juni 10, 2010 | Publicerat-Recensioner

Skivan gör inget avtryck.

Hon slog igenom under 90-talet och blev snabbt den yngre generationens powerballad-drottning. Med sin starka mörka röst, säregna nasala artikulation och fördelaktiga utseende var Braxton efter andra albumet Secrets (1996), som innehöll hiten Un-break My Heart, en succé. Hon hamnade dock snart i rättsliga tvister med sitt skivbolag och de vitala samarbetena med producenter som Babyface och Toni Rich bröts i tumultet. Under det följande decenniet fattade Braxton ett flertal mindre bra affärsmässiga beslut som gjort att hon bara då och då glimmat till.

Pulse är lika inkonsekvent. Den består till hälften av klassiska ångande powerballader, och till andra hälften av blåkopior av förra årets upptempo-RnB-hits i syfte att flörta med Jordin Spark’s och Beyonce’s publik. Det hela är förbryllande. Dels missar man helt att ta tillvara på Braxtons unika uttryck, dels ger man sig an konkurrens inom den moderna RnB’s mättade arena utan någon som helst nyskapande anda. Skivan gör därmed inget avtryck och man önskar att man kunde vrida tillbaka tiden tio år och få sig en rejäl dos av balladdivan Toni Braxton.

0 | Kommentera!
,



juni 1, 2010 | Publicerat-Recensioner

Nu kan du läsa min recension i Gaffa på Stockholmssyndromet – Ettfyranånstans? som är en av de mest hypeade plattorna just nu. Klicka här så kommer du till den.

0 | Kommentera!
, , ,



maj 28, 2010 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

Hajpen har varit stor kring Botkyrkaduon Stockholmssyndromet det senaste året.

Gruppnamnet är nytt men medlemmarna Skizzo och Starvin-Mar är inga duvungar. Skizzo är densamma som Funkenteller, tidigare del i funk/soul-gruppen Up Hygh och en av svensk hiphops mest talangulla producenter känd för sin spets och stora palett med referenser. Starvin Mar har hörts av och till sedan sent 90-tal som del i Ecstra Cheese-crewet.

I den här plattan frigör de båda sig från alla hämningar, kastar handskarna och förenas i det de kallar för Schmutz-rap. En genre som gör skäl för sitt namn.

Det är smutsigt och med skit i ansiktet. Killarna upprör med sina innersta tankar, och skryter fritt om knark, brott, sex och ”luder”. Låttexterna är finurliga men enkla. Med slapp, oansträngd rap och varierat flow glider killarna obesvärat över beaten, tar alla kurvor och guppar graciöst över farthindren.

Soundet är Bay Area-progressivt, bitvis med botten i soul och inspirerad av minimalistiskt Skwee. Känslan är obskyr. Det är kvavt, mystiskt och förförande. ”Ettfyranånstans?” är den mörka källare du sällan besöker.

(publicerades i Gaffa maj 2010)

0 | Kommentera!
, , ,



maj 24, 2010 | Intervjuer

Klicka in dig här på musiksajten Throw Me Away och läs den fina intervjun med Carlito.

0 | Kommentera!
, , ,



maj 16, 2010 | Publicerat-Recensioner

Kelis har tagit ny musikalisk kurs mot modern dance, house och techno.

Kelis som i över ett decennium profilerat sig som RnB-artist gör nu en modig 180-graderssväng och sätter av mot ny musikalisk kurs. Vi får stilren modern dance, house och techno signerat producenterna, tillika housegudarna David Guetta och Benny Benassi.

Resultatet är en platta där varje spår är ett eget dansgolvsmonster med omedelbar hitfaktor. Spåren har korta intron och långa outron. Den ena tar vid där den förra slutade vilket resulterar i en sömlös skiva som DJ’s lika gärna kan låta rulla från början till slut alla nio spåren igenom. Låtarna är lager på lager-produktioner med komprimerade bastrummor och vinande luftiga syntar vari Kelis viskande röst hörs med minimalistiska repeterande låttexter med glädjefyllt budskap.

Det känns emellertid som att Kelis inte har velat experimentera för mycket, vilket kanske är lika bra för nu gällde det nog att få den nya musikaliska inriktningen att gå hem. Producenterna har här använt sig av väl beprövade tricks och recept som garanterar lyssnarens ökade puls. Hade det inte varit för de ständiga överraskande, och stundvis hårresande, inslagen som återfinns i samtliga spår hade plattan kanske gått en obemärkt förbi. Men Guetta och Benassi har ansträngt sig och gett Kelis lite av sitt magiska stoff.

Det här är vad Black Eyed Peas önskar att de hade gjort med sin förra platta, vad Madonna redan gjort i sin senaste, och vad Kelly Rowland kommer att göra i sin kommande.

(Publicerad i Gaffa maj 2010)

0 | Kommentera!
, ,



maj 8, 2010 | Publicerat-Recensioner

(publicerad i Gaffa maj 2010)

0 | Kommentera!
, , , ,



maj 8, 2010 | Gaffa

Nu kan du klicka här och läsa min recensionSage Francis senaste platta i musikmagasinet Gaffa…

0 | Kommentera!
, , , ,



april 18, 2010 | Gaffa

Mos Defs konsert på Göta Källare i Stockholm 9 april 2010 finns det nu en recension på hos Gaffa.

Klicka här för att läsa den.

Mos Def

Mos Def

0 | Kommentera!
, ,



april 18, 2010 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

(Publicerad i Gaffa april 2010)

0 | Kommentera!
, , ,



april 18, 2010 | Gaffa

Hoffmaestro & Chraa på Annexet

En liverecension på Hoffmaestro & Chraas stora spelning på Annexet finns nu på Gaffas hemsida. Här nedan hittar du även ett fotoalbum.

Klicka här för att läsa den.

0 | Kommentera!
, , , ,



Sida 19 av 24« Första...10...1718192021...Sista »

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter