Ametist Azordegan

Zacke

Vi gör så här… klicka här  så berät­tar jag med egen röst på 40 sekun­der vad som hän­der i vec­kans avsnitt av ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hip­hop”.

Ja du hörde… Zacke gjorde sin första radi­o­in­ter­vju hos mig för ett år sedan, nu är det dags igen. Som van­ligt spe­lar jag två oldschool-låtar som jag berät­tar lite era kring, jag kom­mer pre­miärspela helt ny musik, och prata om de senaste hän­del­serna inom musiksvängen.

Musi­ken är såklart 100% svensk, och tem­pot är högt.

Lyssna fre­dag 15 — 17, repris lör­dag 17 — 19 genom 93,8 f (Sthlm) eller genom web­ben: klicka här  och sen på ”Lyssna direkt”.

Fore­ver — Drake ft. Kanye West, Lil’ Wayne & Eminem

Vil­ket tungt beat.

Det finns myc­ket att säga om den här låten, för­u­tom det uppen­bara sagt ovan: vil­ket tungt beat.

Men vänta, måste få fort­sätta kring detta uppen­bara… Bea­tet, som är pro­du­ce­rat av Drakes föl­je­sla­gare Boi-1da, är väl­digt tack­samt att rappa över, lätt att rulla på, tyd­lig och sta­bil. Inger nog inspi­ra­tion. Sam­ti­digt vill man inte ha rak rap över, det blir för strin­gent. Ska det rap­pas ska det nog helst göras med ett flow som inne­bär inno­va­tiva pau­se­ringar och vari­e­rad rim­struk­tur. Ska det ändå tilläm­pas rakare rap vill man höra lyri­ker som Orga­nis­men gå full­kom­ligt bär­sär­kar­gång på den. Respektlöst.

Okej nu kan jag gå vidare. Det som slår mig återi­gen för kanske tret­tionde gången senaste året är att Emi­nem ver­kar vara bättre på att mani­fe­stera sina geni­a­liska rapskills på and­ras spår, än på sin egen senaste platta. Han ver­kar funka bättre under press och under kon­kur­rens från andra MCs. Inget kons­tigt egent­li­gen, det här gäl­ler för de flesta rap­pare som har högt i tak vad gäl­ler kapa­ci­tet. Och Emi­nem är ju batt­le­rap­pare från bör­jan, så den ten­den­sen sit­ter nog i ryggraden.

Kanske kan fler gäst­spel på hans kom­mande skiva vara en god idé. Det skulle vara som att peta ett rap-monster i sidan med en pinne. Den behö­ver uppen­bar­li­gen retas upp.

Över 3000 sid­vis­ningar på två dygn för ned­ladd­nings­saj­ten för Car­litos debut­platta ”Guld­bu­ren”. Det är fan­tas­tisk sta­tistik för det nya stjärn­skot­tet, men kanske inte så ovän­tad ändå. Car­lito är ju sist ut från guld­brun­nen Ayla-kollektivet som gett oss P3 Guld-vinnaren STOR och Gram­mis­no­mi­ne­rade Mani­festvin­na­ren Moham­med Ali.

Säl­lan har jag varit med om att en MC har så myc­ket att berätta. Vissa låtar på plat­tan skulle kunna delas upp och bli till tre. Car­lito gör ned­slag i ota­liga nyhets­hän­del­ser. Han är i Afrika hos Nel­son Men­dela och i sin egen ort. Hos Joachim Pose­ner och Migra­tions­ver­ket.  Han minns Olof Palme men svänger om och utta­lar sig om miss­tan­karna mot Chris­ter Pet­ter­son innan han i andra ande­ta­get påmin­ner om Baby­lon, i det tredje rap­par om mate­ri­a­lis­men, och pas­sar på och upp­ly­ser om fat­tig­do­men. Han slu­tar inte där utan spå­rar upp skat­te­peng­arna, och ifrå­ga­sät­ter män­ni­skans hela fri­het i en modern värld.

Att han är aka­de­mi­ker och har en magis­terex­a­men i Mänsk­liga Rät­tig­he­ter märks inte minst i hans begrepps­an­vänd­ning. Ord som stor­in­du­stri och hege­moni fly­ger obe­svä­rat ur honom.

Det är lite tur att pro­ducn­terna Masse och Mack­Be­ats gett honom pro­duk­tio­ner som föl­jer klas­siska struk­tu­rer för hit­lå­tar. Det lät­tar upp. Ska det vara såhär svår­tug­gat måste det få svänga rejält i tonerna för att kunna sväl­jas. Och det gör det. Plat­tan inne­hål­ler flera radi­o­vän­liga låtar.

Car­lito behö­ver berätta, och han explo­de­rar på plat­tans rader. Det hela hand­lar om att vilja spränga vår befint­liga värld­s­y­stem i bitar med bly, och bygga upp en ny. Visst rider Car­lito på fina Ayla-vågor, men han kla­rar sig utmärkt på egen hand. Jag tror dock inte att han kom­mer vilja vara med på den svenska rapsce­nen spe­ci­ellt länge. Musi­ken är nog bara en tem­po­rär håll­plats. Car­lito har andra kar­riärs­pla­ner. Njut medan det varar.

Hör honom berätta det själv: Till min inter­vju med honom (och foton)!

Min favo­rit­låt på plat­tan: Polis­stat

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Guld­bu­ren

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Lyssna fre­dag 15 – 17, repris lör­dag 17 – 19. 93,8 fm (sthlm) eller via web­ben genom pro­gram­mets hem­sida  (klicka på Lyssna Direkt till höger).

Mofeta & Jerre under sändning

Mofeta & Jerre var fokus­gäs­ter i mitt pro­gram i fre­dags. De körde sin senaste singel live och akus­tiskt, och tes­ta­des på kän­ne­dom om varandra.

Det visade sig ligga myc­ket kär­lek i luf­ten mel­lan dem två och en hel del goda kun­ska­per i varand­ras vanor… exem­pel­vis kom det fram att Jerre vän­tar för länge med att ringa upp tje­jer så de för­svin­ner. Och Mofeta går honom på ner­verna eftersom han har abso­lut noll lokal­sinne. Mofeta äter helst bacon när han är rik­tigt hung­rig och han lägen­het har degra­de­rats från ung­karlslya till här­bärge nu när han skaf­fat flickvän.

De berät­tade en hel del om debut­plat­tan ”Bom­ben” som pre­cis släppts, dess sound, hur de arbe­tat fram den,  och var­för den tagit två år att sätta ihop. Dess­utom fun­de­rade de kring sitt driv och höga ambitionsnivå.

In här för att se fler bil­der och lyssna på deras snack med mig

Och frå­gade sig också om ”de är där nu”…

Led­sen, jag bru­kar inte lägga upp annat här på sidan än det som berör musik. Men den här gången var jag bara tvungen. Jag och min radi­o­kol­lega EyeN´I har skrat­tat oss hesa över denna.

Pro­gram­le­dare för kris­ten TV blir lurad att läsa Fresh Prince–låten.

Jag måste ju visa upp alla roliga bil­der jag sit­ter på. Bil­derna har tagits under och efter sänd­ning­arna under tre års tid och jag kom­mer lägga upp dom här lite då och då.

Den här togs efter inter­vjun med Hoff­maestro & Chraa för två år sedan. Inter­vjun var mog den mest galna och spre­tiga jag nån­sin gjort, men inte för­vän­tar man sig annat från Hoff­maestro. Efter sänd­ningen fick kil­larna syn på klät­ter­ställ­ningen utan­för stu­dion och lyfte upp mig. Jag sa inte emot. De som kän­ner mig vet att det här är pre­cis i min smak.

Ame­tist och Hoff­maestro & Chraa i klätterställning

Alla moderna sam­häl­len består av system. Detta gäl­ler även kul­tu­rella uttrycks­for­mer. System byggs för att beskydda, för­svara och hjäl­per oss hålla ord­ning. Pro­blem upp­står dock när system blir effek­tiva. Ju mer effek­tiva dom blir desto mer för­enklar och styr dom. De styr våra bete­en­den och till slut våra tan­ke­möns­ter. I slutän­dan styr dom till och med våra upp­fatt­ningar om rätt och fel.

Alla borde fråga sig själva vad ens tan­kar och bedöm­ningar grun­dar sig på. Är det dina egna reflek­tio­ner, eller är du påver­kad av syste­met? få tar sig tid och lan­dar i de dag­liga spon­tana bedöm­ning­arna och åsik­terna vi uttryc­ker. Ta dig tid och begrunda dom innan du slänger ur dig dom, ta dig tid.

Ikväll är det Melo­di­festi­va­len på TV, ikväll är Dogge med. Vad du tyc­ker om det kan bero på hur styrd du är av syste­mets regelsystem.

Jag tyc­ker själv det är synd att Dogge inte bidrar till att låta myten kring Latin Kings leva vidare. Sna­rare tvärtom. Men Dogge är en känslo­män­ni­ska som låter käns­lan styra, inte strategin.

Lyssna på när Dogge själv begrun­dar sin med­ver­kan genom att klicka här. Klicka på ljud­fil del 1, och rulla in ca 35 minuter.

Begrunda.

Dogge hos mig i fre­dags, han bjöd på sem­lor och pra­tade av sig.

Lyssna fre­dag 15 – 17, repris lör­dag 17 – 19. 93,8 fm (sthlm) eller via web­ben genom pro­gram­mets hem­sida (klicka på Lyssna Direkt till höger).

Hör du det?

Andreas Grega är orsa­ken. Sång­a­ren som efter live­gi­gen sät­ter sig på scen­kan­ten, tar fram ett drag­spel och spe­lar för de i publi­ken som vill hänga kvar… kil­len som gärna sta­ge­di­vear, innan första låten. Han som efter spel­ningar tar sig ut med ban­det utan­för are­nan och kör akus­tiskt för de som varit för unga för att komma in. Han som sjunger om sitt hjärta som till­gäng­ligt och sår­bart. Han som gärna tar med sig sin katt till fotograferingar.

Andreas har möbelsnic­keri som första yrke, ett uppe­håll han gärna för­svin­ner in i, i slu­tet av dagar med många inter­vjuer och upp­märk­sam­het. Det blir myc­ket av den varan just nu efter hans för­bandsturné med Guldmicken-vinnaren Lars Win­ner­bäck, upp­trä­dande på P3 Guld-galan, sam­ar­be­tet med Tim­buktu, Pro­moe och Supreme, och rele­a­sen av debu­tal­bu­met ”En sak i taget”.

Han berät­tade för mig att möbelsnic­ke­riet till skill­nad från musik­ska­pan­det ger hans kre­a­ti­vi­tet ramar. Träet är levande och anger reg­ler, musi­ken kan han ge sig an häm­nings­löst. Och man får käns­lan att det är så han vill ha det. Gräns­löst och mått­löst. Andreas Grega är en romantiker, en reflek­te­rande out­si­der som vill sluka värl­den och känna alla käns­lor som den erbjuder.

In här och lyssna på min inter­vju med honom (Del 2).

Andreas dröm­mer om att samla in klot­ter från skol­böc­ker och ställa ut dom, upp­de­lad på lek­tio­ner. Und­rar om klott­ret på mat­te­lek­tio­nerna skil­jer sig från svenska­lek­tio­ne­ras klotter?

http://www.andreasgrega.com