Ametist Azordegan

Jag såg en vide­oin­ter­vju med Akon där han pra­tar om hur det var att pro­du­cera åt Michael. Akon är fru­stre­rad och berät­tar att det var omöj­ligt att göra Michael nöjd, att han stän­digt ville göra om. Michael sa stän­digt ”om vi kan skapa det här, så kan vi skapa något ännu bättre”. Akon berät­tar att han i sitt hjärta visste att vissa av pro­duk­tio­nerna var smash-hits och beskri­ver det hela som en krys­tad och oänd­lig pro­cess. Akon är nog när allt kom­mer omkring under Michaels nivå och deras sam­ar­bete grun­dade sig av allt att döma mer på vän­skap än något annat. Sam­ti­digt kan man för­stå att per­fek­tio­nis­ten Michael  led av tryc­kande pre­sta­tions­ång­est som så många andra stora kre­a­tö­rer. Akon säger i inter­vjun att om sam­ar­be­tet hade fått fort­sätta hade han på nåot sätt nog fått tvinga Michael nöja sig och ge ut plat­tan själv, annars hade den nog ald­rig kom­mit ut.

Pre­cis så var det med Micha­les platta ”Invin­cible” (2001). Utgiv­ningen fick tvingas fram av Epic Records eftersom Michael låg och tryckte på låtarna som han ald­rig kände sig nöjd med. Till slut tving­ade bola­get fram ett gäng låtar som skulle ingå i albu­met och den blev i det stora hela hyl­lad av pro­du­cen­ter värl­den över för de kom­pe­tenta arrange­mangen. Men fans, radio och DJs hit­tade endast någon enstaka låt att älska. Och Michael själv var ald­rig så för­tjust i albu­met, den dög inte.

Jag minns hur Pha­rell Wil­li­ams under slu­tet av 90-talet i olika tv– och inter­vju­sam­man­hang titt som tätt drop­pade att det är hans dröm att pro­du­cera åt Michael Jack­son. Inter­vju­erna och fram­trä­dan­dena hade egent­li­gen annan fokus men Pha­rell lyc­ka­des ändå stän­digt klämma in det. Jag minns spe­ci­ellt en viss MTV-intervju då han rik­tade sig direkt till Michael.

Tiden därpå lang­ade Pha­rell mass­vis med beats till honom… alla blev nekade av Michael som inte att de höll måt­tet. Vissa menar att det var det största miss­ta­get Michael gjort i sin moderna kar­riär. Och visst kan det vara så. Pha­rell lade nya trum­mor på vissa låtar och de byggde istäl­let kar­riär åt Brit­ney, Jus­tin Tim­berlake (näs­tan hela debu­tal­bu­met ”Justi­fied” består av låtar som Michael ratade) och Usher. De två sist­nämnda har ju utta­lat för­sökt efter­likna Michaels stil, så vänd­ningen var nog mer än väl­kom­men för dom.

Första gången jag hörde de här låtarna miss­tänkte jag att just dessa var tänkta åt Michael. Och det visade sig senare vara pre­cis så. Har du vana Michael-öron kan du nog höra det du med. Här är några Michael-left overs:

Usher — You Dont Have To Call

Brit­ney Spe­ars — Boys

Jus­tin Tim­berlake — Like I Love You

Andra Michael-left overs:

Usher – 8721 (2001);  U Don’t Have To Call,  I Don’t Know
Jus­tin Tim­berlake – Justi­fied (2002); Seno­rita, Take It From Here, Let’s Take A Ride, Last Night, Not­hin’ Else, What’s A Guy Gotta Do

I fre­da­gens Kär­lek­s­at­tack på svensk hiphop:

Klicka här för att lyssna på det som sades. Häng med i den svenska hiphopen.

