Ametist Azordegan

När allt bli­vit sagt. Klicka här för att läsa min recen­sion på Hoff­maestro — Skank-a-tronic Pun­ca­de­lica i Gaffa.

Klicka här för att läsa min recen­sion om plat­tan i Gaffa.

Klicka här för att läsa min recen­sion på Super­sci — Time­li­nes i Gaffa.

Klicka här för att läsa min recen­sion på Chiddy Bang i Gaffa.

Klicka här för att läsa min recen­sion på Pro­fes­sor Green — Alive Till I’m Dead i Gaffa.

Mar­cus ”Mac­kan” Price har just nu en väl­digt vik­tig roll för hip­ho­pens utveck­ling, och för rapen i Sve­rige. Han är den som all­tid pekat finger åt eta­blis­se­manget och strun­tat i alla reg­ler, och som går i täten för ett nytt sound och nya uttryck inom hip­ho­pen i Sve­rige. Jag träf­fade honom i stu­dion medan han gjorde fru­kost. Klicka här för att läsa om det (bläddra till sidan 28–29)

(Pub­li­ce­rad i Gaffa juli 2010)

Det finns få så prin­cip­fasta artis­ter, eller ja män­ni­skor, som Mil­lion Sty­lez. Vi träf­fa­des över massa kaffe. Mil­lion släppte in mig på livet och avslö­jade vad som är hans kom­pass i livet, och vad han tyc­ker om viss modern musik. Klicka här för att komma honom lite när­mare (bläddra till sidorna 26–27).

(Pub­li­ce­rad i Gaffa juni 2010)

Var du där?

Klicka här för att läsa min livere­cen­sion för Nas & Damian Mar­leys plöts­liga spel­ning på Gröna Lund.

21.296 gäs­ter räk­na­des in på Gröna Lund under ons­da­gen när Nas & Damian Mar­ley stod på Gröna Lunds Stora Scen. Kon­ser­ten, som egent­li­gen inte skulle ha bli­vit av,
blev istäl­let en helt magisk kväll på Gröna Lund.

När Hults­freds­fes­ti­va­len gick i kon­kurs blev många fans besvikna över att missa det enda till­fäl­let att få se Nas & Damian Mar­ley på en svensk scen. Trots att
man bara skulle få fem dagar på sig att kom­mu­ni­cera kon­ser­ten var Gröna Lund inte sena med att boka på duon på Stora Scen.21.296 gäs­ter räk­na­des in på Gröna Lund. En siffra som sät­ter kon­ser­ten på fjärde plats bland de mest besökta kon­ser­terna i Gröna Lunds histo­ria. Bob Mar­ley inne­har förstap­lat­sen (32.000 1980), Lady Gaga har andra­plat­sen (23.000 2009) och John Fogerty har tred­je­plat­sen (22.669 2010).

Nu blot­tar Big Boi, ena hal­van av super­grup­pen Out­kast, sitt verk som soloartist.

Om du klic­kar här kan du läsa min recen­sion i musik­ma­ga­si­net Gaffa

och ansö­ker om kon­kurs. Läs mer om det hos Gaffa. Frå­gan är om man ska tolka detta som bris­tande intresse av fes­ti­va­ler och live­mu­sik, eller om Hults­freds­fes­ti­va­lens arran­gö­rer haft fel tak­tik och visio­ner? det i kom­bi­na­tion med kon­kur­rens från mindre och nya festivaler.

Det är väl­digt sorg­ligt att en insti­tu­tion som denna går i gra­ven… många artis­ter har sina abso­lut största och star­kaste min­nen på Hults­freds­fes­ti­va­lens scen, och kanske back­stage. Men per­son­li­gen tyc­ker jag att Hults­freds­fes­ti­va­len på senare år har varit rätt mos­sig i val av akter och gen­re­för­del­ning. För myc­ket rock, för lite hip­hop och det som fak­tiskt är i tiden som exem­pel­vis house-akter, electro, och drum’n’bass. Kanske hade bättre ten­tak­ler ut å arran­gö­rer­nas sida hjälpt, bättre koll på det nya och heta.