Ametist Azordegan

Citys Gon­nabe 2009 släp­per äntli­gen sin solo­de­but. Med sin karak­te­ris­tiska pres­sade röst och vari­e­rade flow rul­lar STOR obe­svä­rad över de fan­ta­si­fulla ryt­miska spå­ren och smut­siga trum­morna. Han leve­re­rar omvärldsa­na­lys och självre­flek­tion i poe­tiska låttex­ter fyllda med lik­nel­ser. Nya sko­lans ledare bju­der på hög­kva­li­ta­tiv svensk hip­hop, job­bar efter den gamla sko­lans schema och har ett tid­löst hel­hets­sound. STOR ska inte bli, STOR är redan.

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.

Det här är tju­gotvå spår väl­be­höv­lig under­hål­lande ytter­lig­het inom svensk hip­hop. Bit­vis skru­vat mini­ma­lis­tisk och futu­ris­tisk, all­tid psy­ka­de­lisk med både talk­box och skweee. Sex­fem­man sti­lar vidare på en smal skiva och visar på själv­för­tro­ende. Han, Rah Bal­der och Mac­kan vågar göra sin egen grej. De pekar finger åt media-etablissemanget och bryr sig knap­past om recensioner.

Bäst just nu: Mil­lion Sty­les. Han är underskat­tad i Sverige.

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.

Plat­tan kan vara det tyngsta gäst­spel­sal­bu­met i år. Du får bl.a Lil Wayne, T-Pain, Kanye West, Ne-Yo, Nas, Robin Thicke och The Dream på köpet. Det här är till­ba­ka­lu­tad stor­stads­hip­hop med stort ego vars kunde-inte-bry-mig-mindre utstrål­ning för­stärks av Rick Ross slä­pande och slöa rap. Dun­kande bas, kör och blås­in­stru­ment ska­par skön atmo­sfär på för­fes­ten men det är rätt tryggt, erbju­der inget nytt och låtarna glöms lätt bort.

Bäst just nu: Pet­ter – Slag Under Bäl­tet (singel)

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.

Pro­moes trog­naste fan tillika sven­ne­ba­na­nen får en knäpp på näsan. Över äppelknyckar-techno iro­ni­se­rar han sven­nens hot-shots, char­ter och Carola-dyrkan. Endast Pro­moe kom­mer undan med att ta ut sväng­arna såhär. Sven­ne­ba­na­nen dan­sar med vid första lyssning.

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.

Här får vi mindre av de ori­en­ta­liska tonerna som kän­ne­teck­nar Medina. Sam-E och Alibi ger oss istäl­let fler lugna låtar och deras rös­ter för­med­lar melan­koli, dock utan att det blir trå­kigt. Över medryc­kande, tunga och ibland grimy beats töm­mer de sitt hjärta på intryck och omvärlds­be­trak­tel­ser om krig och misär. Innan de i nästa spår ryc­ker i dig med kaxig par­ty­rap. Medina kan kons­ten att balan­sera mel­lan sam­hälls­kri­tik och party.

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.

Du är pen­sio­ne­rad och bar­nen har flyt­tat hem­i­från så du tar din käresta åker på char­ter. Denna mjuka kär­lekspop är fan­ta­si­löst men ulti­mat när ni med sol­bränd näsa och kind­ben dan­sar tryc­kare i utom­hus­ba­ren på Kos. Med sval röst sjunger Lio­nel om kär­le­kens grund­läg­gande ele­ment. Det hand­lar om att vakna bred­vid varandra, gråta när man bli­vit läm­nad och fra­sen ”I love you”.

Bäst just nu: svenska Kaah är till­baka med nytt material

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.

Laura Izi­bor ger oss ett lång­kok av orga­nisk neo-soul och tyd­liga sång-refränger med ett stänk av RnB. Hon har en per­son­lig fram­to­ning, utstrå­lar ärlig­het och över­ty­gar om äkthe­ten i det hon sjunger. Laura är även en duk­tig berät­tare och varje spår skulle kunna hålla solo som film-anthems och det här den ulti­mata plat­tan för dig som gil­lar att sjunga med.

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Det kom­mer hip­hop din väg ända från Soma­lia i en något ojämn platta. Det låter orga­niskt men ald­rig mjukt. K´Naan är en poli­tisk upp­vig­lare i smyg som har lad­dat sitt maga­sin med musik. Musi­ken är base­rad på live instru­ment, orga­nisk men ald­rig mjuk och kom­mer nog kom­mer till sin rätt om de fram­förs live. K´Naan sve­per ige­nom olika sti­lar och ger oss inno­va­tiv och ryt­misk utö­kad världs­lig hip­hop. Och får fak­tiskt många hypade ame­ri­kanska rap­pare att likna Limp Bizkit.

Bäst just nu: albu­met Bill & Bull med Öris och Ågren (Organismen)

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.

Kana­das bäst­säl­jare vill bli nutida och slå i USA och över­går från franska till eng­elska med skryt-rap och hes röst bäd­dat i synt­har och elgi­tar­rer. Ambi­tio­nen att få det att låta som en stor­sla­gen orkes­ter miss­lyc­kas då samp­ling­arna ibland påmin­ner om instru­ment­ljud man som liten kunde välja in på sin leksaks-keyboard. Myc­ket blir en mix av förra årets T-Pain och Rick Ross och K-Maro är bit­vis ”lost in translation”.

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.

Tje­jen som kal­las för Mary J Bli­ges efter­trä­dare behål­ler sin tårdry­pande stil men släp­per sam­ti­digt sin tidi­gare råhet som gav hen­nes musik fler dimen­sio­ner. Med den här plat­tan fal­ler hon istäl­let till­baka i en rätt trygg RnB-zon både i låttex­terna och musik­mäs­sigt. Bort­sett från de fina sång­pre­sta­tio­nerna är det här lite som går­da­gens goda mid­dag som man nu återupp­värmt. Det är bra, men till­för inget nytt.

Bäst just nu: Q-Tips album ”The Renaissance”

(Pub­li­ce­rad i tid­ningen City, år 2009)

Comments are closed.