Ametist Azordegan

Rapparna Stor (Citys Gonnabe 2009), Mohammed Ali (med det hyllade debutalbumet), Carlito (nya stjärnskottet från kollektivet Ayla) och producenten Mack Beats skickar den här Halloween-hälsningen… det glädjer mig att våra svenska hiphop-stärnor har självdistans och tar sig tid att leka lite. Happy Halloween!

Idag har filmen ”This is it” med Michael Jackson premiär. Jag har lyckats köpa biljetter och kommer gå och se den. Jag publicerade en debattartikel i Veckorevyn idag om filmens vara eller icke vara. Vad tycker du?

(Klicka för förstoring, och flytta runt texten med muspekaren)

Jag, Timbuktu, och Christer Lundberg är de tre programledare kommer att stängas in i en glasbur på Avenyn i Göteborg och sända direkt, dygnet runt, både i Sveriges Radio och SVT. Programmet heter Musikhjälpen och är ett insamlingsevenemang för att motverka spridningen av Malaria. Musikhjälpen 2009 blir en vecka fylld av musik, engagemang, underhållning och allvar. Förra året samlades mer än tre miljoner kronor in till förmån för flyktingar runt om i världen. Vi kommer vara instängda utan mat i en vecka, och sova i våningssängar… jag har ingen aning om hur det kommer att gå! vi är så olika, och nu ska vi BO ihop… men jag är glad över att vara del i et så roligt och välgörande projekt, med så sköna människor. Och den som känner mig vet att jag är en sucker för fart, det oväntade och spontana… och det kommer bli mycket sånt i programmet.

Såhär kan du se följa programmet:

Måndag 14 dec – söndag 20 dec
SVT2, live 00.00 – 17.30
Utvalda godbitar från dagen: SVT2 22.30 – 23.00
I P3 dygnet runt
Dygnet runt, live-video: www.musikhjalpen.se

Varför Malaria? Varje år drabbas mellan 300 och 500 miljoner människor av malaria varav nästan 90 procent söder om Sahara i Afrika. Ungefär 3000 barn dör per dag av malaria, alltså ett var 30 sekund! All musik som spelas under veckan önskas av lyssnarna, och varje låtönskning kostar 50 kr. Pengarna går till myggnät och förebyggande medicin. Förra året sändes kampanjen från Malmö, och då samlades drygt tre miljoner kronor. Myggnät är ett effektivt sätt att skydda sig från myggorna som bär parasiten. Nät behandlade med insektsmedel kan minska överföringen av sjukdomen med 90 procent.

En del artiklar om det hela:

http://www.gp.se/kulturnoje/1.232914-timbuktu-leder-musikhjalpen-
http://www.sr.se/stockholm/nyheter/artikel.asp?artikel=3196088
http://www.sr.se/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3195317
http://goteborg.lny.se/ametist-sander-for-musikhjalpen-86175-
http://www.metro.se/se/article/tt/2009/10/27/musikhjalpen/

Bilder på oss finns här:
www.sr.se/press/bilder/musikhjalpen2009

Och kolla in på: www.musikhjalpen.se. Mer info och kontaktinfo i kommentarsfältet nedan.

Doktor Död var fokusgäst i mitt program för en vecka sedan. Han är en ung och duktig rappare med ett flow likt tidigare MBMA-rapparen Pst-Q. Inte konstigt eftersom Pst-Q faktist är hans största inspirationskälla och idol.

Doktor Död är rätt ung i rapgamet och kommer kanske att gå vidare och framöver skapa mer av en egen stil och utveckla sitt artisteri. Men just nu kännetecknas han av en underliggande melankoli, rätt ambitiösa rhymes och rak rap. Hans låtar känns genomarbetade och han kör på rätt spartanska boom bap-beats, enligt honom själv för att fokus ska ligga på rapen. Doktor Död berättade att han gillar att leka med orden och att han är noga med att aldrig använda samma begrepp två gånger. Vem vet, kanske hade han i en annan tid, och med fler år på nacken till och med platsat i en version av MBMA.

Doktor Död valde att outa att han är bög för ett halvår sen. Han gjorde det genom att berätta om sin läggning i några nya låtar. Jag loggade in och ut på Sveriges största hiphopcommunity Whoa veckorna därpå för att se hur hans fans reagerar. Men reaktionerna uteblev förutom något konstaterande här och där om att ”aha, är du gay mannen?”, och fokus låg istället på hans rap och musik i de långa diskussions-trådarna.

Hiphopskallar kallar honom ”äkta” och många säger att hans framtoning och stil är en anledning till att reaktionerna kring hans läggning varit obefintliga. Kanske är det så, och det kan mycket väl vara så att hans rapskills faktist snor fokus, det går liksom inte att förneka honom… Eller kanske är toleransen helt enkelt en generationssak hand i hand med den övriga samhällsutvecklingen. Hursomhelst har Doktor Död har slagit hål på hiphop som homofobisk.

Han är en frisk fläkt…det hela är väldigt tillfredsställande. Nu hoppas jag att fler rappare vågar komma ut.

Lyssna på hans låtar nedan där han berättar att han är gay, släpper loss sin frustration, och går loss på böghatare.

Doktor Död – Självbetitlad:

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Doktor Död- Doktor Död:

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Doktor Död – Bögljud:

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Kolla på bilder och lyssna på när han pratar med mig genom att klicka här.

Aina

Jag önskar att jag vore mer nyanserad, och mer balanserad. Jag önskar jag kunde se det halvfulla glaset. Önskar jag kunde fokusera på det som faktiskt blir gjort, det som fungerar och är bra. Men jag tror tyvärr det är ett faktum… jag har tappat mitt förtroende till polismyndigheten i Sverige.

Tyvärr för att jag känner mig mindre trygg, tyvärr för att jag nog bär på negativa känslor. Och mest av allt… tyvärr, för jag blir nedstämd, och väldigt frustrerad och arg.

Droppen för mig var när Ekot avslöjade att polisens internutredare mörklagt skador på den 24-årige man som dog efter ett våldsamt polisingripande i Göteborg förra året.

När man mörkar och döljer sin möjliga medverkan till annans död, då är det illa. Då är gränsen mellan polisväsende och maffiaverksamhet hårfin. I det sistnämna är den interna lojaliteten en religion, och det är det tydligen inom polisväsendet också. I år kom ännu en undersökning som SVT tagit fram med Rikspolisstyrelsen som visar att fler och fler anmäler polisen för tjänstefel, däribland övervåld och oprovocerad våld. Enligt rapporten ledde 1,4 procent av förra årets anmälningar mot polisen till åtal, och endast under 1 procent till fällande dom. Professor i kriminologi Jerzy Sarnecki sa då att det är alldeles för låga siffror, och bevis på att det finns inbyggda svårigheter i internutredningarna som handlar om att det i slutändan är poliser som utreder poliser i och att det finns problem med en för stark kåranda inom polisen… läs internlojalitet. Det är alltså väldigt svårt att få en anmälan mot polis att leda till åtal. Men polisen var snabba med att åtala en 15-årig pojke för att han kallat två poliser för grisar.

Trots ännu en rapport, svart på vitt och en professor som uttalat sig var chefen för Riksenhet för polismålens svar på det hela att ”det är ju bra att poliser alltså inte begår så många brott”… Han slog dövörat till, visade på ovilja till någon större självkritik och bekräftade den interna lojaliteten.

Men jag behövde egentligen inte de här rapporterna för att hamna där jag är idag. Jag är trött på att höra historier från nära och bekanta om hur polisen begått övergrepp på dom, jag är trött på att höra om oprovocerad våld. Jag gick i taket när en polis i våras tryckt en pistol i tinningen på en 14-årig kille i Rosengård som jag känner, för att få honom att berätta vad han som vittne sett kring ett rån. Och jag blev ju som tokig när jag hörde om hur polisen slängt två bekanta till mig i varsitt nedsläckt skrubb under Uppsala-reggaefestival och sedan satt på sig armskydd av skumgummi, gått in i rummen och slagit dom helt oprovocerat. Killarna anmälde aldrig tyvärr. Och du minns väl apajävlar? inte mycket hände med poliserna ifråga där heller.

