Ametist Azordegan

Efter ca fem års tystnad är han tillbaka och levererar sin mest sondmässigt avskalade platta någonsin. Relapse innehåller få samplingar och har genomgående monotona beats som ibland nosar på boom-bap och är rätt utmärkande för producenten Dr. Dre. Eminems rapskills är intakt, om inte förbättrad trots senaste årens skandaler och påfrestningar. Han har ett fantastiskt sätt att vara hopfogad med beatet, men high-pitchar och leker mer än någonsin med röstproduktionen och blir någonstans emellan pruttljud och rapningar förvandlad till en karikatyr och inger karnevalkänsla. Det spartanska blir gunglöst över tjugo spår och kombineras med gammalt gnat över mamman, uppradning av piller han poppar, homohat, kändishat, kvinnohat och mestadels självhat. Eminem befinner sig tydligen ännu bara på steg sex i tolvstegsprogrammet.

Bäst just nu: Zacke – Spela Mig På Radion (singel)

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Albumet innehåller samarbeten med den moderna RnB-världens ledare som Timberlake, Ne-Yo, The Dream och Chris Brown. Resultatet är en fusion av pop, crunk, euro-disco och retro-electroniska dansanta klubblåtar på en och samma platta varigenom Ciara vill visa på bredd och anpassningsförmåga med målet att göra en crossover a la Rihanna. Hon slänger även in sin superhjälte-alter ego ”Super-C” i låttexterna, medan hon vid sidan om flitigt poserar naken i komplicerade ställningar för att marknadsföra sig. Trots att Ciara alltså vänder in och ut på sig själv för att nå upp till förebilderna Janet och Beyonces stjärnstatus faller dock ändå  ansträngningarna. Ciaras röst är svag, hennes artistiska framtoning spretar lika mycket som plattan och hon har ännu inte pondus nog för att hålla ihop det. Det hela blir rörigt och och ambitionerna överträffar resultatet.

Bäst just nu: Pato Pooh – The I Work Hard Chronicles (Album)

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Det här är energikrävande. Spåren ägnas inflation, kritik av konsumtionssamhället, maktförhållanden, miljö och ungdomens förfall. Soundet är dramatiskt, tungt och svårsmält, tonen är ångestfylld och framtidvisionen dyster. Promoe skuldbelägger Svensson och kräver medvetenhet. Världen är en soptipp med svävande flugor vars stank gör det svårt att andas. Ondskan existerar i verkligheten och apocalypsen närmar sig.

Bäst just nu: Max Peezay – Boven i Dramat (album)

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Ringtone-rapparens försök till något mer äkta resulterar i en schizofren platta. Nålens knaster på vinylen öppnar, soulig wannabe D’Angelo-spår tar vid och lämnar över till Ky-Mani Marley. Det här varvas dock med flera utdaterade rock/rap-spår med högljudda gitarr-riffar, olidliga sångrefränger, och ihåliga kopior av redan befintliga klubblåtar. Plattan faller sönder, och MIMS letar superlim.

Bäst just nu: Den Vita Kaninen – Organismen, första singeln från kommande platta.

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Broderligt delar de på micken och ger oss en sammanhållen 80-talspop och eurodiscoinfluerad hiphopalbum. De målar upp pojkrumsdrömmar om att rida på enhörningar och färdas i rymdraket genom Stockholms mörka natthimmel. M.Sakarias intima raka flow kompletteras av Lorentzsprattliga lekfullhet och tillsammans skapar de en egen neonfärgad fantasivärld.

Bäst just nu: den svenska 23-åringen ”Samson For President”s soulröst.

(Publicerat i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Titeln ”Route Of Overcoming The Struggle” kom till efter en uppenbarelse under en Afrikaresa där Flo Rida kände att han kämpar lika mycket i livet som de fattiga på kontinenten.

Trots detta desperata anspråk på autencititet ger plattan en ”färglägga efter siffror”-känsla. Flo Rida har inte mycket att säga och hans stil är densamma som många andra södernrappare med stripklubbs-låtar. Låtarna är fullfjädrade bling och bootie-temalåtar och han rappar med ett intetsägande flow om ”penis satisfaction” och att slänga pengar på strippare.

Är du inbiten poplyssnare gungar du nog till vissa låtar. Det lånas nämligen friskt från techno, electro och gamla 80-talshits och är inte tillräckligt hiphop för att skrämma iväg dig. Men trots genomarbetade produktioner och dyra gästspel kommer du nog inte lägga dessa identitetslösa hiphoprester på minnet. Ridån går ner kring Flo Rida med denna platta.

Bäst just nu: att svenska AFC snart släpper en låt på engelska igen

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Efter att Will-I-Am fått sig en dos av Australiens klubbliv under en resa skapades projektet The END med vilken han vill infiltrera Ibizas klubbkultur och tar B.E.P. vidare i deras soundmässiga utveckling.

Skivan innehåller samarbeten med Justice, MSTRKRFT, Crookers, Falke och Boys Noize och blandar electro, deep house, dance-punk med vocoder-effekter i överflöd. Den påminner bitivs om 80-talets pophits a la Madonna och andas Daft Punk.

För en europé som är väl bekant med denna klubbgenre känns spåren dock lite nybörjar-trevande snarare än urladdningar i kreativitet. Låtarna saknar ett berättande, är lösgjorda från varandra och skulle behöva mer nödvändig explosion i dansgolvsenergi a la Ibiza. Skivan är därmed nog roligare för DJs och producenter som kan skapa remixar, än för gemene lyssnare.

Bäst just nu: Big Daddy Fadi – Jalla Jalla (låt)

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Det här är grimekungens första pop-platta som bjuder på och en härlig berg- och dalbanetur genom olika genrer. En vågad och nyskapande crossoveralbum där Wiley lyckas sammanföra electro, disco, house, grime och rap sömlöst och utan att uppröra grimefans, iallafall denna gång. Samplingsöverhettningen får en dock att undra hur han framöver ska ta det vidare ännu ett steg utan att alienera dessa gamla fans.

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Vanessas andra album beskrivs bäst som opersonlig barnvänlig pop a la Disney. Varken musiken eller hon har den mognad som krävs för att sticka ut. Det är tralligt och ofarligt, men också rätt okarismatiskt. Det funkar dock nog för dig som är i tidiga tonåren och samtidigt saknar musikintresse, eller dig som bara har barnasinnet kvar och gillar att hoppa i sängen till musik.

Bäst just nu: Promoe återgår till svenska på kommande plattan Kråksången som släpps 25 april

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.

Han kokar ihop senaste årens Rnb-hits till en avslutningsmiddag a la carte. Med clicheartade låttexter, låg energi och få låtvariationer är detta både tidsenligt och tidlöst för genren. Det beprövade receptet i kombination med topp-produktionerna kommer få radio att spela låtarna frekvent och RnB-lovers ligger och skakar i extas varje gång, medan T-Pain undrar var han nu ska ta vägen. Här peakar nämligen nutidens Rnb-sound och förnyelse blir nödvändigt.

Bäst just nu: ryktet att Kanye West framöver lämnar autotune åt sidan

(Publicerad i tidningen City, år 2009)

Comments are closed.