02:20


Väl­kom­men till pre­miä­ren av liveklub­ben Replayed!

Klub­ben drivs av The Sala­zar Brot­hers och ig Ame­tist och kom­mer bjuda på de hetaste nam­nen inom svensk hip­hop ackom­pan­je­rat av stora hus­ban­det The Royal Nel­son Orchestra!

På scen 9 april: Moham­med Ali, Sha­zaam, ADL, Sex­fem­man och Aaron Phiri
DJs: Salla, Masse, Ame­tist och Mackbeats

- Moham­med Ali har rele­a­se­fest och kom­mer för första gången köra låtar från sitt nya album ”Vi” live!
Och så blir det en live­ses­sion med Sha­zaam, ADL, Sex­fem­man och Aaron Phiri som står på sce­nen sam­ti­digt och till­sam­mans kör till klas­siska hip­hop­be­ats spe­lat av ban­det The Royal Nel­son Orchestra! Sjukt bra stäm­ning alltså!

Lör­dag 9 april kl. 22:00 — 03:00
Kolings­borg
Gula Gången, Söder­malm­storg 2
Stock­holm
Entré: 140 kr

Facebook-eventet

0 | Kommentera! | , ,


02:25

Sve­ri­ges största hip­hop­ex­port står redo med full beman­ning. I och med det femte albu­met ”Pro­fes­sio­nal Drea­mers” är den tidi­gare avhop­pade med­lem­men CosM.I.C till­baka. Gaffa träf­far ban­det som berät­tar om nytänd­ning, nyfun­nen effek­ti­vi­tet och beva­rad envis­he­ten. Klicka här för att läsa repor­ta­get (bläddra fram till sid 22–23)

0 | Kommentera! | , , , ,


02:24

Sve­ri­ges största hip­hop­ex­port står redo med full beman­ning. I och med det femte albu­met ”Pro­fes­sio­nal Drea­mers” är den tidi­gare avhop­pade med­lem­men CosM.I.C till­baka. Gaffa träf­far ban­det som berät­tar om nytänd­ning, nyfun­nen effek­ti­vi­tet och beva­rad envis­he­ten. Klicka här för att läsa repor­ta­get (bläddra fram till sid 22–23)

0 | Kommentera! | , , , ,


02:10

Jag har bör­jat som musik­krö­ni­kör i Göte­borgs Pos­ten. Min första krö­nika hand­lar om rela­tio­nen mel­lan ”Hip­hop och barn­kul­tur”. Klicka här för att läsa krö­ni­kan på GPs hem­sida (pub­li­ce­rad i Göte­borgs Pos­ten mars 2011).

0 | Kommentera! | , , , ,


19:44

Alexis Weak har ingen som helst respekt för beatet

Han är fler delar poet än rap­pare. Alexis Weaks stil används idag inte av många inom svensk hip­hop och krä­ver möj­ligt­vis ett eget begrepp, beatpoet.

Alexis Weak har ingen som helst respekt för bea­tet. Fräckt tar han sig fri­he­ter med den, låter inte den ange för­ut­sätt­ning­arna för rim­men och flo­wet, och fly­ter sna­rare runt ovanpå bea­tet än stud­sar på den.

Lika fri som hans rap är hans låttex­ter. De tema­tiska låtarna är fyllda av åter­giv­ningar av var­dags­be­trak­tel­ser och situ­a­tions­be­skriv­ningar som bäst kan lik­nas vid enskilda cel­ler. Det hela känns oöver­lagt och ärligt, och erbju­der många igenkänningsfaktorer.

Det skulle ha kun­nat bli banalt och för lätt­smält, om det inte vore för Alexis Weaks över­ras­kande asso­ci­a­tions­ba­nor. Det, och de dyna­miska lager på lager produktionerna

(Pub­li­ce­rad i Gaffa feb­ru­ari 2011)

Comments are closed.




19:34

 

Lika till­ba­ka­lu­tat och stress­fritt som en vis­telse i Norrlandsfjällen.

Umeås stolt­he­ter och P3 Guld-nominerade Trains­pot­ters bestå­ende av George Kaplan och Rewind släp­per nu sitt debutalbum.

Trains­pot­ters inno­va­tiva och mini­ma­lis­tiska boom-bap är lika till­ba­ka­lu­tat och stress­fritt som en vis­telse i Norr­lands­fjäl­len. Pre­cis som en vand­ring genom det öppna land­ska­pet ger spel­rum till reflek­tio­ner bju­der Dirty Norths luf­tiga pro­duk­tio­ner och starkt melan­ko­liska ton på utrymme för dröm­lika till­stånd. Och beat­sen, de är lika lätta som den friska luf­ten kring det ökända vat­ten­fyllda sten­brot­tet i Brännland.

Trains­pot­ters är backpacker-hiphop a la 2000-tal. Grup­pen lig­ger i fram­kant för den Euro­pe­iska boom-bapens sound­ut­veck­ling och leve­re­rar trend­ska­pande mini­ma­lis­tisk och elektro­nisk boom-bap med myc­ket sväng. Och som en bonus får den svenska musiksce­nen ännu en stjärn­pro­du­cent i Academics.

(Pub­li­ce­rad i Gaffa feb­ru­ari 2011)

Comments are closed.




19:30

Anspråks­lös och okom­pli­ce­rad klubbmusik

Detta är det fjärde albu­met från den svenska 26-åringen som med tidi­gare album haft pla­ce­ringar på både Bill­board­lis­tan och Eng­lands­lis­tan. Sep­tem­ber, som var lite av en dol­dis här hemma i Sve­rige, kan numera räk­nas som en av våra största musikexporter.

Albu­met Love CPR ger oss en led­tråd om var­för. Sep­tem­ber ägnar sig kom­plex­fritt åt hit­ma­kande och albu­met andas stor mål­med­ve­ten­het. Stra­te­gin är att leve­rera okom­pli­ce­rad klubb­mu­sik, radi­o­hits och musik för dig i puber­te­ten. Sep­tem­ber själv andas beslut­sam­het och själv­för­tro­ende via det sätt hon läg­ger ner ansträng­ningar på sången. Hon gör det svårt för sig, utma­nar sin sång­stil och skru­var till den i varje låt. Hon är impo­ne­rande ton­sä­ker, och kom­bi­na­tio­nen av hen­nes tunna, svala röst och opre­ten­tiösa låttex­ter om kär­lek maske­rar ambi­tio­nerna och gör att hel­he­ten upp­levs som anspråks­löst och lätt­smält. Resul­ta­tet blir med all san­no­lik­het en succé hos mas­san även denna gång.

Dock inne­hål­ler den 19-spåriga Love CPR lite väl många spår för ett album vil­ket tyvärr inne­bär en hel del likar­tade låtar.

(Puli­ce­rat i Gaffa feb­ru­ari 2011)

Comments are closed.




19:25

Det sista släp­pet från pro­jek­tet The Stre­ets som nu avslutas

The Stre­ets är Mike Skin­ners pro­jekt och ett av Eng­lands största band som sålt mil­jon­tals album värl­den över. Det femte albu­met ”Com­pu­ters & Blues” kom­mer nio år efter debu­ten och blir enligt upp­gif­ter det abso­lut sista släp­pet från The Stre­ets som nu går i graven.

The Stre­ets har utmärkt sig med ett genom­gå­ende livs­be­ja­kande som sades tan­gera ”van­ligt folks” refe­rens­ra­mar genom att leve­rera arbetarklass-anthems. The Stre­ets behål­ler den kän­ne­teck­nande gles­bygd­sång­es­ten även här, men känns rikt­nings­lös jäm­fört med tidi­gare. Skin­ner är splitt­rad, ver­kar sakna någon­ting att berätta och säger där­för något litet om allt.

De för­säm­rade låttex­terna hand­lar om att bli hög, nutids­re­flek­te­rande om Face­book, och Xbox-beroende. Skin­ners rap är också för­sva­gad. Grän­sen mel­lan en karak­te­ris­tisk finur­lig slä­pig­het, och käns­lan av oen­ga­ge­rad lat­het är hår­fin och Skin­ner uttryc­ker tyvärr det senare. Albu­met blan­dar mini­ma­lis­tisk house, disco och uk-garage med gitar­rif­far och ostiga house-sångrefränger, och det karak­te­ris­tiska hem­ma­pro­du­ce­rade The Streets-soundet låter plöts­ligt själlöst.

The Stre­ets ver­kar trött, vilan som kom­mer kan vara på sin plats.

(Pub­li­ce­rad i Gaffa feb­ru­ari 2011)

Comments are closed.




18:58

Krö­nika pub­li­ce­rad på SVT Debatts hem­sida 18 feb­ru­ari, 2011

De iranska demon­stra­tio­nerna måste vara bland de mest artiga och välupp­fost­rade för­sö­ken till revo­lu­tion vi någon­sin skå­dat. Det är en myc­ket civi­li­se­rad och väl­or­ga­ni­se­rad oppo­si­tions­rö­relse vi har fått se, en rörelse som inte har ropat efter blod­spil­lan utan en som har sökt omvärl­dens uppmärksamhet.

Oppo­si­tions­rö­rel­sens ini­ti­ala paroll och mest använda slag­ord ”Where is my vote” berät­tar en hel del. Ira­niska fol­ket har efter­frå­gat demo­krati, att man använt sig av eng­elska slag­ord är ingen slump. Regim­skif­ten och revo­lu­tio­ner i Iran har ald­rig genom­förts med ira­ni­ers hän­der allena. Det har all­tid skett med hands-on-inblandning av omvärl­den, på både gott och ont. Så även denna gång vän­der sig oppo­si­tio­nen mot omvärl­den med inter­net och soci­ala medier som främsta verk­tyg. Den iranska oppo­si­tions­rö­rel­sen använ­der sig av youtube, twit­ter, face­book och live­blog­gar i större utsträck­ning än någon annan fri­hets­rö­relse i modern tid.

Vilka är de som demon­stre­rar på Irans gator och torg då? De är i majo­ri­tet en yngre gene­ra­tion ira­nier, män och kvin­nor mel­lan 20 – 35 år. De som föd­des runt tiden för den förra revo­lu­tio­nen året 1979 och de som föd­des under årtion­det därpå. Indi­vi­derna består till majo­ri­te­ten av stu­den­ter, aka­de­mi­ker och konst­nä­rer och gör sig mesta­dels syn­lig i stor­stä­derna tillika stu­dent­stä­derna Tehe­ran och Isfa­han tillex­em­pel. Oppo­si­tio­nen är ännu inte orga­ni­se­rad utan består sna­rare av spridda cel­ler som upp­står spon­tant. Och de efter­frå­gar en seku­la­ri­se­rad Iran där mänsk­liga rät­tig­he­ter efter­följs och demo­krati råder. De äger inga vapen och har långt till att spilla and­ras blod för att komma i mål. Jag har bevitt­nat många fil­mer på hur demon­stran­ter räd­dar poli­ser ur folk­mas­sorna, tor­kar svet­ten från deras panna och ger de vat­ten att dricka.

