Ametist Azordegan

00:14

(Pub­li­ce­rad i Göte­borgs Pos­ten 28 feb­ru­ari 2011)

Boom chi-ki, boom chi-ki, boom, sa Swing­fly i låten Me and my drum och gick med det vidare i Melo­di­festi­va­len. Det påmin­ner om den gamla barn­vi­san Jag är ett litet ylle, boom chi-ka, boom chi-ka, boom boom boom, och kanske är Swing­flys fras lånad just därifrån.

Hip­ho­pen har näm­li­gen en spe­ci­ell rela­tion till barn­kul­tur. Den tar sig uttryck genom att barn rutin­mäs­sigt syns i hip­hop­mu­sik­vi­deor och att hip­hop­mu­si­ken jäm­fört med andra gen­rer ofta refe­re­rar till barn­sånger, barn­ram­sor, barn­sa­gor och de celebra karak­tä­rerna i dessa, både i låttex­ter och i musik­pro­duk­tio­ner. Ett exem­pel är de barn­rös­ter som utgör sång­re­fräng­erna i klas­siska Hard knock life med Jay-Z, och I can med Nas. Hiphopen har också en viss vana att sampla från barn­vi­sor. När låten Snub­ben med svenska The Latin Kings kom 1994 över­ras­ka­des vi med en samp­ling från Emil i Lön­ne­ber­gas Huje­da­mej sånt barn han var. Oav­sett vad orsa­ken till det må ha varit, var det lik­väl ännu ett tec­ken på kär­leks­re­la­tio­nen mel­lan hip­hop och barndomstider. Kärleksrelationen kan del­vis för­kla­ras med hip­ho­pens ursprung. Hip­ho­pen växte fram ur sam­häl­le­liga miss­för­hål­lan­den under 70-talet i New York. Hip­hop blev snabbt den skar­paste kom­men­ta­ren till det utan­för­skap som rådde och kul­tu­ren grodde alltså ur ett sam­man­hang av miss­be­lå­ten­het. En del av hip­hop­kul­tu­rens tidiga utö­vare som kunde räk­nas till gen­ren gangs­ter­rap kom själva från den hårda verk­lig­het som de beskrev i låtarna.

I sam­man­hanget kan den obe­sud­lade barn­do­men såle­des, som en kon­trast, repre­sen­tera det oskyl­diga och oför­störda. Barn­do­men roman­ti­se­ras inom hip­ho­pen, den blir ett ombud för livschan­ser, en repre­sen­ta­tion av poten­tial och livets start­linje där allt ännu är möj­ligt. Barn är rena, deras rös­ter repre­sen­te­rar san­nings­sä­gare i en kor­rum­pe­rad värld och fun­ge­rar som en påmin­nelse om det som kanske gått för­lo­rat i det egna livet. Barn­do­men repre­sen­te­rar den med­vetna sek­tio­nen av hiphopsjälen.

Hip­ho­pens olika för­gre­ningar må bit­vis ha fri­gjort sig från sitt ursprung och anta­git en glät­tig ton, men kul­tu­rens upp­rin­nelse gör sig ändå påmind då och då. Lycka till i nästa del­täv­ling Swingfly.

0 | Kommentera! | Ametist, barnkultur, Göteborgs Posten, hiphop, krönika

---

---