oktober 20, 2012 | Publicerat-Recensioner

Betyg: 3 av 5
Artist: Pink
Skiva: The truth about love

Hon är sannolikt mainstream-popmusiken mest trovärdiga artist och då inte endast på grund av fantastiska sångprestationer. Pink trotsar popens slätstrukna purhet och uttalar alternativa synsätt på kärlek och sex med kredibilitet som endast en kvinna över 30 har. På sjunde albumet får hon äntligen till balansen mellan pop och punkattityd och sticker ut i mängden. De återkommande Disney-liknande balladerna kunde plattan emmellertid gott ha varit utan.

(Publicerad i Metro)

0 | Kommentera!
, , , , ,



september 26, 2012 | Publicerat-Recensioner

Betyg: 3 av 6
Artist: Gnucci
Skiva: Oh my goodness

Den första frågan man ställer sig är vad det är Gnucci egentligen säger i sina låtar. Vid senare eftertanke märker man att det är en oväsentlig fråga eftersom det inte är innehåll som är Gnuccis krut. Gnucci bereder effekt.

Hennes musik handlar att tonsätta din lust att släppa loss och fåna dig. Gnucci framställer sig som obrydd om sin roll bakom micken och satsar både i rim och sound på samma underhållningseffekt som skaparen bakom leksaken ”gubben i lådan”. På samma sätt som plötsliga knall, dunder och dån i kombination med en rolig figur som visar sig får dig att skratta till ger de här spåren dig små doser adrenalin. Det hela är genomtänkt, det finns en efterfrågan på sådan här musik, men man kan fråga sig hur långvarig ruset är.

(Publicerad i Gaffa)

0 | Kommentera!
, , , ,



september 26, 2012 | Publicerat-Recensioner

Betyg: 4 av 6
Artist: Näääk
Skiva: Mannen utan mask

När en av landets mest charmiga och karismatiske rappare släppte sitt debutalbum 2009 var temafrågan ”När ska han växa upp?”. När Näääk nu släpper uppföljaren kan svaret vara: snabbare än vi trodde. På albumet möter vi en något mer mogen och eftertänksam Näääk som har mer att säga om framför allt fler ämnen. På låtar som till exempel Hela Livet och Mannen Utan Mask överraskar han inbitna Näääk-lyssnare när han begrundar livets mening, men när han sedan återgår till att dränka dessa tankar i sprit känner sig lyssnaren bekant med honom igen.

Han rullar på beatsen med sitt eget igenkänningsbara svängiga flow. Näääk är en av de få rappare vars a-capella-rap man skulle kunna dansa till hela kvällen. Skivan rör sig soundmässigt lite ifrån förra albumets westcoast-funkiga blaxplotation-slughet till en slätare, mer sjungbar och melodiös ljudbild. De här hiphop-produktionerna framhäver hela låten mer och rappen mindre. Näääk föredrar fortfarande öl, gräs och polarna framför brudarna och påtalar att han är ett maskrosbarn, men framstår som en aning mindre rävaktig och lite mer omdömesgill. Utvecklingarna gör sammantaget att denna skivas spår förmodligen kommer gillas även av en bredare publik.

(Publicerad i Gaffa)

0 | Kommentera!
, , , ,



september 26, 2012 | Publicerat-Recensioner

Betyg: 3 av 5
Artist: Trey Songz
Skiva: Chapter V (Atlantic/Warner)

Han är en av de största inom modern R&B. Sångarens femte skiva kan liknas vid ett andrum i genrens nutida bastanta ljudbild. Med lågtempospår och sparsamma produktioner med bara en vink av stilartens boombastiska synthbaserade sound erbjuder Songz en respit. Kombinerat med storslagen sångstil och låttexter med humor, melankolisk klang och uttrycket av självhat blir han R Kellys adept, Ushers lärling och R&B-motsvarigheten till hiphopens Drake.

(Publicerad i Metro)

0 | Kommentera!
, , , ,



september 26, 2012 | Publicerat-Recensioner

Betyg: 3 av 5
Artist: Pink
Skiva: The truth about love

Hon är sannolikt mainstream-popmusiken mest trovärdiga artist och då inte endast på grund av fantastiska sångprestationer. Pink trotsar popens slätstrukna purhet och uttalar alternativa synsätt på kärlek och sex med kredibilitet som endast en kvinna över 30 har. På sjunde albumet får hon äntligen till balansen mellan pop och punkattityd och sticker ut i mängden. De återkommande Disney-liknande balladerna kunde plattan emmellertid gott ha varit utan.

(Publicerat i Metro)

0 | Kommentera!
, , , ,



september 26, 2012 | Publicerat-Recensioner

Betyg: 4 av 5
Artist: Sjukstugan
Skiva: Rap på svenska

Ett leende är garanterat inom sekunder efter att du börjar spela på första spåret. Förklaringen är de humoristiska låttexterna och soundet. Sjukstugans hiphop förvaltar ett kulturarv från 1960-talet och mixar soul, jazz och rnb med cuts. De blandar minimalism med det omfångsrika, väver samman funkens element i sina beats och lyckas med konststycket att vara skapa det organiskt elektroniska. Låttexterna är lika fyllda med populärkulturella referenser, här nämns bland annat Kraftwerk, Frank Sinatra och Doris Days klassiker ”Que sera, sera”. Det är sjukt svängigt och sjukt svårt att låta bli att dansa. Sjukstugan har en positiv påverkan på ditt humör och din kulturella bildning.

(Publicerad i Metro)

0 | Kommentera!
, , ,



september 26, 2012 | Krönikor

Snart kommer Chris Brown till Sverige, ett besök som redan har väckt starka reaktioner. Brown är dömd för att ha misshandlat sin tidigare flickvän Rihanna, och ska man tro debatten kommer hans spelning i Globen att bojkottas av rätt många.

Jag fick aldrig veta om Michael Jackson var en pedofil eller inte, men jag kämpade för att få tag på en biljett till hans sista planerade turné innan han dog. Jag skulle också kunna plocka pengar ur mitt sparkonto för att få se James Brown eller Kurt Cobain återuppstå för varsin spelning, trots att dessa under sina liv misshandlade kvinnor. Mitt beteende beror nog på att båda dessa akter har varit betydande för musikhistorien och att deras uttryck har lämnat tillräckligt många avtryck hos mig. Jag verkar alltså vara en hycklare: samtidigt som mitt kulturarbetar-jag är tjänare under ett musikintresse och en fascination för innovatörer som präglat samtidkulturen är jag fullständigt äcklad av tankebilden på att dessa män slår en kvinna. Jävla svin.

När Chris Brown kommer till Sverige i november blir det hans första besök här sedan han dömdes till fem års villkorlig dom och samhällstjänst för misshandel av tidigare flickvännen Rihanna. Snabbt har kritiska röster väckts och överallt på internet syns bojkottkampanjer mot konserten. Visst, bojkotta Chris Brown, statuera ett exempel och ta därigenom ställning mot kvinnomisshandel. Det blir enkelt, han betyder ju ingenting för musiken. Just denna faktor påverkar nog en sådan här aktions existens och framgång.

Det är enkelt att statuera exempel av kulturella fenomen med låg verkshöjd, artister med låg nivå av personligt skapande i form och gestaltning, de betyder mindre för oss. Jag tror faktiskt att samtliga kritiker egentligen är lika stora hycklare som jag. Hade någon ropat ”Bojkott!” om John Lennon återuppstått för en konsert i Globen? Troligtvis inte, trots att han enligt sin första fru Cynthia var en kvinnomisshandlare. Skenhelighet, bigotteri är en del av människans natur, men ack så osexiga vi är när vi sysslar med det.

(Publicerad i Göteborgs Posten 25 september 2012)

1 | Kommentera!
, , , , , ,



augusti 6, 2012 | Intervjuer

För ett halvår sedan tog reggaeartisten Kapten Röd emot pris i P3 Guld 2012 som årets artist, men han tog även hem den mest prestigefyllda utmärkelse Guldmicken. Artisten som dittills mest varit aktiv på undergroundnivå tog plötsligt hem utmärkelser i konkurrens mot bland andra Veronica Maggio och Melissa horn som båda figurerat i medier och i spellistor mer än honom.

Vinsten innebar att Kapten Röd blev rikskänd över en natt. Den positiva händelsen visade sig emellertid haen viss eftersmak.

– Sekunden efter jag blev skitglad kom kvällstidningarnas reportrar och ville ställa frågor. trots att jag alltid har haft en policy om att inte prata med kvällstidningarna ställde jag ändå upp. Jag stod där och var glad över att jag hade vunnit och så visade det sig att journalisterna mest undrade vad jag hade att säga om att de andra nominerade artisterna borde ha vunnit istället för mig.

– Dagen efter galan var en ”rude awakening”. Det verkade som att media-Sverige var chockade och nästan tyckte att det var orätt att en artist som inte hade gått via dem, som inte har fått deras hjälp att bli stor, hade vunnit.

In här för att läsa hela intervjun med Kapten Röd på Gaffa shemsida.

0 | Kommentera!
, , , ,



augusti 6, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 6 av 6
Artist: Nas
Skiva: Life is good (Def Jam)

Detta är både en epilog och ett avstamp. Detta är fullbordan av ett sista kapitel och begynnelsen på ett nytt avsnitt i Nas karriär och liv, och han har full kontroll över förloppet. Med vilja och vigör spränger Nas nu vallen och tar sig vidare in i nästa tidsrum.

Albumet är dels ett resultat av Nas omtumlande relation med ex-frun Kelis vars gröna bröllopsklänning syns på skivomslaget. Klänningen var nämligen det enda hon lämnade kvar i deras hem när de skildes åt. Delvis är albumet också resultatet av att Nas kommit till åren så pass att han nu kan begrunda sin egen livshistoria. Den snart 40-åriga raplegenden berättar återkommande om hur han har uthärdat livets svårigheter och nu står stark och stolt.

Nas har aldrig varit så personlig och samtidigt haft sådan attack. Vissa låtar är så förtroliga att man byter rysning mot rysning när spåren byter av varandra. Hans betraktande historieberättande känns igen och det gör även hans uppfostrande pekfinger. På ”Life is good” har Nas avancerat sin roll som samhällslärare.

Rapen är lika sofistikerad som aggressiv. Nas flow är som en lätt boll som studsar omkring fritt inom beatets fyra ramar. Flowet är ledigt och känns improviserad när den mjukt dansar omkring med en nästan intuitiv känsla för musikens infattning. Albumet innehåller klubb-bangers i exempelvis ”The Don”, medvetenhet i ”Worlds an addiction”, sociopolitik i ”Back When” och det personliga i ”Bye Baby”. Allt sammanfogat av ett sound som är rivigt och skakigt, mörkt och dramatiskt med inslag av soulmusik.

(Publicerad i Gaffa)

0 | Kommentera!
, , , ,



augusti 6, 2012 | Publicerat-Recensioner

BETYG: 4 av 6
Artist: Fun
Skiva: Some Nights (Warner Music)

Detta är Freddie Mercury med punchlines. Det här är återkomsten av den grandiosa rocksången som vi hört väldigt lite av inom mainstreamflödet de senaste decennierna, lagd på hiphopbeats, och slutligen arrangerat för att passa Broadway.

Indierock-trion har på sitt andra album för första gången samarbetat med en hiphopmakare, nämligen Jeff Bhasker som co-producerade Kanye Wests album ”My Beaututiful Dark Twisted Fantasy”. Baskher har fått bekanta sig ordentligt med ständiga storartade tonarts-byten och utmanat varje instrument till max till att skapa så stora ljud som möjligt. Albumets första singel ”We are young” blev den första rocklåten som toppat Billboard 100-listan på nästan 4 år. Låten sålde platina efter att musikalserien ”Glee” gjorde en cover på den och senaste Super Bowl-arrangemanget visade en annons som innehöll låten.

Some Nights känns som ett collage av uttryck som trion har kärlek till. Den musikaliska entusiasmen och kreativa viljan är uppenbar medan det saknas en större autenticitet i skapandet. Collagets delar har så pass hög igenkänningsfaktor och skarvar så vasst att helheten bidrar till mer nostalgi än beundran av en innovativ sammansättning.

(Publicerad i Gaffa)

0 | Kommentera!
, , , ,



Sida 2 av 2412345...1020...Sista »

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter