januari 3, 2012

(Publicerad i Göteborgs Posten 22 oktober 2011)

Varifrån kommer bilden av konstnären som gör uppoffringar för att kunna hålla på med sin konst? Uppoffringar som ibland är till den grad att de gränsar till ett inre tvång. Bilden av den lidande konstnären med en vilja att skapa som om det vore en gudomlig uppenbarelse och nästan en besatthet är inramad med lidelse, envishet och ekonomisk otrygghet.

Rapparen Alexis Weak meddelade i veckan i P3 att han nu lägger ner musikkarriären. Orsaken var att det inte går att försörja sig på musiken. Han sa: ”Det är inte ekonomiskt gångbart […] man kan tjäna pengar, men det känns som att man kommer tillbaka till den här logen och ser några kexchoklader och något litet fruktfat och lite såhär att this is the peak liksom.”

Alexis Weaks motivering verkade vara provocerande för andra artister som kallade honom för en oäkta artist, en falsk konstnärssjäl. Alexis slog hål på den romantiska bilden av konstnären och skapade nog oro hos andra artister som accepterat bilden av sig själva som kämpande konstnärer i en kanske livslång ekonomisk otrygghet. En del av hans fans reagerade på samma sätt och sade att han i och med sin motivering alltså inte älskar musikskapandet tillräckligt. Tumultet påminner om när Lars Ulrich från Metallica året 2000 stämde fildelningssajten Napster för att sajten spridit deras musik gratis, varpå Metallicafans gjorde uppror mot sina idoler. Konsumenter verkar också ha svalt bilden av konstnärer som kämpar, och att kultur kan få vara gratis.

Man skulle kunna se Alexis Weaks avhopp från musikarenan som en protest mot problemet att konstnärskapet inte graderas som en konkret färdighet. Utgången blir inte bara märkbar hos konsumenterna, utan också bland till exempel spelningsbokare. Att kunna utföra ett skickligt berättande i rimformat kräver årslånga studier av rimkonsten. Att framföra rimmen på scen kräver åratal av praktisk övning, arbetslivserfarenhet. Föreställ dig att de som behärskar ett skapande skulle få sätta förmågor som att läsa noter eller författa flerstaviga rim på sin meritförteckning som sedan utgör grund för en kalkylerad minimilön och vettiga förhållanden i backstage-logen.

Låt oss leka med tanken att svenska rappare hade ett eget fackförbund, vi kan kalla det SRFF (Svenska Rappares Fackförbund) som klubbar igenom en minimiersättning för kronor per bars/vers. Ja, varifrån kommer föreställningen att artister primärt ska drivas av sin lust till konsten?

0 | Kommentera!
, , , , ,



Lämna en kommentar




Vill du visa en profilbild bredvid din kommentar? Registrera en Gravatar!

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter