Ametist Azordegan

00:27

XO | Betyg 5 av 6

————————–

En elekt­risk skruv­linje av känslor.

Thurs­day är den 21-årige kana­den­sa­ren Abel Tesfay’s andra mixtape av totalt tre som ska släp­pas inom lop­pet av ett år.

Thurs­day är lika delar melan­koli, vemod, cynism och ett stän­digt berus­nings­till­stånd. Fram­stäl­la­ren The Weeknd kom­bi­ne­rar smuts, miss­tro och råhet med under­läg­sen­het, sår­bar­het och hopp. När kon­tras­terna smäl­ter sam­man blir resul­ta­tet en elekt­risk skruv­linje av käns­lor som suger in en i sin mörka atmo­sfär. The Weeknd klär lång­samt av dig, och du står plöts­ligt utan känslosköldar.

Under ilande syn­tar och lång­va­riga elgi­tar­rer lig­ger hårda, smut­siga och ekande trum­mor. Någon­stans långt borta hörs The Week­nds ihål­lande jäm­ran­den i fal­sett och dis­tade genom­träng­ande bekla­gan över räds­lan för kär­le­ken, begär och svek.

Ski­vans pro­duk­tio­ner och Abel Tes­fays till­tal attra­he­rar hip­hop­skal­len, r’n’b-tjejen och indi­eö­rat. Kanye West sneg­lar, Tyler The Cre­a­tor und­rar om Weeknd kan gästa hans platta, medan Frank Ocean kän­ner konkurrensen.

(Pub­li­ce­rad i Gaffa fre­dag 2 sep­tem­ber 2011)

Comments are closed.

---

---

03:38

Cash Money/Universal, Betyg 2 av 5
——————————————
Relaxar för myc­ket nu

Det är illa när man hör att en mc tror att han inte har något att bevisa. Detta blir påtag­ligt när gästar­tis­ter som Bun B, Tech N9ne eller Busta Rhy­mes gör entré. Alla över­glän­ser Lil Wayne, är spor­rade och läg­ger först­klas­siga rader trots de trå­kiga beat­sen, medan Lil Wayne relaxar och litar på att han är en stjärna. Han har glömt att han är en rap­pare och har ald­rig haft mindre pondus.

(Pub­li­ce­rad i Metro 2011-08-30)

Comments are closed.

---

---

03:26

EMI, Betyg 2 av 5
——————–
Föl­jer kon­sum­tions­sam­häl­lets modell

Det här är lju­det av 2000-talets mainstream-r’n’b  blan­dat med 90-talets ostiga euro­di­sko ser­ve­rad med Crazy Frog-tilltugg till Black Eyed Peas som gil­lar det.

House­pro­du­cen­ten och DJ:en David Guetta är numera inte intres­se­rad av konst­när­lig integri­tet eller inno­va­tion. Det är eko­no­misk avkast­ning som är av intresse. Den respekt han har vun­nit inom house­a­re­nan är base­rad på att han tjä­nar stora pengar, vil­ket har skett genom att till­tala mas­san med snabb­kon­su­me­rade ljud.

Guet­tas musik föl­jer såle­des kon­sum­tions­sam­häl­lets modell, pro­duk­ten är okonst­lad och tri­vial för att inte utmana, och stän­digt när­va­rande med ofta efter­kom­mande rele­a­ser. Och det här albu­met kom­mer nå konsumtionsmålet. Det här är ”kee­ping it right”, inte ”kee­ping it real”.

(Pub­li­ce­rad i Metro 2011-08-30)

Comments are closed.

---

---

00:05

Border/EOne Music | Betyg: 2 av 6

—————————————

En ande­fat­tig upplevelse.

Det här är ett sido­pro­jekt, ett stre­e­tal­bum, i vän­tan på upp­föl­ja­ren till 8 Dia­gramssom släpp­tes 2007. På Legen­dary Wea­pons har det Broo­klyn­ba­se­rade soul­ban­det The Reve­le­a­tions fått i upp­drag att skapa klas­siska Wu-beats under över­vak­ning av RZA som inte själv pro­du­ce­rat något spår. Här hörs också många gäst­spel, där­ibland M.O.P, Ter­ma­no­logy och Sean Price.

Resul­ta­tet kunde ha inne­bu­rit en levande och orga­nisk Wu Tang-upplevelse, men det hela blir bara ande­fat­tigt. The Reve­la­tions har uppen­bar­li­gen haft fokus på att det ska låta tidig Wu Tang och velat återge lju­det av bil­ligt ska­pade samp­lingar, bil­liga blås­ljud och sämre tek­nik och verk­tyg att bygga pro­duk­tio­ner med. Men där de kunde ha åstad­kom­mit smut­siga trum­mor och skarpa slingor som i sin enkel­het läm­nar avtryck och gri­per tag i hip­hop­hjär­tan får vi istäl­let pro­duk­tio­ner som är i total avsak­nad av karisma. Det känns som att The Reve­la­tions lider av för­sik­tig­het, eller sak­nar entusiasm.

Raekwon, Met­hod Man, U-God, Ghost­face Kil­lah, RZA och Inspectah Deck låter dock både vitala och kraft­fulla, men leve­re­rar tyvärr ovan­ligt få rader som väc­ker beund­ran. Med andra ord når ingen med­ver­kande på Legen­dary Wea­pons sin fulla potential.

(pub­li­ce­rad i Gaffa mån­dag 29 augusti 2011)

Comments are closed.

---

---