Jag spe­lade en helt ny remake av Pato Poohs låt ”Follow Me” och Rigos låt ”Kill Our Vibe”. En mashup som Rigo mai­lade mig mitt i nat­ten för två dagar sedan. Vi pra­tade även om en ny vänd­ning inom hip­ho­pen, att högerex­trema bör­jat sprida sitt bud­skap genom att göra hip­hop­mu­sik.

Och den stora snacki­sen var artis­ten MOFOs utveck­ling. MOFO som ville vara den svenska hip­ho­pens PR-kung. Du minns väl att han bl.a utlyste en täv­ling där den som ska­pade den största MOFO-facebookgruppen vann 300.000 kr. Och sedan fron­tade en utlott­ning av en natt med en tjej på en kryss­ning. Det var inte hans ini­ti­a­tiv men kryss­nings­bo­la­get gick taket, jag skrev ett upp­märk­sam­mat blog­gin­lägg och där­ef­ter har det varit rätt tyst kring MOFO tills han i okt släppte ”The Per­sian Gold EP”. EP:n släpp­tes på youtube och någon enstaka låt finns för ned­ladd­ning om man letar hårt. Annars har EP:n mark­nads­förts rätt anspråks­löst med utskick på mailing­lis­tor. Det är något spän­nande som hän­der med MOFO… Han har ju även ett nytt sound, mer klas­siska hiphopproduktioner.

Dess­utom blev det rik­tigt tung musik med Gue­rilla War Tactics som jag tror på… mer om dom sen.

I fre­dags var Rigo, eller för många fort­fa­rande Rodde från Infi­nite Mass, fokus­gäst i Kärleksattacken.

Det som fasci­ne­rar med rap­pa­ren och talang­fulle sång­a­ren Rodde är för­u­tom hans fan­tas­tiska taj­ming, hans bredd och häm­nings­lösa för­hål­lande till ska­pan­det. Rodde som var bland de få i lan­det som gjorde west coast-hiphop har nu den aktu­ella plat­tan Bad Man ute som inne­hål­ler influ­en­ser från södra USAs (senare kal­lad) rhythm and blues från 1950– och 60-talet. Det som del­vis är röt­terna till rock and roll. Plat­tan inne­hål­ler en myc­ket bra cover på 1957-års hit Lucille med Little Richards. Här får du en bakom-kulisserna glimt från sänd­ningen när vi spe­lade låten.

Klicka här för att se bil­der från vårt möte och lyssna på när Rigo pra­tar med mig.

Låten är inspe­lad i tur­né­buss, och i brist på mik­ro­fon med Rigo sjung­an­des i hör­lu­rarna (inkopp­lade där mik­ro­fo­nen ska vara ), därav den schyssta effek­ten… Lyssna här:

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Ett minne jag har från Rodde är när han spon­tant dök upp i min stu­dio i säll­skap med Tito under sänd­ning och skulle köra en låt från plat­tan live. Stu­dion var pac­kad med ca 25 styc­ken rätt unga svenska rap­pare som med­ver­kat i täv­lingen The MC under säsongen. De var nu där för att göra sina slut­plä­de­ringar inför omröst­ningen. Medan rap­parna i klas­sisk hiphop-stil såg rätt hårda ut kom hiphop-veteranen Rodde in, ställde sig vid mic­ken och drog oge­ne­rat av skön­sång. Rap­parna som för­mod­li­gen vuxit upp med Rodde och Infi­nite Mass och fort­fa­rande har honom som före­bild visste inte rik­tigt hur de skulle han­tera det hela… det var som att flera av de tänkte: oj, så man FÅR göra såhär också som rappare?

Rodde är ett exem­pel på när ska­pan­det inte begrän­sas av kon­stru­e­rade reg­ler inom kul­tu­rella uttrycks­for­mer. Viva!

… måste vara 50 Cent. I Sve­rige är vi inte så himla roade av beefs men i USA är den en hel branch. Det finns tid­ningar, webb-tv, tv-program och radio-program bara tilläg­nade beefs inom hip­ho­pen. Själv är jag inte all­tid så värst road, men jag måste erkänna att jag föl­jer Joe Bud­den på Twit­ter (mouse­bud­den, på feed här på sidan) bara för att bevittna hans bra­va­der. Joe Bud­den är näm­li­gen en rik­tig drama-queen och spot­tar stän­digt hat omkring sig, eller så för­sö­ker han hålla liv i sitt namn genom att beefa. Ja han har ju inte myc­ket musik att komma med numera. Och så har vi 50-cent. Som gjort sak av att beefa och som rätt länge har haft en beef med Rick Ross, eller ska vi säga en mang­ling av Rick Ross. 50 vann näm­li­gen för länge sen egent­li­gen, men han fort­sät­ter, och fortsätter.

I feb­ru­ari slängde han ut den här videon där Tia som är Rick Ross baby-moma får berätta hur dålig far och snål make Ricky varit… 50 avls­u­tar fil­men med att ta ut Tia på en shop­pingrunda på 5th-avenue och visa upp ett foto på Rickys mor och säga att hon ser ut som The Nutty Professor.

Kanske får det hela nu ett slut dock… för nu har nog 50 satt dol­ken i hjär­tat på Rick Ross. Han har fotat sig med en naken Tia till tid­ningen Smooths omslag. Kul för Smooth och rik­tigt ener­ve­rade och job­bigt för Ricky, eller så får han kanske cred och grabb­po­äng eftersom hon är het? vem vet. Men du för­står väl nu var­för 50 måste vara ”the dir­ti­est player in the game”.

Klicka för förstoring

När det hela kom­mer till sin spets är beefs inte bättre än dokuså­pan. Men den kan vara pre­cis lika underhållande.

Ett av lan­dets främsta musik­jour­na­lis­ter Per Sinding-Larsen har upp­märk­sam­mat rap­pa­ren Tjack Tji­rack, eller Simon Bil­bomb som han också kal­lar sig.

Simon Bil­bomb, som van­ligt­vis dis­kar på stäl­let PSL höll sin Tok Disco-fest på, hade i ett infall tagit av sig disk­hands­karna, grep­pat mic­ken och rivit av. Helt rätt såklart… och visst är det här­ligt med hip­hop och rappare?

Klicka här för att se vad PSL skrivit!

Efter tre år i etern är det dags för ”Kär­lek­s­at­tac­ken” att evol­vera. Pro­gram­mets hem­sida är fort­fa­rande det pro­gram som har flest besök på Met­ro­pols webb , men! man måste ju röra om ibland så det blir roligt.

Från och med den här fre­da­gen för­vand­lar vi pro­gram­mets första timme till en smält­de­gel för svensk hiphop.

Pro­gram­mets första timme kom­mer befinna sig här och nu. Du får de senaste nyhe­terna och heta dis­kus­sio­ner kring det som hän­der inom hip­ho­pen med intres­santa pro­fi­ler i stu­dion. Jag spe­lar rykande färsk musik och bju­der på överraskningar.

Vi ska­par snacki­sarna. Pro­gram­met blir ditt hip­hop­fo­rum i radio.

Såklart gör vi undan­tag då och då och nör­dar loss i nostalgi och smala ämnen som vi gjort hit­tills. Och pro­gram­mets andra timme rör vi inte. Lyssna fre­da­gar 15 — 17, repris lör­da­gar 17 — 19. Länk till pro­gram­met i högerspalten.

Ken Ring och C.R.A.C.K United

Ken Ring flyt­tade ju till Kenya för en månad sen för att ta det lilla lugna med famil­jen. Senaste nytt är att han har rekry­te­rat fot­boll­sta­langer och star­tat ett fot­bollslag som han a la Ken Ring-stil har döpt till: K.R.A.C.K UNITED.

Han med­de­lar att: […] Kil­larna jag rekry­te­rat ar rik­tigt bra talanger. Dom ar dedi­ke­rade och vill verk­li­gen na nagon­stans med detta lag. Jag lag­ger myc­ket energi pa mitt lag och hur jag ska struk­tu­rera upp dom. Nu mar­ker jag att jag har star­tat nagot som verk­li­gen kan bli natt i fram­ti­den. Jag tror pa dom och efter att ha sett dom forsta tre mat­cherna sa tror jag att detta kan bli natt. […] Kil­larna har knappt kla­der fan. Om nagon vill hjalpa mig med detta lag sa lovar jag att jag skic­kar till­baka bil­der etc och upp­da­te­ringar om laget. Jag vill inte ha era pengar!! Men jag beho­ver dessa saker:
– Fot­bolls skor stor­lek 7–9. (40–44). Det finns bil­liga skor pa adi­das out­let i ham­marby sjostad. Man kan hitta dar for 140–180 kr styck.
– Fot­bolls strum­por.
– Koner.
– Linne sa man kan dela upp lagen, typ orange eller natt.
– Ben­skydd.

Om ni vill hjalpa och forandra en liten del av detta annars sa fat­tiga land sa har ni eran chans nu. Jag tog med mig massa gre­jer men det rackte unge­far till 35% av laget. Ni kan skicka gre­jerna direkt till mig pa denna dress:

Ken Ring
P.O Box 1664
Ukunda
Kenya

Jag upp­skat­tar allt ni skic­kar, till och med en liten vis­sel­pipa for tra­na­ren.…. Hehehe. Vi spe­lar varan forsta stora match nasta son­dag den 15e Novem­ber. Vi moter da det basta laget i hela Kenya. Det ar Mohammud Abbas Och Moham­med Kheri eget lag som dom pre­cis har star­tat. Googla deras namn och se sjalva. Tack och maila mig pa kenringbb@gmail.com om ni skic­kar natt sa ser jag till att skicka till­baka lite foton etc fran deras utveck­ling har nere.

Peace Ken Ring

Mitt i nat­ten pos­tar Mange Sch­midt ut denna. 2009 års ver­sion av hiten Glas­sigt i sam­ar­bete med Tho­mas Rusiak.

Ska man tro den tolk­ningen av 2009 är året ifråga påtänd och kåt, du är under stroboskop-pump och det är porr och ”smack my bitch up-prodigy-anda” i luften. Året avslu­tas med råhångel i baren och utsme­tad läpp­stift i ansiktet.

Glas­sigt 2009 — Mange Sch­midt & Tho­mas Rusiak  

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Ladda ner den här: http://www.mediafire.com/download.php?ti0yrm2z4d4

Under MMA-galan i Stock­holm igår kväll rul­lade kam­panj­fil­men för mänsk­liga rät­tig­he­ter i Iran jag gjorde med hjälp av en del vän­ner i som­ras. I fil­men med­ver­kar en del svenska hiphop-artister som ställde upp för saken och den rul­lade flera gånger igår kväll.

Jag vill tacka Supe­rior Chal­lenge för att ha berett plats åt saken under sin fan­tas­tiska gala som bara fort­sät­ter växa och för­gylla. Vill tipsa dig som ännu inte gått på galan att se till att göra det nästa år. Min egna bak­grund i saken är att jag trä­nat ett antal år och var skri­bent och redak­tions­chef i kamp­sports­ma­ga­si­net Fight­life Magazine tidigare.

Här är fil­men i sin hel­het.

Och en arti­kel i Afton­bla­det om fil­men. Och en i nyheter24.

Som slut­ord vill jag säga att en av mina önsk­ningar är att få upp­leva mer medie­be­vak­ning på kamp­sport, och att rap­por­te­ringen behand­lar spor­ten som just sport, med fokus på tek­ni­ker, stra­tegi, fys och spor­tens histo­ria. Den svenska sport­jour­na­li­sti­ken lig­ger i lä med sin kon­ser­va­tiva syn på spor­ten, och gör att kamp­sor­ten på sätt och vis befin­ner sig i ett utanförskap.