Ametist Azordegan

I fre­dags var det dags för Mani­fest­ga­lan 2010. Mani­fest är ett musik­pris som går till obe­ro­ende skiv­bo­lag, till skill­nad från Gram­mis som inklu­de­rar de som lig­ger på Major-bolag.

Idéen med Mani­fest är att berika svensk musik­liv och lyfta fram även de mindre eta­ble­rade inom varj gen­rer. Det man kan applå­dera Mani­fest för är att de låter kate­go­rin hip­hop stå för sig själv. Och pri­set för ”Bästa text­för­fat­tare” gick till ingen mindre än Ken Ring, som även vann 20.000 kro­nor i vinst­pengar. Kul att Ken Ring upp­märk­sam­mas på detta vis, grat­tis Ken. Och det är såklart lite bisarrt också eftersom han på grund av just sina låttex­ter varit i blåsvä­der och under medias förstoringsglas.

De fyra fina­lis­terna i gen­ren hip­hop var Orga­nis­men, STOR, Pro­moe och Moham­med Ali. Och jag fick dela ut priset.

Lyssna fre­dag 15 — 17, repris lör­dag 17 — 19. Genom 93,8 fm (Sthlm) eller genom web­ben (klicka på ”Lyssna direkt”):

Till ”En kär­lek­s­at­tack på svensk hiphop”

På hem­si­dan kan du också lyssna i efter­hand om du mis­sat sändningarna!

P3 Guld pre­sen­te­rar gen­ren Hiphop

”Knack knack”. Jag söker alla galor därute.

Vad sägs om att nästa år inte dra en linje i san­den mel­lan er och en av våra kom­mer­si­ellt mest fram­gång­rika gen­rer i västvärlden?

Vad sägs om att erkänna det som erkän­nas bör, vad sägs om att inte fram­ställa dig själv som totalt främ­mande för ett av ung­do­mens största kulturyttringar?

Vad sa du? Ja, jag vet att hip­ho­pen har i sär­klass tyd­liga uttryck och manér. Men vad sägs om att  accep­tera detta väsen som fak­tist levt i cirka tret­tio år? och låta denna slippa känna sig som en gäst i ditt hus? och låta dig fram­stå som en värd, med bättre vetande?

Och ja, hip­hop må vara en genre med mindre antal anhäng­are än rock i Sve­rige. Men, vad sägs om att inse att det finns en värld utan­för det här lan­dets grän­ser? vad sägs om att till synes vilja ta del av den världen?

Vad sägs om att ge lite respekt till det uttryck som en gång lät utan­för­ska­pet höras.

Vad sägs om att sluta håna, och tänka att det kanske till och med kan göra ont. Vad sägs om att tänka på att du hånar en och annans pojkrums­dröm­mar, och en och annans ”faders-substitut och skola” som ADL en gång beskrev hip­ho­pen för mig.

Vad sägs om att inte bygga en skil­je­vägg mel­lan er och en av vår tids mest luk­ra­tiva kul­tu­rella uttrycksformer.

”Knack, knack” alla galor där­ute, öppna och låt oss kliva in i 2000-talet.

En av mina favorit-djs heter Rodde aka DJ Siesta, även del i Fjärde Värl­den, en grupp som just nu lig­ger vilande.

Siesta spe­lar sof­tare oldschool-tunes helt per­fekt. Jag frå­gade, och han ställde upp som DJ när jag firade min 29-årsdag… till gäs­ter­nas lycka. Jag bad honom göra en play­list på Spo­tify. Resul­ta­tet blev en förspels-playlist, med 7,3 tim­mars för­spel. Jag tror mid­da­gen och kon­ver­sa­tio­nen ingår däri. Kanske städ­ningen hemma innan hon kom­mer också. Och sista minuten-springet efter det du glömde köpa till mat­lag­ningen. Och ja, det blir fusk, en liten gen­väg för alla er andra shon­nar. Men vad fan, låt kär­le­ken spri­das. Inget fel i det.

DJ Siesta

Var­så­god, här är: Fore­play — med Rodzilla

Siesta kan upp­le­vas live denna tors­dag. Då ska han leve­rera en val­be­hövd dos av hur hip­hop och R&B lät i slu­tet av 90-talet, till minne av den tidens häng på kul­tur­ar­vet Röda Rum­met. Det hän­der på tors­dag 28 janu­ari, kl. 21:00 — 01:00 på Rei­sen (Skepps­bron 12, Gamla Stan). Men då kom­mer det dock låta mera såhär ur hög­ta­larna: Röda Rum­met

Ps. jag frå­gade DJ Viet-Naam om han ville ge mig sin förspels-playlist. Han sa att den lis­tan för honom är tom.

En eloge till min gode vän musik­jour­na­lis­ten Per Sinding-Larsen, man­nen bakom blog­gen PSL som ska­pat detta. STOR och Mando Diao i sym­foni.

Det här var ovän­tat mäk­tigt, och vac­kert. Och fyfa­sen vil­ken timing STOR uppvisar.

Jag upp­ma­nar The Sala­zar Brot­hers att bums pro­du­cera denna akus­tiska ver­sion på ”Lilla Shorty” för radio. Allt annat är en synd.

Ja, det hela är helt sant. Han sover sådär. Och han är väl­digt svår att väcka. Nu får hela värl­den veta.

Det fort­satte…

Det pågår en debatt just nu angå­ende P3 Guld-galan. Jour­na­lis­ter och bransch­folk gick dagen efter galan ut och kri­ti­se­rade eve­ne­manget, de tyckte galan var grab­big, och ifrå­ga­satte huruvida Sve­ri­ges Radio dis­kri­mi­ne­rar kvin­norna inom musiken.

Jag pra­tade med redak­tö­ren på Debatt (där dis­kus­sio­nen skulle pågå på SVT) om det här. Det här är näm­li­gen en fråga som jag är väl­digt bekant med eftersom gen­ren hip­hop är extra vansk­lig vad gäl­ler någon form av köns­ba­lans. Hip­ho­pen kan jämte metall vara de gen­rer med minst antal aktiva kvinn­liga artis­ter (nu kanske jag glöm­mer bort andra gen­rer med lik­nande uppdelning).

I och med att jag gör ett hiphop-program får jag med jämna mel­lan­rum frå­gor kring var­för det inte är fler tje­jer på spel­lis­tan och i inter­vju, och huruvida jag tar mitt ansvar för att repre­sen­tera kvinnorna.

Jag är helt emot någon form av kvo­te­ring inom musi­ken. Musik och artis­ter ska bedö­mas och bere­das plats enbart efter kva­lité, talang och poten­tial. Allt annat vore fel. Jag har svårt att tänka mig att kvinn­liga konst­nä­rer (vil­ket musi­ker är) vill få utrymme och erkän­nande base­rat på huruvida dom har en snopp eller snippa. Det utrym­met är inte värt ett skit, och inte ett erkän­nande om du frå­gar mig.

Där­e­mot, är det varje musik­jour­na­lists, redak­törs och pro­du­cents klara upp­gift och ansvar att anstränga sig för att upp­märk­samma de kvinn­liga artis­terna. Min erfa­ren­het säger mig att tje­jer gene­rellt är lite sämre än kil­larna på att skrika, göra väsen av sig och for­cera för att upp­märk­sam­mas. Tje­jer är gene­rellt sämre på att ta för sig. Punkt. Vad det beror på är en annan dis­kus­sion och det kanske en soci­o­log ska besvara, och kanske behö­ver vi inte lägga energi på det här och nu. Istäl­let ska musik­jour­na­lis­ter se till att ta ansvar och lägga extra energi på att djup­dyka i våra respek­tive fokus­gen­rer och lyssna noga efter tje­jerna. Det här gäl­ler spe­ci­ellt man­liga jour­na­lis­ter och redak­tö­rer. Av ren vana ser män hellre till andra män. Men, även kvin­nor ser lät­tare till män. Det har hänt att jag själv måste påminna mig om att leta ett extra varv efter tje­jerna när jag letar musik och gäs­ter till mitt program.

För dom finns där om man letar. Men man måste ut på nätet och gå på spel­ningar och ibland till och med be tje­jerna skicka in sin musik. Jag får ofta halv­fär­diga låtar inskic­kat till mig av grab­barna med med­de­lan­den som lyder ”låten är inte klar, men tänkte att du kan få höra”, medan jag ofta kom­mer på tje­jer med helt fär­diga mast­rade låtar som de inte velat skicka in. Vi tje­jer ver­kar ställa högre krav på oss själva.

För att återgå till årets P3 Guld-gala. Jag har spe­ci­al­kun­skap i gen­ren svensk hiphop/soul… jag kan utan tve­kan säga att jag är en av dom väl­digt få i Sve­rige som har bäst koll på denna arena. Det fanns ingen kvinn­lig artist inom denna genre som släppt musik inom nomi­ne­rings­pe­ri­o­den med kva­lité och utveck­ling som kunde ha nomi­ne­rats till årets P3 Guld. Vad gäl­ler de res­te­rande gen­rerna är det upp till respek­tive jury att rann­saka sig själva.

