Ametist Azordegan

Rap­parna Stor (Citys Gon­nabe 2009), Moham­med Ali (med det hyl­lade debu­tal­bu­met), Car­lito (nya stjärn­skot­tet från kol­lek­ti­vet Ayla) och pro­du­cen­ten Mack Beats skic­kar den här Halloween-hälsningen… det gläd­jer mig att våra svenska hiphop-stärnor har själv­di­stans och tar sig tid att leka lite. Happy Halloween!

Idag har fil­men ”This is it” med Michael Jack­son pre­miär. Jag har lyc­kats köpa bil­jet­ter och kom­mer gå och se den. Jag pub­li­ce­rade en debattar­ti­kel i Vec­ko­re­vyn idag om fil­mens vara eller icke vara. Vad tyc­ker du?

(Klicka för för­sto­ring, och flytta runt tex­ten med muspekaren)

Jag, Tim­buktu, och Chris­ter Lund­berg är de tre pro­gram­le­dare kom­mer att stängas in i en glas­bur på Ave­nyn i Göte­borg och sända direkt, dyg­net runt, både i Sve­ri­ges Radio och SVT. Pro­gram­met heter Musik­hjäl­pen och är ett insam­lingse­ve­ne­mang för att mot­verka sprid­ningen av Mala­ria. Musik­hjäl­pen 2009 blir en vecka fylld av musik, enga­ge­mang, under­håll­ning och all­var. Förra året sam­la­des mer än tre mil­jo­ner kro­nor in till för­mån för flyk­tingar runt om i värl­den. Vi kom­mer vara instängda utan mat i en vecka, och sova i vånings­sängar… jag har ingen aning om hur det kom­mer att gå! vi är så olika, och nu ska vi BO ihop… men jag är glad över att vara del i et så roligt och väl­gö­rande pro­jekt, med så sköna män­ni­skor. Och den som kän­ner mig vet att jag är en suc­ker för fart, det ovän­tade och spon­tana… och det kom­mer bli myc­ket sånt i programmet.

Såhär kan du se följa programmet:

Mån­dag 14 dec – sön­dag 20 dec
SVT2, live 00.00 — 17.30
Utvalda god­bi­tar från dagen: SVT2 22.30 — 23.00
I P3 dyg­net runt
Dyg­net runt, live-video: www.musikhjalpen.se

Var­för Mala­ria? Varje år drab­bas mel­lan 300 och 500 mil­jo­ner män­ni­skor av mala­ria varav näs­tan 90 pro­cent söder om Sahara i Afrika. Unge­fär 3000 barn dör per dag av mala­ria, alltså ett var 30 sekund! All musik som spe­las under vec­kan önskas av lyss­narna, och varje låtönsk­ning kos­tar 50 kr. Peng­arna går till mygg­nät och före­byg­gande medi­cin. Förra året sän­des kam­pan­jen från Malmö, och då sam­la­des drygt tre mil­jo­ner kro­nor. Mygg­nät är ett effek­tivt sätt att skydda sig från myg­gorna som bär para­si­ten. Nät behand­lade med insekts­me­del kan minska över­fö­ringen av sjuk­do­men med 90 procent.

En del artik­lar om det hela:

http://www.gp.se/kulturnoje/1.232914-timbuktu-leder-musikhjalpen-
http://www.sr.se/stockholm/nyheter/artikel.asp?artikel=3196088
http://www.sr.se/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3195317
http://goteborg.lny.se/ametist-sander-for-musikhjalpen-86175-
http://www.metro.se/se/article/tt/2009/10/27/musikhjalpen/

Bil­der på oss finns här:
www.sr.se/press/bilder/musikhjalpen2009

Och kolla in på: www.musikhjalpen.se. Mer info och kon­tak­tinfo i kom­men­tarsfäl­tet nedan.

Dok­tor Död var fokus­gäst i mitt pro­gram för en vecka sedan. Han är en ung och duk­tig rap­pare med ett flow likt tidi­gare MBMA-rapparen Pst-Q. Inte kons­tigt eftersom Pst-Q fak­tist är hans största inspi­ra­tions­källa och idol.

Dok­tor Död är rätt ung i rap­ga­met och kom­mer kanske att gå vidare och fram­ö­ver skapa mer av en egen stil och utveckla sitt artis­teri. Men just nu kän­ne­teck­nas han av en under­lig­gande melan­koli, rätt ambi­tiösa rhy­mes och rak rap. Hans låtar känns genom­ar­be­tade och han kör på rätt spar­tanska boom bap-beats, enligt honom själv för att fokus ska ligga på rapen. Dok­tor Död berät­tade att han gil­lar att leka med orden och att han är noga med att ald­rig använda samma begrepp två gånger. Vem vet, kanske hade han i en annan tid, och med fler år på nac­ken till och med plat­sat i en ver­sion av MBMA.

Dok­tor Död valde att outa att han är bög för ett halvår sen. Han gjorde det genom att berätta om sin lägg­ning i några nya låtar. Jag log­gade in och ut på Sve­ri­ges största hip­hopcom­mu­nity Whoa vec­korna därpå för att se hur hans fans rea­ge­rar. Men reak­tio­nerna ute­blev för­u­tom något kon­sta­te­rande här och där om att ”aha, är du gay man­nen?”, och fokus låg istäl­let på hans rap och musik i de långa diskussions-trådarna.

Hip­hop­skal­lar kal­lar honom ”äkta” och många säger att hans fram­to­ning och stil är en anled­ning till att reak­tio­nerna kring hans lägg­ning varit obe­fint­liga. Kanske är det så, och det kan myc­ket väl vara så att hans rapskills fak­tist snor fokus, det går lik­som inte att för­neka honom… Eller kanske är tole­ran­sen helt enkelt en gene­ra­tions­sak hand i hand med den övriga sam­hälls­ut­veck­lingen. Hursom­helst har Dok­tor Död har sla­git hål på hip­hop som homofobisk.

Han är en frisk fläkt…det hela är väl­digt till­freds­stäl­lande. Nu hop­pas jag att fler rap­pare vågar komma ut.

Lyssna på hans låtar nedan där han berät­tar att han är gay, släp­per loss sin fru­stra­tion, och går loss på böghatare.

Dok­tor Död — Själv­be­tit­lad:

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Dok­tor Död– Dok­tor Död:

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Dok­tor Död — Bög­ljud:

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Kolla på bil­der och lyssna på när han pra­tar med mig genom att klicka här.

Aina

Jag önskar att jag vore mer nyan­se­rad, och mer balan­se­rad. Jag önskar jag kunde se det halv­fulla gla­set. Önskar jag kunde foku­sera på det som fak­tiskt blir gjort, det som fun­ge­rar och är bra. Men jag tror tyvärr det är ett fak­tum… jag har tap­pat mitt för­tro­ende till polis­myn­dig­he­ten i Sverige.

Tyvärr för att jag kän­ner mig mindre trygg, tyvärr för att jag nog bär på nega­tiva käns­lor. Och mest av allt… tyvärr, för jag blir ned­stämd, och väl­digt fru­stre­rad och arg.

Drop­pen för mig var när Ekot avslö­jade att poli­sens inter­nut­re­dare mörklagt ska­dor på den 24-årige man som dog efter ett våld­samt poli­sin­gri­pande i Göte­borg förra året.

