juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

En omotiverad och obehövlig satsning.

19-mannagruppen Arrested Development bildades 1988 och hade sin popularitetspeak under tidigt nittiotal. Då figurerade gruppen på Billboardlistor med låtar som Tennessee och People Everyday, låtar som än idag är dras största hits. Gruppen belönades med grammisar för Best New Artist och Best Rap Performance by a Duo or Group. Därefter har de fortsatt att med jämna mellanrum släppa ny musik, utan att återigen peaka eller vara närvarande i lyssnarnas medvetande speciellt mycket.

Projektet Since The Last Time & Among The Trees samlar två av gruppens tidigare utgivna album från 2006 och 2004 sida vid sida. Det här är en märklig satsning, i synnerhet året 2011. Det gick aldrig bra för de två specifika albumen som inte heller innehåller inte någon av deras välkända låtar, och man skulle ju kunna skapa egna spellistor med gruppens favoritlåtar. Rätt omotiverad och obehövlig satsning som man klarar sig utan.

0 | Kommentera!
,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

Legendarerna fortsätter representera punken i hiphopen, men det här albumet blir ingen klassiker.

Albumet Hot Sauce Committee med veteranerna Beastie Boys skulle egentligen ha släppts 2009 men sköts upp när Adam Yauch (MCA) drabbades av cancer. Tre år senare har gruppen dumpat flera låtar från projektet, lagt till några nya och ändelsen Part Two i albumtiteln.

Skivan klarar sig rätt dåligt om den går upp i ringen mot debutalbumet Licensed To Ill eller klassikern Ill Communication. Plattan som helhet saknar nämligen spets och känsla av riktning. Man upplever att kreatörerna inte vet vad de ville skapa och resultatet blir medelmåttigt. Albumet saknar energistomme och en energi framåt, vilket såklart kan bero på att den kommit till under en längre tid och sytts ihop bäst det gick. Intakt står emellertid punkagendan.

Mer än 20 år in i karriären behåller legenderna sitt signum med riviga oskönt sköna beats. Distade gitarriff kombineras med distade mikrofoner, explosionsljud och rapparnas signifikativa upp-pitchade röstproduktioner. Gruppens nu uppskruvade skrävlande sound kräver dock några rejält svängiga låtar med tydligt gung för att ett album på 16 spår ska bli uthärdligt. Tyvärr fyller endast öppningsspåret Make Some Noise det kriteriet.

Stilen är lika aggressiv och kaxig som för två decennier sedan. Punkmentaliteten gör att de väsnas för att agitera och skapa en jättelik mosh-pit på festivaler vilket de nog kommer lyckas med. Legendarerna fortsätter representera punken i hiphopen, men det här albumet blir ingen klassiker.

0 | Kommentera!
, ,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

Bootsy glömmer bort funken i funkens anda

Hela skivan är en enda färggrann hyllning till funken ocj James Brown som för ca 40 år sedan tog Bootsy under sina vingar och lärde honom funk, vilket gjorde att han och Parliament-Funkadelic senare blev invalda I Rock’n’Roll Hall of Fame. Men i jakten på att framhäva funkens storhet och undervisa om dess betydelse för den moderna RnV:n och hiphopen glömmer Bootsy bort själva funken. I jakten på att hylla James Brown som funkens gudfader glömmer han bort att leverera en funkupplevelse.

Bootsy känner sig alltför säker på sin markering på funkens livslinje, satsar all krut på att underhålla och väljer bort kvalité och den rena musikaliska upplevelsen vilket alltid har särskiljt funken. Sammantagen är detta för mycket historielektion med Bootsy som konferencier och ekande predikan om funkens storhet och för lite funknörderi. För mycket tillbakablickar och för lite här och nu. Funken handlar om att stanna upp i grooven, känna in musiken och jamma, men Bootsy är alldeles för inställd på att ge dig en tivoliupplevelse. Det hela blir bara pastisch och Bootsy blir bara gubben i lådan.

0 | Kommentera!
,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

R’n’b som får dig att känna.

Newkids debutalbum ”Alexander JR Ferrer” må definieras som RnB men skiljer sig från det mesta annan musik med samma kategorisering. Albumet är nämligen fylld med personliga och självutlämnande texter. Newkid är inte rädd för att bli djup och intim. Han sjunger och rappar om sina tonårsdrömmar, kärlek och ångest inför att växa upp och hitta sig själv.