Ja jag vet att det finns en hel del reko folk som jobbar som polis, jag vet att det finns en hel del poliser med samhällsengagemang, jag har träffat dom. Jag vet att många poliser känner sig svartmålade för vad deras kollegor gör… jag vet att det är tufft för dessa. Men för mig handlar det om polisen som instans i samhället snarare än individerna. Jag kan inte hjälpa det. Jag har höga krav på en sådan viktigt instans. Jag förväntar mig inte att den ska vara felfri, för det existerar inga sådana system. Men jag kräver självkritik och självrannsakan. Jag kräver att de tar i med hårdhandskarna när det avslöjas att de använt namn som ”Neger Niggerson” och ”Oskar Neger” under sina interna utredningar. Jag accepterar inte att Skånes länspolismästare kallar det för ”en isolerad händelse” och menar att det inte är så farligt.

Nu räcker det. Det här får ju vem som helst att vilja ropa ”Fuck Aina”. Men jag ska lugna mig. Inte stänga dörren helt. Jag ska försöka att hålla mig vaken. Jag ska ge polisen en chans att vinna tillbaka mig.

Låt oss säga att jag lever tills jag blir sjuttio. Det betyder att jag har fyrtio år kvar i livet. Jag ger polisväsendet i Sverige fyrtio år, alltså resten av mitt liv, att återskapa mitt förtroende. Fyrtio år… det tycker jag är en bra deal, eller hur?

Kom igen Aina, vi kör från och med… nu. Det är fritt fram för dig. Du ska fixa det för det är ditt fel att jag känner ilska mot dig. Du gjorde att det blev såhär, skulden är din. Därmed också ansvaret. Kom igen, jag är din, ge det allt du har.

Kanske har vi fått vår egen Hype Williams? Fast vår stjärn-musikvideomakare har ingen kärlek till gungande rumpor och champagnesprut på nakna tjejer… han gör det istället eklektiskt, färggrannt och rätt elektroniskt. Hans musikvideos bjuder på gamla tiders symboler och nya tiders vibe, och de är väldigt ambitiösa.

Maceo Frost är bara 19 år men har redan hunnit jobba med artister som Adam Tensta, Pato Pooh, Lazee, Ken Ring, Blues och Supahumans. Han har på kort tid visat att han har fingertoppskänsla och inte minst, god smak. Kanske ligger det litegrann i generna? Maceo är son till en av våra svenska hiphop-pinjonärer Damon Frost.

Maceo ska du hålla ögonen på.

Maceo Frost

Här är två av Maceo Frost’s senaste verk, beskrivna av honom själv.

Supahumans – Double Trouble: – Jag ville göra någonting riktigt bra till mitt slutprojekt i gymnasiet. Det var min första riktiga musikvideo-projekt. Videon är en hyllning till legenderna inom hiphop och är inspirerad av Bigg Daddy Kane, Parliament, Funkadelics och KRS-ONE. Det jag vill visa med videon är en annan sida av hiphop än den vi ser överallt idag, visa att man kan vara annorlunda. ”The sky’s the limit, but to space we’re headed!”

Pato Pooh ft. Adam Tensta – Follow Me: - Jag fick idéen för ungefär ett år sedan, när Pato spelade upp den instrumentala versionen av låten. Tyckte den var galen! Eftersom jag själv växt upp med Nintendo-spelen så ville jag att videon skulle bli en nostalgisk trip genom spelhistorien. Ville göra en video som alla orkar titta på, även de som inte lyssnar på hip hop.

Maceo avslutar med: – Just nu vill jag fortsätta kunna göra det jag gör nu, Göra videos på mitt sätt, ha roligt, ständigt utvecklas och bli mycket mycket bättre än vad jag är nu!

Comments are closed.

Eboi

Jag har fått nog, och det handlar om rapparen Eboi som för många är känd som killen som ständigt syns på scenen med Adam Tensta. För mig är dock Eboi en av de absolut bästa svenska rappare. Jag sätter honom bland landets topp-20 vad gäller rapskills.