När man mör­kar och döl­jer sin möj­liga med­ver­kan till annans död, då är det illa. Då är grän­sen mel­lan polis­vä­sende och maf­fi­a­verk­sam­het hår­fin. I det sist­nämna är den interna loja­li­te­ten en reli­gion, och det är det tyd­li­gen inom polis­vä­sen­det också. I år kom ännu en under­sök­ning som SVT tagit fram med Rikspo­lis­sty­rel­sen som visar att fler och fler anmä­ler poli­sen för tjäns­te­fel, där­ibland över­våld och opro­vo­ce­rad våld. Enligt rap­por­ten ledde 1,4 pro­cent av förra årets anmäl­ningar mot poli­sen till åtal, och endast under 1 pro­cent till fäl­lande dom. Pro­fes­sor i kri­mi­no­logi Jerzy Sar­necki sa då att det är all­de­les för låga siff­ror, och bevis på att det finns inbyggda svå­rig­he­ter i inter­nut­red­ning­arna som hand­lar om att det i slutän­dan är poli­ser som utre­der poli­ser i och att det finns pro­blem med en för stark kåranda inom poli­sen… läs intern­lo­ja­li­tet. Det är alltså väl­digt svårt att få en anmä­lan mot polis att leda till åtal. Men poli­sen var snabba med att åtala en 15-årig pojke för att han kal­lat två poli­ser för grisar.

Trots ännu en rap­port, svart på vitt och en pro­fes­sor som utta­lat sig var che­fen för Riksen­het för polis­må­lens svar på det hela att ”det är ju bra att poli­ser alltså inte begår så många brott”… Han slog dövö­rat till, visade på ovilja till någon större själv­kri­tik och bekräf­tade den interna lojaliteten.

Men jag behövde egent­li­gen inte de här rap­por­terna för att hamna där jag är idag. Jag är trött på att höra histo­rier från nära och bekanta om hur poli­sen begått över­grepp på dom, jag är trött på att höra om opro­vo­ce­rad våld. Jag gick i taket när en polis i våras tryckt en pistol i tin­ningen på en 14-årig kille i Rosen­gård som jag kän­ner, för att få honom att berätta vad han som vittne sett kring ett rån. Och jag blev ju som tokig när jag hörde om hur poli­sen slängt två bekanta till mig i varsitt ned­släckt skrubb under Uppsala-reggaefestival och sedan satt på sig arm­skydd av skum­gummi, gått in i rum­men och sla­git dom helt opro­vo­ce­rat. Kil­larna anmälde ald­rig tyvärr. Och du minns väl apa­jäv­lar? inte myc­ket hände med poli­serna ifråga där heller.

Ja jag vet att det finns en hel del reko folk som job­bar som polis, jag vet att det finns en hel del poli­ser med sam­hälls­en­ga­ge­mang, jag har träf­fat dom. Jag vet att många poli­ser kän­ner sig svart­må­lade för vad deras kol­le­gor gör… jag vet att det är tufft för dessa. Men för mig hand­lar det om poli­sen som instans i sam­häl­let sna­rare än indi­vi­derna. Jag kan inte hjälpa det. Jag har höga krav på en sådan vik­tigt instans. Jag för­vän­tar mig inte att den ska vara fel­fri, för det exi­ste­rar inga sådana system. Men jag krä­ver själv­kri­tik och självrann­sa­kan. Jag krä­ver att de tar i med hård­hands­karna när det avslö­jas att de använt namn som ”Neger Nig­ger­son” och ”Oskar Neger” under sina interna utred­ningar. Jag accep­te­rar inte att Skå­nes läns­po­lis­mäs­tare kal­lar det för ”en iso­le­rad hän­delse” och menar att det inte är så farligt.

Nu räc­ker det. Det här får ju vem som helst att vilja ropa ”Fuck Aina”. Men jag ska lugna mig. Inte stänga dör­ren helt. Jag ska för­söka att hålla mig vaken. Jag ska ge poli­sen en chans att vinna till­baka mig.

Låt oss säga att jag lever tills jag blir sjut­tio. Det bety­der att jag har fyr­tio år kvar i livet. Jag ger polis­vä­sen­det i Sve­rige fyr­tio år, alltså res­ten av mitt liv, att åter­skapa mitt för­tro­ende. Fyr­tio år… det tyc­ker jag är en bra deal, eller hur?

Kom igen Aina, vi kör från och med… nu. Det är fritt fram för dig. Du ska fixa det för det är ditt fel att jag kän­ner ilska mot dig. Du gjorde att det blev såhär, skul­den är din. Där­med också ansva­ret. Kom igen, jag är din, ge det allt du har.

Kanske har vi fått vår egen Hype Wil­li­ams? Fast vår stjärn-musikvideomakare har ingen kär­lek till gung­ande rum­por och cham­pagne­sprut på nakna tje­jer… han gör det istäl­let eklek­tiskt, färg­grannt och rätt elektro­niskt. Hans musik­vi­deos bju­der på gamla tiders sym­bo­ler och nya tiders vibe, och de är väl­digt ambitiösa.

Maceo Frost är bara 19 år men har redan hun­nit jobba med artis­ter som Adam Tensta, Pato Pooh, Lazee, Ken Ring, Blues och Supa­hu­mans. Han har på kort tid visat att han har fing­er­topps­känsla och inte minst, god smak. Kanske lig­ger det litegrann i generna? Maceo är son till en av våra svenska hiphop-pinjonärer Damon Frost.

Maceo ska du hålla ögonen på.

Maceo Frost

Här är två av Maceo Frost’s senaste verk, beskrivna av honom själv.

Supa­hu­mans — Double Trouble: — Jag ville göra någon­ting rik­tigt bra till mitt slut­pro­jekt i gym­na­siet. Det var min första rik­tiga musikvideo-projekt. Videon är en hyll­ning till legen­derna inom hip­hop och är inspi­re­rad av Bigg Daddy Kane, Par­li­a­ment, Fun­ka­de­lics och KRS-ONE. Det jag vill visa med videon är en annan sida av hip­hop än den vi ser överallt idag, visa att man kan vara annorlunda. ”The sky’s the limit, but to space we’re headed!”

Pato Pooh ft. Adam Tensta — Follow Me: - Jag fick idéen för unge­fär ett år sedan, när Pato spe­lade upp den instru­men­tala ver­sio­nen av låten. Tyckte den var galen! Eftersom jag själv växt upp med Nintendo-spelen så ville jag att videon skulle bli en nostal­gisk trip genom spel­histo­rien. Ville göra en video som alla orkar titta på, även de som inte lyss­nar på hip hop.

Maceo avslu­tar med: — Just nu vill jag fort­sätta kunna göra det jag gör nu, Göra videos på mitt sätt, ha roligt, stän­digt utveck­las och bli myc­ket myc­ket bättre än vad jag är nu!

Comments are closed.

Eboi

Jag har fått nog, och det hand­lar om rap­pa­ren Eboi som för många är känd som kil­len som stän­digt syns på sce­nen med Adam Tensta. För mig är dock Eboi en av de abso­lut bästa svenska rap­pare. Jag sät­ter honom bland lan­dets topp-20 vad gäl­ler rapskills.

Jag har vän­tat på att få offi­ci­ellt solo­släpp med Eboi. För tre år sedan när Adam Tensta gjorde sin allra första radi­o­in­ter­vju hos mig fick jag höra att näste man som skulle lan­se­ras från det gemen­samma bola­get RMH var Eboi. För två år sedan fick jag höra från bola­get att han snart lan­se­ras, och Eboi själv sa att han var för­vän­tans­full. Förra året sa bola­get att det var nära nu och ganska nyli­gen sa de att de fort­fa­rande job­bar på det.

Måste ge Eboi en eloge för hans tåla­mod. Eller är det lite pre­sta­tions­ång­est vi har här? ånges­ten hand­lar inte om rapskills, för där vet både han och RMH vad Eboi går för (vi kan väl säga att om jag hade varit rap­pare hade jag ald­rig haft Eboi fea­tu­ring på min låt, man lagar inte mat vid sidan om Gor­don Ramsay).

Nej, ånges­ten lig­ger nog i köl­vatt­net av fram­gången med Adam Tensta, kanske både å Ebois sida men nog mest å RMHs sida. Ibland känns det som fram­gångar i och med Adam Tenstas låt ”My Cool” tog bola­get lite på sängen. Ingen var rik­tigt för­be­redd på den genom­slag låten fick. Låten hade inte bara hit­fak­tor utan den råkade mar­kera en ny tids­anda som bestod av electro-sound och hipster-rörelse inom hip­hop. Bola­get RMH pake­te­rade andan och visu­a­li­se­rade den snyggt med lila fär­ger, snäva byxor och lite 80-talsnostalgi. Adam Tenstas fram­gång var alltså större än en hit, den tan­ge­rade en tidsera. Vil­ket är omöj­ligt att göra två gånger och nog är där­för vi fått vänta på Eboi så pass länge.

RMH ver­kar leta efter Big Bang nr 2. De borde skaka av sig pre­sta­tions­ång­es­ten och inse att utryc­ket ”man kan inte upp­finna hju­let två gånger” nog kom­mer till sin rätt nu. Det kan vara dags inse att Eboi kanske får ta den mer ”van­liga vägen”. Vil­ket är att artis­ter för det mesta får lov att prova sig fram och växa i ramp­lju­set, sna­rare än på bola­gets ritbord.

Panic — Eboi

Audio clip: Adobe Flash Player (ver­sion 9 or above) is requi­red to play this audio clip. Down­load the latest ver­sion here. You also need to have Java­Script enabled in your browser.

Vad sägs om lite svensk hip­hop i sås? en serie som kom­mer pågå på den här blog­gen. Idén kom­mer från pro­gram­met Pang­bulle med Fred­rik Lind­ström, Peter Apel­gren, Kjell Ber­gqvist och Robert Gustafs­son. Pro­gram­met gick på TV4 och blev tyvärr lite av en flopp (gick bara i två avsnitt tror jag) men den hann bjuda på Fat­taru i sås. Ett feno­men som nog ald­rig kom­mer att få upp­le­vas igen.

Fat­taru som ser väl­digt obe­svä­rade ut fick sitta i Hollandaise-sås på den tiden, enligt Lind­ström för att dom pre­cis som såsen var på väg in i svenska folkhemmet.

Vil­ken sås är grup­pen idag då? Idag ingår Fat­taru i ett kol­lek­tiv som heter Safe­houseStaff där de blan­dar tung bas med den rätt nya gen­ren Skweee.

Med tanke på det skulle de nog idag få vara Wasabi. Det är ju ingen sås fast den intas ju lite på samma sätt. Den gör pre­cis som Safe­houseStaff sin egen grej alltå och är rätt unik, fast den ham­nar under titeln till­be­hör, eller i kol­lek­ti­vets fall, musik. Den är ingen sås men den skulle kunna vara det om den späd­des ut och blev mer lättin­tag­lig, men det ski­ter den i pre­cis som kol­lek­ti­vet.  Den är istäl­let hård­kokt, för vissa svår att inta och den strun­tar fak­tist i att den skil­jer sig från mäng­den. Den vill näm­li­gen inte till­höra mitt­få­ran. Sam­ti­digt går den näs­tan bara ihop med det som till­hör när­maste famil­jen (i wasa­bins fall sus­hin, i kol­lek­ti­vets fall artis­ter som har kopp­ling till kol­lek­ti­vet) och skär sig med övriga.

Den går även bäst hem i stor­stä­derna… dock kan lands­orts­folk slänga upp en tub wasabi, eller en SafehouseStaff-låt när han lite pre­ten­tiöst vill visa att han har koll, och inte är traditionell.

Fram­ö­ver kom­mer föl­jande såser att behand­las i den här blog­gen: Majon­näs, Becha­melsås, Grädd­sås, Mild röd sås (till keba­ben), Kan­ta­rellsås och Kebabsås.