Ametist Azordegan

19:41

Vi kan nog vara säkra på att få upp­leva ota­liga rele­a­ser av tidi­gare ohört mate­rial med Michael Jack­son under det kom­mande decen­niet. Skiv­bo­lag och med­ar­be­tare kom­mer i Micha­les från­varo vilja tjäna en hacka på hans namn.

Det senaste är låten ”Anot­her day” som är ett sam­ar­bete mel­lan Michael Jack­son och Lenny Kra­vitz. Låten är skri­ven av dem båda och co-producerad. Strax efter att Michael dog i slu­tet av juni med­de­lade Lenny Kra­vitz till ame­ri­kanska medier att de job­bat till­sam­mans med en låt som ännu inte släppts och beskrev det med: – Den mest fan­tas­tiska upp­le­velse jag haft i stu­dion, enligt tmz.com. ”Anot­her day” kom­mer att släp­pas till våren, men ett kort avsnitt ur låten med dj-drops läckte på nätet i veckan.

Michael Jack­son feat. Lenny Kra­vitz — Anot­her Day (New Song)
Uplo­a­ded by sdgs7o. — Music videos, artist inter­vi­ews, con­certs and more.

Lenny Kra­vitz över­skölj­des snabbt av en stor våg arga mail och brev från Michael-fans som ansåg att Lenny van­hed­rade Michaels goda rykte och pro­fes­sio­na­li­tet genom att läcka en omixad ver­sion av hans musik. Något som säl­lan kunde ske när Michael var i livet. Lenny gick där­med igår ut via en video på sin hem­sida och för­kla­rade att han inte har något med det hela att göra.

Vil­ken snil­le­blixt av Dj:en att lägga sin drop på den snodda låten…

Jag kän­ner mig klu­ven när låtar släpps efter artis­tens bort­gång. Å ena sidan hjäl­per rele­a­ser som denna och den tidi­gare släppta ”This Is It” till att betala av de stora skul­der Michael hade innan han gick bort. Å andra sidan finns det en anled­ning till var­för låtar ald­rig släpps. Artis­ten anser oftast att de inte hål­ler kva­li­tets­mäs­sigt och väl­jer att inte ofent­lig­göra låten. Det är helt enkelt inget artis­ten vill stå för. Med denna låt blir jag dock återi­gen fasci­ne­rad av Michaels sång­ka­pa­ci­tet och fan­tas­tiska röst när han tar i. Men tar jag av mig fan-öronen och sät­ter på mig mer pro­fes­sio­nella sådana hör jag att låten fråga inte alls är en höj­dare, och jag för­står var­för den ald­rig släpptes.

Hursom­helst är den bättre än den lama, mesiga och högst oper­son­liga ”This is it”. Jag trös­tar mig med det.

0 | Kommentera! | Lenny Kravitz, Michael Jackson

---

---

01:00

Janu­ari är här och det är dags att sparka undan mystäc­ket och kasta sig till­baka i ekorr­hjul och våra våra van­liga ruti­ner. Per­son­li­gen ser jag fram emot det, för jag gil­lar när det hän­der saker, för då kän­ner jag att jag lever.

Pro­jek­tet sam­lade in över 5.7 mil­jo­ner kro­nor. Jag skri­ver ”pro­jek­tet” och inte ”vi” för jag anser att det hela är svenska fol­kets verk. 5,7 mil­jo­ner är en fan­tas­tisk summa med tanke på att peng­arna främst kom­mer från rätt små bidrag från enskilda svenska indi­vi­der, rätt unga pri­vat­per­so­ner och inte främst från företag.