Jag har väntat på att få officiellt solosläpp med Eboi. För tre år sedan när Adam Tensta gjorde sin allra första radiointervju hos mig fick jag höra att näste man som skulle lanseras från det gemensamma bolaget RMH var Eboi. För två år sedan fick jag höra från bolaget att han snart lanseras, och Eboi själv sa att han var förväntansfull. Förra året sa bolaget att det var nära nu och ganska nyligen sa de att de fortfarande jobbar på det.

Måste ge Eboi en eloge för hans tålamod. Eller är det lite prestationsångest vi har här? ångesten handlar inte om rapskills, för där vet både han och RMH vad Eboi går för (vi kan väl säga att om jag hade varit rappare hade jag aldrig haft Eboi featuring på min låt, man lagar inte mat vid sidan om Gordon Ramsay).

Nej, ångesten ligger nog i kölvattnet av framgången med Adam Tensta, kanske både å Ebois sida men nog mest å RMHs sida. Ibland känns det som framgångar i och med Adam Tenstas låt ”My Cool” tog bolaget lite på sängen. Ingen var riktigt förberedd på den genomslag låten fick. Låten hade inte bara hitfaktor utan den råkade markera en ny tidsanda som bestod av electro-sound och hipster-rörelse inom hiphop. Bolaget RMH paketerade andan och visualiserade den snyggt med lila färger, snäva byxor och lite 80-talsnostalgi. Adam Tenstas framgång var alltså större än en hit, den tangerade en tidsera. Vilket är omöjligt att göra två gånger och nog är därför vi fått vänta på Eboi så pass länge.

RMH verkar leta efter Big Bang nr 2. De borde skaka av sig prestationsångesten och inse att utrycket ”man kan inte uppfinna hjulet två gånger” nog kommer till sin rätt nu. Det kan vara dags inse att Eboi kanske får ta den mer ”vanliga vägen”. Vilket är att artister för det mesta får lov att prova sig fram och växa i rampljuset, snarare än på bolagets ritbord.

Panic – Eboi

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Vad sägs om lite svensk hiphop i sås? en serie som kommer pågå på den här bloggen. Idén kommer från programmet Pangbulle med Fredrik Lindström, Peter Apelgren, Kjell Bergqvist och Robert Gustafsson. Programmet gick på TV4 och blev tyvärr lite av en flopp (gick bara i två avsnitt tror jag) men den hann bjuda på Fattaru i sås. Ett fenomen som nog aldrig kommer att få upplevas igen.

Fattaru som ser väldigt obesvärade ut fick sitta i Hollandaise-sås på den tiden, enligt Lindström för att dom precis som såsen var på väg in i svenska folkhemmet.

Vilken sås är gruppen idag då? Idag ingår Fattaru i ett kollektiv som heter SafehouseStaff där de blandar tung bas med den rätt nya genren Skweee.

Med tanke på det skulle de nog idag få vara Wasabi. Det är ju ingen sås fast den intas ju lite på samma sätt. Den gör precis som SafehouseStaff sin egen grej alltå och är rätt unik, fast den hamnar under titeln tillbehör, eller i kollektivets fall, musik. Den är ingen sås men den skulle kunna vara det om den späddes ut och blev mer lättintaglig, men det skiter den i precis som kollektivet.  Den är istället hårdkokt, för vissa svår att inta och den struntar faktist i att den skiljer sig från mängden. Den vill nämligen inte tillhöra mittfåran. Samtidigt går den nästan bara ihop med det som tillhör närmaste familjen (i wasabins fall sushin, i kollektivets fall artister som har koppling till kollektivet) och skär sig med övriga.

Den går även bäst hem i storstäderna… dock kan landsortsfolk slänga upp en tub wasabi, eller en SafehouseStaff-låt när han lite pretentiöst vill visa att han har koll, och inte är traditionell.

Framöver kommer följande såser att behandlas i den här bloggen: Majonnäs, Bechamelsås, Gräddsås, Mild röd sås (till kebaben), Kantarellsås och Kebabsås.