Albumet är en väl sammansatt och rund skiva på tio spår med synthlager, sångrefränger och släpig, skruvad rap a la Lil’Wayne och Lorentz och gästspel av rapparen Ison som omedelbart ger trovärdighet åt Newkid.

Tonen är väldigt melankolisk och tungsint. Det är som om Newkid bär på en gammal själ och tyngd över sina axlar. Det här är inte party-RnB som vill få tonåringar att klä upp sig, känna sig snygga och dansa hela natten. Detta tar istället tonårsångesten i handen och bemöter det vemod som råder under tonårens förvirring. Med andra ord kommer ”Alexander JR Ferrer” nå sitt mål och gå hem hos den yngre P3-publiken som behöver få sina övermäktiga känslor tangerade.

0 | Kommentera!
,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

Snoop dogg är så cool att han inte längre behöver anstränga sig.

Kaxigt att göra ett album på 21 spår, men kanske behövs det om Snoop själv ska få plats. På den coolaste West Coast-rapparens elfte album figurerar väldigt många producenter och gästartister. Vad sägs om Kanye West, Lex Luger, Scott Storch, The Cataracs, Battlecat, Fredwreck, David Guetta, Daid Banner, Mr Porter, LaToiya Williams, John Legend, Gorillaz, Willie Nelson, Daz Dillinger, Kokane, Too Short, Wiz Khalifa, T-Pain, R Kelly, Devin The Dude, Young Jeezy, E40 och Bootsy Collins, bland andra.

Ingen tackar nej till att jobba med Snoop Dogg. Och det kan delvis vara just det som är problemet. Snoop Dogg som musiker lider nog av att vara omgiven av ja-sägare och sakna begränsningar för vilka han kan jobba med.

Skivan är spretig kvalitetsmässigt och soundmässigt. Snoop kastar en mellan country-Willie Nelson, house-David Guetta, RnB-T-Pain, baktakts-Gorillaz, funk-Bootsy Collins som agerar konferencier, rock-Kanye West, ringtone-produktioner och melankolisk syntpop. Ibland skymtas klassiskt West Coast-sound med extra funk och referenser till Blaxploitation-anthems.

Snoop dogg är så cool att han inte längre behöver anstränga sig, inte ens med rappen. Hans tillbakalutade West Coast-stil ligger numera nere och han blir överglänst av flertalet gästartister. Snoop själv har ingen aning om fördärvet, han stortrivs.

0 | Kommentera!
,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

Hög autenticitet som framkallar gåshud.

Det är uppenbart att självförtroendet är större. Mohammed Ali har mycket på hjärtat och vågar säga det på andra skivan ”Vi”. Momo och Rawa delar nu med sig av sina egna livshistorier och berättar om sorg, flykt, fördomar och utanförskap. De reflekterar ödmjukt och med vemodig ton kring fenomen i omgivningen som ligger dem absolut närmast om hjärtat. Duons uppriktighet och transparens gör att låtarna penetrerar medvetandet. Det är den höga dosen autenticitet som framkallar gåshud.

Albumet är till största delen downtempo, är tempomässigt rätt ovarierat och kan upplevas sakna dynamik då det samtidigt innehåller 16 spår. Spåren är emellertid melodiska med många sångrefränger sida vid sida om avancerad rap, smutsiga trummor och cuts, och tilltalar nog en bred målgrupp. Spåret ”Postkodsmiljonär” är ett av de mest dansanta låtarna svensk hiphop någonsin levererat.

Mohammed Ali är en av samtidens viktigaste röster i en tid då brist på förståelse för olikheter skapar klyftor folk emellan. Albumet ”Vi” är en angelägen nutidsreferens med brännpunkten det mänskliga ödet vars låttexter borde studeras som grundläggande samhällsorientering i landets alla skolor.

0 | Kommentera!
,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

Movits! är ett nytt sätt att definiera hiphop, swing och jazz.

Målgruppen är lika bred som repertoaren. Luleå-trion Movits! får hiphopskallar att gunga skallen, sexåringar att hoppa i sängen, Melodifestivalspublik att tjoa och jazzälskare att spetsa öronen.