Fighten mel­lan den iranska regi­men och den iranska oppo­si­tio­nen är en dålig match­ning. Dessa stu­den­ter har med en regim att göra som kan lik­nas vid en psykopat. Den iranska regi­men är den regim som just nu tvingar för­äld­rar till dödade demon­stran­ter att betala en så kal­lad patro­ner­sätt­ning som vill­kor för att få hem sina dödade söner och dött­rars krop­par. Patro­ner­sätt­ningen är en avgift som bekos­tar sta­tens utgif­ter för kulor, verk­tyg och löner för polis och Bas­sij­mi­li­sen, samma kulor och milis som tagit livet av deras barn. Regi­men är den som för­bju­der dödade demon­stran­ters famil­jer att hålla begrav­nings– och sor­ge­ce­re­mo­nier. Den är den­samma som i pro­pa­gan­da­syfte utfär­dar fej­kade militär-id-kort till dödade demon­stran­ter för att skapa egna mar­ty­rer, det är samma regim som avlägs­nar lik och svårt ska­dade från sjuk­hu­sen för att hålla anta­let döda nere och sam­ti­digt för­höra de svårt ska­dade under bru­tala for­mer. Ska­dade vars famil­jer blir tra­kas­se­rade, vars dött­rar och söner kid­nap­pas, våld­tas och dödas, och vars krop­par bränns upp och dum­pas i öknen. Den iranska regi­men är samma regim som våren 2009 spru­tade syra på demon­stran­terna från flyg­plan, och på noll­tid flög in pales­tinska sol­da­ter för att slå på fol­ket. Visste du detta?

Den iranska regi­men har, som vil­ken dik­ta­tur som helst, den stat­liga tele­vi­sio­nen som främsta pro­pa­ganda­verk­tyg. När demon­stra­tio­ner pågår visas natur­pro­gram, de beta­lar bybor i kon­tan­ter och trans­por­te­rar de in till stor­stä­derna för att de ska demon­strera mot oppo­si­tio­nen, bygga Potem­kin­ku­lis­ser och maskera verk­lig­he­ten för res­ten av lan­det. Man iscen­sät­ter erkän­nan­den i teve från låt­sas­de­mon­stran­ter som säger att oppo­si­tions­rö­rel­sen egent­li­gen är pla­ne­rad av fien­derna USA och England.

Irans regim är en klas­sisk psy­ko­pat. Alla meto­der är legi­tima och för att bibe­hålla mak­ten och reli­gi­o­nen islam som härs­kande makt­ha­vare i områ­det. Män­ni­sko­liv har inget värde i en psy­ko­pats värld, en psy­ko­pat har inget sam­vete. Just där­för biter hel­ler inte sank­tio­ner och hot från andra sta­ter. Befolk­ningen får gärna svälta, psy­ko­pa­ten bryr sig inte.

Detta sam­ti­digt som omvärl­dens stor­mak­ter just nu är lite rädda för den Iranska regi­men och bekym­rar sig mest över lan­dets kärn­va­pen­pro­gram, inte ens oljan är i fokus längre.

I ett sådant här läge, i en sådan här dålig match­ning, måste man beundra fighterns mod och vilja ännu mer. Jag skulle vilja att du också såg det och ger denna figh­ter som slår från under­läge, och har endast vilja och vision som ben­sin, stöd, upp­märk­sam­het. Jag talar till dig som är redak­tör, debat­tör, jour­na­list, pro­gram­le­dare, blog­gare, twitt­rare och dig som äger ett face­book­konto. Håll inte fightern i skuggan.

0 | Kommentera! | , , , ,


18:53

Klicka här för att läsa min krö­nika på SVT Debatts hemsida.

0 | Kommentera! | , , , ,


Sida 1 av 11

Om Ametist

Ametist är programledare på Sveriges Radio, musikkrönikör i GP, skriver reportage och recenserar åt Metro och musikmagasinet Gaffa, driver liveklubben Replayed och är jurymedlem i P3 Guld kategori Hiphop/Soul/Rnb.

Läs mer om mig här.

Ametists program på SR:
Kärleksattack på svensk hiphop


Senaste inläggen


Senaste kommentarer


Kategorier


Arkiv


Ametists senaste tweet

Nån borde alltid kvalitetskolla nåns disslåt, se att dissarna håller. D borde inte få släppas halvdana disslåtar. #antiklimaxen #självdissen

Följ mig på Twitter