobbles fungerar som örfilar och får publiken att stanna upp, och använder därför specialproducerad dubstep-musik i sin senaste reklamfilm för godiset Nerds. Coca-Cola kör en Skrillex-remix av Aviciis Levels i sin reklamfilm i England och jätten Microsoft använder sig av en dubstep-remix av Alex Clares låt Too Close i sin nätbaserade reklamfilm för Internet Explorer. Genren förekommer även i mindre tippade sammanhang, som i trailers för filmen Red Tails som handlar om Andra världskriget-armén Tuskeegee Airmen, samt i en informationsfilm från den globala anti-trafficking-organisationen Stop the Traffiks. Dubstep som en gång i tiden alstrades ur ett industrins utanförskap och skapades av den kreativa underklassen används nu för att sälja varor och budskap till den breda medelklassen.

En annan faktor för dubstepens förekomst i reklam kan vara dess förmåga att skapa en ”vi-känsla”. Dubstep som assimilerats till mainstreamfåran är, likt genren house, arenamusik och anpassad för att mottas i grupp vilket passar medborgaren i det postindustriella samhället utmärkt. Ju mer tätbebyggda och befolkade städer, desto mer ensam och otrygg känner människan sig och desto större är behovet av gemenskapskänsla. Dubstep är just nu en av länkarna mellan marknaden, individen och dennes föreställning om sin plats i samhället. Ända tills underklassen utvecklar nästa subgenre.

(Publicerad i Göteborgs Posten 26 maj 2012)

0 | Kommentera!
, , , , , ,



maj 26, 2012 | Krönikor

Nu blir gangster-rap ett högskoleämne. I höst startar Oslo universitet en tiopoängskurs i ämnet som utgår från den bortgångne kultförklarade rapparen Tupac Shakurs låttexter.

Tupac använde likt många andra hiphopartister rappen som ett verktyg för att synliggöra samhällets orättvisor. Kursens huvudsakliga föreläsare, Knut Hermundstad Aukrust, berättade för norska NRK att kursen kommer att diskutera de sociala förhållandena som hiphop-kulturen grodde fram ur i USA under 70-talet och analysera Tupacs låttexter med ett kulturhistoriskt perspektiv. Detta är första gången hiphopen blir ett regelrätt högskoleämne i Skandinavien. I USA är hiphop-studier emellertid sedan länge etablerade i universitetsvärlden. Universitetet Harvard inrättade till och med The Hiphop Archive året 2002, ett institut som erbjuder högskolekurser inom exempelvis ledarskap med utgångspunkt i hiphopkulturens världsbetraktelse. Kursernas utgångspunkt är oavsett läroämne filosofier som diskuterar jämlikhet, medborgarinflytande och klyftor i samhället och synliggör individens makt över sina livschanser. Det är nog bara en tidsfråga innan hiphop införs som högskoleämne även i Sverige. I maj presenterade forskare från Malmö högskola en rapport som menade att unga personer som har haft det svårt i skolan får ”en andra chans” i skolsystemet tack vare hiphopen.

Forskarna hade studerat Studieförbundet Vuxenskolans framgångsrika hiphop-projekt i Göteborg, Malmö, Borlänge, Jordbro och Umeå där hiphopkulturen använts för att skapa mötesplatser med aktiviteter som stimulerar individers vilja att påverka sin omgivning och livssituation, ett projektet som grott ur doktorsavhandlingen ”Rap(p) i käften” (2007) av Johan Söderman vid Lunds universitet som behandlade hiphopen och lärandet.

Hiphopkulturen är också av betydelse för unga svenskars uppfattning om kunskapens betydelse för livschanserna. Bakom den kommersiella hiphopindustrin finns nämligen en kraftig ideologisk struktur inom hiphopkulturen vars idélära är att kunskap utgör främsta vapnet med vilken individen kan att ta sig fram i livet och övervinna samhällsstrukturella hinder. Hiphopkulturen förespråkar ett aktivt medborgardeltagande i omgivningen och ett stort kommenterande och kritiserande av samtiden via det offentliga rummet, vilket kräver ett vetande och omvärldskoll.

Utbildningsministern Jan Björklund är nog ännu inte medveten om att hiphopen har stor betydelse för hans uttalade vision om att återinföra kunskapen, och viljan till kunskapen, i skolan.

