september 26, 2012

Snart kommer Chris Brown till Sverige, ett besök som redan har väckt starka reaktioner. Brown är dömd för att ha misshandlat sin tidigare flickvän Rihanna, och ska man tro debatten kommer hans spelning i Globen att bojkottas av rätt många.

Jag fick aldrig veta om Michael Jackson var en pedofil eller inte, men jag kämpade för att få tag på en biljett till hans sista planerade turné innan han dog. Jag skulle också kunna plocka pengar ur mitt sparkonto för att få se James Brown eller Kurt Cobain återuppstå för varsin spelning, trots att dessa under sina liv misshandlade kvinnor. Mitt beteende beror nog på att båda dessa akter har varit betydande för musikhistorien och att deras uttryck har lämnat tillräckligt många avtryck hos mig. Jag verkar alltså vara en hycklare: samtidigt som mitt kulturarbetar-jag är tjänare under ett musikintresse och en fascination för innovatörer som präglat samtidkulturen är jag fullständigt äcklad av tankebilden på att dessa män slår en kvinna. Jävla svin.

När Chris Brown kommer till Sverige i november blir det hans första besök här sedan han dömdes till fem års villkorlig dom och samhällstjänst för misshandel av tidigare flickvännen Rihanna. Snabbt har kritiska röster väckts och överallt på internet syns bojkottkampanjer mot konserten. Visst, bojkotta Chris Brown, statuera ett exempel och ta därigenom ställning mot kvinnomisshandel. Det blir enkelt, han betyder ju ingenting för musiken. Just denna faktor påverkar nog en sådan här aktions existens och framgång.

Det är enkelt att statuera exempel av kulturella fenomen med låg verkshöjd, artister med låg nivå av personligt skapande i form och gestaltning, de betyder mindre för oss. Jag tror faktiskt att samtliga kritiker egentligen är lika stora hycklare som jag. Hade någon ropat ”Bojkott!” om John Lennon återuppstått för en konsert i Globen? Troligtvis inte, trots att han enligt sin första fru Cynthia var en kvinnomisshandlare. Skenhelighet, bigotteri är en del av människans natur, men ack så osexiga vi är när vi sysslar med det.

(Publicerad i Göteborgs Posten 25 september 2012)

1 | Kommentera!
, , , , , ,



kommentar


  1. Axel skriver:

    Sant. Men när han tatuerade in Rs sönderslagna ansikte på halsen så blev han inte bara en kvinnomisshandlare utan uppenbarligen en som är stolt över det. Ett riktigt sjuk jävel med andra ord. Dessutom är det skillnad på att vara dömd för att bevisligen ha slagit en kvinna (ganska brutalt) och bara ”enligt sin förra fru”, alltså enligt vittnesmål, misshandlat. Tycker jag.

Lämna en kommentar




Vill du visa en profilbild bredvid din kommentar? Registrera en Gravatar!

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter