Ametist Azordegan

På något sätt lyc­kas dessa två pro­fe­ter få något som skulle kunna bli en repris att kän­nas som en nypremiär.

Hip­ho­pens och reg­gaens två gigan­ter står vid rod­ret och styr oss in i ett väl­be­kant lands hamn. Här hörs upp­ma­ningar till Afrika att resa sig upp på egna ben och skapa ett själv­stän­digt styre obe­ro­ende av den vita man­nen, och berät­tel­ser om orätt­vi­sor och misär som jor­dens svarta befolk­ning befin­ner sig i. Albu­met är den knutna näven i luf­ten, en väl­be­kant sym­bol för enig­het och kamp mot över­he­ten. Lika famil­järt som albu­mets tema känns de få men rätt tra­di­tio­nella hip­hop­be­at­sen, och de många rela­tivt klas­siska reg­gae­pro­duk­tio­nerna som domi­ne­rar ski­van. Men på något sätt lyc­kas dessa två pro­fe­ter få något som skulle kunna bli en repris att kän­nas som en nypre­miär. Det är med stor pon­dus de tar de sig an sin agenda som sta­vas återupp­väc­kelse, sväng­iga spår med melo­diska refränger, mar­kanta trum­mor och tung bas. Och de kom­mer få dig att gunga huvu­det och beta­gen lyfta din knutna näve högt upp.

Comments are closed.