(Publicerad i Göteborgs Posten 30 juni 2012)

0 | Kommentera!



maj 21, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 6 av 6
Artist: Daniel Savio
Skiva: Daniel Savio (Dødpop)

Detta är Skweee. En finsk-svensk uppfinning som sätter Sverige i täten av den elektroniska musikens utveckling internationellt. Daniel Savio är en av genrens pinjonärer och förgrundsfigurer. Namnet Skweee syftar på användandet av gamla synthesizers där Savio kramar ut (squeeze out) intressanta ljud och kombinerar synthslingor och basgångar med funkrytmer. Albumets ljudbild är minimalistisk men på samma gång fyllig och bastant. Skivan placerar dig på en breakingmatta i ett gatuhörn i New York under 70-talet och samtidigt på en marsexpedition i framtiden.

Det förvånansvärda är att Savio lyckats göra något så matematiskt så otroligt svängigt. Spåren är logiska men samtidigt humoristiska och känns som ljudet av syntheseizers dialog av flörtande och pikande med varandra. Skivan får alla b-boys att spontanköra power moves där de står och musikskapare världen över blir gröna av avund. Detta gör musik-Sverige stolt.

(Publicerad i Gaffa)

0 | Kommentera!



maj 21, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 5 av 6
Artist: Schoolboy Q
Skiva: Habits & contradictions (Top Dawg)

Tillsammans med de resterande medlemmarna i kollektivet Black Hippy Crew utvecklar Schoolboy Q, Kendrick Lamar, Ab-Soul och Jay Rock sakta vår föreställning av west coast-hiphopen.

Schoolboy Q växlar mellan stilartens avslappnade tillbakåtlutning och en mer pådrivande, aggressiv framåtlutning i förmedlad sinnestämning, sound och uttryck. Skivan tilltalar både emos och moshpit-uppviglare och växlar mellan bounce och mörk, utdragen melankoli med medvetna verser i introvert läge. Textraderna består av punchlines och dubbelbottnade liknelser och Schoolboy Q visar sig snabbt vara en av rapvärldens största retstickor. Han är passivt aggressiv, politiskt inkorrekt och sysslar med olovliga uttalanden. Han är dock konstant elegant, en chic finlirare som för sig med finess.

Albumet som innehåller 15 spår undviker att kännas utdraget genom att ständigt röra sig framåt med många och originella inslag i varje steg. Skivan är uppenbarligen resultatet av ett nörderi. Såhär låter samtida hiphop när enstöringar och ousiders ljud- och rapnördar och råkar dra in smutsen från gatan i mixen. Det här är för hiphop för finsmakare som uppskattar alternativa, nya modeller. Spåren är för graciösa för att vara publikfriare, men skivan är ett av de bästa året 2012 hittills bjudit på.

(Publicerad i Gaffa)

0 | Kommentera!



maj 21, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 4 av 6
Artist: Spoek Mathambo
Skiva: Father Creeper (Sub Pop)

Vad Pharrell Williams önskar att han vore 2012.

Han kallar sitt maniska sound för ”township tech”, vilket kan sägas syfta på den sydafrikanska housens ständigt föränderliga avkomma. Den sydafrikanske sångaren, rapparen och producenten har gått ännu längre med sitt andra album. Father Creeper släpps på grunge-indiebolaget Sub Pop som uppenbarligen har bidragit till friare tyglar och gjort att Mathambo skapat en ännu mer psykedelisk skiva än debutalbumet från 2010.

Han är trotsig och målar utanför gränslinjerna, utmanar lyssnaren med innovativa och obskyra ljudkollage och verkar ha fått utlopp för en inneboende hänsynslös skaparsjäl. På Father Creeper plundrar han det internationella musikbiblioteket, blandar och ger dig en mix av metal, electro, rock, och crunk. Detta blandar han med element som oftast förekommer inom mainstream-musikproduktioner såsom långa rockgitarr-riff och storslagna melodiska sångrefränger vilka han klär i ny kwaito-outfit, en nerpitchad version av house från Johannesburg där Mathambo kommer ifrån. Hans tunna röst är den svagaste aspekten och skivan kan spreta lite för mycket, men i det stora hela är Spoek Mathambo vad Pharrell Williams önskar att han vore 2012.

(Publicerad i Gaffa)

0 | Kommentera!



Sida 3 av 2412345...1020...Sista »

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter