Ametist Azordegan

Repor­tage / Pub­li­ce­rad i Gaffa / Lör­dag 2012-02-11

På ett år har han hun­nit upp­träda på P3 Guld, spela in och tur­nera med Tim­buktu, få skiv­kon­trakt samt skapa den egna full­äng­da­ren ”Album”. Albin Gro­mer har upp­täckt hur man får saker att hända.
– Det har varit ett väl­digt utveck­lande år på alla sätt och vis, och dess­utom väl­digt kul. Jag märkte att jag kanske kan leva på musi­ken när jag i våras blev upp­sagd från det t-shirtföretag jag job­bade på. Först blev jag upp­rörd men sen märkte jag att alla på skiv­bo­la­get sa att det var bra att jag blev av med job­bet. Då bör­jade jag fun­dera kring att det kanske var så, för jag hade ju spel­ningar. Och sen märkte jag att det fak­tiskt löste sig med räk­ning­arna ändå.

All­ting har gått rätt fort för Albin Gro­mer. Han fick radi­o­ro­ta­tion på sin första och andra singel från sina två första ep:s och med det följde ett live­upp­trä­dande på P3 Guld-galan.

Läs hela inter­vjun med Albin Gro­mer här på Gaf­fas hem­sida.

Arti­kel / Pub­li­ce­rad i Gaffa / Lör­dag 2011-12-17

Att vakna upp dagen efter hyll­nings­kö­rer och klap­par på ryg­gen är inte all­tid så lätt. Det vet den albu­mak­tu­ella hiphop-duon Mofeta & Jerre.

Upp­stån­del­sen var stor kring Mofeta & Jerre när de släppte debu­tal­bu­metBom­ben förra året. Musik­kri­ti­ker beskrev dem som ett av de mest lovande akterna inom svensk hip­hop, och duon gav sig strax efter rele­a­sen ut på Sve­ri­ge­turné med Pro­moe. Men sedan följde en tid som duon idag kal­lar för ”baksmällan”.

– Efter att vi släppt Bom­ben kände jag inte alls att vi pas­sade in i den stan­dar­di­se­rade svenska hip­ho­pen. Vi hade till­hö­rig­hets­pro­blem. Fan­sen hade vi, de fanns där, men det fanns egent­li­gen inget musik­lä­ger som bac­kade upp oss så det kän­des hela tiden som att vi var på egen hand, berät­tar pro­du­cen­ten och sångaren Jerre.

– Ja, vi hade en jäv­ligt bra hajp inför första ski­van och var pep­pade. Men sen var det som att verk­lig­he­ten slog till­baka lite. Vi kände inte att vi rik­tigt var där vi ville vara och jag kände mig per­son­li­gen fångad i en ram om hur rap ska låta och vad låtarna bör handla om, säger rap­pa­ren Mofeta.

– Det var också så att vi job­bade med första ski­van så pass länge att musi­ken inte hängde med vår utveck­ling. När vi släppte debut­plat­tan var vi men­talt redan inne på annan musik, fyl­ler Jerre i.

Det utan­för­skap kil­larna kände i den svenska hiphop-arenan gjorde att de bröt med sitt skiv­bo­lag och fun­de­rade på att verka som solo­ar­tis­ter istäl­let. Mofeta hann till och med släppa en singel under eget namn.

– Vi är båda rätt het­lev­rade och krång­liga, säger Mofeta. Sam­ti­digt är vi nära vän­ner pri­vat och då kan det upp­stå spän­ningar. Jerre ville pro­du­cera åt fler artis­ter och då fun­de­rade jag på om jag skulle gå solo, men sen kände båda två att det är roli­gast att göra musik till­sam­mans. Det känns skit­bra att det blev vi två ändå.

– Det är fett att vara lojal mot varandra. Man ska inte ge upp för att det är lite tufft, och musi­ken vi gjorde sen är bevi­set på att det var värt att kämpa vidare. Men det där bak­sla­get fick mig att vilja utveckla vårt sound. Vi var ju rätt trötta på att köra våra spel­ningar och hela tiden känna att det vi gör inte rik­tigt är vi, säger Jerre.

Mog­nat som duo

Duon berät­tar att den bak­smälla de gått ige­nom har inne­bu­rit en inten­siv mog­nads­pro­cess och att det hörs på kom­mande albu­met. De säger att nu har rap­pare och pro­du­cent bli­vit en sam­man­svet­sad duo.

– Jag har haft mer att säga till om beat­sen och Jerre har haft mer att säga till om låtar­nas tema och inne­håll, berät­tar Mofeta. Vi har job­bat myc­ket taj­tare ihop som två kom­po­si­tö­rer kan man säga, och det tror jag har varit en stor mog­nads­pro­cess för oss. Jag har nog tidi­gare kanske brom­sat ner Jerre i hans ska­pande och tänkt för myc­ket i hip­hop­ter­mer, i loo­par och så vidare. Men den här gången har allt känts gju­tet på något sätt, säger Mofeta.

– Det har såklart varit svårt att släppa gar­den ibland och låta den ene inkräkta på den andres utrymme, man behö­ver för­tro­ende sinse­mel­lan, säger Jerre. Men det har varit enklare att jobba med den här ski­van när vi inte längre har tänkt på vår image. Soundet har bli­vit lång­sam­mare, ski­ti­gare och sou­li­gare, ja mera eget, och vi har gjort musik vi själva gil­lar. Alla låtar har teman vil­ket gjort att låttex­terna har bli­vit myc­ket vas­sare. Låtarna är mer betrak­tande och sam­hälls­kri­tiska den här gången. Vi sat­sar inte på att sätta igång par­tyt utan det hand­lar mera om en sto­ry­tel­ling. Vi ville göra någon­ting som berör.

– Ja vi har inte kört gre­jen med att för­söka ta folk med storm, utan det har mera hand­lat om att visa vilka vi fak­tiskt är.

Nyhets­ar­ti­kel / Pub­li­ce­rad i Gaffa / Lör­dag 2011-12-03

Laby­rint för­kla­rar för GAFFA var­för deras debu­tal­bum släpp­tes 30 november.

Laby­rint är en av årets mest omta­lade svenska hip­ho­pak­ter. Detta efter att grup­pen ham­nade i cent­rum för en riksom­fat­tande debatt om cen­sur som tog avstamp ur poli­sens för­sök att stoppa deras spel­ningar. Debu­tal­bu­met ”Laba­baba…” släpp­tes den 30 novem­ber, ett rele­a­se­da­tum som var valt med omsorg.
– Fett skönt grej att släppa den på det datu­met, säger Jacco. Vi har gjort många låtar som är för jäm­lik­het i sam­häl­let och då känns det bra att släppa albu­met på dagen då många är emot jäm­lik­het.
– Ja, vi tog det datu­met för att säga fuck you till nyna­zis­ter, säger Aki.

Laby­rint har varit aktiva sedan 2005 och har sedan dess släppt flera mixta­pes och ep:s men beskri­ver att rele­a­sen av ett album känns spe­ci­ellt.
– Det känns som att våra mixta­pes och ep:s var bröd­spår vi la ut för fol­ket så att de skulle följa efter oss till albu­met, säger Jacco. Det bästa med plat­tan är att den inne­hål­ler allt från hår­dare reg­gae till lovers rock och hip­hop, det finns någon­ting för alla i den.
– Och den är mer per­son­lig, säger Aki. En del låtar är skrivna på ett nytt sätt för oss. De är skrivna ur vårt eget per­spek­tiv och hand­lar om vår var­dag istäl­let för att beskriva sam­häl­let.
– Ja, man är blot­tad plöts­ligt. Det känns näs­tan som att jag ska droppa byx­orna och visa allt för hela klas­sen. Det ska bli jät­tepän­nande att se folks reak­tio­ner. Jag går ju fram och till­baka i mitt kök varje dag för jag är så glad att jag ska släppa ett album, säger Jacco.

Laby­rint berät­tar att de för­mod­li­gen kom­mer satsa på var sitt solo­po­jekt efter att albu­met släppts. Aki berät­tar:
– Det har varit rätt myc­ket kring oss senaste tiden så jag kän­ner per­son­li­gen att jag måste få ut en solo­skiva. Det känns som att man kan göra ännu mer per­son­liga låtar då, och så har jag all­tid velat göra en hård hip­hop­skiva. Jag tror Dajanko för­mod­li­gen vill göra lite funk, vår dj Sai vill nog göra en skiva med alla sina favo­ritrap­pare och Jacco vill säkert göra en roots/reggaeskiva. Men vi kom­mer gästa på varand­ras pro­jekt, så de kom­mer nog kän­nas som Laby­rint allihopa.

Nyhets­ar­ti­kel / Fre­dag 2011-10-07

Rusiak och PeeWee släp­per nytt album ihop.

Den 17 okt ober släp­per Still Pee & Ru sitt själv­be­tit­lade album. Det är mer än ett decen­nium sedan hip­hop­ve­te­ra­nerna PeeWee och Tho­mas Rusiak senast släppte en skiva ihop, då som del i grup­pen Sher­lock.
–Vi är själva rätt för­vå­nade över att det tagit sådan tid för oss att göra musik ihop igen, säger Rusiak. Jag har lagt de åren på att göra egna saker som fal­ler åt andra gen­rer än hip­hop.
– Det som har gjort att det dröjt är också att jag tidi­gare inte rik­tigt har haft någon inspi­ra­tion för att syssla med musik, säger PeeWee.

Trots det långa uppe­hål­let har det ald­rig varit några pro­blem att hitta till­baka till sam­ar­be­tet i stu­dion.
– Vi har i prin­cip hängt till­sam­mans alla de här åren som varit. Vi har stått vid varand­ras sida genom åren, och vib­bar på samma saker, säger Rusiak.
– Allt har känts så själv­klart, vad har vi vän­tat på lik­som, säger PeeWee. Vi har spe­lat in hemma hos Tho­mas i hans var­dags­rum, lagat käk, druc­kit vin och hängt. Vi har haft väl­digt kul under inspelningarna.

Sam­spe­let är intakt men kil­larna berät­tar att det finns vis­sa­sound­mäs­siga och text­mäs­siga skill­na­der på det nya albu­met
jäm­fört med den tidi­gare Sherlock-skivan ”Made to mea­sure”.
– Text­mäs­sigt skri­ver vi numera rakt ut vad vi kän­ner i stun­den, förr i tiden fun­de­rade vi nog mer på vad vi sa. Då skrev man mer inveck­lat och mer i meta­fo­rer men nu är vi mer rakt på sak, för­kla­rar PeeWee.
– Vi har inte lika myc­ket pre­ten­tio­ner nu. Man skri­ver det som kom­mer i tan­karna. Förr var det lite mer käns­ligt på något vis och allt skulle låta tufft och häf­tigt, det var lite osäk­rare förr. Skill­na­den märks inte bara på låttex­terna utan även på musi­ken. Sound­mäs­sigt var vi kanske lite mör­kare förut. Numera är det bit­ter­ljuvt med lite lätt­sam­het i vemo­det. Kom­mande plat­tan är i samma ton­gång som mina första tol­vor och Suc­kers, medan utfö­ran­det är mer Sher­lock. Jag kan inte säga att det finns någon låt på ski­van som låter kon­tem­po­rär, det mesta är sna­rare ret­ro­hip­hop från 90-talet som ändå är fräscht och före sin tid, säger Rusiak.

– Ja, det är jag och Tho­mas, vi är till­baka lik­som, säger Pee-Wee.

Tim­buktu berät­tar att albu­mets titel, ”Sagolandet”, syftar på den sta­dig­va­rande dröm­till­varo han som liten fan­ti­se­rade om att uppnå. Samma till­varo som i rea­li­te­ten till slut blev för oho­tad och häm­made både kre­a­ti­vi­te­ten och lusten.

Klicka här för att läsa min inter­vju med Tim­buktu hos Gaffa.

Arti­kel / Pub­li­ce­rad i Gaffa Sön­dag 2011-04-17

Duon hål­ler hårt på sin iden­ti­tet – på gott och ont.

Moham­med Ali, eller Moms och Rawa som de kal­las, har pre­cis fär­dig­ställt sitt debu­tal­bum Vi som släpps den 13 april. Duon berät­tar för GA FFA att för­lop­pet inte har varit helt smärtfritt.

– Vi har väg­rat kom­pro­missa med musi­ken och allt run­tom­kring. Vi har stora per­son­lig­he­ter, och jag tror ibland att musik­pro­du­cen­ter och vide­o­re­gis­sö­rer hatar oss eftersom vi hela tiden har egna idéer och vill ha ett finger med i allt som hän­der, säger Rawa.

Duon är numera för första gången saj­nade på ett skiv­bo­lag, en ny erfa­ren­het som inne­bär åsik­ter på hur de ska låta och lan­se­ras.
– Det fanns till exem­pel en låt som skiv­bo­la­get tyckte skulle vara singel men som vi inte tyckte repre­sen­te­rade oss på bästa sätt, och då blev det en kon­flikt. Vi vet vad vi vill även om andra har tan­kar och kon­cept för fram­gång. Det gäl­ler allt, även bil­der vi tar och musik­vi­deor vi gör, säger Momo. Klart man skulle kunna ta den enklare snabba vägen. Det är inte svårt att göra låtar som radio vill spela, det finns en mall för det. Men man kan också göra det man själv gil­lar och tror på och jobba mer lång­sik­tigt. Det tar kanske längre tid att bli stor men man byg­ger star­kare från grun­den och hål­ler längre.

– Vi vill hel­ler inte vara i bero­en­de­ställ­ning till media och radio genom att börja göra sådant som de vill ha. Tror man på sig själv behö­ver man inte välja snab­bare vägar till fram­gång. Om mate­ri­a­let inte repre­sen­te­rar en fullt ut kom­mer det att falla platt efter ett tag. Vi har lärt oss att lyss­nare inte är dumma, när de får något som verk­li­gen är vi kän­ner de skill­na­den, säger Rawa.

Duon kal­lar albu­met för en väl­digt per­son­lig skiva och säger att hel­he­ten repre­sen­te­rar dem till hundra pro­cent.
– Men visst, säger Rawa. Det har varit huvud­värk att vara såhär och veta exakt hur vi vill höras och synas. Folk har bli­vit besvikna på oss men är något inte Moham­med Ali så är det inte det.

Jag ringde upp Lazee för att höra mer om hans sam­ar­bete och vän­skap med legen­den Quincy Jones.

Klicka här för att läsa min inter­vju med Lazee i Gaffa (bläddra till sidan 6–7).

Stock­holms­syndro­mets hyl­lade musik har bli­vit kri­ti­se­rat av en del femi­nis­ter. Här sva­rar duon på kritiken.

Klicka här för att läsa min inter­vju med Stock­holms­syndro­met i Gaffa (bläddra till sidan 10–11).

Sve­ri­ges största hip­hop­ex­port står redo med full beman­ning. I och med det femte albu­met ”Pro­fes­sio­nal Drea­mers” är den tidi­gare avhop­pade med­lem­men CosM.I.C till­baka. Gaffa träf­far ban­det som berät­tar om nytänd­ning, nyfun­nen effek­ti­vi­tet och beva­rad envis­he­ten. Klicka här för att läsa repor­ta­get (bläddra fram till sid 22–23)

– Många av mina vän­ner och famil­je­med­lem­mar har dröm­mar men inga av deras dröm­mar har gått i upp­fyl­lelse. Så inte ens i mina vil­daste dröm­mar hade jag kun­nat se att just mina dröm­mar skulle fullbordas.

Klicka här för att läsa hela repor­ta­get (bläddra fram till sid 30–31)