Som många andra visste inte vi att det dör ett barn var tret­tionde sekund i Mala­ria som alltså är en fat­tig­doms­sjuk­dom vil­ket inne­bär att vi kanske hade utro­tat och även haft ett vac­cin mot Mala­ria om den varit utspridd i Väst­värl­den. Det hela hand­lar om vad de län­der som har råd pri­o­ri­te­rar… Jag menar, medi­cin som botar en drab­bad per­son kos­tar endast fem kro­nor. Och ett mygg­nät som kan skydda uppe­mot fyra per­so­ner mot mala­ria kos­tar runt fyr­tio kro­nor. När vi lyc­kats för­medla dessa siff­ror var det som att en damm brast. Bidra­gen rul­lade in. Och inne i huset kän­des insam­lingen bit­vis som en folk­rö­relse. Det hand­lade om att göra det själv, att för en stund inte behöva för­lita sig på poli­ti­ker som ska ta beslu­ten om att hjälpa behö­vande, inga avtal som ska skri­vas under av män i kosty­mer… nu tog vi det till­baka, nu gjorde vi det själva. För vi insåg att vi kunde. Och det var magiskt. Och det var där­för vi grät när vi sa våra sista ord i radion.

Jag är en cyni­ker. Jag har inte myc­ket till­tro eller hjärta för poli­ti­ken. Poli­ti­ken svi­ker mig hela tiden, vi har en dålig rela­tion. Mak­t­ord­ningen i värl­den får mig att känna mig makt­lös. Att det gene­rellt är den vita medel­ål­ders man­nens pre­fe­ren­ser och refe­rens­ra­mar som styr vår värld gör mig fru­stre­rad. Att vi män­ni­skor oftast är bric­kor som mani­pu­le­ras och styrs likt mari­o­nett­doc­kor i pro­fi­tens och kapi­ta­lis­mens anda gör mig arg. Att san­ningen ibland mör­kas gör mig sårad. Arbe­tet med Musik­hjäl­pen blev i min värld en liten luft­ficka. För en stund hade vi van­ligt folk mak­ten att för­ändra. Vi tog det till­baka. Jag kom­mer att för­söka ta med mig den här käns­lan i hjär­tat nu. Jag ska för­söka bibe­hålla den glöd som tän­des och som värmde mitt bröst. Jag fick se att män­ni­skor vill göra det bättre för sina med­män­ni­skor. Att du pre­cis som jag bryr dig.

Och du, efter att pro­gram­met har sänts i radio och web-TV dyg­net runt, TV nit­ton tim­mar om dyg­net har unga män­ni­skor lyc­kats bevisa att de visst vill ha pro­gram som enga­ge­rar och utma­nar. Att vi inte alls bara vill under­hål­las med för­strö­else a la Anna Anka. Unga män­ni­skors vilja, intel­li­gens och enga­ge­mang kan vara underskattat.

(Klicka för för­sto­ring, är bil­den för stor kan grabba den och ”dra” den uppåt)

9 | Kommentera! | Ametist, Christer, malaria, Musikhjälpen, Timbuktu

---

---

00:41

Innan jag kör på med att musik­blogga här på sidan läg­ger jag upp mina favo­rit­klipp från musik­hjäl­pen här som du kan titta på.

Det första klip­pet är när vi avslu­tat upp­dra­get att samla in pengar i kam­pen mot mala­ria. Fil­men visar sista minu­ter i huset bakom mik­ro­fo­nerna och våra första utan­för i det fria. Vi grät nog cirka fem gånger på mindre än två timmar.

Jag och Jason bör­jade använda begrep­pet ”Bob Hans­son i mitt hjärta” efter att för­fat­ta­ren, poe­ten och kär­le­kens kri­gare Bob Hans­son kom förbi oss i stu­dion och läste upp en dikt han skri­vit. Dik­ten var spe­ci­al­skri­ven till en lyss­nare som ”köpt den” och gett peng­arna till vår sak. Dik­ten berörde, moti­ve­rade svenska fol­ket, gjorde oss ödmjuka inför livet, och fick mig att gråta.

En annan favo­rit var när min vän Musse Has­sel­vall och Usama Aziz kom förbi, bidrog till insam­lingen genom att auk­tio­nera ut brott­ning med Musse och pas­sade på och brot­tade ner oss. Usama skrev sedan på sin blogg att jag gett dom mest mot­sånd. Ha!

(Du hit­tar fler av mina favo­rit­klipp från Musik­hjäl­pen på min Youtu­be­ka­nal: http://www.youtube.com/Loveassault)

1 | Kommentera! | Ametist, Bob Hansson, Christer, malaria, Musikhjälpen, Musse Hasselvall, Timbuktu, Usama Aziz

---

---