Ametist Azordegan

Lyssna här:

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

De båda var Fokus­gäs­ter i mitt pro­gram i fre­dags. De är nu aktu­ella med en gemen­sam EP vid namn ”Rose Red” som jag fick för­hands­spela flera låtar från. Samarbetet mel­lan dessa två av lan­dets bästa MC:s på eng­elska är intres­sant och rätt osan­no­lik… Eboi kör på högre bpm, numera på house/electro-influerade beats, medan Gla­ciuz pre­fe­ren­ser är mer klas­siska hiphop-produktioner. De båda  har möts i vad som har livit en rätt intim ”mellow” platta, där ett lägre tempo tillå­ter de båda att komma fram ordent­ligt med sats­ning på lyri­ken och historieberättandet.

Eboi är numera ett väl­känt ansikte och röst, han har hörts och synts vi sidan om Adam Tensta i flera år nu och läng­tan efter ett solo­släpp från honom har varit stor. För dig som inte hänger med angå­ende Gla­ciuz… han var en av de som lovor­da­des mest under sent 90-tal som ”nästa stora namn” inom svensk hip­hop. Tyvärr avtjä­nade komsports­pro­fi­len ett straff direkt efter släp­pet av Wake Up-call 2005 och var sedan från­va­rande till och med år 2008 unge­fär. Gla­ciuz står också för mix­ningen av en del låtar på J-Sons förra album, exempl­vis ”Win­dows” och ”Head in the Sky”.

Vad du än gör, fort­sätt titta hela videon ut… den här trum­mi­sen kom­mer med all san­no­lik­het synas hos Let­ter­man, Jay Leno och Mup­parna snart.

Äntli­gen är det ute. Ett pro­jekt vi job­bat på i över ett år… när­mare sagt sedan mars 2009.

Sam­lingsal­bu­met Evo­lu­tion doku­men­te­rar ett lite senare avsnitt av den svensk hip­ho­pen och en del av de som eta­ble­rat sig under de senaste åren. Samlingen är tänkt för den kul­tur­in­tres­se­rade sam­la­ren oav­sett vil­ken musik­stil du har som främsta pre­fe­rens, svensk media och jour­na­lis­ter som har dålig koll på vad are­nan har att erbjuda och tviv­lar på svensk hip­hops kva­lité, och till dig som helt enkelt gil­lar att gunga skal­len till himla sköna beats och rytmer.

Evo­lu­tion gör inga som helst anspråk på att repre­sen­tera en total bild av den dessa avsnitt av are­nan. Det är ju omöj­ligt och skulle kräva fler ski­vor än ett dubbelalbum. Det finns många bra artis­ter och band som inte är med på sam­lingen, och många har vun­nit lyss­nar­nas öron under tiden som sam­lingen vuxit fram. Det är många kraf­ter som ska lyc­kas sam­man­stråla för att en artist eller visst spår ska komma med på en sån här sam­ling. Kraf­ter som har eget liv ibland som man inte kan styra och som drar resul­ta­tet åt olika håll. Spe­ci­ellt när en skiva ges ut av ett stort skiv­bo­lag (i det här fal­let Bon­nier) som också får lov att tycka till. För­hopp­ningen är att någon annan vill  göra ännu en sam­ling om ett tag. Det ska bli spän­nande att se vilka namn som är med då.

Det är hel­ler inte meningen att ute­sluta vete­ra­ner som Pet­ter, Ken Ring, Loop­troop Roc­kers mfl. Dessa har redan sina namn ris­tade på den svenska hiphop-himlen i och med deras starka eta­ble­ring och med­ver­kan på klas­siska sam­lingen Side­walk Head­li­ners, en mil­stolpe som mar­ke­rade svensk hip­hops existens för över ett decen­nium sen.

Evo­lu­tion är ett sam­ar­bete mel­lan Sala­zar Brothers/Redline och mig. Utan dem hade det inte gått. Dessa gigan­ter har varit med mig varenda steg under hela pro­ces­sen, lagt ner av sin dyr­bara tid, och sin energi, och delat med sig av sin kun­skap. Vil­ket är helt ovär­der­ligt för en nybör­jare som mig som ald­rig varit med om att ge ut en platta. Jag är väl­digt impo­ne­rad av Sala­zar Brot­hers oänd­liga glädje och entu­si­asm. Att de tar fort­fa­rande efter snart två decen­nier i bran­schen tar sig an kär­leks­pro­jekt som denna. Med enga­ge­mang base­rad på ren lust och vilja. För mig var det helt natur­ligt att söka mig till de mest pålit­liga och mest proff­siga inom områ­det för att kunna för­verk­liga en idé.

Vi har job­bat rätt hårt och länge och är nu stolta över att kunna bjuda in dig till hem­si­dan för att läsa på om pro­jek­tet, lyssna på musi­ken, se teaser-videos och kommentera.

Var­så­god, www.evolutionhiphop.se

Trots att ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hip­hop” sänds i en lokal kanal (Met­ro­pol är ju en Stock­holms­ka­nal med upp­gift från SR att täcka in det som hän­der i Sthlm) så har vi all­tid i varje säsong i alla år ändå sett till att ha med artis­ter från andra stä­der. Artis­ter från exem­pel­vis Umeå, Luleå, Sundsvall, Upp­sala, Väs­terås, Bor­länge, Göte­borg och Malmö har varit när­va­rande varje säsong, vil­ket har varit rätt svårt med tanke på att Sve­ri­ges Radio inte beta­lar för med­ver­kan­des resor till Stockholm.

Men nu har vi bestämt oss för att göra en inten­si­fi­e­ring! helt enkelt ÖKA anta­let artis­ter i pro­gram­met som inte är ifrån de största stä­derna Stock­holm, Göte­borg och Malmö. Och du som vet, vet att det här pro­gram­met gått emot medi­etra­di­tio­nerna och har all­tid varit öppen för all­män­he­tens efter­frå­gan, så du kan vara med och påverka även denna gång. Det gäl­ler för dig att tala om vilka artis­ter du vill höra här som fokus­gäs­ter enligt kri­te­riet. Det här ska bli skit­kul, vi får se var vi hamnar!

Vi gör vårt bästa och är full­stän­digt kära i den svenska hiphopen!

Kom­men­tera här nedan, maila mig på ametist@ametistazordegan.com eller ge dig an trå­den på face­book­si­dans dis­kus­sions­del. ”No rest for the wic­ked” som Henok Achido skulle säga.

Det här är inläg­get är rik­tat till vissa hip­hop­skal­lar, de som är mest ivriga med att hänga på hip­hopcom­mu­ni­ties, de som fyl­ler trå­darna med kom­men­ta­rer kring släpp och hän­del­ser inom den svenska hip­ho­pa­re­nan. Du som kän­ner en när­het till svenska hip­ho­par­tis­ter, kän­ner att du varit med hela vägen när den ”nya gene­ra­tio­nen” vuxit fram och eta­ble­rat sig.

Du ver­kar ha ett otro­get hjärta som är snabb i sväng­arna. Du kan vara påver­kad av kom­mer­si­a­lis­mens snabba fart och den informations-stress som råder.

Hur kan det annars vara möj­ligt att du redan ver­kar vara mätt på den s.k. nya gene­ra­tio­nens svenska hip­ho­par­tis­ter som J-Son, Moham­med Ali, STOR, Mofeta & Jerre, Henok Achido, Lorentz & M.Sakarias och efter­frå­gar en ”nya” namn som ska ”ta över” den svenska hip­ho­pa­re­nan? Hur kan det mindre än två år efter att denna s.k. nya gene­ra­tion lyc­kats slå sig ige­nom och eta­blera sig fin­nas uttryck och en anda av att man ”är trött” på sådana namn? Redan?

Kän­ner du dig träf­fad är du kanske ett typex­em­pel på moder­ni­te­ten. Livs­läng­den på pro­duk­ter och feno­men är kort, väl­digt kort, nuför­ti­den. Det är nymo­dig­het som är gre­jen. Och när det kom­mer till hip­hop­kul­tu­ren blir det ännu mera så eftersom anhäng­arna dess­utom går igång på ”slå underifrån”-aspekten och sup­por­tar mer gärna artis­ter som inte ännu eta­ble­rat sig. Kam­pan­dan och käns­lan av att man har koll på ett band som eta­blis­se­manget inte ännu har koll på är också skön. När artis­ter har pas­se­rat etablerings-tröskeln och sla­git sig in ver­kar de vara mindre intres­santa, om de nu inte lyc­kas hålla sig kvar så pass länge att de får legend-status vill säga som Pet­ter, Tim­buktu och Ken Ring tillex­em­pel. Det som är där­e­mel­lan är illa ute, de som tar sig vidare till legend­sta­tus är få.

Synd att du har så kort minne och ett hjärta som är otå­ligt. Trå­kigt att du inte orkar vara med hela vägen. Bisarrt att du har så kort minne, du som brann för dessa namn förra året som om de vore dina egna kusi­ner. Tra­giskt att gläd­jen är kort­va­rig i en modern medieatmosfär.

Fore­ver — Henok Achido, Moham­med Ali & Ison (Kär­lek­s­at­tack version)

För tre vec­kor sedan frå­gade vi vilka svenska MCs som ska få komma hit och visa vad de går för på det grymma Forever-beatet. För­frå­gan gjorde att vi slog rekord i antal inkomna sms. Resul­ta­tet av röst­ningen gav oss: Henok, Moham­med Ali, Ison och Stor (som valde att inte ha med sin inspe­lade vers). Äntli­gen efter flera vec­kors vän­tan, ska du få höra de svenska rap­pare som du ville höra på det här feta beatet.

Så var­så­god!

