oktober 25, 2009
Aina

Aina

Jag önskar att jag vore mer nyanserad, och mer balanserad. Jag önskar jag kunde se det halvfulla glaset. Önskar jag kunde fokusera på det som faktiskt blir gjort, det som fungerar och är bra. Men jag tror tyvärr det är ett faktum… jag har tappat mitt förtroende till polismyndigheten i Sverige.

Tyvärr för att jag känner mig mindre trygg, tyvärr för att jag nog bär på negativa känslor. Och mest av allt… tyvärr, för jag blir nedstämd, och väldigt frustrerad och arg.

Droppen för mig var när Ekot avslöjade att polisens internutredare mörklagt skador på den 24-årige man som dog efter ett våldsamt polisingripande i Göteborg förra året.

När man mörkar och döljer sin möjliga medverkan till annans död, då är det illa. Då är gränsen mellan polisväsende och maffiaverksamhet hårfin. I det sistnämna är den interna lojaliteten en religion, och det är det tydligen inom polisväsendet också. I år kom ännu en undersökning som SVT tagit fram med Rikspolisstyrelsen som visar att fler och fler anmäler polisen för tjänstefel, däribland övervåld och oprovocerad våld. Enligt rapporten ledde 1,4 procent av förra årets anmälningar mot polisen till åtal, och endast under 1 procent till fällande dom. Professor i kriminologi Jerzy Sarnecki sa då att det är alldeles för låga siffror, och bevis på att det finns inbyggda svårigheter i internutredningarna som handlar om att det i slutändan är poliser som utreder poliser i och att det finns problem med en för stark kåranda inom polisen… läs internlojalitet. Det är alltså väldigt svårt att få en anmälan mot polis att leda till åtal. Men polisen var snabba med att åtala en 15-årig pojke för att han kallat två poliser för grisar.

Trots ännu en rapport, svart på vitt och en professor som uttalat sig var chefen för Riksenhet för polismålens svar på det hela att ”det är ju bra att poliser alltså inte begår så många brott”… Han slog dövörat till, visade på ovilja till någon större självkritik och bekräftade den interna lojaliteten.

Men jag behövde egentligen inte de här rapporterna för att hamna där jag är idag. Jag är trött på att höra historier från nära och bekanta om hur polisen begått övergrepp på dom, jag är trött på att höra om oprovocerad våld. Jag gick i taket när en polis i våras tryckt en pistol i tinningen på en 14-årig kille i Rosengård som jag känner, för att få honom att berätta vad han som vittne sett kring ett rån. Och jag blev ju som tokig när jag hörde om hur polisen slängt två bekanta till mig i varsitt nedsläckt skrubb under Uppsala-reggaefestival och sedan satt på sig armskydd av skumgummi, gått in i rummen och slagit dom helt oprovocerat. Killarna anmälde aldrig tyvärr. Och du minns väl apajävlar? inte mycket hände med poliserna ifråga där heller.

Ja jag vet att det finns en hel del reko folk som jobbar som polis, jag vet att det finns en hel del poliser med samhällsengagemang, jag har träffat dom. Jag vet att många poliser känner sig svartmålade för vad deras kollegor gör… jag vet att det är tufft för dessa. Men för mig handlar det om polisen som instans i samhället snarare än individerna. Jag kan inte hjälpa det. Jag har höga krav på en sådan viktigt instans. Jag förväntar mig inte att den ska vara felfri, för det existerar inga sådana system. Men jag kräver självkritik och självrannsakan. Jag kräver att de tar i med hårdhandskarna när det avslöjas att de använt namn som ”Neger Niggerson” och ”Oskar Neger” under sina interna utredningar. Jag accepterar inte att Skånes länspolismästare kallar det för ”en isolerad händelse” och menar att det inte är så farligt.

Nu räcker det. Det här får ju vem som helst att vilja ropa ”Fuck Aina”. Men jag ska lugna mig. Inte stänga dörren helt. Jag ska försöka att hålla mig vaken. Jag ska ge polisen en chans att vinna tillbaka mig.

Låt oss säga att jag lever tills jag blir sjuttio. Det betyder att jag har fyrtio år kvar i livet. Jag ger polisväsendet i Sverige fyrtio år, alltså resten av mitt liv, att återskapa mitt förtroende. Fyrtio år… det tycker jag är en bra deal, eller hur?

Kom igen Aina, vi kör från och med… nu. Det är fritt fram för dig. Du ska fixa det för det är ditt fel att jag känner ilska mot dig. Du gjorde att det blev såhär, skulden är din. Därmed också ansvaret. Kom igen, jag är din, ge det allt du har.

5 | Kommentera!



5 kommentarer


  1. fsf skriver:

    Passar det inte finns så kan du väl lika gärna åka hem till trevliga Iran. Det är ju mycket bättre än Sverige.

  2. smojo skriver:

    Väl rutet broder!

  3. Chrille skriver:

    Oliver, så är det inte alls.
    Vaddå som en 14-åring? artikeln/inlägget är ju fyllt med länkar, och källor, och hänvisningar till statistik osv…

    den är trovärdig, och A skriver ju också att hon är medveten om att man inte kan generalisera, hon har däremopt tappat förtroendet till polisen som samhällsINSTANS!
    och hon är int ensam… det är som hon skriver, det saknas självkritik inom instansen… eller, det är inte tillräckligt.
    Jag tycker man ska kunna ha höga krav på polisen, det vinner alla i samh på.

    Oavsett om den iranska polisen är värre… men nu låg fokus på den svenska och det är den vi pratar om. Den iranska polisen får bli ett annat inlägg.

  4. Oliver skriver:

    I vissa delar av det här inlägget kan man tro att du är fjorton år, som om alla poliser vore värsta maffian och vad man än gör så vinner de och alla förnedras av poliser hela tiden.

    Självklart är det så att poliser inte är våldsamma utan anledning. Det är ju helt galet att tro att de skulle banka skiten ur någon utan anledning.
    Det går att jämföra med de som skyller alla våldsdåd på invandrare, att de skulle vara oprovocerade?

    ”Fuck aina”? Det är som att säga ”åt helvette med sjukhuset” det är en samhällsfunktion som finns i alla länder, jämför man med iransk polis bör man ju verkligen inte klaga på svenska polisen.

  5. Venoz skriver:

    bra sagt!

Lämna en kommentar




Vill du visa en profilbild bredvid din kommentar? Registrera en Gravatar!

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter