Ametist Azordegan

Zacke

Vi gör så här… klicka här  så berättar jag med egen röst på 40 sekunder vad som händer i veckans avsnitt av ”En kärleksattack på svensk hiphop”.

Ja du hörde… Zacke gjorde sin första radiointervju hos mig för ett år sedan, nu är det dags igen. Som vanligt spelar jag två oldschool-låtar som jag berättar lite era kring, jag kommer premiärspela helt ny musik, och prata om de senaste händelserna inom musiksvängen.

Musiken är såklart 100% svensk, och tempot är högt.

Lyssna fredag 15 – 17, repris lördag 17 – 19 genom 93,8 f (Sthlm) eller genom webben: klicka här  och sen på ”Lyssna direkt”.

Forever – Drake ft. Kanye West, Lil’ Wayne & Eminem

Vilket tungt beat.

Det finns mycket att säga om den här låten, förutom det uppenbara sagt ovan: vilket tungt beat.

Men vänta, måste få fortsätta kring detta uppenbara… Beatet, som är producerat av Drakes följeslagare Boi-1da, är väldigt tacksamt att rappa över, lätt att rulla på, tydlig och stabil. Inger nog inspiration. Samtidigt vill man inte ha rak rap över, det blir för stringent. Ska det rappas ska det nog helst göras med ett flow som innebär innovativa pauseringar och varierad rimstruktur. Ska det ändå tillämpas rakare rap vill man höra lyriker som Organismen gå fullkomligt bärsärkargång på den. Respektlöst.

Okej nu kan jag gå vidare. Det som slår mig återigen för kanske trettionde gången senaste året är att Eminem verkar vara bättre på att manifestera sina genialiska rapskills på andras spår, än på sin egen senaste platta. Han verkar funka bättre under press och under konkurrens från andra MCs. Inget konstigt egentligen, det här gäller för de flesta rappare som har högt i tak vad gäller kapacitet. Och Eminem är ju battlerappare från början, så den tendensen sitter nog i ryggraden.

Kanske kan fler gästspel på hans kommande skiva vara en god idé. Det skulle vara som att peta ett rap-monster i sidan med en pinne. Den behöver uppenbarligen retas upp.

Lyssna fredag 15 – 17, repris lördag 17 – 19. 93,8 fm (sthlm) eller via webben genom programmets hemsida  (klicka på Lyssna Direkt till höger).

Mofeta & Jerre under sändning

Mofeta & Jerre var fokusgäster i mitt program i fredags. De körde sin senaste singel live och akustiskt, och testades på kännedom om varandra.

Det visade sig ligga mycket kärlek i luften mellan dem två och en hel del goda kunskaper i varandras vanor… exempelvis kom det fram att Jerre väntar för länge med att ringa upp tjejer så de försvinner. Och Mofeta går honom på nerverna eftersom han har absolut noll lokalsinne. Mofeta äter helst bacon när han är riktigt hungrig och han lägenhet har degraderats från ungkarlslya till härbärge nu när han skaffat flickvän.

De berättade en hel del om debutplattan ”Bomben” som precis släppts, dess sound, hur de arbetat fram den,  och varför den tagit två år att sätta ihop. Dessutom funderade de kring sitt driv och höga ambitionsnivå.

In här för att se fler bilder och lyssna på deras snack med mig

Och frågade sig också om ”de är där nu”…

Ledsen, jag brukar inte lägga upp annat här på sidan än det som berör musik. Men den här gången var jag bara tvungen. Jag och min radiokollega EyeN´I har skrattat oss hesa över denna.

Programledare för kristen TV blir lurad att läsa Fresh Prince-låten.

Petter är toppless i videon till ”Fast för evigt”, det i sig är rätt historiskt. Men ännu mer fascinerande är hans ryggtavla, täckt av ett täcke tatuering.

I ett mail skickat till mig från legendariske svenske graffittikonstnären Puppet får jag veta att det är denne som skapat det imponerande motivet.

Puppet på Petter

Motivet lyder Petters historia och nutid i mäktig form. Det är Ronin, Mitt sjätte sinne, visdomsord om rap och hiphop, och helt fantastisk om man är tatoo-lover som jag är. (klicka på bilden för förstoring).

Puppet skickar även med denna video där han propagerar för grisarnas rättigheter.

I fredags var det dags för Manifestgalan 2010. Manifest är ett musikpris som går till oberoende skivbolag, till skillnad från Grammis som inkluderar de som ligger på Major-bolag.

Idéen med Manifest är att berika svensk musikliv och lyfta fram även de mindre etablerade inom varj genrer. Det man kan applådera Manifest för är att de låter kategorin hiphop stå för sig själv. Och priset för ”Bästa textförfattare” gick till ingen mindre än Ken Ring, som även vann 20.000 kronor i vinstpengar. Kul att Ken Ring uppmärksammas på detta vis, grattis Ken. Och det är såklart lite bisarrt också eftersom han på grund av just sina låttexter varit i blåsväder och under medias förstoringsglas.

De fyra finalisterna i genren hiphop var Organismen, STOR, Promoe och Mohammed Ali. Och jag fick dela ut priset.

Lyssna fredag 15 – 17, repris lördag 17 – 19. Genom 93,8 fm (Sthlm) eller genom webben (klicka på ”Lyssna direkt”):

Till ”En kärleksattack på svensk hiphop”

På hemsidan kan du också lyssna i efterhand om du missat sändningarna!

En eloge till min gode vän musikjournalisten Per Sinding-Larsen, mannen bakom bloggen PSL som skapat detta. STOR och Mando Diao i symfoni.

Det här var oväntat mäktigt, och vackert. Och fyfasen vilken timing STOR uppvisar.

Jag uppmanar The Salazar Brothers att bums producera denna akustiska version på ”Lilla Shorty” för radio. Allt annat är en synd.

Ja, det hela är helt sant. Han sover sådär. Och han är väldigt svår att väcka. Nu får hela världen veta.

Det fortsatte…