Efter att ha hittat till amerikaners hjärtan och toppat den amerikanska Itunes-listan med det förra albumet verkar bandet ha fått en nytändning och riktar musiken mot USA ännu mera. Låttexterna innehåller fler syftningar till amerikanska populärkulturprofiler som Frank Sinatra, James Brown och Sammy Davis Jr., tempot har ökats och även andelen jazz, swing, instrument och rap i mixen. Movits! har helt enkelt skruvat upp volymen och avancerat sin swingjazz-hiphop samtidigt som de påminner oss om sin hiphopbakgrund med kompetent rap, boom-bap-referenser, scratch och kommentarer om Jimmie Åkesson, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, sjukskrivningar och bag-in-box-vin.

Bandets andra album Ut ur min skalle svänger rent ut sagt, men tappar aldrig i autenticitet. Movits! är ett nytt sätt att definiera hiphop, swing och jazz.

0 | Kommentera!
,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

En transparent dokumentation av var medlemmarna befinner sig.

Professional Dreamers är en celebrering av de, som likt Looptroop Rockers, hängett sig åt att förverkliga sin dröm. Looptroop Rockers är efter cirka 20 år i branschen inte bara ett av landets mest långlivade band, utan även Sveriges största hiphopexport.

Det femte albumet kommer lite mer än två år efter albumet Good Things (2008) och med rapparen CosMIC nu återförenad med Promoe, Supreme och producenten Embee.

Professional Dreamers verkar vara en transparent dokumentation av var medlemmarna befinner sig, både i livet och musikaliskt.

Bandet behåller sin kännetecknande medvetenhet om omvärldens orättvisor men ställer molotovcocktailen åt sidan en stund och, de nu lite mognare medlemmarna, drömmer sig istället bort till en bättre värld. Tonen är drömlik och soundet är en perfekt hybrid mellan det skarpa och det mjuka. Hårda trummor samsas med sånginbjudande harmonier och vass rap levererad av några av svensk hiphop mest rutinerade MC:s som av allt att döma har fått en nytändning.

0 | Kommentera!
,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

Han är en vass rimmakare och rappare. På dessa tolv spår visar han återigen på medvetenhet och levererar samhällskritik i kommentarer om Israel, islam och den amerikanska välfärdspolitiken.

Den kreativa idén bakom ”Lasers” sound är dock tecken på dåligt omdöme. Lupe Fiascos smarta låttexter och skarpa rapteknik dränks i en kombination av distorsion, autotune, ostiga och utdragna sångrefränger och långsamma mjukrock-gitarrriffar. Inget av spåren sätter sig i minnet, albumets sound är lika ljummet som utdaterat och Lupes talang som rappare och låtskrivare blir översvämmat.

Upplevelsen är att beståndsdelen autenticitet saknas. Det tredje albumet ”Lasers” kan vara ett exempel på en för stor kompromissvilja för att få mainstreamradio-rotation. Lupe Fiasco kan ha tillfälligt gått vilse i sökandet efter exponering, vilket är synd på en bra MC och rimmakare.

0 | Kommentera!
,



juli 12, 2011 | Gaffa, Publicerat-Recensioner

När Wu-Tang Clan-medlemmen Raekwon nu släpper sitt femte soloalbum ”Shaolin vs. Wu-Tang” kan man knappt tro att det har gått mer än ett decennium sedan hans solodebut ”Only Built for Cuban Linx”, som gick direkt in på 4:a på Billboardlistan när den släpptes 1995.

Raekwons rap är lika intakt som hans musikaliska preferenser. Trummorna är lika smutsiga och hårda, temat är Kung-Fu och gangsterliv och refrängerna består av rap. Som brukligt innehåller spåren mycket samplingar och däribland en hel del från Kung-Fu-filmers slagsmålsscener. Den narrativa berättarformen är också konstant. I sann Wu-Tang-anda är varje vers en akt som berättas ur förstahandsperspektiv med plats för de många detaljer som huvudpersonen upplever. Spåren vilar på dramatiska stråkar och körer och skulle kunna tjäna väl som filmmusik.

För Raekwon-fans är helheten igenkännbar och en försäkran om att hiphopgubben stabilt håller sig till sitt och det med god kvalité. Men för er andra kan det hela möjligen upplevas som gammalmodigt och bakåtsträvande.

0 | Kommentera!
,



Sida 12 av 24« Första...1011121314...20...Sista »

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter