augusti 9, 2013


Kaah

Betyg: 4 av 5
Live: Kaah
Scen: Lisebergs Hamnområde, Way Out West 2013

Jag älskar när man kan känna publikens förväntan i luften innan en konsert ska börja. Då vet man att spelningen kommer bli något alldeles extra, och det blev det verkligen ikväll. Det var som att publiken gödde Kaah med sin entusiasm och han reagerade med en urladdning där på scenen. Den här spelningen var Kaahs andra sedan hans nästan ett decennium långa scenfrånvaro. Ikväll blev det tydligt att han har saknat oss lika mycket som vi har saknat honom. Det här var inget annat än en återförening med en gammal kärlek.

Kaah sjunger inte bara den här kvällen, han upplever låtarna som han framför. Han genomlever själva musiken och ser ut att mentalt delta i vad varje instrument gör medan han sjunger. Han låter en förstå att han känner mycket kärlek för sin musikgenre, och den lidelse han har för funksoulen han framför skapar ett djup i vår upplevelse. Här bör Kaahs band också nämnas, ett gäng mycket bra musiker som förhöjer liveupplevelsen och bidrar med det lilla extra till Kaahs produktioner. Anders Hedlund på trummor har kanske Sveriges skönaste häng på taktslagen, Tobias Gabrielsson på bas ger Kaahs funk precis den prima solida mark den förtjänar, Petter Bergander på keyboard är oerhört lyhörd, och gitarristen Andy Pfeilers solon blåser nästan i håret på en. På kör fanns en annan svensk soulartist Mogge Sseruwagi som broderligt stöttade hela tiden med ett leende på läpparna. Kaah själv varvade mellan att inlevelsefullt sjunga blundandes, och dansa så yvigt att svettet rann ner för hans rakade huvud. Precis så ska funk behandlas. Med passion, med ett nästan maniskt begär och åtrå, saker som Kaah och hans band uttryckte på scenen ikväll.

Det finns ingen som Kaah i Sverige just nu. Vi har ingen annan kommersiellt gångbar artist som gör funksoul på svenska och tilltalar en ung urban publik. Den här kvällen återuppväcktes den fuktiga soulfunken i mångas medvetande och genren fick ett ansikte igen. En mindre viktig aspekt, men som också är kul att nämna, är att jag just nu inte heller vet någon annan artist som osar sex så mycket som Kaah gör. Kaah tar tillbaka sex i (svensk) soul. Tyvärr var scenen som tilldelats Kaah för liten för att göra honom rättvisa. Det hade behövts en lite större scen för ensemblen att ta ut svängarna på. Live-funk kräver rörelseutrymme för musiker och sångare. Ikväll kändes det som att Kaah som liveakt inte riktigt kunde komma upp i sin fulla potential, begränsad av scenutrymmet. En annan mindre bra sak var spelningstiden som var lite för kort för att möta publikens efterfrågan. När konserten var slut skrek publiken efter extranummer rätt länge utan att få det. Där lämnades publiken snopet otillfredsställd. Mera Kaah tack.

(Publicerad i Metro 9 augusti, 2013)

0 | Kommentera! |


oktober 31, 2012

Betyg: 5 av 5
Artist: Mando Diao
Skiva: Infruset

Mando Diao återuppväcker den svenska folksjälen, dyrkar upp låset till det svenska folkhemmets dörr och botar min rotlöshet.

Infruset tangerar ett tidsavsnitt då Sverige genomgår en identitetskris och många känner sig alienerade av det nya landet där folkhemmet blivit blott en skugga, den svenska naturens dignitet glömts bort och småstäderna alltmer befinner sig i främlingskap. På albumet som i sin helhet är inspelad i Dalarna speglas Sveriges natur och själsliv via böljande harmonier och exemplarisk poesi i sång som går i Gustaf Frödings tecken och förvaltar kulturarv från Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk. Skivan påminner om Sverige som värd för solidaritet och själsfrid.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




oktober 20, 2012

Betyg: 3 av 5
Artist: Brandy
Skiva: Two Eleven

Nuförtiden blir man förvånad när RnB-artister väljer RnB som låter som genren gjorde under 90-talet. Brandy kunde ha anammat houseinfluenser såsom många av hennes genrekonkurrenter har gjort senaste åren men väljer att ignorera de största trenderna. Istället samarbetar hon med Frank Ocean, samplar Lykke Li och ger oss RnB som är förtrolig och varsam med berättelserna i centrum. Skivan innehåller få radiospår men många tillfällen till reflektion.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




oktober 20, 2012

Betyg: 4 av 5
Artist: Chords
Skiva: Looped state of mind
Genre: Hiphop

Chords erbjuder genuina berättelser och en musikalisk rekreationsplats. Han står för all produktion denna gång och relaterar uppenbarligen till musikskapandet som till en dagbok. Downtempospåren är genomskjutna med reflektioner och vemod. Nu sjunger hiphopartisten lika mycket som han rappar och blir lika mycket soulartist som ibland angränsar till ett indie-sound. Chords får dig att känna, och visar att han kan vara en av våra bästa låtskapare.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




oktober 20, 2012

Betyg: 4 av 5
Artist: Sjukstugan
Skiva: Rap på svenska

Ett leende är garanterat inom sekunder efter att du börjar spela på första spåret. Förklaringen är de humoristiska låttexterna och soundet. Sjukstugans hiphop förvaltar ett kulturarv från 1960-talet och mixar soul, jazz och rnb med cuts. De blandar minimalism med det omfångsrika, väver samman funkens element i sina beats och lyckas med konststycket att vara skapa det organiskt elektroniska. Låttexterna är lika fyllda med populärkulturella referenser, här nämns bland annat Kraftwerk, Frank Sinatra och Doris Days klassiker ”Que sera, sera”. Det är sjukt svängigt och sjukt svårt att låta bli att dansa. Sjukstugan har en positiv påverkan på ditt humör och din kulturella bildning.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




oktober 20, 2012

Betyg: 3 av 5
Artist: Pink
Skiva: The truth about love

Hon är sannolikt mainstream-popmusiken mest trovärdiga artist och då inte endast på grund av fantastiska sångprestationer. Pink trotsar popens slätstrukna purhet och uttalar alternativa synsätt på kärlek och sex med kredibilitet som endast en kvinna över 30 har. På sjunde albumet får hon äntligen till balansen mellan pop och punkattityd och sticker ut i mängden. De återkommande Disney-liknande balladerna kunde plattan emmellertid gott ha varit utan.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




september 26, 2012

Betyg: 3 av 6
Artist: Gnucci
Skiva: Oh my goodness

Den första frågan man ställer sig är vad det är Gnucci egentligen säger i sina låtar. Vid senare eftertanke märker man att det är en oväsentlig fråga eftersom det inte är innehåll som är Gnuccis krut. Gnucci bereder effekt.

Hennes musik handlar att tonsätta din lust att släppa loss och fåna dig. Gnucci framställer sig som obrydd om sin roll bakom micken och satsar både i rim och sound på samma underhållningseffekt som skaparen bakom leksaken ”gubben i lådan”. På samma sätt som plötsliga knall, dunder och dån i kombination med en rolig figur som visar sig får dig att skratta till ger de här spåren dig små doser adrenalin. Det hela är genomtänkt, det finns en efterfrågan på sådan här musik, men man kan fråga sig hur långvarig ruset är.

(Publicerad i Gaffa)

Comments are closed.




september 26, 2012

Betyg: 4 av 6
Artist: Näääk
Skiva: Mannen utan mask

När en av landets mest charmiga och karismatiske rappare släppte sitt debutalbum 2009 var temafrågan ”När ska han växa upp?”. När Näääk nu släpper uppföljaren kan svaret vara: snabbare än vi trodde. På albumet möter vi en något mer mogen och eftertänksam Näääk som har mer att säga om framför allt fler ämnen. På låtar som till exempel Hela Livet och Mannen Utan Mask överraskar han inbitna Näääk-lyssnare när han begrundar livets mening, men när han sedan återgår till att dränka dessa tankar i sprit känner sig lyssnaren bekant med honom igen.

Han rullar på beatsen med sitt eget igenkänningsbara svängiga flow. Näääk är en av de få rappare vars a-capella-rap man skulle kunna dansa till hela kvällen. Skivan rör sig soundmässigt lite ifrån förra albumets westcoast-funkiga blaxplotation-slughet till en slätare, mer sjungbar och melodiös ljudbild. De här hiphop-produktionerna framhäver hela låten mer och rappen mindre. Näääk föredrar fortfarande öl, gräs och polarna framför brudarna och påtalar att han är ett maskrosbarn, men framstår som en aning mindre rävaktig och lite mer omdömesgill. Utvecklingarna gör sammantaget att denna skivas spår förmodligen kommer gillas även av en bredare publik.

(Publicerad i Gaffa)

Comments are closed.




september 26, 2012

Betyg: 3 av 5
Artist: Trey Songz
Skiva: Chapter V (Atlantic/Warner)

Han är en av de största inom modern R&B. Sångarens femte skiva kan liknas vid ett andrum i genrens nutida bastanta ljudbild. Med lågtempospår och sparsamma produktioner med bara en vink av stilartens boombastiska synthbaserade sound erbjuder Songz en respit. Kombinerat med storslagen sångstil och låttexter med humor, melankolisk klang och uttrycket av självhat blir han R Kellys adept, Ushers lärling och R&B-motsvarigheten till hiphopens Drake.

(Publicerad i Metro)

Comments are closed.




september 26, 2012

Betyg: 3 av 5
Artist: Pink
Skiva: The truth about love

Hon är sannolikt mainstream-popmusiken mest trovärdiga artist och då inte endast på grund av fantastiska sångprestationer. Pink trotsar popens slätstrukna purhet och uttalar alternativa synsätt på kärlek och sex med kredibilitet som endast en kvinna över 30 har. På sjunde albumet får hon äntligen till balansen mellan pop och punkattityd och sticker ut i mängden. De återkommande Disney-liknande balladerna kunde plattan emmellertid gott ha varit utan.

(Publicerat i Metro)

Comments are closed.




Sida 1 av 1712345...10...Sista »

Om Ametist

Ametist är musikjournalist.

Mail: ametist@ametistazordegan.com
Twitter: twitter.com/AmetistAmetist
Instagram: instagram.com/ametistametist

Läs mer om mig här.


Senaste bilden på Ametist Instagram

Följ mig på Instagram


Ametists senaste tweet

Följ mig på Twitter