Fore­ver — Henok Achido, Moham­med Ali & Ison (Kärleksattack-version) här inne.

så är det svenska MCs i Met­ro­pols tun­nel­ba­ne­vagn som rul­lat på gröna lin­jen i någrå mpna­der. Vi avslu­tade fär­den med att bjuda in till fre­e­style i vag­nen och all­män störning.

Inte varje dag rap­pare ler när de rap­par och upp­trä­der, jag menar, det är ju inte schla­ger det hålls på med.

Men titta vad vac­kert det är när det väl hän­der. Inte ofta man ser 50 Cent så, skö­nare stäm­ning får man ju leta efter. Och i kom­bi­na­tion med live­se­tet, och under ett hagel­regn av livetrum­mor blir det ju näs­tan sagolikt.

Den här är ritad av Svante Dani­el­son och Björn Berglund som sedan fem år till­baka illu­stre­rat per­so­ner inom olika kre­a­tiva områ­den som ”Filu­rer”. Per­so­nerna de ritar är hand­ploc­kade och med i de olika pro­jekt som Svante och Björn Ska­par. De är använda till pro­jekt som vinyl­ski­vor och klubbevents.

De per­so­ner som än så länge är illu­stre­rade är för­u­tom dem själva är Kool DJ Dust, Pure P, Aaron Phiri, Bruce Lee­nus, Gra­gee Pika­nen, Eme­lie Pon­tén, Cari Leke­busch, Jesper Dahl­bäck, Zoo Bra­zil, Famil­jen, Kris­ter Lin­der och nu slut­li­gen får jag vara med i familjen.

Svante Dani­els­son är sedan innan erkänd sen ska­pan­det av det geni­a­liska gra­tis­spe­let Pan­da­land. Han är i grun­den utbil­dad illust­ra­tör och job­bar dag­tid som ”User Inter­face desig­ner”. Björn Berglund är en aktiv musik pro­du­cent, DJ och PR-man.

Den här filu­ren ska målas på min vägg hemma, i liten for­mat så det ser ut som den står på gol­vet… fin va? och så hop­pas man såklart få vara med i ett tv-spel när man har en sån på sig själv. Jag menar, visst har vi alla önskat att vi fick hoppa, slå skal­len i block och få en svamp att dyka upp?

När jag var liten fanns det en ryss-skräck.

Man var rädd för rys­sen. Rys­sen skulle inva­dera lan­det och ta över. Rys­sen var orga­ni­se­rad, vil­je­kraf­tig, slug och stark. Rys­sen skydde inga medel. Det hela hand­lade om för­ut­fat­tade meningar, och det fanns mardrömsscenarior.

Ryss-skräcken var inte på något vis Sve­rige för­un­nat, det var märk­bart i Hol­ly­wood action-filmer såsom Bond– och Rocky­fil­mer där ”fien­den” eller mot­stån­da­ren ofta var ryss. Motorn i det här var medias rap­por­te­ring och under­sö­kande jour­na­li­stik som hade fokus på Ryss­land före­ha­van­den. Då var det USA som star­tade elden. USA star­tade ryss-skräcken, de hade motiv till det, och vin­ning i omvär­delsn iso­le­ring av rys­sen. Ryss­land ville näm­li­gen begränsa USA:s infly­tande i Cen­tra­la­sien. Nåväl… Räds­lan för rys­sen har idag bytts ut mot räds­lan för mus­li­men. Ännu en gång eldad på av USA med stor­star­ten i 11/9-attacken och USAs påstådda ”kri­get mot terrorismen”.

Muslim-skräcken har pågått ett tag, det är inget scoop jag har. Men just nu vet mus­lim­skräc­ken inga gränser.

Insla­get i TV4s pro­gram Kalla Fakta för en vecka sedan är ett typex­em­pel på det här. Ämnet var ”reli­giösa extre­mis­ter vill stoppa dans och musik i Rin­keby[…] starka kraf­ter som för­sö­ker hindra unga kvin­nor att besöka fes­ter […] extre­mis­ter för­sö­ker också styra vad tje­jer ska ha på sig, var de får röra sig i Rin­keby – och pre­di­kar att de kan hamna i hel­ve­tet om de dan­sar till musiken […]”.

SVTs pro­gram Debatt (ett pro­gram som enligt mig har högre tro­vär­dig­het än Kalla Fakta) för­sökte följa upp detta vec­kan därpå med debatt live i TV. SVT fick lägga ner idén. Ju mer de grävde desto tun­nare blev ämnet. Ju mer de grävde desto mindre fanns det att prata om. Jag var inte förvånad.

När jag pra­tat med unga per­so­ner i Rin­keby efter Kalla fak­tas inslag sa samt­liga (jag pra­tade med cirka 10 pers) att det hand­lade om tre enstaka per­so­ner som springer runt  i lilla Rin­keby och pro­te­ste­rar mot dans, fes­ter och att tje­jer festar.

Sätt det i per­spek­tiv gente­mot Kalla Fak­tas rubriker.