Mina damer och her­rar, Pet­ter visar hur du lad­dar ner hans senaste låt ”Fast för evigt” på Itu­nes. Vi får också veta att han nu gått all in med olika blogg­verk­tyg, är med i Swe­dish Twit­ter Mafia och ber om ”5 sekun­ders Twitter-paus”. Jag har här­med mött min överman.

På noll­tid kryl­lar Twit­ter nu av fra­sen ”5 sekun­ders Twitter-paus”. Jag har sagt det tre gånger redan. En ny klas­si­ker har fötts.

Klip­pet är från Pet­ters blogg.

Foto: Bingo Rimér

”Vart fan tog hip­hop­snub­barna i huv­tröja vägen?” - Cleo.

Cleo — Unu­sual Cre­a­tes Confusion

En av våra få kvinn­liga rap­pare släp­per sin senaste singel ”Unu­sual Cre­a­tes Con­fu­sion” via min hem­sida. Cleo, som är nybli­ven mamma, är orädd i sin fram­to­ning och det sätt hon rela­te­rar till rap. Hon är en duk­tig rap­pare som ofta och utan betänk­lig­he­ter tar ut sväng­arna, ger sig ut på rövar­stråk och tram­par okänd mark. Det är ofta expe­ri­men­tellt, och det loc­kar lyss­nare från olika genrer.

Men vad sägs om att låta Cleo själv beskriva låten:

- ”Unu­sual Cre­a­tes Con­fu­sion hand­lar om hur det annorlunda gör oss obe­kväma. Vi vill passa in, pla­cera i fack och följa nor­mer. När det inte fun­kar vet vi plöts­ligt inte hur vi ska han­tera situ­a­tio­ner. En höggra­vid kvinna som rap­par i en hip­hop video… kan vi få ett bättre exem­pel. Vart fan tog hip­hop­snub­barna i huv­tröja vägen?”

Ladda ner låten här!

Unu­sual Cre­a­tes Con­fu­sion är pro­du­ce­rad av Liah Pro­duc­tions från Jön­kö­ping släpps via Swing­kids och kom­mer fin­nas med på hen­nes första solo­al­bum som vän­tas släp­pas i sommar.

www.myspace.com/cleomusic
www.cleomusic.se

Pro­gram­l­da­ren Timo Räi­si­nen och Lilla Al Fadji som ger press­kon­fe­rens inför P3 Guld

Det här är året då P3 Guld kli­ver upp på seg­rar­pal­len som lan­dets mest popu­lära musikpris.

Dess ”kon­kur­rent” Gram­mis år efter år sakta med säkert tap­pat i pon­dus och hype, trots att det är ett inter­na­tio­nellt pre­stige­fyllt pris. Gram­mis ver­kar inte locka mark­na­dens köp­kraf­tiga mål­grupp, den yngre gene­ra­tio­nen mel­lan 16 — 25 och pri­set känns i jäm­fö­relse med P3 Guld mos­sig och betung­ande på något sätt. Lite för myc­ket Riks Fm, Gert Fyl­king och Adam Alsing.

Min giss­ning är att Gram­mis­ga­lan föll på tv-sändningarna. Pro­duk­tio­nerna och valet av inslag och pre­sen­ta­tö­rer har år efter år gett intryck av ett eve­ne­mang med dålig koll på nutida anda och de pro­fi­ler som är heta just nu. En smått eli­tis­tisk känsla och för högt satta rib­bor som till slut snop­pade av mas­san. Tyvärr ver­kar mas­san inte sakna even­tet, det var länge sen de i sitt pri­vata liv refe­re­rade till en artist med ”hon som vann Gram­mis”. Gram­mis blev ett branschens-pris.

P3 Guld känns mer ”här och nu” och ett fol­kets pris. Den väl­pla­ne­rade galan var tajt i vänd­ning­arna mel­lan live­ak­ter, unga och bit­vis mindre kända pris­ut­de­lare och en entu­si­as­me­rande pro­gram­le­dare. Fram­förallt gjorde sig galan väl­digt bra i TV. Jag blev impo­ne­rad av dess mini­ma­lis­tiska men effekt­fulla back­drops, led­skär­mar och scenografi.

På P3 Guld-galan satt jag mitte­mel­lan Lilla Al Fadji och Tim­buktu. Lil­lan sa i egen­skap av Fille flera gånger att galan var impo­ne­rande och att den hade fått ett lyft, och Tim­buktu sa att galans pris ”Guld­mic­ken” enligt honom är Sve­ri­ges finaste musikpris.

Se där…